Det går att komma med hur många ursäkter som helst, men svensk hockey har verkligen skämt ut sig i samtliga tre fall av dopningförseelser sporten drabbats av inom ett halvår.
Det är tre fall för många.
Och Mark Owuyas avstängning på ett år slog ner som en bomb.
Det har aldrig hänt att det förekommit så många svenska dopningfall på så kort tid.
Och i en enskild sport.
Och jag bara fortsätter att höra ursäkter, utom från Edwin Hedberg i Modo.
Han stängde till och med av sig själv medan utredningen pågick.
Ingen vet väl riktigt i detalj vad avstängningen av Mark Owuya beror på, men det kan inte handla om att han missat ett enda dopningstest.
Det blir man inte avstängd ett år för.
Nej, nu visade det sig att Mark Owuya gått på toaletten innan dopingprovet skulle tas. Totalt struntat i alla regler. Och det trots att några av hans egna lagkamrater protesterade.
Jag har aldrig hört talas om något liknande och har det gått till som dopningkontrollanten beskriver det, så har Owuya ingen annan att skylla på än sig själv.
Mark Owuya har självklart en helt annan version och uppfattning.
Och sant är att han inte ertappats med något otillåtet preparat i kroppen, men han har ändå gjort något som är ett brott mot dopningreglerna.
Och straffet är kännbart.
Det sträcker sig över hela säsongen 2014/15 och för Luleå är det ingen större katastrof, som hade räknat med att Owuya skulle försvinna. Om de nu inte tvingas betala hans lön under avstängningen förstås. Då blir det dyrt, men jag antar att det finns klausuler i kontraktet.
Nej, det har varit ett mörkt halvår för svensk hockey.
Först chocken i OS, där Nicklas Bäckström fått i sig ett otillåtet medel via sina allergitabletter.
Där var det rent slarv som låg bakom, då SOK-läkaren Björn Waldebäck gett Bäckis klartecken att ta en tablett om dagen i ett mästerskap där det råder absolut nolltolerans.
Det kostade Nicklas Bäckström finalmatchen mot Kanada och Waldebäck hederuppdraget som svensk OS-läkare.
Sedan var det Edwin Hedberg som fått i sig ett dopningklassat medel via sitt kosttillskott.
Han drabbas inte lika hårt då fyra och en halv månad av hans sexmånadersavstängning gäller våren och sommaren 2014, då det inte spelas någon hockeyn.
För Mark Owuya är det värre.
Ingen hockey på hela säsongen om inte beslutet rivs upp.
Men det har jag väldigt svårt att se att det gör. Överklaganden i den här typen av ärenden brukar sällan leda någon vart.
• • •
Men svensk hockey har något att grubbla över.
Det här är inte bra PR för sporten.
Här gäller det att informera klubbar och spelare så fort som möjligt.
Innnan vi får ett fjärde fall.

Ja, Modos Edwin Hedberg stängs av i sex månader efter att ha åkt dit med ett otillåtet ämne i kroppen.
Det är hårt.
Men det följer praxis och egentligen är det inte så tufft som det låter.
Fyra och en halv månad av avstängningstiden är ”off season” och Edwin Hedberg är spelklar igen den 24 oktober.
Han missar bara en dryg månads SHL-hockey.
Om det nu blir SHL för 20-åringen nästa säsong. Han är kontraktslös just nu och det är inte säkert om det blir någon fortsättning i Modo.
Men dopning är ju ett område där det ska råda nolltolerans och man får inte tulla på avstängningstiden.
Hade Edwin blivit avstängd i tre månader hade det bara blivit ett slag i luften.
Då hade det inte varit något straff alls, utan hela ”strafftiden” hade avverkats under den period på året då det inte spelas någon hockey.
Därför retar det mig fortfarande att en sådan som amerikanske sprintern Tyson Gay fick sin dom halverad, utan att någon ännu vet varför.
Han åkte dit för ett betydligt grövre dopningbrott då han ertappades med anabola steroider i kroppen. En förseelse där avstängningstiden är två år och dessutom höjs till fyra år 2015.
Edwin Hedbergs dopning är mildare, men ändå dopning.
Och det är en varningsklocka för alla svenska idrottare som sätter i sig kosttillskott utan att egentligen ha en aning om vad som finns i burken.
Kulstötaren Niklas Lindstedt gick i samma fälla bara för några veckor sedan.
Det är dags att intensifiera upplysningen kring den här typen av preparat, men de här båda svenska dopningfallen är kanske varning nog.

Abeba Aregawi dog helt på slutvarvet på damernas 1500 meter här i Paris.
Jag har aldrig sett något liknande.
