Peter Forsberg är invald i Hockeyns Hall of Fame, men det var faktiskt inte helt självklart att han skulle hamna där bredvid Börje Salming och Mats Sundin.
Som tredje svensk att bi invald någonsin.
Experterna borta i Nordamerika såg honom inte som en självklar kandidat.
Karriären var för kort, den samlade poängskörden för liten.
Men det är ju där han hör hemma.
Bland de största spelarna i NHL genom tiderna.
Bland de största svenska hockeyspelarna någonsin.
Är han den största?
Jag vet inte hur många gånger jag försökt lösa det omöjliga problemet och ranka svenskarna i NHL genom tiderna.
För många är han den största svensk som någonsin spelat i NHL.
Och jag måste hålla med om att ingen varit bättre än Foppa – när han var som bäst.
Hans unika egenskaper, hans tävlingsinstinkt och hans tekniska skicklighet är det ingen som kommer i närheten av.
Men samtidigt blev karriären sargad av ständiga skador.
De stora ögonblicken blev färre än de borde ha blivit.
Att väga det mot Mats Sundins långa karriär som lagkapten i Toronto, världens mest hockeytokiga stad, är nästan omöjligt.
Sudden som alltid var den naturliga ledaren i vilka lag han än representerade. Ruggigt stor i mina ögon.
Eller allt stryk som Börje Salming fick ta som en av de första européerna i NHL.
Nej, jag väljer att lägga ner den frågan en kväll som den här.
Vad jag vet är att Salming, Sudden och Foppa alla förtjänar att vara invalda i Hall of Fame.
Alla är lika stora en kväll som denna.
Precis som Nicklas Lidström kommer att vara nästa år. Eller nästa.
Lidas kommer naturligtvis att hamna där också en dag. Där han hör hemma.
De fyra är de största Sverige haft i NHL, även om Daniel och Henrik Sedin och Henrik Lundqvist kommer att bli högaktuella när deras karriärer är över.
Men det är bara att gratulera Foppa.
Jag kan garantera att han är stolt och lycklig idag.
Med all rätt.

Hockeyns Play In till slutspelet fortsätter även nästa år och jag tycker det är en skandal.
SHL fortsätter att tänka enbart med plånboken och låta lag 9 och 10 i grundserien fortsätta få chansen att slå ut lag 7 och 8.
Precis det som hände första säsongen då den här nymodigheten testades i vintras.
Det var en sportslig skandal som inte borde få upprepas, men SHL har som sagt bara dollartecken i ögonen.
I vintras gjorde både HV71 och Linköping katastrofala säsonger, medan nykomlingen Leksand överraskade och blev sjua.
Jag tycker att både smålänningarna och östgötarna skulle straffats för sina usla säsonger.
Istället blev de räddade av nymodigheten Play In och HV slog ut Leksand och Linköping kunde gå vidare som nia efter att först slagit ut serieåttan Modo och sedan tvåan Frölunda i kvartsfinalen.
Och jag undrar vad det betydde totalt rent ekonomiskt för SHL att Frölunda försvann så tidigt?
Det är det nog ingen som räknat på.
Nej, jag vet fortfarande inte vad den ekonomiska vinsten fanns i hela det här upplägget, utom att Linköpings klubbdirektör Mike Helber säkert var väldigt glad för sin egen skull.
I mina ögon:
I grunden handlar det här bara om en sak.
Ska det löna sig att vara bäst i 55 grundserieomgångar eller bäst i tre matcher i slutet av en säsong?
För mig är svaret självklart.
Ett Play In tar bort alla trovärdighet från en lång grundserie och nollställer alla eventuella fram- och motgångar när säsongen är över.
För lag 7-10.
Du kan vara på en sjundeplats och 30 poäng före seriens tia, men ändå missa slutspel.
Det är pinsamt.
Tänk om NHL införde samma regel? Det skulle bli ett ramaskri bland klubbägarna.
Och mest pinsamt är att SHL fortsätter med idiotin och kallar det som var en sportslig katastrof första året man testade för en succé.
Man gör en liten förändring och låter bäst placerade lag starta hemma och jag antar att det svider då det kommer att kosta några extra hundratusen i resekostnader.
I vintras fanns en enda anledning att kalla den här nymodigheten för en succé.
