Strax dags för damer höjd. En av dagens höjdpunkter.
• • •
Sanna Kallur blev fyra till slut i finalen på 100 meter på betydligt mer tungsprungna banor än i försöken.
Dessutom hade vinden vänt och det blåste -1.6 emot.
Men hon var glad ändå.
Sensationsvinnare blev Isabelle Eurenius som vann på 12.00.
Herrarnas 100 meter vann Odain Rose under stort jubel från sin hemmapublik.
Segertid: 10.52.
• • •
Susanna Kallur var ute och värmde upp inför sina 100 meter då himlen öppnade sig och hon fick fly ut från arenan. Det kom en extre skur med både regn och hagel och folk flydde upp på läktaren där jag sitter. Jag fick stänga datorn då vindbyarna drog in regnet även under stadiontaket. Men när det över nästan lika snabbt som det kom. Jag skymtar till och med en blå himmel vid horisonten.
• • •
Jag hoppas att Sanna hinner springa sin final innan regnet börjar ösa ner och blixtarna tar sig hit till arenan. Det ser riktigt mörkt ut på himlen och åskan närmar sig.
• • •
Damernas final på 10.000 meter drar ut på tiden så mycket att Sanna Kallurs 100-metersfinal kommer att bli några minuter försenad.
• • •
Angelica Bengtsson för nöja sig med 4.50 i stavtävlingen och river alla tre försök på 4.60. Men hon visade att formen är tillbaka inför EM i Zürich.
• • •
Angelica river även i andra försöket på 4.60, som är svenskt rekord om hon klarar. Men hon får skynda sig på. Åskan mullrar i fjärran och det är riktigt mörka moln på väg in över arenan här i Umeå. Regnet hänger i luften.
• • •
Det är nytt personligt rekord utomhus om hon klarar – hon har 4.58 som bäst tidigare. Inne har hon hoppat 4.63 som bäst, så kapaciteten finns där även om hon river i första.
• • •
Hon tar 4.50 i andra försöket utan minsta darr på ribban. Nytt årsbästa utomhus.
• • •
Väldigt, väldigt i första försöket på 4.50 för Angelica Bengtsson.
• • •
Michaela Meijer rev ut sig på 4.35 så Angelica Bengtsson är ensam kvar i tävlingen. Angelica lägger upp ribban på 4.50 – en decimeter över hennes årsbästa utomhus i sommar.
• • •
Har tagit 4.35 nu och det var mycket luft till ribban, för Angelica.
• • •
Det blev högt, högt över för Angelica Bengtsson i hennes första hopp på 4.19. Ribban upp på 4.25. Det är bara Angelica och Michaela Meijer kvar i damernas stavtävling.
• • •
Angelica Bengtsson har inte gått in i stavtävlingen än. Hon har bestämt sig för att starta först när ribban ligger på 4.19, så hon får vänta ett tag till.
• • •
Spårvägens Alissa Söderberg – dotter till DN-galans förre tävlingsdirektör Rajne Söderberg – föll olyckligt rakt ner i gropen när hon felbedömde ett hopp på 4.04.
Det såg riktigt illa ut, men Alissa fick snabb hjälp och ligger nu och vilar ut med ett lindat knä. Och alldeles nyss rullades hon ut på bår.
• • •
Det börjar torna upp sig lite moln nu runt arenan här i Umeå och temperaturen har sjunkit fler än en grad nu när solen gått i moln. Vi får hoppas att vi slipper regn.
• • •
Tom Kling-Baptiste var snabbast i herrarnas semifinaler på 100 meter med 10.41. Umeås Odain Rose hade näst bästa tid med 10.49. Kan bli en riktig duell där i finalen senare i kväll.
• • •
Michel Tornéus tog sig lätt till längdfinalen efter 7.73 i sitt första hopp. Kvalgränsen är blygsamma 7.20.
• • •
Susanna Kallur vinner sitt försökshet på 100 meter och tar sig lätt till final.
Tiden: 11.73.
Tea i Sverige i år.
Nu lutar det åt EM-start i stafett i Zürich.