Hon blev tia och det är sämsta placeringen hon haft på 1500 meter sedan 2011.
En total genomklappning.
• • •
För några år sedan var det vardag att hoppa över två meter för Blanca Vlasic.
Men när hon tog 2.00 här i Paris alldeles nyss var det faktiskt det högsta hon hoppat på tre år utomhus. Hon tävlade inte alls 2012 och förra året hade hon samma 2.00 som årsbästa.
• • •
Det blev nytt världsårsbästa även i damernas korta häcklopp där amerikanskan Dawn Harper-Nelsson vann på 12.44. Australiens Sally Pearson var besviken sexa (12.89).
• • •
Herrarnas stav blev lite snopet, då Renaud Lavillenie rev ut sig redan på 5.83. Mens hans 5.70 i första försöket räckte för att vinna tävlingen.
• • •
Jamaicas Hansle Parchment vinner herrarnas 110 häck på nytt världsårsbästa 12.94. Det är också nytt jamaicanskt rekord. Den väldige Parchment – 192 centimeter lång – sänkte sitt eget personbästa med 11 hundradelar.
Tvåa var Frankrikes nye världsstjärna Pascal Martinot-Lagarde som också satte nytt personbästa med 13.05.
• • •
Fransyskan Éloyse Lesueur vinner damernas längd på nya personbästat 6.92. En tuff motståndare för Erica Jarder i EM senare i sommar. Amerikanskan Brittney Reese blir tvåa med sina 6.87.
• • •
I damernas höjd har sex tjejer tagit sig över 1.94, nu då ribban åker upp på 1.96.
• • •
Kim Amb är ute ur spjuttävlingen utan något godkänt kast. Han hade två underkända och valde sedan att avstå i tredje omgången. Något är uppenbarligen fel och jag får ta redan på vad när jag träffar honom senare. Men han får inte kasta vidare.
• • •
Det fortsätter att gå tungt för Jamaica också. Shelly-Ann Fraser-Pryce var bara sexa på 22.66. Hon som tog VM-guldet i Moskva förra sommaren.
• • •
Allyson Felix får stryk på damernas 200 meter, då Nigerias Blessing Okagbare är starkare i spurten och vinner med två hundradelar – 22.32 mot 22.34.
• • •
Renaud Lavillenie glider lätt över sin ingångshöjd 5.70 i första försöket. Han måste vara friidrottens mest överlägsna på herrsidan just nu.
• • •
Kim Ambs första kast i spjut landar någonstans runt 73 meter och han väljer själv att kliva över.
• • •
Kenyas Asbel Kiprop vann herrarnas 800 meter på nytt världsårsbästa – 1:43.34.
Men roligast att se var fransmannen Pierre-Ambroise Bosse som sprang i en fransk fotbollsdräkt. En hyllning till de fallna franska hjältarna i VM.
– Jag ville göra något för Les Bleus, säger också Bosse efteråt.
– Det var därför jag sprang i fotbollens landslagströja.
• • •
Amerikanskan Brittney Reese gör sin första Diamond League-tävling för säsongen och startar med starka 6.82.
• • •
Sanya Richards vinner 400 meter på 50.10.
• • •
Nästa löpgren är 400 meter för damer.
• • •
Ingen Erica Jarder i Paris. Hon är inne i en tyngre träningsperiod och valde att avstå. Hon hoppade lag-SM i Borås i stället och vann med ett hopp på 6.58.
• • •
Damer längd startar strax med min personliga favorit Darja Klisjina. Darja som sågs mycket ihop med hockeystjärnan Evgenij Malkin under VM i Moskva förra sommaren. Jag trodde han var friidrottsintresserad när jag såg honom där på läktaren, men det visade sig att det var annat som drog. Men vad jag förstått var det bara en kort flirt och de är inget par när vi skriver 2014.
• • •
Amerikanen Michael Tinsley vinner öppningsgrenen 400 häck på 48.25. Tinsley som tog VM-silvret i Moskva förra året. Om nu någon minns det.
• • •
I stav är man uppe på 5.45, men huvudpersonen Renaud Lavillenie fortsätter sin Bubka-taktik och går in först på 5.70.
• • •
Nu startar huvudgalan alldeles strax med 400 häck, herrar. Äntligen.
• • •
Det har redan blivit en fransk seger i kväll då Benjamin Compaorés 17.12 räckte för att vinna trestegstävlingen. En enda centimeter före amerikanen Christian Taylor. Trea kubanen Alexis Copello med 17.04.
• • •
Stort jubel nu när de manliga stavhopparna presenteras. Renaud Lavillenie är stor på hemmaplan.
