Det finns knappt någon som tror på Färjestad i den SM-final som startar i morgon.
Jag tror inte de själva hade önskat sig ett bättre utgångsläge.
Under alla år som jag bevakat slutspelshockeyn har jag tillbringat mer tid i Karlstad än någon annanstans.
Och det av en anledning.
Jag har sett ledare komma och gå, sett organisation förändras, sett tränare få sparken.
Men det har nästan aldrig varit kris.
Och har det varit det så har den varit ytterst tillfällig.
Som i vinter då värmlänningarna hade en bedrövlig höst och i stort sett alla värvningar visade sig vara katastrofala felsatsningar.
Men vips så flyttade Jörgen Jönsson på sig som sportchef, Håkan Loob tog över och allt blev som vanligt igen.
Ändå tycker jag att det är något av en bragd att Färjestad tagit sig ända till sin 20:e SM-final med den spelartrupp man har i år.
All respekt till tränaren Leif Carlsson som fått laget att samlas kring en spelidé, som ingen viker ifrån.
Det var imponerade att se Färjestad kämpa ner Växjö, som aldrig hittade någon väg att vinna trots ett klart spelövertag sett över hela semifinalserien.
Färjestad har inte tagit sig till en SM-final genom att spela gladhockey. Det är hårt jobb och en hundraprocentig disicplin som tagit värmlänningarna hela vägen.
De har varit brutala framför egen kasse.
Dessutom har man slutspelets bästa målvakt i Fredrik Pettersson-Wentzel.
• • •
Nu börjar Skellefteå hemma i morgon, som några av de största guldfavoriterna i SM-slutspelets historia. De spelar mot ett lag som är uträknat redan från början, men som har åtta raka segrar på bortaplan och sex av dem så här långt i slutspelet.
Det är oerhört imponerande.
Men jag och de flesta andra tror ändå inte att Färjestad har en chans.
För min egen del kan jag inte se att Färjestad tar sin nionde raka bortaseger i morgon. Skellefteå är inte Växjö eller Brynäs.
Skellefteå är vad gamla Sovjet var i gångna tider.
De har en offensiv och en individuell skicklighet som jag inte tror går att stoppa.
De försvarar sig bra också och över hela banan och jag tror inte att de släpper till några kontringslägen.
Nej, Skellefteå är bättre på i stort sett allt.
De är fullkomligt överlägsna Färjestad i power play, betydligt bättre i box play och är totalt sett ett klasser bättre hockeylag om vi tar spelare för spelare.
Som sagt.
Ett perfekt utgångsläge för värmlänningarna.
Men jag tror inte de har en chans idag.
Skulle de vinna är det en knall, men jag kommer inte sitta som en fiollåda där på läktaren.
Jag har sett det hända så många gånger att jag inte blir överraskad längre.
Hur osannolikt det än är.
• • •
Och apropå drömläge.
Det finns inget bättre än att vara underdog.

KARLSTAD. Skellefteå och Färjestad i SM-final.
Den gamla dynastin mot den nya.
Och det kan bara sluta på ett sätt.

Jag kan omöjligt se att Färjestad ska kunna få stopp på Skellefteås fart och fantasi i anfallsspelet.
Färjestad kommer dessutom att vara ett av de mest nederlagstippade lagen i slutspelshistorien.
Det är ingen sågning.
Det är kalla fakta.
Det blir samtidigt slutspelets bästa defensiv mot den bästa offensiven.
Färjestad kommer att grisa, ställa upp och styra och bilda mur framför Fredrik Pettersson-Wentzel i målet.
Det räckte mot Växjö, men det kommer inte att räcka mot Skellefteå.
Det sägs ju att en bra defensiv vinner mästerskap, men den här gången är jag tämligen säker på att det är offensiven som kommer vinna.
Skellefteå har en hel armada av skickliga forwards, slutspelets överlägset bästa power play och är nästan lika starka i numerärt överläge.
De slår Färjestad på varje punkt.
