Usain Bolt lägger ner säsongen och jag tycker han gör helt rätt.
Han skulle ha sprungit 100 meter i Zürichs Diamond League-tävling, men det var ett lopp som var extrainsatt på programmet och skräddarsytt för Bolt.
Jag träffade ju Usain Bolt för bara en dryg vecka sedan och han gjorde klart att hans stora fokus ligger på att vara skadefri fram till OS i Rio 2016.
Får han vara det tror han själv att det är möjligt att han kan hota sina världsrekord både på 100 (9.58) och 200 meter (19.19).
Jag är inte lika övertygad, då det är så fantastiska tider, men är det någon som ska kunna slå dem är det Bolt själv.
Den här säsongen var aldrig någon prioritet.
Han la in fyra tävlingar för programmet, mer för att få känna på tävlandet igen och behålla skärpan inför träningen i höst.
Han har redan gjort tre och ställer nu in den fjärde.
Hans 9.98 i Warszawa senast visar ändå vad han kan. Under tio sekunder utan att egentligen vara tränad för det och efter tidsomställning och en lång resa från Rio de Janeiro.
Dessutom blåste det motvind i det loppet med -0,6 meter i sekunden.
Det visar vilken otroligt kapacitet han har.
Nej, jag ser fram emot den första stora Bolt-festen i VM i Peking nästa år, då han återvänder till ”Fågelboet” där han fick sitt gigantiska genombrott i OS 2008.
• • •
Usain Bolt blir av med gaget på 250 000 dollar genom att nobba Zürich.
Men det drabbar ingen fattig.
I hans fall är det inte pris- och startpengar som är den stora inkomsten.
Han drar in hundra gånger mer i sponsorintäkter varje år – eller cirka 25 miljoner dollar.

Abeba Aregawi deklarerade för 128 700 kronor för inkomståret 2012.
Trots att hon tjänade över en miljon svenska kronor brutto.
Skattemyndigheterna begär nu in inkomstuppgifter från alla håll, men jag har hittat nästan en miljon bara genom att titta på Diamond Leagues hemsida.
Hon sprang in 593 000 kronor bara i prispengar därifrån under 2012 räknat på det årets genomsnittliga dollarkurs på 6.90 svenska kronor.
Lägg till ett sponsoravtal med Adidas som gav minst 50 000 dollar i grundsumma och bonusar.
Och det är väldigt lågt räknat.
Till det kommer träningsbidrag från hennes klubb Hammarby och bruttoinkomsten seglar lätt över miljonen.
Nu behöver inte det betyda att hennes inkomstuppgift är felaktig.
Det är många avräkningar.
Hon måste i första hand betala artistskatt i respektive land där hon sprungit in sina pengar och hon måste betala sin holländske agent kring 15 procent.
Det som är kvar ska det även betalas arbetsgivaravgift på i Sverige.
Så det är en komplicerad matematik och alla svenska stjärnor som valt att stanna hemma (som Stefan Holm och Carolina Klüft) har valt att bilda aktiebolag för att fördela inkomsten över flera år.
• • •
Men det är ingen tvekan om att Abeba Aregawi är under beskjutning.
Hon har också en grupp motståndare i sin egen klubb Hammarby, en klubb där många av de mest avslöjande uppgifterna kommer ifrån. Bland annat en avslöjande mailkonversation där Aregawi och hennes dåvarande rådgivare mest är ute efter att undvika svensk skatt sedan hon fått sitt svenska pass.
De ger absolut inga popularitetspoäng i ett land som Sverige.
• • •
Nej, Aregawis nya liv som svensk medborgare har inte blivit som det var tänkt, antar jag.
Hennes manager Keith Karlsson har fått jobba i motvind sedan han startade.
Hennes svenska, som var prioritet ett när han tog över, har snarare blivit sämre än bättre sedan flytten tillbaka till Etiopien.
Under hela EM-veckan i Zürich tvingades Svenska Friidrottsförbundet betala en egen tolk åt Aregawi, för att det överhuvudtaget skulle gå att intervjua henne på ett vettigt sätt.
Där fick hon dessutom stryk av unge holländskan Sifan Hassan och Aregawi har haft en tung säsong.
Och så nu skattemyndigheternas utredning.
Att göra Abeba Aregawi folkkär låter som mission impossible just nu.
• • •
Så vad tjänade hon på sitt stora genombrott 2012?
Här har ni kalla bruttosiffror.
Diamond League 2012 (US dollar)
Placering inom parentes
Prispengar Ort
6 000 (2) Shanghai
10 000 (1) Rom
10 000 (1) Oslo
6 000 (2) Paris
4 000 (3) Stockholm
10 000 (1) Zürich
Totalt:
46 000 dollar = 317 400 svenska kronor
Totalseger Diamond League
40 000 dollar = 276 000 svenska kronor
Skokontrakt Adidas+bonusar (låg uppskattning)
50 000 dollar = 345 000 svenska kronor
Tillkommer:
Startpengar, träningsbidrag Hammarby mm.