Att de redan rika (läs HV71 och Linköping) kunde dämpa minussiffrorna en aning.
Men jag har bara en enda och samtidigt väldigt stark magkänsla när hela den här vansinnigheten tillåts fortsätta.
Jag mår illa.

Det har varit en rekordlång hockeysäsong för min del med tre stora mästerskap. JVM, OS och VM.
Plus SHL och kvalserie och slutspelshockey.
Därför har jag kopplat bort hockeyn ett tag, men inte utan att följa alla turer.
Som Skellefteås öde.
Vinterns succésäsong blev även en ekonomisk succé, men det kostar att vara framgångsrik.
Jag tror inget lag i vare sig elitseriens långa historia, eller den obegripliga bokstavskombinationen SHL:s korta historia, tappat så många tongivande spelare som Skellefteå gjort inför nästa säsong.
I stort sett alla namnkunniga spelare är borta efter andra raka SM-guldet.
Jimmie Ericsson, Joakim Lindström, Bud Holloway, Pierre-Edouard Bellemare, Melker Karlsson, Oscar Sundqvist, Petter Emanuelsson och backen Johan Alm.
Det är snudd på ett halvt mästarlag.
Och inte bara de bärande spelarna i laget, utan även de som skulle bli det. Det är fortfarande en gåta för mig att Melker Karlsson inte kom med i Pär Mårts VM-trupp. En personlig favorit som lämnar ett stort hål efter sig.
Det är bara Oscar Möller som verkar bli kvar, trots VM-succén.
Los Angeles Kings verkar hålla hårt i hans NHL-rättigheter och jag vet inte vad Oscar gjort för ont.
Men i mina ögon är han en spelare med klara NHL-kvaliteter.
Frågan är vad general managern Lasse Johansson och det hyllade tränarteamet har för kvaliteter.
Det här är egentligen det stora första testet för en klubb som varit ett självspelande piano.
I två år i rad har jag tippat hur SHL och SM-slutspelet ska sluta och har aldrig haft det så lätt.
2013 tippade jag visserligen Luleå som mästare i en final mot Skellefteå, men att västerbottningarna varit ett givet topplag i förhandstipsen har varit en no-brainer.
Nu vet jag inte hur jag skulle tippa.
Det är flera månader och flera övergångar kvar innan man kan se hur alla trupper ser ut, men Skellefteå får jobba hårt för att nå samma favorittryck som i fjol.
Men som sagt.
Det blir ett stort test på organisation och ledning.
Klarar de den här omställningen klarar de allt.

BRAUNSCHWEIG. Ja, lag-EM:s avslutning blev dramatisk
Först var Sverige utslaget ur Superligan med en ynka halv poäng.
Sedan diskades tjeckerna i den avslutande herrstafetten på 4×400 meter och Sverige var kvar – innan tjeckerna lämnade in en protest och fick tillbaka sina poäng.
Då svarade svenskarna med en motprotest – och fick rätt.
Beskedet kom strax åtta nu på kvällen och Sverige har skrivit historia som både hängt kvar i lag-EM:s Super League för första gången och dessutom tagit över 200 poäng.
Jag har nog aldrig varit med om något liknande och fått vänta till tre timmar efter tävlingarnas slut för att få reda på slutresultatet.
Men svenskarna gjorde en stark tävling och var värda att hänga kvar.
Och det är ingen tvekan om att det är ett nytt svenskt damunder på gång.
Det är inte bara Abeba Aregawi längre, utan öven Charlotta Fougberg (3000 hinder) och Meraf Bahta (5000 meter) har klara guldchanser på EM i Zürich i augusti.
Aregawi och Bahta sprang hem varsin seger till Sverige lika lekande lätt som Charlotta Fougberg gjorde det i går.
Och plötsligt är medel- och långdistans på damsidan en av Sveriges paradgrenar.
Den dagen trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva.
Dessutom får väl Erica Jarder räknas som en medaljkandidat i damernas längd i EM.
Hon var trea här i dag efter att ha satt ett nytt utomhuspers med ett hopp på 6.67.
Och det känns som hon kan hoppa en bra bit längre innan sommaren är över.
• • •
Det fanns besvikelser också.