• • •
Hej och välkomna till Umeå och SM i friidrott.
Invigningstalan är avklarade och snart drar det igång med Angelica Bengtsson i stav och Sanna Kallur i försöken på 100 meter.
Allt sänds på Svt Play för er som vill se det hela.
Jag kan rapportera att vädret är sagolikt fint ljust nu. Sol och en bra bit över tjugo grader.
Så här ser tidsprogrammet ut.
17.10 Stav, damer
17.10 Diskus, damer
17.15 100 m, damer – försök
17.35 Längd, herrar – kval
17.40 100 m, herrar – semifinaler
18.05 400 m, herrar – semifinaler
18.30 10 000 m, damer – final
18.35 Kula, herrar – final
19.05 Slägga, herrar – final
19.20 100 m, damer – final
19.30 100 m, herrar – final
19.45 10 000 m, herrar – final

Mikael Samuelsson nobbade Södertälje och valde Djurgården och SHL i stället.
Jag tror det är en bra värvning, även om han hade en tung säsong i Detroit i vintras.
Det blev bara tre poäng (1+2) på 26 spelade matcher, men då ska alla komma ihåg att han hade en betydligt mer undanskymd roll än tidigare år.
Men tillsammans med Jocke Eriksson – en annan gammal SSK-veteran – borde han kunna ge Djurgården ett effektivt power play.
Micke är rightare och har ett bra skott.
Dessutom visar valet av Djurgården att han fortfarande är hungrig och känner att han har mer att ge.
Enligt honom själv spelade ju pengarna ingen roll och jag tror honom i det fallet.
Han fick ut maximalt av sin NHL-karriär rent ekonomiskt.
De sista två åren i Detroit hade han tre miljoner dollar i årsinkomst och de tre åren innan i Vancouver tjänade han 2,5 miljoner per säsong.
Men jag unnar honom framgången.
Mikael Samuelsson var en late bloomer och det stora genombrotten kom samma säsong som han fyllde 29, då han gjorde 23 mål och spelade fram till 22 på 71 matcher under sin första säsong i Detroit Red Wings.
Jag tror Djurgården kommer ha lika stor nytta av honom vid sidan av isen med alla sina unga spelare.
Det är samtidigt kul att ett känt namn kommer tillbaka till SHL, som nästan tömts på alla stornamn inför den här säsongen.
Sedan återstår att se hur Micke anpassar sig till spelet på stor rink. Den omställningen kan ställa till det efter så många år i NHL.
Det finns det många exempel på.

Susanna Kallur är på banan igen och det är bara att beundra hennes enorma vilja och envishet.
Det var över fyra år sedan hon tävlade senast.
Det var 20 juni i lag-EM i Budapest och Sanna hade sprungit 100 häck på 12.88.
Men jag märkte direkt att allt inte stod rätt till när hon stod i mixade zonen efteråt.
Hon hade ont.
Ruskigt ont.
Det var hennes opererade stressfraktur som inte ville blir riktigt bra efter operationen 2008.
Sedan den dagen har det gått fyra år, en månad och sex dagar.
Det har varit en tid av ensidig rehabträning, bakslag, nya operationer och en ständig resa mellan hopp och förtvivlan.
Dessutom har hon hunnit med och bli mamma.
Så när hon ställde sig på startlinjen i en liten lokal tävling i Leksand i dag var det större än det låter.
Det var resultatet av en fantastisk resa och en vinnarskalle som vägrat ge upp. Hur mörkt det än sett ut många gånger.
Nu har hon tagit första steget mot en comeback på de stora arenorna.
Hon satte nytt tävlingsrekord när hon vann Sparbanksspelen i Leksand och tiden 11.92 räcker till en niondeplats i Sverige på 100 meter i år.
Det är ingen märkvärdig tid för en sådan som Sanna, som har ett personligt rekord på 11.30, men det är en smärre bragd med tanke på bakgrunden.
Nu stod det inga häckar i vägen och det blir ingen häcksatsning förrän tidigast nästa år för Sanna som hunnit bli 33 år.