ZÜRICH. Så fick vi en ny längdkontrovers EM:s sista dag, då Michel Tornéus femte hopp mättes till 8.05, trots att tv-bilderna fick många att tro att det var mycket längre.
Tidigare i EM blev ett av tyskan Melanie Bauschkes hopp felmätt, då 6.79 kom upp på tavlan. Ett hopp som bara var drygt 6.50.
Det såg alla. Det ändrades sedan och kostade tyskan en medalj.
Nu detaljstuderades Tornéus hopp och tydligen kom man fram till att mätningen ändå var korrekt. Han blev som tur var inte blåst på någon medalj.
Men den här typen av situationer ska inte ens få uppstå.
Jag litar inte på den nya elektroniken.
Jag har sett det här hända på massor av mästerskap och det blir nästan löjligt när alla kan se hur långt ett hopp verkligen är och det sedan dyker upp ett helt annat resultat på tavlan.
Jag tycker inte att en sport som friidrott har råd med det.
Det är en sport där ofta hundradelar och centimetrar avgör var medaljerna hamnar och då får det inte finnas minsta felmarginal.
Nej, fram med det gamla hederliga måttbandet igen.
Då kan det inte bli fel.
• • •
Michel Tornéus kan man i alla fall lita på.
Han gjorde årets bästa tävling då han hoppade 8.09 i sista hoppet.
Han blev femma och hade bara fem centimeter upp till ett EM-brons.
Det är mer än godkänt.

ZÜRICH. Charlotta Fougberg tar ”bara” silver på 3000 hinder och det känns som en förlust.
Hon var ju favorit till guldet innan loppet på 3000 hinder och blev tidigt av med största konkurrenten Sandra Eriksson som aldrig riktigt var med i loppet.
Nu vann Antje Möldner-Schimdt, tyskan som Charlotta utklassade på lag-EM i Braunschweig tidigare i sommar.
Det är inte illa att ta ett EM-silver sin genombrottssäsong, men det kändes ändå bittert att se svenskan snubbla till efter sista hindret då tyskan passerade.
Charlotta Fougberg fick betala priset för att ha dragit i ledningen alltför längre. Mjölksyran kostade ett guld.
Ingen hade heller räknat med tyskan Antje Möldner-Scmidt som hade ett årsbästa som var nästa femton sekunder sämre än svenskan.
Nej, jag tyckte att Charlotta Fougberg var Sveriges absoluta största guldhopp påå papperet. Men det går inte alltid som man tror.
• • •
Det blev ännu mörkare för Finland på 3000 meter hinder.
Sandra Eriksson kom till EM som överlägsen europatvåa bakom Charlotta Fougberg, men blev bara nia i loppet.
• • •
Det blev heller inte tredje raka EM-medaljen för Emma Green.
Hon rev ut sig redan på 1.94 och blev delad nia i höjdfinalen där hon stannade på 1.90.
Nu hade jag inte trott på medalj, men hade hoppats på ett nytt årsbästa.
Emma har ju haft en skadefylld säsong och hade bara gjort två tävlingar inför EM. D
Hon hade sämsta möjliga förberedelser och det funkar nästan aldrig.

ZÜRICH. Fransmannen Mahiedine Mekhissi-Benabbad krossar allt och alla på 1500 meter och får sitt EM-guld till slut.
Det som skulle varit två om han inte diskats för att ha slitit av sig tröjan på 3000 meter hinder.
Nu vann han i samma överlägsna stil och ett tag trodde jag att han skulle slita av sig tröjan den här gången också.
Som en liten protest mot diskningen.
Men nu höll han sig och lät det stanna vid ett segerjubel redan på upploppsrakan.
Man kan säga vad man vill om Mekhissi-Benabbad, men sådana som han behövs i friidrotten.
Den har blivit alltmer utslätad på senare år och det är ont om profiler.
Det är inte konstigt att Usain Bolt är så ensam som stjärna just nu, men så bjuder han också på sig själv.
En rebell som Mekhissi-Benabbad lämnar ingen oberörd. Men antingen gillar honom eller avskyr honom.
Jag tillhör den första kategorin.
• • •
Mekhissi-Benabbads seger på 1500 meter var både välförtjänt och ohotad. Inför sista varvet kom han som en kanon och fick direkt en jättelucka till de övriga i klungan som trängdes och bråkade och föll.
Norrmannen Henrik Ingebrigtsen överlevde kalabaliken och kunde springa in som tvåa, men han var chanslös mot fransmannen.