Som stavhopparen Melker Svärd-Jacobsson som nollade på ingångshöjden 5.22 i stav.
Här valde förbundskapten Karin Torneklint mellan Melker och den mer rutinerade Alahji Jeng och med facit i hand valde hon fel.
Men även Daniel Ståhl kastade långt under sin kapacitet i diskus och gjorde sin sämsta tävling för i år. Men ”Ståhlmannen” kommer igen. Det är jag säker på.
Och Svärd kommer säkert att vara mer på hugget i nästa tävling.
• • •
Det kan bli tre svenska EM-guld på medel- och långdistans och det kan jag garantera är historiskt.

Nu kommer besked om att tjeckerna blivit diskade på långa stafetten och att svenskarna i så fall ändå skulle klara sig kvar.
Men vi avvaktar med det och eventuella motprotester.
Men dramatiskt är det.
I den officiella resultatlistan står det i alla fall att tjeckerna har diskats.
Och just nu är Sverige vidare med 1,5 poängs marginal.
• • •
Ja, vilken dramatik det blev på slutet då tjeckerna tog sig om Sverige med en futtig halv poäng och skickade ner svenskarna i b-gruppen i lag-EM igen.
Sverige har aldrig varit så nära att hänga kvar.
Nu blev svenskarna tia bland de tolv nationerna, men ändå bland de tre som åker ur högsta ligan.
Jobbigt, jobbigt efter många bra resultat.
Och det hade räckt att staavhopparen Melker Svärd-Jacobsson tagit en enda höjd i stav, för att Sverige skulle fått den ynka poäng som fattades. Nu nollade Svärd, tyvärr.
Därmed tackar jag för mig efter en härlig friidrottseftermiddag.
• • •
Tjeckien tog in en poäng på Sverige i damstafetten. Sverige har nu 1,5 poäng upp på tjeckerna inför herrarnas avslutande stafett på 4×400 meter. Sverige har råd att få stryk, men bara med en placering.
• • •
Allt avgörs i stafetterna nu. Sverige är nia med de två stafetterna kvar, 3,5 poäng före Tjeckien. En niondeplats som innebär att man hänger kvar i superligan nästa år. Det här blir en rysare.
• • •
Sverige lämnade in en protest och får uppenbarligen springa avslutande stafetten på 4×400 meter. Det var väl skönt att det gick vägen.
• • •
Nej, det blev ingen succé för ”Ståhlmannen” i diskus. Hans sista kast landade på 57.12 och han gör sin sämsta tävling för i år. Han var trea statistiskt i det här startfältet och slutade elva.
• • •
Sverige får inte ställa upp med något damlag i den avslutande stafetten på 4×400 meter.
Frida Persson fick en känning på uppvärmningen, men den svenska ändringen kom in fyra minuter för sent. Därför är det svenska laget redan struket och det blir noll poäng i en gren som kunde avgjort om Sverige hänger kvar i lag-EM:s superliga eller inte.
Det får inte ske på den här nivån.
Nu hör jag att Sverige lämnat in en protest och vi får se vad som händer.
• • •
Erica Jarder ökade med två centimeter i sitt andra hopp och satte nytt personbästa utomhus med 6.67. En centimeter bättre än hennes gamla. Det ger en tredjeplats just nu i en tävling som tyskan Malaika Mihambo leder på 6.90. Det är längsta hoppet i Europa i år.
• • •
Daniel Ståhl har fått en riktigt mardrömsstart i diskus. Ogiltigt i första och bara 57.24 i andra kastet. Det ger en elfteplats inför sista omgången för Sveriges nye diskusstjärna.
• • •
Mefar Bahta vann damernas 5000 meter och fixade tolv nya poäng till Sverige. Hon höjde tempot på sista varvet och ingen annan hängde med.
• • •
Erica Jarder fick en strålande start på längdtävlingen med 6.65 i första hoppet. Det är bara en centimeter från hennes utomhuspers. Formen verkar hålla i sig.
• • •
Start på 5000 meter nu och det kan bli tolv nya svenska poäng genom Meraf Bahta.
• • •
Längdhopperskorna värmer upp just nu precis som de manliga diskuskastare. Erica Jarder och Daniel Ståhl är två svenskar som kan skrälla. Jarder är trea statistiskt, men har kapacitet att vinna. Hon hoppade ju 6.84 i Göteborg senast, även om det var otillåten medvind i just det hoppet.