• • •
Tysken David Storls 21.41 i tredje omgången räckte för att vinna herrarnas kula. Reese Hoffa tvåa med en stöt på 21.38 och Kurt Roberts trea (20.67).
• • •
Molnen har lättat över Stade de France nu. Det är till och med lite sol. Och fortfarande varmt.
• • •
Sandra Perkovic riskerade att göra sin sämsta diskustävling. Hon var fyra med ett kast kvar.
Då vräkte hon i väg diskusen 68.48 och vann med en dryg meter.
Det är tävlingsnerver, det.
• • •
Fransmannen Benjamin Compaoré har tagit ledningen i trestegstävlingen. Hoppade 17.12 i femte omgången. Ser ut som ett segerhopp i en svag gren.
• • •
De Diamond League-grenar som pågår utanför själva huvudgalan är tresteg för herrar, kula, herrar och diskus damer.
I tresteget är det bara amerikanen Christian Taylor som orkat över sjutton meter (17.03), på samma banor där Christian Olsson tog VM-guld 2003.
I herrkulan leder tysken David Storl med en stöt på 21.41.
I damernas diskus toppar australiensiskan Dani Samuels med 66.74 vilket är lika med galarekord.
Suveränen Sandra Perkovic från Kroatien är ”bara” fyra efter tre omgångar. Bon får jobba för att vinna i kväll. Kroatiskan har bara förlorat två diskustävlingar de senaste fyra åren
• • •
Välkomna till Paris och en ny Diamond League-tävling.
Två svenskar är med i kväll:
Spjutkastaren Kim Amb och Abeba Aregawi på 1500 meter.
Aregawi som fick sin segersvit på arton raka segrar (om vi räknar i försök i VM och OS) bruten i amerikanske Eugene tidigare sommar.
Kenyas Hellen Obiri knäckte Abeba Aregawi och vann på 3:57.05 mot svenskans 3:57.57.
Nu möts de för första gången sedan det loppet och det blir en duell att se fram emot klockan 21.40.
Kim Ambs spjuttävling börjar 20.23 i en gala som inte riktigt har den lyskraft som galan i Lausanne senast.
Det hänger tunga moln över Stade de France, men det är härligt ljummet i luften. Det är lite byiga vindar och risk för regn. Men jag hopppas vi slipper det.
• • •
En liten parentes i sammanhanget:
Just den här dagen – den 5 juli – satte Angelica Bengtsson svenskt rekord i stavhopp med 4.58 i Sollentunas GP.
Det är två år sedan nu.

Jag har roat mig med att gå igenom alla spelartrupper inför den kommande SHL-säsongen.
Och jag måste säga att SHL/Elitserien aldrig varit sämre sedan starten 1975/76.
De är inte bara det att NHL, KHL och Schweiz lockar med större pengar.
Nej, inför den kommande säsongen verkar det även som om klubbarna bestämt sig för att sanera sina svårt sargade plånböcker.
SHL blödde förra säsongen och det handlar om en mångmiljonförlust ligan totalt.
Nu står vi inför en säsong, där chansen att åka ur är minimal.
Det märks.
Skellefteå anser sig till och med ha råd (sportsligt, alltså) att släppa spelare under kontrakt, som Jimmie Ericsson och Oscar Möller.
Nu har de fått bra betalt från KHL för båda, men slutsatsen är att de väljer att bygga upp en stabil ekonomi i stället för att satsa på ett tredje rakt SM-guld.
I och för sig kan jag tycka det är rätt läge att ta en generationsväxling, men samtidigt har inget lag någonsin tappat så många bärande spelare som Skellefteå gjort efter senaste guldet.
En normal säsong hade det kunnat bli förödande, men jag tror ändå att Skellefteå är tillräckligt bra för att bli ett mittenlag.
Konkurrensen skrämmer inte direkt.
Det är inte alls samma desperata satsningar som tidigare år och det ska man väl i och för sig vara tacksam för.
Men jag tror aldrig så många profiler lämnat SHL på en och samma gång.
Linus Klasen, Dick Axelsson, Joakim Lindström, Oscar Möller, Jimmie Ericsson.
För att nämna några.
Sex av spelarna på topp tio i poängligan förra säsongen är borta.
• • •
Jag räknar med att det kommer att fyllas på med en hel del spelare innan säsongen startar, men inte tillräckligt eller många namn för att jag inte ska kalla nästa säsongs SHL-trupper för de sämsta någonsin. Totalt sett, alltså.
Så hur ser styrkeförhållandena ut just nu?
Det här är min ranking av lagen i dagsläget:
1. Växjö
Kommentar: Borde tagit sig till final redan i fjol. Hungriga, rika och satsningen fortsätter.
