Efter skrällen och 6-0 mot Frölunda hemma följde Örebro upp med att slå Luleå borta med 4-3.
Och tränaren Kenta Johansson har fått ett överlägset material att jobba med inför kvalserien.
Nu ser han ut att komma dit med ett vinnande lag och det är aldrig någon nackdel.
Det är det däremot med den långa väntan som de två SHL-lagen och de tre direktkvalificerade lagen från HockeyAllsvenskan automatiskt får på halsen.
Jag har aldrig gillat det.
De måste vänta in att lag 4-7 gör upp om den sista kvalserieplatsen i PlayOff-serien.
Ett osportsligt upplägg, där det laget som kommer därifrån är inne i matchtempot och får en klar fördel.
Både Rögle och Örebro har gått upp ”bakvägen” de två senaste åren.
HockeyAllsvenskan är färdigspelad redan den 4 mars och kvalserien börjar först den 17 mars.
Det är ett uppehåll på tretton dagar.
Helt vansinnigt.
SHL-lagen har det lite lättare, då de bara behöver vänta i nio dagar. Sista omgången i SHL spelas nämligen den 8 mars.
Men det är inget optimalt upplägg där det sist kvalficerade laget får en klar fördel.
• • •
Jag satt hemma och såg Luleå och Örebro i kväll och även om Luleå var det bättre laget, så har närkingarna numera den spets som kan avgöra vilken match som helst.
De nya finländarna Jere Viitaluoma och Jere Sallinen är rena fynden om de fortsätter så här.
De förstörde en total succékväll för hemvändaren Linus Omark i Luleå.
Nu får man väl säga att Omark gjorde succé ändå med en assist och ett fräckt mål, där han snodde pucken av Örebrobacken Tomas Skogs.
Han blev i alla fall mottagen som en kung.
• • •
Då HV 71 slog Leksand med 4-1 går det nog att blåsa faran över för smålänningarna. Nu har de elva poäng upp på Örebro med tolv poäng kvar att spela om. Det kan inte HV tappa.

Med det extraöppna transferfönstret har det varit Kalla Kriget i hockey-Sverige.
Ja, faktiskt parodi även om alla inblandade var överens om att låta fönstret stå öppet tills efter OS den här gången.
Men det här är en påminnelse om vad som skulle hända om vi fick en stängd serie i Sverige.
De avsågade lagen skulle ha utförsäljning i slutet av säsongen för att spara pengar.
Och de mest desperata skulle köpa allt de kom över.
Precis det som hänt nu.
Nu är det Södertälje och Asplöven som haft yard sale och lagt sig ner och dött.
Och Djurgården har fått straffspark i dagens match mot just Asplöven – Djurgården som varit med och plockat en av spelarna som Haparanda-klubben leasat ut.
Det känns inte rätt när de sportsliga förutsättningarna kan ändras så dramatiskt.
• • •
SHL-lagen AIK och Örebro är de som köpt mest och dyrast i jakten på att hänga kvar.
AIK som gjorde sista värvningen då plockade hit backen Jordan Hendry från tyska DEL.
Jag vet inte vad som kommer att hända om de misslyckas, men det skulle inte bli några vackra bokslut i slutet av året.
Det kan lika gärna sluta med katastrof.
• • •
Men allt det här höjer naturligtvis temperaturen inför den kommande kvalserien.
Med lag som AIK, Örebro, Djurgården, Malmö och Västerås kan det bli hetaste kvalet någonsin.
Fattas bara att Rögle tar den sista platsen också och ger ett stekhett Skånederby också…