Det är ju en comeback på 100 häck som är hennes stora mål.
Den gren hon tog EM-guld i 2006 då hon vann under ett enormt jubel i Göteborg.
Hon blev fyra i VM i Osaka året efter, sedan hon fått en knuff strax före målgång och missat medalj.
Men den inomhussäsong som följde satte hon världsrekord på 60 häck med tiden 7.68.
Det står sig fortfarande.
Det är en lång, lång väg tillbaka till den formen för Susanna Kallur.
Men jag är glad att hon aldrig gett upp drömmen.
Det krävs en mycket speciell människa för det.

Irene Ekelund tar ett historiskt JVM-silver på 200 meter och visar att hon har förmågan att vara bäst när det gäller.
Sveriges första JVM-medalj någonsin på sträckan.
Jag är enormt imponerad.
Och mest över att 17-åringen från Karlstad än en gång lyckas lyfta sig och pricka formtoppen perfekt till ännu ett mästerskap.
Det var samma sak i fjol, när Irene kom till UVM i Donetsk i Ukraina och åkte hem med guldet på 200 meter.
Hon kom till JVM i Eugene med ett årsbästa som inte ens skulle ha räckt till en final.
Nu tog hon silvret på tiden 22.97 med bred marginal ner till trean Angela Tenorio från Equador.
Skönt för Irene också som haft lite problem tidigare i somras och bytte tränare precis innan JVM.
Man ska också komma ihåg att hon tävlar i de två grenar (100 och 200 meter), där det är störst konkurrens av alla i friidrotten.
Den är mördande jämfört med samtliga teknikgrenar som höjd, längd, spjut osv.
Det är bara titta på tjejen som vann, amerikanskan Kaylin Whitney.
Hon var överlägsen etta på 22.82 och är ett år yngre än Irene Ekelund i ett mästerskap där man får vara upp till nitton år.
Amerikanskan fyllde 16 år den 9 mars, medan Irene fyllde sjutton den åttonde.
Kaylin Whitney vann på 22.82 och var aldrig hotad.
En tjej som satt inofficiella världsrekord på både 100 och 200 meter tidigare i sommar med 11.10 respektive 22.49.
Tiden på 200 meter gör henne fortfarande till åtta i världen i år på seniorlistan.
Men det gör bara Irene Ekelunds lilla bragd ännu större.
Nästa stora mästerskap för värmländskan blir nu debuten i ett seniormästerskap i EM i Zürich som startar 12 augusti.
Vi får se om hon kan få en andra formtopp, även om konkurrensen där tuffare.
Men som Irene sprang i Eugene i morse kan hon ta sig till sin första EM-final.
Men framförallt har hon skingrat allt tvivel om att hon stannat upp i utvecklingen efter fjolårets makalösa genombrott.

Irene Ekelund var tillbaka i fjolårets form, då hon vann sin semifinal på 200 meter i JVM i morse på tiden 22.97.
Visserligen i något för stark medvind (+2.7), men ändå ett bevis på att hon är en medaljkandidat i sitt första JVM där konkurrenterna är upp till två år äldre än den svenska 17-åringen från Karlstad.
Men framförallt:
Irene visade att hon har en förmåga att vara bäst när det gäller.
Hennes 22.97 är nästan en halvsekund (0.46) bättre än den tid hon hade i Karlstads GP förra veckan då hon också hade en hyfsad vind i ryggen med +1.8.
Dessutom hade hon snabbaste tiden av alla i semifinalen.
Det är precis samma tendens som i fjol, då hon gjorde sin bästa tid i UVM i Donetsk där hon tog guldet med tiden 22.92.
I år såg det det ut som hon skulle få en liten svacka i utvecklingskurvan, efter en svag inledning på säsongen. Samtidigt hade hon tränat hårdare än någonsin i vintras.
Men nu visade hon att det finns det hopp igen.
• • •
Det blev en svensk medalj i morse också. Sofi Flink tog JVM-silver med ett kast på 56.70 och var bara femton centimeter från guldet.
Det visar vilken nivå hon ligger på i juniorvärlden.