Punkt slut.
Här har ni lite finalfakta och mitt tips:
Skellefteå-Färjestad
Resultat i grundserien: 2-3 (b, str), 4-0 (h), 4-1 (b), 3-4 (h, str), 4-3 (b, str)
Kommentar: Två klara segrar för Skellefteå och sedan tre möten som gick till straffar. Så såg det ut i grundserien, men jag har svårt att se det som en indikation på något längre. Växjö hade ju fem raka mot Färjestad, men åkte ut ändå. Skellefteå känns ju så mycket bättre än Färjestad att jag har svårt att se att värmlänningarna ens ska få till en förlängning. Men jag tror de kan sno en match – och borta då förstås. Men bortasviten kommer garanterat att brytas. Sex raka i slutspelet och åtta totalt om jag räknar in de två sista i grundserien.
Mitt tips: Skellefteå vinner med 4-1 i matcher

KARLSTAD. Färjestad är i SM-final och semifinalhjälten stavas Rickard Wallin.
Den mest osannolika av matchhjältar.
Samme Rickard Wallin som inte hade gjort mål sedan den 10 oktober när slutspelet startade.
Nu gjorde han två i en och samma match och när han höll sig framme på en retur 9.04 in i förlängningen exploderade hela Löfbergs Arena.
En riktig matchvinnare, som jag inte tror någon räknat med när slutspelet startade.
Och hemmaspöket försvann någonstans upp i den värmländska skyn, efter en semifinalserie som hade haft fem raka bortasegrar.
Men jag måste säga att Färjestad vann rättvist.
De gjorde sin klart bästa match hittills i den här matchserien och den klart bästa hemma.
Till och med deras power play var bra, även om det inte blev några mål och den statistiken blev ännu sämre på papperet.
Nej, det är bara att gratulera värmlänningarna.
Inget annat lag har en sådan förmåga att vara bäst när det gäller.
• • •
Serietrean Växjö är utslaget från klubbens första slutspel någonsin, men jag tycker inte att laget ska deppa alltför mycket.
Det var en liten skräll att de åkte ut, i alla fall i mina ögon, då Växjö var det bättre laget totalt sett i den här serien.
Men de har inte hittat en väg att vinna matcherna, något som Färjestad varit mästare på.
Växjö var ändå en av den här säsongens stora positiva överraskningar. De blev trea i grundserien och det känns som de etablerat sig som ett lag för övre halvan efter två missade slutspel tidigare i lagets unga SHL-historia.
Jag är imponerad över hur sportchefen Henrik Evertsson byggde årets lag och jag tror inte de blir sämre nästa.
• • •
Matchen då?
Jo, Färjestad var som sagt det klart bättre laget.
När Växjös Roger Rosén, vem annars, föste in 1-0 på en retur efter 9.02 i andra perioden kändes det inte helt rättvist. Men Rosén har haft en förmåga att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle, sedan han fick göra comeback i den andra semifinalen här i Färjestad.
Sedan dess har han gjort fem mål – på fyra matcher.
Men fram till dess hade Färjestad dominerat och varit klart närmast ett mål.
Kvitteringen kom sedan snabbt i tredje perioden, då Rickard Wallin stod framför mål och skickade in en retur redan efter 1.34.
Då kändes det som om Färjestad skulle vända på det här, precis som det kändes att Växjö skulle göra när de kvitterade till 1-1 i hemma i Vida Arena senast.
Men det blev precis tvärtom.
Det där hemmaspöket dök upp igen och Johan Markusson kunde sprätta in 2-1 – via ribban – för Växjö efter 5.47.
Då var jag helt inställd på att köra de drygt 40 milen till en sjunde och avgörande match i Växjö på söndag.
Men så blixtrade Milan Gulas till igen.
Han har redan avgjort två matcher i den här semifinalserien och nu blixtrade han till med ett nytt individuellt nummer som han avslutade som han brukar.
Med att sätta pucken i ena krysset.