Nu är det väl utom allt tvivel att Skellefteå vinner grundserien i SHL även den här säsongen.
Efter deras 6-2 borta mot AIK finns fortfarande en teoretisk chans att Frölunda ska kunna jaga in försprånget som nu växt till 14 poäng.
Men Frölunda, som har en match mindre spelad, måste i så fall ta maximala femton poäng på de fem matcher de har kvar.
Det är väl mycket möjligt, men i så fall får Skellefteå bara ta en enda på sina fyra.
Nej, det kommer inte att hända.
Men kan något lag utmana Skellefteå i SM-slutspelet?
Det är den stora frågan.
Jag tror det.
Skellefteå är överlägset bäst i SHL 2013/14.
Men de är inte bäst 2014.
Det är Frölunda och Växjö som tagit flest poäng sedan nyårsklockorna ringde.
Och göteborgarna toppar fortfarande 2014 års tabell, trots smällen mot Örebro (0-6) senast.
Men de som imponerat mest på mig är Växjö som gick så trögt i början av säsongen.
Efter halva säsongen, jag räknar 28 omgångar, låg smålänningarna sjua i tabellen och var 21 poäng efter Skellefteå.
Men sedan dess har man hållit jämna steg och till och med tagit in två poäng.
Växjö leder dessutom inbördes mot Skellefteå i vinter.
De har vunnit tre av de fem mötena och inte förlorat någon vid full tid. Skellefteås två segrar har kommit på övertid och straffar.
Nej, Växjö är min stora skrällvarning när slutspelet startar.
De har smugit lite i bakgrunden hela tiden och har en hel hög med matchvinnartryper som jag tror kan växa ytterligare ett snäpp i slutspelet.
Rhett Rhakshani, Ryan Lasch, Colby Armstrong och backen Cory Murphy.
I kväll tog de en ny tung seger borta mot Färjestad, där formstarke Dennis Rasmussen avslutade kliniskt när han satte matchavgörande 4-2 med knappa fyra minuter kvar.
• • •
I fjol var det bara Linköping som orkade utmana Skellefteå i slutspelet.
Det enda lag som lyckades slå västerbottningarna i en slutspelsmatch och pressade dem till fyra övertidsavgöranden.
Det blev 4-1 i matcher till Skellefteå, men det var jämnare än siffrorna antyder.
Nej, det vore kul om något lag kunde utmana Skellefteå när det verkligen gäller.
Bara för spänningens skull.

Djurgården bara fortsätter att vinna och i kväll klev man upp på tredjeplatsen i HockeyAllsvenskan efter 3-1 mot Karlskrona, då Karlskoga samtidigt föll borta mot Malmö (1-2).
Den sista plats som leder direkt till Kvalserien.
När jag åkte iväg till OS i Sotji var Djurgården hopplöst efter i tabellen och jag trodde inte de skulle ha en chans att ta en av de tre direktplatserna.
Hans Särkijärvi hade precis tagit över i båset, men jag trodde inte det skulle göra någon större skillnad.
Men det har det.
Eftersom jag varit på OS-hockeyn och den tagit all tid, har jag fått läsa på nu då jag kommit hem.
Och jag häpnar.
Jag kan inte påminna mig någon tränare som gjort större skillnad för ett lag på så kort tid.
Djurgården har sett nästan oslagbara ut med ”Säcken” i båset.
Så här ser hans rad ut sedan han tog över:
3-2 (sd) Oskarshamn
3-4 (sd) Västerås
3-2 Almtuna
6-2 Mora
2-1 Timrå
7-3 Karlskoga
2-1 Björklöven
3-1 Södertälje
3-1 Karlskrona
Skriver vi ihop det ser raden ut så här:
9 7 2 0 32-17 24
Han är uppe i åtta raka segrar nu och sju raka trepoängare.
Och i kalla siffror ser det ut så här:
Poäng per match: 2,66
Gjorda mål per match: 3,22
Insläppta mål per match: 1,89
Innan Säcken tog över var Djurgårdens facit detta:
41 14 17 10 113-94 66
Poäng per match: 1.61
Gjorda mål per match: 2,76
Insläppta mål per match: 2,30
Det är en makalös förbättring.
Mer än en poäng mer per match än tidigare.
Djurgården är nästan ett nytt lag och nu gäller det bara att köra ända in i kaklet med två omgångar kvar.
Men det tvivlar jag inte på att de gör.
• • •
I så fall är vi garanterade en av det hetaste kvalserierna på många, många år.
En kvalserie med både AIK och Djurgården för första gången någonsin.
Det kommer att garantera två heta stockhomslderbyn.
Lägg till formstarka Malmö, som tagit fler poäng i Djurgården på den nio senaste och har stora chanser att fylla Malmö Arena när stockholmslagen kommer på besök.
Och så får vi inte glömma Örebro som öppnat plånboken ordentligt igen och kommer att vara favoriter när serien startar den 17 mars.
Örebro som krossade Frölunda med 6-0 i SHL i kväll.
Had de haft det här laget när serien började tror jag inte de legat där de ligger.