• • •
Alexander Brorsson blev trea i b-heatet på 200 meter på personliga rekordet 21.15. Brorsson som ersatte skadade Johan Wissman (ömmande hälsena).
• • •
Melker Svärd-Jacobsson rev ut sig redan på ingångshöjden 5.22 och nollade i stav. Det kan bli dyra poäng som Sverige tappar där, eftersom Melker blev helt utan poäng.
Lite jobbigt för förbundskapten Karin Torneklint, som valde mellan Svärd och Alhaji Jeng in i det sista. Nu ser det ut som hon satsade fel.
• • •
Nu är Sverige upp på niondeplatsen igen, strax före Tjeckien.
• • •
Det blev en femteplats för Irene Ekelund i a-heatet på 200 meter. Tiden blev 23.55. Hon blev också femma totalt av de tolv tjejer som sprang.
• • •
Irene Ekelund på 200 meter nu alldeles strax. Hon springer i a-heatet till skillnad från de flesta av de svenska löparna.
• • •
Tracey Andersson ligger samtidigt femma i damernas slägga med ett kast på 67.88
• • •
Daniel Lundgren överträffar sig själv på 3000 hinder, sätter personligt rekord med 8:38.80 och springer in på en åttondeplats. Starkt.
• • •
Sverige tog ett rejält skutt i sammandraget efter Abebas tolv poäng. En poäng bakom Spanien nu och tre bakom Tjeckien på åttondeplatsen.
• • •
Var nyss nere och pratade med Abeba Aregawi och måste säga att hennes svenska var mycket bättre än tidigare. Hon verkar ha pluggat en hel del i vinter.
• • •
Abeba Aregawi tar tolv poäng till Sverige, då hon vinner damernas 1500 meter. Sluttiden 4:14.21 är långt ifrån hennes kapacitet, men det gick lusigt i början av loppet och det blev mer som ett träningspass för Aregawi som drog ifrån de andra först på upploppet.
Men poängen är välkomna.
• • •
Sverige har tappat nu på tiondeplatsen och har nio poäng upp till Spanien på den nionde. Men snart är det dags för Abeba Aregawi på 1500 meter och tolv nästan givna svenska poäng. De behövs.
• • •
Tufft för Johan Rogestedt som kroknade sista 200 meterna, men en åttondeplats är godkänt i det här gänget. Sluttiden: 1:48.72
• • •
Johan Rogestedt nu på 800 meter.
• • •
My Nordström blir tia även hon. River ut sig på 1.87 i damernas höjd.
• • •
Fransyskan Cindy Billaud vann a-heatet på 12.66 – sjunde bästa tiden i världen i år på 100 häck. Och samtliga tjejer i fältet var snabbare än Elin Westerlund som ramlade ner till en tiondeplats totalt.
• • •
Elin Westerlund blir fyra i damernas första heat på 100 häck. Tiden 13.60 är en bit från det nysatta perser (13.32).
• • •
My Nordström tog även 1.83 i andra försöket. Är tia nu. Och Sverige har halkat ner en plats totalt. Är tia nu och det innebär nedflyttning nästa år. Men många bra grenar kvar för svenskarna. De ska greja det här.
• • •
Vädret är inte det bästa här i Braunschweig. Jag sitter och huttrar här på läktaren. Det är regn i luften, men vi får hoppas att det håller sig borta.
• • •
Fanny Roos ökar på till 15.68 i sista stöten, tar två placeringar och lägger sig på en tiondeplats. Det var ungefär vad man kunde förvänta sig av 19-åringen.
• • •
Andra heatet på 110 häck gick betydligt snabbare än det första och Philip Nossmy sjönk ner till en femteplats. Ändå en bra placering i det här sällskapet.
• • •
My Nordström glider över 1.79 i andra försöket. Missen i första försöket gör att hon ligger på en delad sistaplats.
• • •
Nej, Kim Ambs tredje kast blev inte heller lyckat. Det innebär att han är ute och inte får göra ett fjärde kast. Det är bara de fyra främsta som får kasta vidare och Kim ligger kvar på sin femteplas.