2. Frölunda
Kommentar: Det känns som om Frölunda hittat lite bättre balans mellan gammalt och ungt. Men jag kommer sakna Dick Axelsson.
3. Luleå
Kommentar: Den stora profilen Linus Klasen är borta, men ser ändå ut som ett topplag.
4. Färjestad
Kommentar: Finallag i våras och ser faktiskt bättre ut nu. Dessutom är tränaren Tommy Samuelsson tillbaka. Loobs bästa värvning.
5. HV71
Kommentar: Totalfiasko i fjol och här finns revanschlusta. Jag tror det bär långt. Andreas Johansson i intressant debut som huvudcoach.
6. Brynäs
Kommentar: Jag tycker att Brynäs tillhör de klubbar som värvat bäst. Många intressanta namn.
7. Skellefteå
Kommentar: Skellefteå har tappat i stort sett alla sina stjärnor. Ett halvt lag. Det måste ge effekt.
8. Linköping
Kommentar: Det är ekonomisk kris, laget ser sämre ut på papperet, men ändå tror jag det går bättre än i fjol.
9. Örebro
Kommentar: Fortsätter att satsa och jag är helt säker på att Örebro slipper kvala. Och kan hamna högre än så här.
10. Modo
Kommentar: Stannar William Nylander och Adrian Kempe blir Modo ett av SHL:s mest sevärda lag. Men ihåligt just nu.
11. Leksand
Kommentar: Överraskade i fjol med en anonym trupp, men måste överraska igen om de ska ta sig till slutspel.
12. Djurgården
Kommentar: Det är en ung satsning från Djurgården och ingen miljonrullning. Jag tror det är klokt även om det är långt till de bästa.

Ja, det dröjde alltså en bit in i juli innan AIK kunde presentera sitt nya tränarpar.
Har någon klubb någonsin dröjt så länge?
Jag är inte nörd i ämnet så jag vet inte, men på den här nivån är det naturligtvis helt åt helvete att inte ha klart med nya tränare så fort säsongen är över.
Om man nu ska byta, alltså.
Nu blir det Thomas Fröberg och gamle AIK-hjälten Peter Gradin som tar över, med sportchefen Daniel Rudslätt i en Lasse Johansson-roll som ytterst ansvarig för alla laguttagningar.
”En ny sportslig organisation” kallar AIK det för, men det är ju inte mycket nytt med upplägget och framförallt är det en billig lösning.
Det är ju inte så att AIK har HockeyAllsvenskans bästa trupp i nuläget och kommer knappast tillhöra favoriterna till att ta steget tillbaka till SHL.
Men det kan ju bli bra ändå.
Jag ska inte döma någon på förhand och Thomas Fröberg har jag bara hört gott om under hans år som J20-tränare i Färjestad.
AIK:s gamle skyttekung Peter Gradin har ju flugit under radarn en tid, men det är aldrig fler att plocka in någon som brinner för klubben och kan driva på i båset under matcherna.
Men någon satsning handlar det inte om.
AIK:s spelartrupp har varken blivit bredare eller starkare av att två nya tränare är klara.
AIK verkar ha gett upp hoppet om en snabb comeback. Å andra sidan är det en ekonomisk fråga och AIK verkar inte ha kunnat skaka fram de miljoner som Södertälje och Malmö lyckats med nu då det finns en gyllene chans att gå upp.
En chans som aldrig kommer tillbaka.
Två lag från HockeyAllsvenskan är garanterade en plats i SHL säsongen 2015-16 och ytterligare två har chansen att ta sig dit.

Då tackar jag för mig härifrån Lausanne.
Nästa stopp blir Paris Diamond League på lördag.
Nya dueller, nya rekordförsök.
Jag hoppas det blir lika bra väder där som det var här i Lausanne den här kvällen. Det är nästan en förutsättning för bra friidrott, tyvärr.
Men det var en bra gala och kvällens svensk blev diskuskastaren Daniel Ståhl med sina 64.60 och femteplatsen i diskus.
• • •
Nej, Javier Sotomayor kan kalla sig världsrekordhållare ett tag till.
Bogdan Bondarenko vinner tävlingen, men tredje försökte blir helt misslyckat då han tvingas dra ner ribban med handen.
Men det känns som det där världsrekordet är slaget innan sommaren är över.
• • •
Nu har han dragit av sig överdragskläderna.
Tredje gången gillt?
• • •
Bondarenko rev även andra försöket på 2.46.
• • •
Vad har hänt med Yohan Blake?
Världens näst snabbaste man på 200 meter med tiden 19.26 är bara en skugga av vad han var för ett par år sedan.