Och då har hon ända haft stora problem med kastningen i år och är långt ifrån de resultat hon gjorde 2012 och 2013.
Hon var ju redan regerande juniorvärldsmästare från Barcelona 2012, då hon vann med ett jättekast på 61.40.
Som 17-åring.
Hennes personliga rekord är 61.96 från VM i Moskva i fjol, ett kast som inte var långt från att ta henne till hennes första stora seniorfinal.
• • •
Härligt också med Elienor Werners sjundeplats i stavfinalen efter att ha tangerat personliga rekordet 4.20.
Här har vi en ny stortalang i stav.
Elienor är nyss fyllda sexton och Angelica Bengtsson får se upp i framtiden.
Angelica hoppade visserligen 4.37 den sommar hon fyllde 16 år, men säsongen är inte slut än.

MONACO. Vilken kväll det blev här i Monaco.
Årets bästa Diamond League-gala denna underbart ljumma julikväll.
Ett fantastiskt 1500-meterslopp med sju löpare under 3:30, ett världsårsbästa, ett juniorvärldsrekord och fyra nationsrekord.
Makalöst.
Och vilken upplösning när favoriten och kenyanen Asbel Kiprop blev omsprungen av sin landsman Silas Kiplagat på upploppet, som vann på tiden 3:27.64.
Kiprop blev ”bara” tvåa trots världstiden 3:28.45.
Och så sensationen, den kenyanske 18-åringen Ronald Kwemoi som började springa när hans föräldrar inte hade råd att sätta honom i skola. Han satte nytt juniorvärldsrekord med 3:28.81.
Bakom de tre kenyanerna föll nationsrekorden tätt.
Svergibekanta Ayanleh Souleiman från Djibouti fick sluttiden 3:29.58 och Aman Wote satte nytt etiopiskt rekord med 3:29.91. Nyzeeländaren Nick Willis fick samma tid och det var en rekordtid det också, både på Nya Zeeland och Ocenien.
Och sist men inte minst norrmanen Henrik Ingebrigtsen som satte nytt norskt rekord med 3:31.46.
Det var kvällens verkliga höjdpunkt och jag har aldrig sett ett häftigare lopp på 1500 meter.
Ja, herrarnas 800 meter var inte mycket sämre.
Nytt världsårsbästa av Botswanas Nijel Amos med 1:42.45 och en fransk knall på andraplatsen där Pierre-Ambroise Bosse sprang in på nya franska rekordet 1:42.53.
• • •
Damernas 100 meter blev också en höjdare.
USA:s 23-åriga multitalang Tori Bowie vann på nytt världsårsbästa 10.80. Bowie som kan vara på väg att bli världens nya sprintdrottning och som även håller världsklass i längdhopp med ett personligt rekord på 6.91.
• • •
Och 19.68 av Justin Gatlin.
Den verkliga chocken.
Han såg sig själv som mer eller mindre chanslös inför 200 meter här i Monaco, en sträcka han sällan springer.
Nu var han helt överlägsen, vann med 31 hundradelar och sänkte sitt efter personliga rekord med 32.
Gatlin som redan varit avstängd totalt nästan sex år för dopning är redan världsetta på 100 meter.
Nu är han det på 200 meter och jag kan inte låta bli att höra ett koppel varningsklockor ringa någonstans i bakhuvudet.
• • •
Det enda som egentligen fattades var ett bra svenskt resultat.
Både Daniel Ståhl i diskus och Michel Tornéus i längd hade det jobbigt.
Ståhl med sjua med ett kast på 61.60 och var inte alls nöjd med sig själv.
Michel Tornéus blev sist i längdtävlingen på 7.83.
Inga bra EM-besked, även om det är långt kvar.
• • •
Men Patrik Sjöberg för behålla sitt eurparekord på 2.42 ett tag till.
Ukrainas Bogdan Bondarenko försökte för ovanlighets skulle på 2.43 när han var ensam kvar i tävling.
Det var nära, men ribban föll ner i alla tre försöken.