ZÜRICH. Meraf Bahta fixar Sveriges första guld här i EM, då hon knäcker holländskan Sifan Hassan på upploppet på 5000 meter.
Men Bahta får nog tacka Abeba Aregawi som pressade holländskan på 1500 meter för mindre än 24 timmar sedan.
Hassan var inte lika vass i spurten den hör gången och när Meraf Bahta svarade var hon chanslös.
Nej, kul med ett svenskt guld och jag måste erkänna att jag trodde att Meraf skulle ha minst chans av de tre svenska medaljkandidaterna.
Men nu gjorde hon ett väldigt starkt lopp, la sig i täten när tempot blev för lusigt och fick sedan belöning för slitet.
Och en strålande glad Meraf mötte upp i mixade zonen.
Det här var stort för henne.
Ja, sista helgen här i EM har blivit den svensksuccé alla hoppades på.
I morgon är det dags för nästa svenska guldhopp, då Charlotta Fougberg springer 3000 hinder. Och både Emma Green och Michel Tornéus har en liten chans att ta medalj om allting stämmer.
Meraf Bahtas vinst lär i alla fall ge en självförtroendeboost åt svenskarna som tävlar i morgon.
Nu får vi hoppas att utvecklingen fortsätter och att Meraf Bahta kan slåss om medaljer även i VM i Peking nästa år.
Men alla ska veta att Europa inte håller samma klass på 5000 meter, som på Aregawis 1500.
Där är Sifan Hassan etta i hela världen, tätt följd av Aregawi.
På 5000 meter är holländskan ”bara” elva på världsbästalistan, med Meraf Bahta just bakom sig på en tolfteplats.
Men med lite mer lugn och ro i sitt liv tar jag för givet att Bahta kan ta nästa steg och attackera den verkliga världstoppen.
Den leds just nu av Etiopiens stjärna Genzebe Dibaba med 14:28.88, som kan jämföras med Bahtas årsbästa på 14:59.49.
Nu kommer hon troligen att satsa på 1500 meter i det korta perspektivet och det blir troligen också den gren hon satsar på i VM nästa år.

ZÜRICH. Ja, många frågar sig det, sedan Abeba Aregawi förlorat sin första stora mästerskapsfinal sedan hon blev svensk medborgare.
Dessutom i det minsta av utomhusmästerskapen – EM.
Mitt svar på den frågan:
Kanske.
Det finns förklaringar till att Aregawi dippat den här säsongen och hon har inte alls samma kraft i steget som förra sommaren.
Jag vet inte om hon tävlar för mycket, både ute och inne, och får betala priset nu. Samtidigt ska alla komma ihåg att hon varit både sjuk och skadad och tappat värdefulla träningstimmmar inför det här mästerskapet.
I den här konkurrensen är det ofta skillnaden mellan seger och förlust.
Samtidigt har det dykt upp en ny tjej den här säsongen.
Sifan Hassan med rötterna i Etiopien men med ett holländskt pass.
Ingen visste ens vem hon var för ett år sedan, men 21-åringen har fått ett gigantiskt genombrott i år och tagit sig till absoluta världstoppen på 1500 meter.
Det är det stora framtidshotet mot Abeba.
Holländskan kommer att tävla i många år till och förmodligen bli ännu bättre.
Det är så i Aregawis bransch.
Det dyker alltid upp nya och yngre förmågor.
Samtidigt har Abeba Aregawi, nyss fyllda 24, sprungit sig till en position där alla kräver segrar.
Hon var själv väldigt besviken över andraplatsen, ja, tårarna var inte långt borta där i mixade zonen.
Även i hennes värld är det bara guld som gäller.
Men en sak har den här säsongen lärt oss:
Hennes segrar kommer inte att vara lika givna längre.
Sifan Hassan gjorde helt klart vad hon satsar på i framtiden.
– Ja, 1500 meter är min favoritsträcka, slog hon fast på presskonferensen nyss.
Men det hindrar henne inte från att lura Sverige på ett nytt EM-guld i morgon, då hon möter Meraf Bahta på 5000 mter.

ZÜRICH. Oj, vad imponerad jag är av Charlotta Fougberg.
Hon tog sig lekande lätt till finalen på 3000 hinder.
Nu var det ingen som hade trott något annat, men det finns alltid ett orosmoment i ett försök och Charlotta är inte direkt någon rutinerad mästerskapslöpare.
Hon gjorde sitt första stora mästerskap i VM i Moskva förra sommaren, men då var det knappt någon som visste vem hon var.
Hon åkte hem lika anonym som då hon kom, efter att ha åkt ut direkt i försöken och hamnat på en 26:e plats.
Nu tar hon guld.
Jag är helt övertygad.
Som hon ser ut i sommar kan ingenting stoppa henne känns det som.
• • •
Emma Green gav alla lite skrämselhicka efter två rivningar på 1.89.
Men så gled hon över i det sista och fixade en finalplats.
Som vanligt.
Det här är hennes nittonde seniormästerskap och hon har gått till final femton gånger. Det är ett makalöst facit.
Jag hoppas bara att hon inte får ont nu efter tävlingen. Det är minimalt med tid för återhämtning inför söndagens final och Emma har bara hoppat två tävlingar tidigare i sommar.
Pallar kroppen för två tävlingar inom 48 timmar?
Är svaret ja kan det mycket väl bli guld i ett startfält som är ett av de svagare på länge.