Han var chanslös på herrarnas 200 meter, sexa i loppet och hans 20.48 är sämre än det svenska rekordet.
Nej, sjukt blekt, Blake.
• • •
Rivning i första. Tyvärr.
• • •
Michel Tornéus har stannat mitt på gräsmattan för att se Bondarenkos första försök på 2.46. Jag förstår honom. Ett världsrekord vill ingen missa.
• • •
Ivan Ukhov river ut sig på 2.42 och Andrej Protsenko har brutit efter ett försök.
Kvar är Bondarenko som nu ska försöka på 2.46.
Nytt världsrekord i så fall.
• • •
Fransmannen Renaud Lavillenie rev just ut sog på 5.93 i stav. Han är onekligen en bit från den där superformen då han hoppad 6.16 i vintras.
• • •
Michel Tornéus trampade över i sista hoppet och stannar på 8.07. Han blir fyra i tävlingen, men kan glädja sig åt första åttametershoppet utomhus den här säsongen.
• • •
Barshim rev ut sig på 2.40, men ändå är tre hoppare kvar i tävlingen när ribban nu är uppe på 2.42. Protsenko, Bondarenko och Ivan Ukhov som stod över på 2.40.
• • •
Ukrainaren Andrej Protsenko tar drömgränsen 2.40 och är den här höjdtävlingens sensation. Hans tidigare personbästa var 2.35. Nu är han historisk.
• • •
Bogdan Bondarenko tar 2.40 i första försöket. Ukrainaren som var nära att riva ut sig redan på ingångshöjden 2.29 leder nu tävlingen.
• • •
Herrarnas höjd verkar hålla vad den lovade. Mutaz Essa Barshim, Ivan Ukhov och Andrej Protsenko klarade alla 2.38. Bogdan Bondarenko stod över. Ribban på 2.40 nu.
• • •
Michel Tornéus har åkt ner till en fjärdeplats i herrarnas längd och har ett hopp kvar i tävlingen.
Leder gör numera amerikanen Jeff Henderson med ett hopp på 8.31.
• • •
Ukrainas Andrej Protsenko är först över 2.38 i herrarnas höjd.
• • •
Både Barshim, Bondarenko och Ukhov stod över 2.32 i herrarnas höjd. De går direkt på 2.35.
• • •
Justin Gatlin vann herrarnas 100 meter på topptiden 9.80, följd av Tyson Gay på 9.93 i comebacken.
Att Gatlin var snabb visste vi redan, men Tyson Gay var oväntat stark efter ett års avstängning sedan han avslöjats med anabola steroider i kroppen.
Gatlins 9.80 är nytt världårsbästa och trean, amerikanen Michael Rodgers sprang under tio blankt för första gången i karriären med sina 9.98.
• • •
I herrarnas höjd är det redan dramatik. Bogdan Bondarenko har rivit två gånger på 2.29 och Mutaz Essa Barshim hade två rivningar, då han klarade i tredje alldeles nyss. Då hade han minst en decimeter luft till ribban.
Och Bondarenko gled just över 2.29 även han i sitt tredje försök, dock inte lika övertygande som Barshim.
• • •
Han hoppar dessutom upp på en andraplats i längdtävlingen, där britten Greg Rutherford leder på 8.19.
Jag kanske ska påminna om att Tornéus svenska utomhusrekord är 8.22.
• • •
Vit flagg för Tornéus i tredje hoppet och 8.07!
Det är årsbästa med hela 22 centimeter.
Skönt.
Nu är han garanterad att hoppa vidare i tävlingen.
• • •
Herrarnas längd har också startat och Michel Tornéus är redan illa ute. Två ogiltiga hopp och får han ingen träff i den tredje omgången blir det en tidig kväll för svensken. Elva hoppare är med och bara åtta får hoppa vidare efter tre omgångar.
• • •
Försvann en stund då jag var tvungen att springa ner och prata med Meraf Bahta i mixade zonen. Meraf som blev nia till slut i Diamond Legue-debuten. Men hon lyckades sätta nytt personbästa med en och en halv sekund med sluttiden 8.57.06.
Men hon var ändå jättebesviken.
Hon hade hoppats på en betydligt bättre tid än så.
– Ja, under 8.40 var målet.
• • •
Sista varvet nu, men när tempot drogs upp tappade svenskan.
Segertiden blev måttliga 8:50.27 och jag tror inte ens att Meraf slog sitt personbästa. Tempot var för lusigt i början av loppet.
• • •
Meraf Bahta är med i den stora klungan med två varv kvar.
• • •
Bogdan Bondarenko håller vad han lovar.
Han går in först på 2.29 i herrarnas höjdtävling. Står över både 2.20 och 2.25.