Ja, idrottsdomstolen CAS sänker straffen för Asafa Powell och Sherone Simpson och jag tycker faktiskt att det är helt rätt.
Och då har jag absolut inte ändrat åsikt i kampen mot dopning.
Nej, problemet i det här fallet var att Jamaicas antidopningbyrå dömde ut ett alldeles för hårt straff när Powell avslöjades med ämnet oxilofrin i kroppen.
Jag blev väldigt förvånad när domen kom och antog redan då att de jamaicanska myndigheterna ville visa världen att man visst tog jobbet mot dopning på allvar.
Då hade den jamaicanska antidopning-byrån precis fått en svidande kritik från WADA för att man hade ett i princip obefintligt anti-dopningarbete.
Utrustning för provtagning låg ouppackad och Jamaica hotades till och med att uteslutas från framtida tävlingar för att de skötte jobbet så uselt.
Det var väl därför de tog i ända från tårna när den här domen kom.
Jag kan förstå att Asafa Powell blev chockad när avstängningen kom.
Vi har ju ett aktuellt fall med oxilofrin här hemma i Sverige, där Modos Edwin Hedberg nyligen fick det normala straffet på sex månaders avstängning.
Det straff CAS nu slagit fast att även Powell skulle ha.
Därför är han nu fri att tävla, då han suttit av den avstängningstiden.
Med råge dessutom.
• • •
Nej, den stora skandalen är fortfarande att amerikanen Tyson Gay bara fick ett års avstänging trots att han avslöjats med anabola steroider i kroppen.
Jag väntar och hela friidrottsvärlden väntar fortfarande på att få veta varför.

GLASGOW. Charlotta Fougbergs lopp på 3000 meter hinder fick mitt hjärta att rusa här uppe på pressläktaren.
Vilket lopp.
Vilken tjej.
Hon springer som knappt någon svenska gjort och när man tror att hon ska tappa, så ökar hon bara tempot. Hon gjorde ett perfekt lopp här i Diamond League-debuten och höll sig till planen att ligga 20-30 meter bakom hararna och sedan ha krafter kvar på slutet.
På den sista kilometern knäckte hon konkurrent efter konkurrent och sprang i mål som fyra.
Det var underbart att se.
Osvenskt.
Charlotta Fougberg är ju den stora svenska knallen den här säsongen, en tjej som fått sitt stora internationella genombrott som 29-åring.
Och att sänka sitt svenska rekord med nästan elva sekunder i en Diamond League-debut och efter veckor med magproblem, det är inget annat än en bragd.
Jag vet inte hur bra hon kan bli, men när jag pratade med henne i mixade zonen berättade hon att målet var att springa under 9:30 här i Glasgow.
Men direkt efter loppet satte hon upp ett nytt – att springa under 9:20.
Det är bara 3.96 sekunder dit och så stark som hon är, så verkar det inte vara någon omöjlighet.
Nej, kul att svensk friidrott fått fram en sådan stjärna.
Det går ju inte riktigt att räkna dit Abeba Aregawi, som fått – och får – sin skolning nere i Etiopien.
Charlotta Fougberg har gått den långa vägen, kämpat på och ökat träningsmängden undan för undan.
Nu kommer belöningen.
Jag har sett många svenskar slå igenom under alla de år jag bevakat friidrotten.
Världstjärnor som Patrik Sjöberg, Kajsa Bergqvist, Christian Olsson och Carolina Klüft.
Men Charlotta Fougberg uppvisning här i Glasgow var bland det häftigaste jag sett.
En svensk tjej på en löpsträcka där inga svenskor någonsin kunnat hävda sig internationellt.
Jag ville aldrig att det skulle ta slut.
Jag var inne på Fougbergs storhet redan i lag-EM och många tyckte väl att jag tog i den gången.
Men magkänslan sa bestämt att det var något stort på gång med den tjejen.
Hittills har jag fått rätt.

Herrar 800 meter har just avslutat galan här i Glasgow och största intresset var det kring comebackande kenyanen David Rudisha.
Rudisha vann också i överlägsen stil på tiden 1:43.35.