Det 2-2-målet kändes helt avgörande med bara 49 sekunder kvar att spela. Växjö måste ha känt sig som förlorare under pausen innan förlängningen, medan värmlänningarna fick ny energi.
Ändå startade Växjö bäst i förlängningen, innan då Rickard Wallin höll sig framme för andra gången i den här matchen.
Så det kan gå.

Asafa Powell stängs av i 18 månader.
Jag tror det är slutet på hans karriär.
Powell fyller 32 år i år och kommer att fylla 33 då han får göra comeback nästa sommar.
Då har hans bäst före-datum hunnit gå ut.
Om det nu inte redan hade gjort det.
Jag trodde inte att Powell skulle få en så hård dom, men dopninavslöjandet i somras tvingade honom att ställa in hela säsongen.
Jag vet inte om Jamaicas kritiserade dopningkommission ville markera och visa att de är med i matchen, men det var ändå en överraskande lång avstängning.
Och nu är han avstängd en hel säsong till.
Han kan tidigast göra comeback till säsongen 2015 då det är VM i Peking.
Men jag kan aldrig tänka mig att Asafa Powell finns med på startlinjen då.
Dels är konkurrensen redan mördande hemma på Jamaica och det har hunnit komma fram ett koppel nya supertalanger bara under den tid han varit avstängd.
Och då finns redan Usain Bolt och Yohan Blake som redan är före.
Nej, Powell kommer gå till historien som sprintern som alltid misslyckades i de stora mästerskapen.
Han får nöja sig med sina två VM-brons på 100 meter, en gren där han ofta var storfavorit, men där nerverna alltid svek när det gällde.
Han hann sätta fyra världsrekord på 100 meter under karriären och tjänade miljoner på de stora galorna i Europa.
Men det mest typiska för Powells träningsnerver, var att han satte sitt sista världsrekord (9.74) bara veckorna efter misslyckande och bronsplatsen i Osaka.
Och sedan kom Usain Bolt och förtörde marknaden.
Det finns visserligen sprinter som blommat i hög ålder, som britten Linford Christie
Han var 32 år när han vann sitt första och enda OS-guld i Barcelona 1992 och 33 när han tog sitt VM-guld i Stuttgart året efter.
Men han är undantaget som bekräftar regeln.
Och han var inte avstängd två säsonger innan de segrarna kom.

VÄXJÖ. Färjestads tjeck Milan Gulas kan vara helt osynlig i matcherna.
Ändå har han avgjort två av semifinalerna mot Växjö.
En av få som kan bryta mönster och göra vad som faller honom in och nu är på väg att ta Färjestad till en ny SM-final.
Den här kvällen startade han i egen zon och körde rakt igenom hela Växjö-försvaret innan han skickade upp pucken i bortre krysset.
Och 2-1 till Färjestad nio minuter från slutet.
Målet kom efter en intensiv Växjöpress och blev samma chock för publiken som Patrik Lundhs blixtsnabba 1-0 till värmlänningarna redan efter tio sekunder.
Gulas avgjorde även senaste matchen hör i Växjö då han också gjorde matchavgörande 2-1 med ett liknande konstmål som i kväll.
Jag tar för givet att Färjestad firar tjecken med att servera gulasch i lunchrestaurangen i Löfbergs Arena i morgon.
Uttalet är det samma.
• • •
Jag trodde annars att den här matchen skulle vända totalt när Växjö och Malte Strömwall till slut fick hål på Fredrik Pettersson-Wentzel 8.56 in i andra perioden och kunde göra 1-1.
Växjö hade varit det klart bättre laget fram till dess och ledde skottstatistiken överlägset.
Men det går aldrig att räkna ut Färjestad.
De ger ofta en falsk bild av att vara tillbakatryckta, men det är en massiv mur av spelare framför eget mål och de har en storspelande målvakt i Fredrik Pettersson-Wentzel.
Det är långt ifrån någon sprakande hockeyshow, men hårt jobb och strålande försvarsspel brukar betala sig i slutspel.
Men jag måste beundra deras spel utan puck. Mästerligt.
• • •
Och hemmaförbannelsen fortsätter.
Färjestad tog sin sjätte raka bortaseger i det här slutspelet och i den här matchserien har bortalaget vunnit alla fem matcher.
Det finns skäl att misstänka att Växjö vinner i Karlstad på fredag och att Färjestad sedan avgör här i Växjö igen i en sjunde och avgörande match på söndag.
Den som lever får se.

Ja, det kan ju låta konstigt en dag när de just åkt ut i semifinalen mot Skellefteå.
Men Linköping skulle inte ens varit där om det inte varit för nymodigheten Play In.
Nu gör klubben en av sina sämsta grundseriesäsonger någonsin, blir nia i tabellen, men belönas ändå med ett slutspel och totalt sex extra hemmamatcher i SM-slutspel och Play In.
Jag vet inte hur mycket Linköping drar in per hemmamatch, men säg en dryg miljon.
Det är sex färska miljoner på kontot.
Klubbdirektören Mike Helber har all anledning att jubla.
Det är ingen dålig utdelning för att bli nia efter 55 omgångar.
Därför är min slutsats:
Lägg ner skiten.
Jag har ingenting emot Linköping. Det här har ingenting med dem att göra.
Det kunde ha varit vilket som helst av de tolv SHL-lagen som hamnat i samma läge.
Det här handlar om sportslig rättvisa och grundseriens trovärdighet.
Den långa säsongen och 55 grundseriematcher måste betyda någonting i slutändan.
De lag som är bäst måste få betalt för det.
Annars kan vi spela slutspel direkt.
SHL:s grundtanke med nymodigheten Play In var att ge ligans nia och tia en andra chans och möjlighet att spela in lite extra pengar (det är det allt handlar om hos SHL numera – pengar.)
Ur det perspektivet gick det här experimentet helt snett.
Nu snodde HV71 och Linköping hela potten och sjuan Modo och åttan Leksand blev de stora förlorarna.
Ja, även serietvåan Frölunda som blev utslagna av oberäkneliga Linköping i SM-kvarten.
Jag kan inte tänka mig att det blir något Play In nästa säsong.
Det är ett experiment som aldrig borde ha införts.
Nej, inget mer Play In.
Inga fler lag till slutspel som inte har förtjänat det under en lång grundserie.
Annars tappar grundseriens 55 omgångar all betydelse.
Och det är det ingen som vill.

ÄNGELHOLM. Djurgården spelar i SHL nästa säsong och de är bara att gratulera.
I ett läge där så många lag fått prestationsångest i tidigare kvalserier, gick de ut och körde över Västerås med 6-2.
Och AIK såg till att allt snack om läggmatch mot Rögle blev rena fantasier, när de hämtade in 1-3 till 3-3 i sista perioden här i Ängelholm och dödade allt hopp för skåningarna.
Men det var några glödheta minuter i mitten av sista perioden då den här slutomgången fick nerv.
Rögle gick från 0-1 till 3-1 samtidigt som Västerås reducerade till 2-6 mot Djurgården.
Då steg temperaturen med sisådär 3000 grader.
Rögle var i det läget ett enda mål från att passera Djurgården i tabellen och de slet som djur där ute på isen.
Men när allt var över var Djurgården tillbaka i SHL och Rögle två mål ifrån.
Jag måste säga att det känns rättvist.
Djurgården är ett värdigt SHL-lag och de vann när de måste och vände de jämna matcherna i den här Kvalserien.
Och den största förklaringen till succén är tränarbytet där i slutet av januari.
När Hans Särkijärvi tog plats i båset förvandlade han Djurgården till ett helt nytt lag.
Det måste vara ett av de mest lyckade tränarbytena någonsin i den svenska hockeyhistorien.
Säcken förvandlade det mittenlag han tog över till en segermaskin och laget klättrade ända upp till tredjplatsen i HockeyAllsvenskan till slut.
Och här i Kvalserien var Djurgården i brygga efter fyra omgångar och bara en seger.
De låg näst sist i tabellen strax före halvtid.
Men sedan har de gjort samma resa de gjorde i HockeyAllsvenskan.
Stadigt mot toppen.
Sedan får man heller inte glömma Djurgårdens hemmaklack, som ställt upp för sitt Djurgården hela den här säsongen. Och även mot lag som Troja och Oskarshamn i grundserien.
En enorm ljudkuliss som gett spelarna en dimension till där nere på isen.
Folk ute i landet brukar bli sura när jag hyllar djurgårdspubliken, men sanningen är att den inte har någon konkurrens just nu.
• • •
Ja, Kvalserien är över och den kommer inte tillbaka nästa säsong.
En av svensk hockeys största succéer läggs ner, då SHL anser att risken att åka ur är alldeles för stor för SHL-lagen.
De vill dämpa fallet och skapa tröghet i systemet som det brukar heta.
Nu föll AIK ur SHL och frågan är när nästa lag gör det.
Nästa år spelar de två sista lagen från SHL ett play off i bäst av sju mot två av de hockeyallsvenska utmanarna. En klar fördel för SHL-lagen.
Men det går också garanterat upp två HockeyAllsvenska lag nästa år, då SHL utöka från tolv till fjorton lag säsongen 2015/16.
Men jag kommer sakna Kvalserien.
En klassiker som bjudit på så mycket glädje, så mycket känslor och fler kast mellan hopp och förtvivlan än någon annan serie.
Jag hoppas den kommer tillbaka någon gång i framtiden.

VÄXJÖ. Växjö förlorar hemma för andra matchen i rad och problemet är uppenbart.
De har inget vapen mot Färjestads järnridå på bortaplan.
Växjös anfallspel blir som isterband i en het stekpanna.
Det spricker. Gång på gång.
Nu har de gjort två mål på två hemmamatcher och det räcker naturligtvis inte om Växjö ska ta sig till en SM-final.
Det har blivit 1-2 och nu 1-4 och det är 1-2 i matcher.
Växjö är i brygga.
Hemmafördelen har slagit tillbaka och blivit en bortafördel för Färjestad i stället.
Värmlänningarna bjöd inte på en millimeter denna kväll inför en knökfull Vida Arena, lika lite som de gjorde i den förra matchen här.
Succémannen Robert Rosén gjorde vissserligen mål igen, men den här gången räckte det inte långt.
Hans 1-0 stod sig bara i en minut och 17 sekunder, innan backen Magnus Nygren slängde i väg ett dragskott (!) från blå som letade sig in i trafiken framför mål.
Färjestads andra power play-mål på hela slutspelet och Magnus Nygren har gjort båda.
Backen som är värmlänningarnas enda hot i power play har i alla fall levererat.
Själv satt jag och beundrade Färjestads konsekventa spel, uppoffringen från alla spelare och en perfekt genomförd game plan.
Det var ingen sprakande hockeyshow, men det är just den här typen av defensiv som brukar utmärka lag som tar sig vidare i ett slutspel.
Nej, det var ett helt annat Färjestad än det jag såg falla hemma i torsdags med 1-6.
Största hemmaförlusten på 38 år.
Det är uppenbart att hemmaplan är en nackdel för Färjestad i detta slutspel.
Det är inte anfallsspel som är deras styrka.
Där saknar de både spets och kompetens, även om tjecken Milan Gulas matchavgörande 2-1 i andra perioden var riktigt läckert, då han tog en lång sväng framför Växjös mål och till slut kunde lägga pucken i öppen kasse.
Att det sedan blev hela 4-1 i kväll berodde enbart på att de två sista målen kom i tom kasse.
Nej, Växjös chans ligger i att slå tillbaka borta på måndag.
Hemma gör publiktrycket att värmlänningarna öppnar upp sig mer och blir mer pigga på att gå framåt.
Det öppnade de ytor som gjorde att Växjö kunde vinna med så stora siffror i Löfbergs Arena senast.
Men fortsätter Färjestad att spela bortahockey även på hemmaplan, då har jag svårt att se hur Växjö ska kunna vända det här.
Sam Hallam har onekligen en hel del att fundera över.

MALMÖ. Först jublade Djurgården över 4-3 i sudden mot Malmö.
Sedan hördes nästa jubel genom väggarna här i Malmö Arena, när de satt i omklädningsrummet och fick reda på att Västerås slagit Rögle på straffar.
Och jag kan bara pusta ut efter en ny och sjukt dramatisk kvalserieomgång.
Djurgården och Rögle ligger båda på 14 poäng och har allt i egna händer inför sista omgången.
Djurgården spelar mot Västerås hemma och Rögle mot AIK i Ängelholm.
Vinner båda kommer det att handla om målskillnad och där är det en liten fördel Rögle, som har ett plusmål upp på stockholmarna.
Jag vet inte vad jag ska tro.
Djurgården möter ett avsågat Västerås, men det gjorde Rögle också i kväll. Och förlorade med 1-2.
Rögle möter AIK, som fortfarande har chansen att stanna kvar i SHL, trots att de föll hemma mot Örebro – också det efter straffar.
AIK har nio liv i den här Kvalserien.
Sa jag sjukt?
Det är bara att ta Malmö som var tvåa i tabellen och på en SHL-plats under ganska många minuter i första perioden, då Västerås gjorde 1-0 borta mot Rögle och de själva ledde med 1-0 mot Djurgården.
Sedan halkade de ner till den näst sista så länge Djurgården ledde.
Och hade Björn Svensson lyckats peta in 4-3 helt fri vid Adam Reideborns högra stolpe med minuten kvar, så hade skåningarna varit trea inför sista omgången.
• • •
Både Rögle, Djurgården, Malmö och AIK har fortfarande chansen att gå upp i SHL nästa säsong.
I AIK och Malmös fall är den bara teoretisk och knappast trolig.
Men vad har varit troligt i den här otroliga Kvalserien?
Jo, möjligen att Örebro redan vunnit överlägset.
• • •
Matchen här i Malmö, då?
Ja, massor av slarv och individuella misstag.
Det började redan efter nedsläpp, då djurgårdsbacken Andreas Englund slog en blindpass bakom ryggen i egen zon.
Ett misstag som gjorde att det stod 1-0 till Malmö redan efter elva sekunder, då Jens Olsson skickade en hög puck från blå som ställde en skymd Adam Reideborn.
Men Malmö bjöd tillbaka i andra perioden.
Med råge.
De bjöd Djurgården på två frilägen inom tio sekunder och på det andra satte Markus Ljungh en perfekt backhand i Pontus Sjögrens vänstra kryss.
Och i slutet av perioden fortsatte Malmös generositet och Djurgården fick komma två mot en ett par gånger, innan Henrik Eriksson krutade in 3-2 efter snyggt klapp klapp med Michael Holmqvist.
Däremellan hade Malmö tagit ledningen med 2-1 och Joakim Hagelin kvitterat till 2-2.
Hagelins mål som drog ner en orkan av protester från läktarna, då det såg ut som en djurgårdare grävde fram pucken under Sjögrens benskydd momentet innan han kunde peta in den i tom kasse.
Jag hade inte protesterat om domarna underkänt det målet, men eftersom de redan bestulit djurgårdarna på en helt korrekt kvittering – Jens Jakobs – i den första, så kändes det som om någon form av rättvisa ändå var skipad.
Och när det var några minuter kvar var jag helt säker på att Djurgården skulle hålla undan.
Då får Malmö en enorm press i djurgårdarnas zon, som slutar med att backen Calle Andersson kastar sig fram och vräker in kvitteringen 3-3.
Det var mest Malmö i slutet och det var mest Malmö i förlängningen.
Men det var Djurgården och Michael Holmqvist som avgjorde.