Tommy Boustedt ber nu IOK om ursäkt.
Offentligt.
Äntligen.
Precis det jag önskade i min krönika i tidningen idag.
Så här skriver Svenska Ishockeyförbundet nu i ett pressmeddelande som trillade in i mailen alldeles nyss:
”För Sveriges general manager Tommy Boustedt var det förstås en oerhört pressande situation att blott timmarna före OS-finalen få höra att en av svenska lagets spelare inte skulle få spela matchen.
– Alldeles sådär nära inpå match och dessutom en sådan här viktig match som OS-finalen är kan det förstås hända att vissa ord faller ut i affekt efter känslomässiga påfrestningar. Så därför ber jag IOK om ursäkt för vissa formuleringar, säger Tommy Boustedt.”
Svårare än så är det inte.
Jag har gjort större pudlar själv, men har alltid varit av åsikten att man ska erkänna sina misstag. Ju förr dess bättre.
Nu kan vi gå vidare från den här affären och Tommy Boustedt kan fortsätta det fantastiska jobb han gjort och gör för svensk hockey. Det restes ju till och med krav på hans avgång från många. Att han inte skulle kunna sitta kvar efter det som hände i Sotji.
Jag kan förstå de tankegångarna.
Han gick långt, långt över gränsen som landslagsledare och var dessutom totalt ute och cyklade.
Han levde farligt med tanke på den allmänna opinionen.
Men jag krävde aldrig hans avgång.
Jag vet ju vad Tommy Boustedt åstadkommit sedan han började jobba på förbundet som landslagschef.
Det är han som är mannen bakom det nya svenska ”undret” och att Sverige producerar så många talanger som vi gör numera. Vi är världsledande på det området.
Han hade inte gått att ersätta.
Jag är glad att det stannade vid EN katastrof.
Även om det är en för mycket.

Debatten efter Nicklas Bäckströms dopningavslöjande och har hamnat i ett läge där alla gamla svenska NHL-spelare säger:
”Alla tog det.”
En bekräftelse av att pseudoefedrin missbrukats i NHL i massor av år.
Det är ingen nyhet.
Det var det enda folk pratade om inför OS i Nagano 1998, då NHL-spelarna släpptes till OS första gången.
Jag skrev själv flera aritklar i ämnet.
Förkylningsmedicinen Sudafed låg i drivor i omklädningsrummen när jag åkte runt i NHL på 90-talet och vissa spelare kunde trycka i sig en hel näve inför matcherna.
Vilka nivåer de hade hamnat på i ett dopningprov i OS vågar jag inte ens tänka på.
Men då ringde larmklockorna hos NHL eftersom IOK hade rätt att dopningtesta NHL-spelarna så fort de var anmälda till OS-turneringen tidigt på hösten.
Kanadas och USA:s hockeyförbund skickade blixtsnabbt ut varningar och rekommendationer:
No Sudafed.
Numera går medicinen inte att köpa över disk – jag tror i alla stater – eftersom det går att utvinna den betydligt starkare drogen metamefetamin i hemmalaboratorier.
Därför registreras alla inköp och det går inte att köpa några större mängder.
• • •
Men det var inte det jag var ute efter.
Handlade inte hela den här dopningaffären om att Nicklas Bäckström var allergisk?
Att det var därför han tog den här medicinen som kan ha snuvat Tre Kronor på ett OS-guld?
Jag tror ingen av de gamla NHL-spelarna är ute efter att misskreditera Bäckis, men tyvärr får det den effekten. Som om han tagit tabletterna för att bli lite piggare och lite mer skärpt och helt enkelt inte tänkt på konsekvenserna eftersom det är så vanligt i NHL att ingen bryr sig.
Jag tror inte att det är så.
Men det är bara en av många smaklösa ingredienser i den här soppan.

SOTJI. Vilken svart söndag det blev för Tre kronor
Nicklas Bäckström stoppad från spel bara timmarna före århundradets match mot Kanada.
Fast i ett dopningstest i OS.
Det mest förbjudna.
Det som inte ska få hända.
Fast för något otillåtet i hans allergimedicin. Sedan spelar det ingen roll hur länge han tagit den, eller hur oskyldig den kan ha verkat.
Det är något läkare och ledning självklart ska ha råkoll på och speciellt i ett land så upplyst i de här frågorna som Sverige. De medicinskt ansvariga ska veta vad spelarna stoppar i sig och hur mycket. Det får inte finnas minsta utrymme för misstag.
Nu håller det på att utvecklas till en skandal som kan ha kostat Sverige ett historiskt OS-guld.
Jag förstår inte hur det ens kan hända när vi skriver 2014.
Svenska hockeyledningen skyller på IOK, men det går inte att komma ifrån grundproblemet.
Nicklas Bäckströms låg över det tillåtna gränsvärdet.
Och med bäste centern borta fick laget byggas om bara någon halvtimme inför viktigaste matchen i OS.
Därför känns det extra bittert att ett lag som redan tappat sina två bästa centrar tappade en tredje just innan matchstart.
Och av det här skälet.
Det måste ha varit en chock för hela laget, som fick reda på vad som hänt precis innan matchen. Det absolut värsta som kunde hända.
När Nicklas Bäckström var borta var det en käftsmäll som inte gick att resa sig ifrån. Och nu när vi fått veta alla detaljer, så var naturligtvis den här finalen avgjord redan innan den startade.
Jag kände mig uppgiven redan när första beskedet kom om att Bäckis var borta.
Det blev domedagsstämning direkt.
Och när Jonathan Toews styrde in 1-0 framför Henrik Lundqvist efter 12.55 i första perioden kändes det nattsvart.
Kanada som bara släppt in tre mål på hela den här turneringen. På fem matcher. Och aldrig fler än ett i en och samma match.
Så när backen Jonathan Ericsson tappade pucken på offensiv blå och gav Sidney Crosby friläge efter 15.43, ja, då försvann allt hopp.
Crosby kunde göra sitt första mål i den här OS-turneringen, då han drog bort Henke och la in en backhand.
I det läget hade svenskarna varit tvungna att göra lika många mål som kanadensarna släppt in på hela turneringen för att vinna.
Mission impossible.
Punkt slut.
Det blev 3-0 till slut.
Inget att säga om.
Det motsvarade klasskillnaden där nere på isen, även om de svenskar som var kvar slet heroiskt.
• • •
Allt hade kanske kunnat bli annorlunda om Gustav Nyqvist puck gått in i stället för i stolpen, då han bröt in från högerkanten efter bara drygt fyra minuter i första perioden.
Men jag tror inte det.
Det var den bästa chans Sverige hade på hela matchen.
Kanadensarna var för starka.
De gjorde inte bara tre mål, de hade även två puckar i stolpen. Hade inte Henrik Lundqvist spelat så bra hade det kunnat sluta med en ännu värre smäll.
Det är den bittra sanningen.

SOTJI. Först Henrik Sedin, sedan Henrik Zetterberg.
Och så försvinner Nicklas Bäckström precis innan århundradets OS-final mot Kanada.
Detta förbannade oflyt verkar aldrig ta slut för Pär Mårts och Sverige.
Ja, vilken käftsmäll inför matchen.
Sveriges tre bästa centrar har försvunnit en efter en och Bäckis i absolut sämsta möjliga läge.
Den tilltänkte förstecentern Henrik Sedin blev revbensskadad veckorna före OS och sedan slogs Henrik Zetterberg ut av sitt diskbråck efter premiären mot Tjeckien.
Zäta som då hade ersatt Henrik Sedin som förstecenter.
Och nu center nummer tre.
Nicklas Bäckström.
Spelaren som gjorde sin kanske bästa landskamp någonsin i semifinalen mot Finland, då han ledde Sveriges förstakedja med Loui Eriksson och Daniel Sedin bredvid sig.
En kedja som kunde blivit Sveriges segervapen mot Kanada.
Nu blir det inte så.
jag trodde knappt det var sant när jag satt och spanade på alla svenskar som värmde upp inför matchen.
Jag letade och letade men kunde inte hitta nummer 19.
Och Jimmie Ericsson fick ta klivet in i förstakedjan mellan Daniel Sedin och Loui Eriksson.
Snacka om uppgradering för den ende SHL-spelaren i OS-truppen.
De första rapporterna säger att Nicklas Bäckström drabbats av migränanfall, något som hänt honom tidigare.
Nu sjunker Sveriges segerchanser rejält, även om jag inte ska räkna ut laget än.
Större under har skett.
Men just nu känns det som det handlar just om det.
Att det krävs ett under för att Sverige ska vinna.