• • •
Philip Nosssmy vinner första heatet på 110 häck på 13.77. Starkt. Men det är sex löpare kvar i nästa heat.
• • •
110 häck strax med Philip Nossmy på startlinjen.
• • •
My Nordström tar 175 i första höjd och Fanny Roos ökar till 14.78 i andra. Men hon är fortfarande sist och en halvmeter från elfteplatsen. Tyska Christina Schwants leder med 19.43. Det blir inte många svenska poäng i den här grenen.
• • •
Helt misslyckat kast av Kim Amb i andra omgången. Spjutet hamnade utanför kastsektorn, strax norr om 70 meter. Men han ligger kvar på femteplatsen. Det blir bara ett kast till om han inte ökar.
• • •
Det blev 14.15 av Fanny Roos i första stöten. Det räcker inte långt i det här gänget. Sist av de som fått sina stötar godkända.
• • •
Kvinnor kula, med svenskan Fanny Roos har precis börjat. Och snart start även damernas höjd. My Nordström hoppar för Sverige, nu då både Emma Green och Ebba Jungmark är borta.
• • •
Kim Amb ligger femma efter första omgången i spjut med ett kast på 80.14. Det är bra av Kim, som brukar åka för varje omgången. Leder gör unge tysken Andreas Hoffman som satte ett mäktigt pers med ett kast på 86.13 – nästan tre meter längre än hans gamla personbästa.
• • •
Dags för dag 2 här i Braunschweig och den stora frågan är om Sverige ska hänga kvar i lag-EM:s Super League för första gången.
Svenskarna har 108 poäng och en niondeplats inför en andradag som är starkare på papperet.
Det räcker dessutom med en niondeplats för att hänga kvar nästa år.
Lag 1-9 är garanterade att vara kvar, medan lag 10-12 åker ur.
Så här är ställningen:
1. Ryssland 195 poäng
2. Tyskland 192
3. Frankrike 161
4. Storbritannien 158,5
5. Polen 153,5
6. Ukraina 139
7. Tjeckien 126
8. Spanien 120
9. Sverige 108
10.Italien 107,5
11.Holland 102,5
12.Turkiet 70

Italien ligger bara en poäng bakom Sverige, men svenskarna har som sagt en stark andradag med Abeba Aregawi på 1500 meter och Meraf Bahta på 5000.
Tvölingarna startar alldeles strax med herrarnas spjut.

BRAUNSCHWEIG. Charlotta Fougberg.
Lägg namnet på minnet.
En svensk sensation som kan ta EM-guld i Zürich som 29-åring senare i sommar. En tjej få hört talas om inför sommarens mästerskap.
Och så där lite lagom kaxig också, utan att det går till några överdrifter. Men hon vet vad hon kan, hon är tvåa i Europastatistiken och har bara en vitryska framför sig.
Jag är ju van vid att svenska långdistansare är något gult och blått som ligger sist och får vara glada om de inte blir varvade.
Fougberg är något helt annat.
En fighter och en vinnare med en helt egen inställning och ett helt annat tryck i steget.
Hon har gått från ingenstans till världstoppen på 3000 hinder och har förmågan att trycka till de sista varven där de flesta svenskar brukar krokna.
Ingen makalös slutspurt, men en långspurtare som orkar hålla i ett helt varv och knäcka de flesta. Och som vet att hon inte ska sätta sig i en situation där de sista hundra meterna avgör.
Jag har inte träffat henne förr, men det här är precis vad svensk friidrott behöver.
En härligt nytt ansikte.
Nej, jag jag gick från Eintracht Braunschweigs blågula stadion med ett leende den här kvällen.
Det blev en enda svensk vinnare och även om det inte var en sensation – Charlotta Fougberg var bäst i statistiken bland alla de startande tjejerna – men sättet hon vann på var en njutning att se.
Hon berättade till och med att hon tog lite som träning och la sig bakom några av de andra tjejerna i början av loppet. Mer för att känna av hur hon ska anpassa sig till konkurrenternas minst sagt olika passager över hindren.
En del trippar ju hela vägen in och sänker tempot.
Kul att se en tjej som tänker taktiskt och ser varje lopp som en utbildning nu när hon nästan har nått toppen.
Det finns bara en europeisk tjej framför henne i statistiken i år och det är vitryskan Svetlana Kudzelitj som är fjortonde tjej i världen just med 9:32,79 just före svenskans nysatta nationsrekord på 9:34,61.
Men jag tror att Charlotta Fougberg bara startat rekordslakten den här sommaren.
Framför de två europeiskorna är det elva afrikanskor och två amerikanskor.
Precis som det ser ut i de flesta grenar från 1500 meter och uppåt internationellt.
Men tider är en sak.
Hur man löper i mästerskap är en annan.
Och det är där jag är mest imponerad av Charlotta Fougberg.
Hon har en löparskalle och förmåga att anpassa i loppen hon springer. Att vara smart och taktisk.
EM i Zürich i sommar kan bli hennes första steg mot berömmelse.
Men jag tror inte det är slut där.
För hon vara skadefri och fortsätta att utvecklas kan Sverige ha ett medaljhopp både i VM i Peking 2015 och i OS i Rio de Janeiro 2016.

BRAUNSCHWEIG. Franske trestegsstjärnan Teddy Tamgho missar tre dopningkontroller och stängs av ett år.
Jag är inte förvånad.
Det är inte första gången den strulige fransmannen stängs av.
2011 blev han avstängd i sex månader av det franska friidrottsförbundet sedan han hamnat i slagsmål med en kvinnlig (!) landslagskamrat på ett träningsläger.
Han fick dessutom böta 12000 kronor och dömdes till 50 timmars samhällstjänst.
Och nu har han lyckats missa tre dopningkontroller i rad, utan att han någon rimlig förklaring mer än att han är just en strulpelle.
Svenska friidrottare missar aldrig när de blir kallade till dopningkontroller.
Inte ens en gång.
De är skyldiga att hela tiden uppge var de befinner sig, för att dopningkontrollanterna ska kunna dyka upp annonserat.
Samma regler gäller för Tamgho och det får han betala för nu.
Jag ska inte påstå att han är dopad och hållit sig undan av det skälet.
Det är mer troligt att han helt enkelt strulat till det och inte varit där han sagt att han ska vara.
Jag såg honom ta VM-guldet i Moskva förra sommaren och 25-åringen är fortfarande en supertalang.
Då blev han en av bara tre hoppare genom tiderna som klarat drömgränsen arton meter med ett hopp på 18.04.
Jonathan Edwards (18.29) och amerikanen Kenny Harrison (18.09) är de två andra, så det är en exklusiv skara.
Många trodde också att Tamgho skulle kunna hota Edwards världsrekord från VM i Göteborg 1995 någon gång i framtiden.
Nu tappar han ett helt år på grund av rent slarv.
Som sagt.
Jag är inte förvånad.

Det är snart midsommar i Sverige, men det stora vinterkriget har redan startat.
HockeyAllsvenskans kapprustning inför en säsong som ger en chans att gå upp som aldrig kommer tillbaka.
Två nya lag från HockeyAllsvenskan är garanterade en plats i SHL 2015-16.
Och två ytterligare lag har chansen att ta sig upp.
Jag förstår att klubbarna tar chansen.
Nu är det långt kvar innan alla trupper är spikade med Södertälje och Malmö är redan mina två stora favoriter.
Det är på tiden att framförallt Malmö tar sig tillbaka och att det får spelas SHL-hockey i Sveriges finaste och största hockeyarena.
Alla SHL-lag vill ha upp Malmö igen och jag förstår dem.
Och Södertälje är ett gammalt klassiskt lag som än en gång lyckats skaka fram några extra miljoner och värvat mest och bäst så här långt.
Victor och Oscar Ahlström från AIK är ett fynd i mona ögon. Två spelare som håller en hög lägstanivå och som jag tror kommer att ta SSK tillbaka till SHL igen.
Men det är fler som satsar och det kommer att bli en het säsong i HockeyAllsvenskan.
Nu finns en oro att många klubbar spenderar pengar som inte finns och att en missad SHL-plats kommer att ge svåra ekonomiska konsekvenser.
Men nedflyttade AIK verkar inte tillhöra den kategorin.
De har gjort en väldigt försiktig satsning så här långt. De dryga sex miljoner man fick behålla från SHL:s tv-pengar verkar ha gått till att fylla de svarta hålen från senaste säsongen.
Och problemet med att hitta en tränare verkar lika svårt som i fjol, då Rikard Franzén till slut tog jobbet.
• • •
Det är naturligtivs svårt att tippa HockeyAllsvenskan i det här läget, när så få trupper är spikade.
Hur bra blir Rögle?
Kan Mora studsa tillbaka?
Kommer Timrås unga satsning ge resultat?
Och är det dags för Västerås att ta klivet upp?
Det kommer i alla fall att bli en het hockeyvinter och de som inte tar sig upp i vår kommer att få jobbigt att göra det i framtiden.
Omsättningen på SHL-lag kommer att vara minimal med det nya systemet där det krävs att slå ut SHL:s trettonde och fjortonde lag i bäst av sju matcher från och med säsongen 2015-16.
Det känns som det är nu eller aldrig.

OSLO. Har precis kommit hem från Diamond League i Oslo och läste i norska Dagbladet om min stora fotbollsidol Manoel Francisco dos Santos.
Eller kort och gott:
Garrincha.
Vilken lirare.
Jag är ju född på 50-talet och det var i VM i Stockholm 1958 och i Chile 1962 som Garrincha dominerade och blev min stora idol.
Pelé?
Nej, jag tyckte han var för skolad och för förutsägbar för att platsa i samma kategori som Brasiliens svar på Nacka Skoglund.
Bara namnet.
Garrincha.
Det var som hämtat ur någon av de västernfilmer som sändes på tv när jag var ung och då det fanns en enda kanal. En enda.
Det gjorde allt som sändes gigantiskt.
Jag grät mig till sömns vissa kvällar, då jag inte fick se ett nytt avsnitt av ”Bröderna Cartwright”.
Att ta ifrån en ung man dagens Iphones eller PS3:or är en viskning jämfört med det.
Missade man ett enda avsnitt av en tv-sänd succéserie på den tiden var man totalt avsågad från snackisen dagen efter.
Nu läser jag om min gamla idol Garrincha som numera ligger under en vit gravsten i hembyn Pau Grande. Minnesplattan är så sliten att det knappt går att uttyda det en gång så berömda smeknamnet.
Jag blir nästan tårögd när jag läser om det.
Han var en fantastiskt fotbollspelare. Ett geni. En spelare som gjorde vad som föll honom in och under en tid då allt inte var uppstyrt av den taktiska tvångströja lagsporterna består av idag.
Nej, den typen av idrottsgenier finns inte numera, men på samma gång gick Garrinchas begåvning i samma tragiska fälla som Nacka Skoglunds.
Kärleken till alkoholen blev till slut större än den till fotbollen och brassen som gjorde mina barndoms somrar så skimrande dog redan som 47-åring.
Då hade levern gett upp, men kvar fanns 14 barn varav ett i Sverige.
Han hann med det också under en uppvisningsturné i Sverige med sin klubb Botafogo 1959.
• • •
Nu är jag ju mer involverad i ishockeyn, men Garrincha glömmer jag aldrig.
Han ensam gör att kärleken till fotbollen aldrig bleknat helt.
Världen har kanske glömt honom idag när öppningsmatchen spelas i VM.
Men för mig är han en evig stjärna.

SAN FRANCISCO. Jag är i USA just nu och varvar ner lite efter hockey-VM i Minsk.
Och upptäcker att Henrik Lundqvist gått från mjällshampo till huvudvärkstabletter.
Just nu vevas hans reklam för Advil på de olika tv-kanalerna här borta. Och jag kan säga att man är stor i USA, när man får vara ansiktet utåt för en nationell reklamkampanj för en värktablett.
Han är större än man tror, Henke.
Hockey är ju inte den största sporten här i USA.
Så här ser det ut:

Kul om det blev New York Rangers och Chicago Blackhawks i final.
Det är alltid något speciellt när två lag från Original Six möts i en Stanley Cup-final.
Och lite skönare resor för vår NHL-expert Per Bjurman.
Att pendla mellan New York och Los Angeles är inget jag skulle se fram emot direkt.
• • •
Nu ska jag dra vidare söderut längs Highway 1.
Världens vackraste väg och en resa alla borde göra någon gång i livet. Det är andra gången jag gör den.
Förra gången var 1981.
Då var Henke inte ens född.