• • •
Höjdhopparna presenteras samtidigt som 3000 pågår. Meraf ligger i den stora klungan i ett lopp där ingen var intresserad av att hänga med i harens öppningstempo.
• • •
Nu 3000 meter med färska svenska medborgaren Meraf Bahta.
• • •
Men han får stryk!
Granadas Kirani James vinner på fantastiska 43.74.
Nytt världsårsbästa och personligt rekord med två tiondelar.
Ja, det är faktiskt den femte bästa tiden någonsin på 400 meter.
Det räckte inte ens med årsbästa 43.92 för LaShawn Merritt, Diamond League-ledaren som blev tvåa.
En bra start på den här galan.
• • •
400 meter nu. Amerikanen LaShawn Merritt är stor favorit.
• • •
Herrarnas stav ska precis börja och första löpgren nu då huvudgalen startar är 400 meter för herrar klockan 20.03. Sedan är det dags för kvällens nästa svenskgren med Meraf Bahta i sitt första 3000-meterslopp för i år. Räkna med ett nytt personligt rekord. Hennes nuvarande pers är 8:58.55.
Därmed inte sagt att hon kommer att ha med toppstriden att göra. De bästa i det här loppet har pers som är drygt halvminuten bättre.
• • •
Valerie Adams vann damernas kultävling med nästan en meter. Hennes 51:a raka seger. Makalöst.
• • •
Just nu presenteras galans största stjärnor för publiken.
Störst jubel?
När Renaud Lavillenies kom in. Oerhört populär här i de fransktalande delarna av Schweiz.
Men varken Justin Gatlin eller Tyson Gay fick vara med i stjärnparaden.
Det tackar jag för.
Tyson Gay gör ju sin första tävling efter dopningavstängningen.
• • •
Det är fortfarande en fantastisk kväll här i Lausanne. Det har väl blivit några grader svalare men fortfarande ljummet i luften. Perfekta förutsättningar, alltså.
• • •
Det är två svenskar kvar i kvällens gala. Meraf Bahta springer 3000 meter klockan 20.13 och Michel Tornéus är med i säsongens stjärntätaste längdtävling 20.25.
Vi får se om de kan upprepa Daniel Ståhls succéstart.
• • •
Alla ser väl mest fram mot herrarnas höjd den här kvällen, där det finns en reell chans att vi får se ett världsrekord.
Ukrainas Bohdan Bondarenko talade om att gå in på 2.30 i går, men det kan han inte då det inte finns med i höjningschemat. Men 2.29 är också en aktningsvärd ingångshöjd. Vi får se om han menade vad han sa om en dryg timme. Herrarnas höjd börjar 20.15.
• • •
Damer kula, tresteg och spjut pågår just nu, men utan några skrällar.
Ja, i damer kula lär det inte bli någon.
Nyzeeländskan Valerie Adams har väl redan vunnit efter att ha stött 20.42 i första omgången.
Adams vann sin 50:e raka tävling i New Yorks Diamond League senast och är på god väg mot sin 51:a. Hon har inte förlorat sedan den 18 augusti 2010, inklusive både VM- och OS.
• • •
Britten James Dasaolu vann b-heatet på 100 meter på 10.03. Hyfsad tid som visar hur snabba banorna är här i Lausanne. Det var minus 0.1 i vind dessutom.
• • •
Nästa Diamond League grenar är tresteg och spjut för damer.
Men inget av svenskintresse där.
Sofi Flink skulle varit med, men känner sig inte hundra och valde att stanna hemma i stället och träna inför JVM.
• • •
Var precis nere och pratade med en mycket glad Daniel Ståhl. Man känner sig rätt liten när man står bredvid denna jätte. Men kul att han fick till det.
• • •
Det blir 60.62 i sista kastet för Daniel Ståhl som blir femma i diskustävlingen. Men det här var ett genombrott som tvivlat på svensken efter jättekastet borta i USA tidigt i maj (66.89).
Hans 64.60 här i Lausanne är bevis nog.
Ja, han är till och med ett medaljhopp i EM i Zürich senare i sommar.
Imponerande minst sagt.
• • •
Daniel Ståhl ökar till 64.60 i femte omgången, hans näst längsta kast någonsin. Underbart att se. Vrålet efteråt hördes över hela Olympiastadion.
• • •
Nej, totalt misslyckat i fjärde omgången för Ståhl som väljer att kliva över. Men fortfarande femma.
• • •
Inte lika långt i tredje kastet för Daniel Ståhl, men över 60 meter igen med 60.73. Men han är femma efter tre omgångar och bland de åtta som får göra samtliga sex kast i tävlingen. Det kan komma mera.