SOTJI. Ja, det skulle inte förvåna mig om det räcker med ett mål i OS-finalen mellan Sverige och Kanada i vad som är på väg att bli det målsnålaste OS-slutspelet någonsin.
Sverige har släppt in ett mål i kvarts- och semfinalen.
Kanada har också släppt in ett enda och totalt tre i hela turneringen.
Det ger 0,6 insläppta per match.
Så räkna inte med någon målfest idag.
Det krävs sju mål i finalen för att detta OS i Sotji inte ska bli det målfattigaste någonsin.
Så här har det sett ut i OS sedan slutspelet infördes till Albertville 1992.
47 mål – OS i Albertville 1992
46 mål – OS i Vancouver 2010
45 mål – OS i Salt Lake City 2002
44 mål – OS i Lillehammer 1994
37 mål – OS i Nagano 1998
35 mål – OS i Turin 2006
28 mål – OS i Sotji 2014 (med finalen kvar att spela)

Det finns inget som talar för att turneringen här i Sotji ska lyckas kravla sig upp jämsides med slutspelet i Turin.
Tvärtom.
Den här OS-turneringen har präglats av väldigt defensiv ishockey och Kanada har haft en köttmur längst bak.
Nu möts turneringens bästa power play – där Sverige leder överlägset med överlägsna 36.84 procent – och turneringens bästa box play.
Kanada har bara släppt in ett enda mål i numerärt underläge så här långt i turneringen.
Om några timmar vet vi.

Teemu Selänne fick avsluta landslagskarriären med ytterligare två OS-mål och sitt tredje OS-brons runt halsen efter 5-0 mot USA.
Amerikanarna som föll ihop som ett korthus i den här OS-turneringen och blev utklassade av Selänne & Co.
Ja, nästan förnedrade till slut. Det var nästan pinsamt att se hur de avslutade den turnering de började så bra.
Men själv säger jag farväl till en av världens bästa hockeyspelare genom tiderna och definitivt Finlands bäste.
Han var värd det här slutet.
En ikon i hemlandet och så stor att vi nästan får slå ihop Foppa, Sudden och Stefan Liv för att hitta en svensk jämförelse.
Älskad av alla.
Och kanske den största i hockeyns hela OS-historia.
Teemu Selänne OS-debuterade i Albertville 1992.
Det är 22 år sedan.
Då gjorde han 7 mål och 4 assist på åtta matcher, vann skytteligan och visade vilken fantastisk målskytt han är.
Säsongen efter satte han nytt rookierekord med att göra 76 mål första säsongen i Winnipeg Jets, ett rekord som förmodligen aldrig kommer att slås.
Jag såg honom redan i Albertville och förstod att han senare fick smeknamnet ”The Finnish Flash”. Blixtrande snabb på skridskorna, ett snabbt skott och ett grymt målsinne.
Sedan har jag stött på honom i Nagano, Salt Lake City, Turin och Vancouver. Alltid lika glad, alltid lika trevlig.
Och så här i Sotji. Hans sjätte OS-turnering och då missade han ändå OS i Lillehammer 1994. Kanske tur det för Sverige.
Nu kom han upp i totalt 24 mål och 19 assist på sina 37 spelade OS-matcher.
Det är 1,16 poäng per match i snitt.
Ingen annan är i närheten.
I alla fall inte i hockeyns moderna tidevarv.
Nej, jag tror inte en enda finländares öga var torrt när Selänne lämnade isen här i Sotji.
En stor spelare, en stor människa och ett föredöme för alla.
Respekt.
• • •
Sedan vet inte jag hur tillförlitliga uppgifterna är om kanadensaren Harry Watson, som var med och vann OS-guld för i Kanada i Chamonix 1924.
Han lär ha gjort 37 mål och 9 assist.
På fem matcher.
Kanada slog Sverige med 22-0 i den turneringen och hade totalt 110-3 i målskillnad, så det låter ju inte helt otroligt.
Men om den typen av rekord ska räknas då kan vi lägga ner OS-statistiken.
Teemu Selänne är etta i min bok.
• • •
Undrar hur Bobby Ryan känner sig idag, amerikanen som petades ur OS-truppen under förnedrande former. En riktig målskytt. USA gjorde inte ett enda mål på sina två sista OS-matcher…