Och med det tackar jag för mig härifrån Glasgow.
Slutet gott – allting gott.
Och då tänker jag naturligtvis på Charlotta Fougbergs fantastiska uppvisning.
• • •
Jag har ju skrivit om holländskan Dafne Schippers tidigare.
Hon satte sitt andra nationsrekord för dagen när hon även vann 200 meter på kanontiden 22.34. Hon slog till och med Allyson Felix.
Holländskan borde definitivt fundera på om hon ska skippa sjukampandet och satsa på sprint på heltid.
Vilken potential.
• • •
Jag har skrivit om Charlotta Fougbergs Diamond League-bragd i en egen text och blogginlägg, så ni får läsa mer om henne där.
Här går tävlingarna vidare och vid har fått ytterligare ett bevis på att damernas höjd inte är vad det än gång var.
Blanka Vlasic var den enda som tog 1.96 och det blev också segerhöjden.
Comebackande ryskan Anna Tjitjerova gick in redan på 1.75, men bröt sedan tävlingen. Uppenbarligen skadad.
• • •
Charlotta Fougberg kom fyra i Diamond League-debuten på 3000 hinder.
Hon satte nytt svenskt rekord med nästan tio sekunder – 9:23.96.
Hon kom starkt på slutet – som vanligt.
Återkommer med fler detaljer då jag pratat med henne i mixade zonen.
• • •
Nya sprintstjärnan Michelle-Lee Ahye från Trinidad & Tobago vinner damernas a-final på 100 meter med tiden 11.01. Ahye som år årets världsetta med sina 10.85.
Tvåa var Shelly-Ann Fraser-Pryce med 11.10. Jamaicanskan som haft liknande problem som Yohan Blake den här säsongen och ännu inte varit under 11 sekunder.
Värt att notera är att holländska sjukamperskan Dafne Schippers varit tvåa med sin segertid från b-heatet (11.03).
• • •
Botswanas 400-metersknall Isaac Makwala fortsätter att vinna. Han vann 400-metersloppet i överlägsen stil på 44.71. Samma 27-årige Makwala som sänkte sitt pers med 82 hundradelar i en tävling i Schweiz för en knapp vecka sedan. Då stannade klockan på 44.01. Tiden idag är hans näst bästa någonsin.
• • •
Jeff Henderson vann längdhoppet på 8.21 före landsmannen Michael Hartfield som stannade på 7.98. Trea var kinesen Jianan Wang med 7.91.
• • •
Holländskan Dafne Schippers var mer än nöjd med sin seger i b-heatet på 100 meter (11.03).
– Ja, starten var inte bra, så att komma i mål på personbästa och nytt nationsrekord var fantastiskt. Jag kunde inte vara lyckligare. Jag visste att jag kunde göra sådana här tider, så jag är glad att jag lyckades. Jag tränar bara 100 meter en gång i veckan, men det är bra att ha den här farten för korta häcken och i längd, säger sjukamperskan.
• • •
Nyblivne amerikanske mästaren Jeff Henderson blev först över åtta meter i längdtävling och det rejält också.
Han landade på 8.21 i femte omgången.
• • •
Herrar längd pågår och där leder amerikanen Michael Hartfield på 7.98, tre centimeter före sin landsman Jeff Henderson. Noterbart är att årets världsetta, britten Greg Rutherford, strök sig efter uppvärmningen då han fick känning i ett knä.
• • •
Det händer inte så mycket just nu, så då kan jag meddela att det inte är samma härliga sommarväder som igår. Det är tunga moln över Hampden Park och några grader svalare i luften. Men inget regn än så länge, som tur är. Hoppas det fortsätter så.
• • •
Holländskan Dafne Schippers satte nytt nationsrekord i b-heatet på damernas 100 meter, som hon vann på imponerande 11.03.
En 22-årig multitalang som tog VM-brons i sjukamp i Daegu 2011.
Ska bli kul att se henne i EM.
• • •
Yohan Blake lämnade galan i rullstol igår och med en befarad bristning i baklåret. Nu meddelar hans agent Cubie Seegobin att läget är betydligt ljusare än det verkade vara i går kväll.
– Det verkar bara ha varit kramp. Läkarna här i Glasgow undersökte hittade de ingen bristning. Idag kommer vi att göra en grundligare undersökning för att vara säkra på att allt verkligen är okay, meddelar Seegobain.
Men frågan är om det hjälper Blake som mycket. Som han sprungit hittills den här sommaren är inte så många galadirektörer villiga att offra en förmögenhet på jamaicanen. Inga andra än de som redan gjort det.
Och krampar man som Blake gjorde igår, så brukar det alltid uppstå en liten blödning.
• • •
Ja, välkomna tillbaka till andra dagens Diamond League-tävlingar i Glasgow.
Tävlingarna har redan smugit i gång med damernas stavhopp, men där är man inte uppe på några höjder än.
En svensk är med i dag – Charlotta Fougberg på 3000 hinder.
Det ska bli oerhört intressant att se hennes Diamond League-debut.

Ja, det är inte Yohan Blakes säsong det här.
På 100 meter fick han en bristning i baksidan på låret, föll trettio meter före mål och fick köras ut från stadion i rullstol.
Världens näst snabbaste man är mil från den världsstjärna han var 2011 och 2012, då han bland annat blev världens yngsta herrsegrare på 100 meter genom tiderna i VM i Daegu.
Samtidigt tackar jag för mig här ifrån Glasgow.
Det blev väl ingen sprakande svenskkväll, men Abeba Aregawi visade ändå att problemen från Paris är borta.
Och Erica Jarders 6.57 är faktiskt helt ok med tanke på att hon varit inne i en tung träningsperiod.
Men det blev ingen riktig supergala det här utan mer en brittisk uppvisning inför Commonwealth Games här i Glasgow senare den här månaden.
• • •
Det är bara 100 meter herrar och 400 meter damer kvar nu på Diamond League-programmet, men den nya banorna här på Hampden Park har verkat tungsprungna så här långt, så jag tror väl inte på några kanontider direkt.
• • •
Det meddelas också att diskusbjässen Daniel Ståhl just blivit klar för Monacos Golden League. Det var han värd.
• • •
Det blev en skräll på herrarnas 110 häck där britten William Sharman vann på 13.21.
Jamaicanen Hansle Parchment, som satte nytt världsårsbästa med 12.94 i Paris i lördags, blev ”bara” femma på 13.31.
• • •
Erica Jarder kommer helt fel i sitt sjätte hopp och tvingas avbryta. Hon blir sjua i tävlingen med sina 6.57 från första omgången.
• • •
Erica Jarder har inte kommit längre än de 6.57 hon hade i första hoppet. Hon har två hopp kvar i en tävling som leds av amerikanskan Tianna Bartoletta som hoppat 6.97. Unga (21 år) rittiskan Katarina Johnson-Thompson har satt nytt personligt rekord med 6.92 och ligger tvåa.
• • •
Abeba Aregawi får stryk ingen av holländskan Sifan Hassan. Men svenskan är inte orolig, som ni kan läsa på annan plats här på hemsidan.
• • •
Erica Jarder startar starkt i damernas längd med ett hopp på 6.57. Det är bara decimetern från hennes utomhuspers.
• • •
Alonso Edward från Panama vinner herrarnas 200 meter avstannande på 20.25.
Nuvarande världsettan Warren Weir är tvåa på 20.30 och amerikanen Curtis Mitchell trea på 20.31.
Inga märkvärdiga tider direkt.
• • •
Där kom kvällens största jubel då skotskan Eilidh Child vinner 400 häck i överlägsen stil. Segertiden 54.39 är nytt årsbästa.
• • •
Javier Culson vinner herrarnas 400 häck med tiden 48.35, men den stora sensationen är amerikanen Ashton Eaton som är tvåa och sänker sitt personliga rekord med 25 hundradelar till 48.69.
Eaton är ju världens tiokampskung och regerande världsmästare från Moskva 2013 och regerande OS-mästare från OS i London.
Den här säsongen satsade han på en elfte gren – 400 häck.
– Ja, det kan ju låta lite konstigt att välja 400 häck, men det passar mig och jag ville ha något att tävla i den här säsongen då det inte är något mästerskap, berättade han i går.
– Jag är själv förvånad att det gått så bra. Tekniken är ju inte perfekt direkt och det känns som jag kan springa ännu fortare. Men vi får se. Det här kanske blir mitt sista lopp för säsongen.
Men snacka om multitalang.
• • •
Polacken Pawel Wojciechowski vann herrarnas stavtävling med sina 5.67.
Han försökte sedan på 5.83, men rev alla tre gångerna.
Men sensationssegraren från VM i Daegu 2011 verkar vara tillbaka och på väg mot de 5.91 han gjorde den säsongen. Den nu 25-årige Wojciechowski råkade ut för en bisarr olycka i december 2011, då han träffades av en stavrekyl i ansiktet och bröt käken.
Efter det har han haft problem att komma tillbaka till sina gamla höjder.
• • •
Det blev en knall i diskus då Sandra Perkovic fick stryck för första gången den här säsongen.
Ja, kroatiskan har bara förlorat två tävlingar sedan 2010 innan den tredje förlusten kom idag.
Nu vann Gia Lewis-Smallwood på personliga rekordet 67.59, amerikanskan som också var den som slog Perkovic senast hon förlorade i september förra året.
Perkovics 66.30 räckte bara till andraplatsen.
• • •
Ganska händelsefattigt här i Glasgow just nu. Det har sprungits två heat på 110 häck, men utan några märkvärdiga tider. Final senare i kväll.
I damer diskus tog kroatiskan Sandra Perkovic ledningen alldeles nyss med ett kast på 65.63, men USA:s Gia Lewis-Smallwood svarade direkt med 67.59 – nytt personligt rekord för amerikanskan.
I stav står det mellan två polska hoppare. Pavel Wojciechowski är felfri över 5.67 och den enda som han har att slåss mot nu är landsmannen Piotr Lisek.
• • •
För er som vill se tävlingen på tv där hemma så sänder Svt2 med start 20.00. Sedan byter man till Svt 1 klockan 21.00.
• • •
Amerikanen Reese Hoffa har tagit ledningen i kultävlingen med en stöt på 21.67. Det är lika med årsbästa för honom. Det räckte också till seger i tävlingen. Tysken David Storl tvåa med en stöt på 21.38 och nyzeeländaren Tom Walsh trea på 21.23.
• • •
Tre svenskar är med i kväll.
De färska svenska medborgarna Mehrat Bahta och Abeba Aregawi möts för första gången i Diamond League-loppet på 1500 meter.
Startskottet ska gå 20.37 svensk tid och tidsschemat håller.
Erica Jarder är med i längdtävlingen efter en tung träningsperiod.
– Det är lite tunga ben, men jag skulle aldrig åka hit om jag inte kände att jag kunde hoppa långt, säger Erica.
Hon har redan satt pers utomhus i sommar med sina 6.67 i lag-EM i Braunschweig under midsommarhelgen.
• • •
Galan här i Glasgow har startat med herrarnas kula och det har redan blivit ett nationsrekord. Nya Zeelands Tom Walsh stötte 21.23 i första omgången och leder tävlingen. Och nytt nyzeeländskt rekord.
• • •
Välkomna till Glasgow och den enda Diamond League-galan där man tävlar i två dagar.
Och båda dagarna här på mäktiga Hampden Park – Skottlands nationalarena för fotboll.

Så här ser det ut just nu. Blå himmel och en vacker sommarkväll.

Hampden Park tar in 52.000 åskådare numera, men rymde betydligt fler förr. Innan alla ombyggnationer och då det fortfarande fanns ståplatsläktare.
Den här arenan kan faktiskt skryta med högsta publiksiffran någonsin för fotboll i Europa.
När Skottland mötte England 1937 såg 149.547 åskådare matchen.
En helt osannolik siffra, som förmodligen aldrig kommer att slås.