• • •
Det är väldigt bra förhållanden för diskuskastarna. Kubanen Jorge Fernàndez satte nyss nytt personligt rekord med 66.50. Men det räcker inte för att leda tävlingen. Det gör polacken Piotr Malachowski med 66.63.
• • •
Jubel från diskusringen då Daniel Ståhl vräker iväg diskusen 63.55 meter.
Det är det tredje längsta kast han någonsin gjort och det längsta på europeisk mark.
Det räcker till en fjärdeplats just nu.
• • •
Jag kan meddela att det är en underbar sommarkväll här i Lausanne. Blå himmel, varmt i luften och helt perfekta förhållanden.
Det har redan blivit ett rekord också.
Jag åt nyss en varm korv som kostade sex schweizerfranc. Eftersom francen står i 7.84 svenska kronor motsvarar det 47 kronor jämnt.
Det är den dyraste varmkorv jag någonsin ätit.
• • •
Det började hyggligt för Daniel Ståhl med 60.66 i första kastet.
• • •
Ja, även om tv-sändningen inte börjar förrän om ett par timmar, så har galan här i Lausanne precis startat med en svenskgren.
Herrar diskus med Daniel Ståhl i ringen.
Ståhl som fortfarande är fyra i världen med sitt jättekast på 66.89 i USA i våras.
Återstår att se hur långt det blir i kväll.

Kulstötaren Niklas Lindstedt har åkt fast för dopning med det centrastimulerande ämnet B-methylphenetylamine i kroppen.
En av flera svenskar som åkt dit på ren klantighet och okunskap det här första halvåret.
Nicklas Bäckström i OS i Sotji, Modos junior Edwin Hedberg och så nu kulstötaren Niklas Lindstedt.
Det handlar inte om någon större friidrottsstjärna, utan en 21-åring som ligger nia på årsbästalistan i Sverige med en stöt på 16.55 (det kan jämföras med årsbästa i världen som är 22.03).
Lindstedt är naturligtvis djupt ångerfull och chockad, precis som alla som åker fast, och det är ingen allvarligare förseelse det handlar om.
Inga tunga preparat som anabola steroider.
Men det rubriceras ändå dopning och Lindstedt är bara en av många som stoppat i sig kosttillskott utan att riktigt veta vad det innehåller.
Jag trodde det var slut på sådant i svensk idrott.
Att folk fick utbildning i vad de kan ta och inte ta och att det duger gott med att äta vanlig mat som vi vanliga dödliga.
Svenska friidrottare tillhör ändå normalt de mest upplysta i dopningfrågor och det här hade aldrig hänt någon toppaktiv.
Men det är ändå en stor, svart plump i protokollet.
Helt i onödan.

Nattens NHL-draft visade var svenska SHL har sina största stjärnor.
Bland juniorerna.
William Nylander och Adrian Kempe, båda Modo, tjecken Jakub Vrana (Linköping) och schweizaren Kevin Fiala (HV71) gick alla i första rundan.
Lägg till Södertäljes tjeck David Pastrnak som gick till Boston som nummer 25.
Det speciella med årets NHL-draft är att tre utländska juniorer, som valt att spela och utvecklas i Sverige, gick i första rundan.
Det är ett bra betyg till svensk hockey.
Men samtidigt ett bevis på att svensk hockeys största stjärnor numera är juniorer.
De är SHL:s största tillgång.
Efter den här draften sitter jag redan och längtar efter att se William Nylander i Modo i höst, Kevin Fiala i HV71 och Jakub Vrana i Linköping.
De är redan tre av SHL:s offensivt skickligaste spelare och de där spelartyperna som gör att man går hem från en match med ett leende.
De som ger en något att snacka om dagen efter.
De är de enda vi har av absolut världsklass i svensk hockey numera, även om vi då talar om deras egen åldersgrupp.
Men vore jag marknadsförare på SHL skulle jag profilera de här killarna stenhårt, även om risken finns att någon eller några av dem spelar i Nordamerika redan till hösten.
William Nylander antydde ju redan i natt att det kan bli NHL och Toronto redan den här säsongen.
Det är deras nya NHL-klubbar som avgör den frågan.
Men jag hoppas inte det.
Jag tror en säsong till i Sverige skulle vara bäst för Williams och de andras utveckling.
• • •
Men kul med en ny svensk stjärna i Toronto.
Han kan bli det lyft Maple Leafs behöver i framtiden.
En av får NHL-klubbar som pappa Michael Nylander aldrig hann spela i…
• • •
Noterar också att Heinz Ehlers son Nikolaj gick till Winnipeg Jets som nummer nio.
Jag såg att gamle Heinz, som bildade ett klassiskt radarpar med Robert Burakovsky i elitserien i massor av år, lagt på sig några kilon sedan jag såg honom sist.
En kul poäng i sammanhanget är att pappa Heinz Ehlers var den förste dansken någonsin som gick i en NHL-draft, då New York Rangers valde honom i nionde rundan för exakt 30 år sedan.
Men sonen Nikolaj satte inte danskt draftrekord.
Det har Mikkel Bödker som gick som nummer 8 (Phoenix) 2008.

Förbundskapten Karin Torneklint presenterade de första namnen till EM i Zürich.
Hon tog ut 23 aktiva på ett bräde, men då ska alla veta att det kommer att bli minst lika många till.
Därför handlade det om de mest givna namnen.
Den stora frågan är om Irene Ekelund ska dubblera på 100 meter. Hennes 11.52 här i kväll var under EM-kvalgränsen, även om hon klarade den redan i fjol.
– Irenen får själv bestämma, men det gäller att skynda långsamt. Jag tror inte hon dubblerar, säger Torneklint.
• • •
Det blev ingen dagens dubbel för Irene Ekelund. Hon blev tvåa på damernas 200 meter på för henne mediokra 23.74. Hon har ju ett personbästa på världstiden 22.92 från i fjol. Men det är som sagt svinkallt här i Sollentuna och Irene har en bit till toppform. Samtidigt slog hon Sydafrikas Justine Palframan som gjort fina 23.02 i år. Ukrainskan Natalja Strogova vann på 23.58
• • •
Michel Tornéus avslutar med 7.70 i sista hoppet i längd, men vinner tävlingen på nya årsbästat 7.85.
• • • 
Blanca Vlasic hade vunnit damernas höjd redan efter 1.88.
Hon fortsatte själv över 1.92 där hon också stannade. Hon rev tre gånger på 1.96.
Hon tog inte ens av sig överdragsbyxorna i kylan.
• • •
Angelica Bengtssons banrekord på 4.58 rök med råge då brasilianskan Fabiana Murer vann stavtävlingen på 4.65. Murer som är världsetta i år med 4.80.
• • •
Michel Tornéus leder herrarnas längdtävling på 7.85 efter fyra hopp. Klart godkänt i kylan.
• • •
Nil de Oliveira gjorde säsongsdebut på 200 meter, men var chanslös och siste man i mål på 21.19.
– Men jag visste att det skulle gå trögt. Jag har missat två månaders träning, men någon gång måste jag komma igång. Och jag tror inte att EM-kvalgränsen på 20.95 ska vara något problem längre fram, säger han.
Johan Wissman var bäste svensk med 21.05, en bra bit från hans årsbästa på 20.82.
• • •
– Det var alldeles för kallt för att sätta något rekord i kväll. Benen stumnade på slutet, säger Genzebe Dibaba efteråt.
– Jag var förberedd, men vädret förstörde allt.
Det är väl bara att hålla med henne.
Det är tolv, tretton grader här på Sollentunavallen just nu och publiken är ordentligt påklädd.
• • •
Etiopiska fenomenet Genzebe Dibaba missade världsrekordet på 2000 meter med lite drygt fyra sekunder.
Hon gjorde ett tappert försök, men irländskan Sonia O´Sullivans tjugo år gamla rekord på 5:25.36 står sig än.
Sedan kan man ju undra varför man ska springa en sträcka som egentligen inte finns…
• • •
Irene Ekelund såg otroligt stark ut på 100 meter i Sollentunas GP.
Tiden 11.52 är hennes sjunde bästa någonsin.
Man ska komma ihåg att det är tidigt på säsongen och att Irene är en bit från toppform, efter att ha tränat hårdare än någonsin inför den här sommaren.
Dessutom var det rått i kvällsluften i Sollentuna.
Tiden är framförallt intressent eftersom det här bara var uppvärmning inför Irenes huvudnummer senare under kvällen.
Klockan 20.30 springer hon 200 meter.

NHL delade ut sina NHL Awards i natt och det gick väl som de flesta hade gissat.
Men det som gladde mig mest var att New York Rangers Dominic Moore fick ta emot Bill Masterton Trophy för sina insatser och kärlek till hockeyn.
Moore som lämnade San José mitt under slutspelet 2012 och som sedan ställde in hela säsongen 2012-13 för att vara vid sin cancersjuka fru Katies sida. Ända till slutet.
ESPN gjorde en kortdokumentär när han gjorde comeback i New York Rangers inför den här säsongen. En gripande historia, men den berättar allt om Moores karaktär.
Det känns viktigt att påminna om den en dag som denna.
Se den här: