Fransmannen Renaud Lavillenies 6.16 i stav är bland de mest otroliga som satts.
Som Usain Bolts 9.58 på 100 meter i Berlin eller 19.19 på 200 meter.
Som hämtat från en annan planet.
Rekord man aldrig tror ska slås.
Jag trodde att Sergej Bubkas inomhusrekord på 6.15 aldrig skulle ryka. Ja, inte under min livstid i alla fall.
Idag är det svårt att ens hoppa 6.00 och Lavillenie hade inte varit i närheten av de här höjderna tidigare.
Hans eget franska inomhusrekord på 6.03 var tre år gammalt när den här inomhussäsongen startade.
Och ute är hans personliga rekord fortfarande 6.02.
Så hoppade han 6.04 i Rouen den 25 januari och ökade på till 6.08 för bara fjorton dagar sedan i polska Bydgoszcz.
Bara det tyckte jag var en sensation.
Men 6.16?
Här talar vi nästan fantasihöjder. Han höjde sitt nysatta personliga rekord med åtta centimeter och är numera den stavhoppare i världen som hoppat högst av alla.
Självaste Sergej Bubka är avsatt från tronen.
Dessutom kom rekordet på Bubkas hemmaplan i Donetsk där han satte sitt inomhusrekord för ganska precis 21 år sedan, den 21 februari 2013.
Det är nästan man misstänker att det varit något fel på ställningen, att ribban låg på en beskedligare höjd.
Men allt kontrollmäts extremt noga vid den här typen av världsrekord, så jag kan inte tänka mig att det varit något fel på mätningen.
Nej, det är bara att gratulera den supertrevliga fransmannen och vänta in sommaren.
Utomhus står sig fortfarande Bubkas 6.14.
Men hur länge till?

SOTJI. USA och Ryssland spelar oavgjort vid full tid och spelar Sverige rätt i händerna. Det gör att svenskarna kommer att rankas minst tvåa inför slutspelet och ha både Ryssland och USA bakom sig.
Om de slår Lettland i kväll.
Och det gör de.
Nästan garanterat.
Jag är tacksam för det, för hade USA vunnit hade Sverige kunnat få Ryssland i en kvartsfinal och det tror jag inte varit hälsosamt.
Det här var nämligen en helt fantastisk hockeymatch. En av de bästa jag sett i ett gruppspel i ett OS eller World Cup då alla de bästa är med.
Och inramningen var magnifik med dånande läktare och Vladimir Putin på plats.
Det var kalla kriget på is och en påminnelse om det tid vi alla trodde flytt.
Och vilken dramatik det blev när matchen gick till en utdragen straffläggning där T.J. Oshie till slut kunde avgöra och ge USA segern med 3-2. Oshie som slog alla USA:s fem straffar – och satte tre – när det blev sudden death även i straffläggningen. Fullkomligt makalöst.
USA kommer därmed att vinna gruppen före Ryssland, även om lagen har en match kvar i gruppspelet. Idag möts USA-Slovenien och Ryssland-Slovakien.
Men jag har svårt att se att något av länderna ska tappa poäng i de matcherna.
USA som har ett av de bästa landslag de någonsin haft i ett mästerskap, men ändå flugit lite under radarn i förhandssnacket.
Men de visade att de kan slå alla i den här turneringen.
En klar guldkandidat.
Och ryssarna har talang och skicklighet för att också gå hela vägen.
Jag satt och njöt av Pavel Datsyuks två mål, Alexander Ovechkins kanon till bössa och Evgenij Malkins totalregister.
Och Ryssland hade vunnit den här matchen om de inte haft med Alexander Radulov i den här matchen.
Radulov tog två riktigt onödiga utvisningar och USA gjorde mål båda gångerna.
Han får hjärnblödning ibland, stjärnforwarden som tjänar nio miljoner dollar per säsong i CSKA Moskva.
Samtidigt blev det här en påminnelse om den fest som väntar i slutspelet.
Det här kommer att bli århundradets hockeyturnering.
Jag såg fröet till det här idag.
• • •
Däremot är jag tämligen säker på att ryssarna vill slippa svenska domaren Marcus Vinnerborg i fortsättningen.
De var inte alls nöjda med hans insats.

SOTJI. Damkronorna skräller och slår Finland med i OS-kvarten.
En sagolik vändning i tredje perioden förvandlade 0-1 till seger med 4-2 och jag jublade när Emma Nordin slog in 4-2 i tom kasse och det värmde att se glädjen efteråt.
Vilken dramatik, vilken avslutning.
Nu väntar USA i en semifinal och jag hoppas på en ny bragdmatch.
Jag minns fortfarande svenskornas superskräll i OS i Turin 2006, då de chockade storfavoriterna USA i semifinalen och vann med 3-2 på straffar och tog sig ända till en OS-final.
Men idag vore det en ännu större skräll om Damkronorna skulle vinna.
I Vancouver möttes lagen också i OS-semin.
Då krossade amerikanskorna Sverige och vann med 9-1.
Och i VM 2011 blev det exakt samma siffror.
Det är de enda två gånger lagen mötts i ett mästerskap sedan OS-bragden i Turin och siffrorna talar inte direkt för Sverige.
När lagen möttes i två träningslandskamper så sent som i november blev det 10-0 och 8-1 till USA.
Då förstår ni att damerna är enorma underdogs i den här OS-semifinalen.
Men hoppet är det sista som överger människan.
Vändningen mot Finland var också en smärre bragd, då de svenska tjejerna vann sista perioden med 3-1 och vände 0-1 till seger 3-2.
Det trodde jag aldrig efter de två första perioderna, då Finland var det klart bättre laget.
Speciellt i första perioden, då svenskorna var i stort sett utspelade.
Det var första segern mot Finland på fem matcher i ett mästerskap och i OS i Vancouver 2010 vann finländskorna bronsmatchen med 3-2 på övertid.
Så det blev lite av en revansch.
I den här turneringen har svenskorna redan överträffat sig själva.
Sverige är rankade sexa i världen just nu och kommer som sämst att sluta fyra i den här turneringen.
Det är starkt jobbat.

SOTJI. Det blev seger mot Schweiz till slut, men oj vad det satt långt inne.
Det dröjde långt in i tredje perioden (12.39) innan Daniel Alfredsson fick hål på schweiziske målvakten Reto Berra.
Och spelar inte de svenska stjärnorna bättre än så här kan vi glömma allt vad guld heter.
Det var fjärdekedjan med Carl Hagelin. Marcus Krüger och Jimmie Ericsson som var klart bäst framåt, medan stjärnor som Daniel Sedin och Loui Eriksson var mer eller mindre osynliga. Jag önskar inget hellre än att Daniel och Loui ska få göra var sitt mål och få det att lossna igen. Men det gör väl inget om de väntar till slutspelet.
Men de två toppkedjorna skapade inte mycket i den här matchen.
Det kändes som om skadade Henrik Zetterberg lämnat ett stort svart hål efter sig.
Nu var det Erik Karlsson som fixade segern då han gjorde en utflykt längs högerkanten, skickade pucken mot mål och skapade den retur som Affe kunde raka in.
Det enda byte som Alfredsson gjorde i tillsammans med Patrik Berglund och Alexander Steen.
Ett litet genidrag.
Men jag såg inget av den glöd och hjärta jag hade väntat mig första delen av matchen.
Jag trodde svenskarna skulle komma ut till den här matchen supertaggade, denna fredag som började med att Kapten Zetterberg tvingades ställa in hela OS.
Istället var de vilsna, tafatta och som ett skepp utan kapten i första perioden.
Schweizarna var i och för sig bra och överraskade nog Pär Mårts en aning med att spela väldigt aggressivt och sätta stenhård press på puckhållaren.
Det gav dem greppet och redan efter tre, fyra minuter hade jag räknat till fyra, fem riktigt bra schweiziska målchanser.
När perioden var över var jag glad att det fortfarande stod 0-0 och att en Henrik fortfarande är kvar i truppen.
Lundqvist, målvakten.
I andra perioden rykte svenskarna upp sig.
De pepprade Reto Berra i schweizarnas mål och vann skotten med 17-7.
Men Schweiz var täta framför egen kasse och jag räknade inte till många solklara målchanser. Jag vet inte hur många skott Erik Karlsson sköt från blå i Sveriges två power play i perioden. Men Erik hade inte ställt in siktet riktigt och de flesta dånade in i sarg eller plexi.
Men så kom det där målet till slut.
Som en befrielse.
Nu känns det också helt klart att Sverige kommer vinna sin grupp och ta sig direkt till en kvartsfinal här i OS. Det kommer inte att se ut så här Lettland.
Det kan jag aldrig tänka mig.
Jag tror och det här laget kommer att växa. Hur mycket återstår att se, men det är som jag sagt så många gånger tidigare att det inte är nu svenskarna ska vara sylvassa.
och att förväntningarna sjunkit efter alla skador tror jag bara är bra.
Sverige är bäst när man slår ur underläge.
Och sedan ska vi inte glömma att Schweiz är ett mycket bra hockeylag.
Det var ingen tillfällighet att de var i VM-final i våras.
Och har Martin Plüss någonsin varit bättre?
Jag tror inte det.

SOTJI. Jag har just sett Tjeckien slå Lettland med 4-2 och det är väl OS mest avslagna match hittills.
På läktarna, alltså.
På isen var det hyfsat hett, då letterna hade 2-2 en bit in i andra perioden.
Men när Jakub Voracek satte 3-2 försvann det mesta av spänningen och när Marek Zidlicky slog in 4-2 med knappa tre minuter kvar av andra perioden kändes det hela avgjort.
Jag satt mest och studerade Lettland eftersom det är Sveriges sista motståndare i gruppspelet i morgon.
Och jag måste säga att det vore OS-turneringens största skräll om letterna skulle slå Sverige.
Det kommer inte att hända.
Visst kan de vara giftiga i sina kontringar, men de har varken tyngden eller bredden som ett topplag som Sverige har.
Även utan Zäta.
• • •
Värt att notera:
Jaromir Jagr gjorde mål igen då han satte 2-1.
Hans andra mål i turneringen.
Därmed har han redan tangerat sitt målrekord i OS. Jagr stannade på två mål både 2002, 2006 och 2010.
När tjeckerna tog OS-guldet i Nagano 1998 gjorde han ett enda.

Nu är det klart att Henrik Zetterberg missar hela OS.
Ett nytt chockbesked för Pär Mårts som för bara några dagar sedan berättade att Zäta var den bästa spelare han coachat.
Nu har han tappat både den tilltänkte förstecentern Henrik Sedin och sedan kom detta nya chockbesked i tidigt morse, när Zäta ringde upp min kollega Per Bjurman mitt i Sportbladets direktsändning i tv.
Det kunde inte bli värre.
Henrik Zetterberg var det här lagets verkliga nyckelspelare tillsammans med Henrik Lundqvist.
Han var lagkapten, skulle vara nyckeln i power play och motsvarade alla förväntningar i första gruppspelsmatchen mot Tjeckien.
Men allt hopp är inte ute.
Sverige vinner mot Schweiz idag även utan Henrik Zetterberg.
Jag tror de kommer vara extra taggade för Zätas skull.
Ge allt för sin gamle lagkapten.
Och Lettland kan inte mäta sig med det här svenska OS-laget.
Nu kliver Niklas Kronwall in som ny lagkapten och jag tycker det är rätt man för jobbet.
En ledare och pådrivare som alltid ger 100 procent.
• • •
Pär Mårts har alltså fått bygga om laget för andra gången inför dagens match mot Schweiz.
Han måste tänka positivt och det gör han också.
Han jobbar efter de förutsättningar har, trots att det här beskedet var ungefär det sämsta som kunde hända.
Och det finns möjligheter för de andra i truppen att kliva fram.
Det vill jag se mot Schweiz idag.
Och jag tror inte att det finns minsta chans att alplandet ska rubba Tre Kronor.
Schweiz kommer att backa hem, snålspela och satsa på kontringar som de brukar göra.
De vann premiären mot Lettland med 1-0 i vad som måste ha varit OS hittills tråkigaste match.
Det skrämmer inte mig.
Men de ska inte underskattas.
Schweiz har gått framåt på senare år och tog sig ända till en VM-final i Globen i våras.
Dessutom var de med och bäddade för Sveriges OS-guld i Turin.
De slog Kanada med 2-0 i gruppspelet, vilket gjorde att de fick möta just Sverige i den kvartsfinal som var starten på ett fantastiskt slutspel.
Den gång vann Sudden & Co med 6-2 mot schweizarna och jag tror på något liknande senare idag.
Sverige har inte förlorat mot Schweiz i OS sedan OS i St Moritz 1948.
Det är 66 år sedan.
Nu har de inte mötts mer än fem gånger sedan dess. Men ändå.
Idag hoppas jag också få se Patrik Berglund kliva fram som center i förstakedjan.
Även om han är tredjevalet på den positionen, sedan Henrik Sedin tvingats kliva av och nu Henrik Zetterberg blivit skadad.
Men han har fått sitt livs chans att bli folkhjälte.

Här satt jag och trodde att matchen mellan Kanada och Norge skulle kunna bli lite spännande, efter en jämn förstaperiod, flera norska målchanser och jämna 9-8 i skott till Kanada.
Men pyttsan.
I den andra kom kanadensarna ut och körde över Zuccarello & Co.
Det blev 2-0 i mål och 14-2 i skott.
Klasskillnad.
Nu lyckades Norge reducera till 2-1 efter en målvaktstavla av Carey Price i början av den tredje, men Kanada svarade nästan direkt med att göra 3-1 genom backen Drew Doughty.
Kanadensarna gjorde en usel förstaperiod och såg långt ifrån ut som någon guldkandidat.
Men i den andra blev det bättre fart på spelet och norrmännen kom knappt ut ur egen zon.
Nu är det här första matchen i turneringen och kanadensarna har alltid anpassningsproblem till den större isytan i början av turneringarna.
Problemet Kanada har är väl att de inte har någon direkt given förstemålvakt. Carey Price fick stå mot Norge, men gjorde en tavla vid det norska målet.
Nej, det har varit skrällfritt i OS-turneringen så här långt.
Ja, USA:s 7-1 mot Slovakien var väl en liten skräll.
I alla fall de stora slutsiffrorna.
Nu laddar jag om för morgondagen och Sveriges match mot Schweiz.

Ja, om nu Henrik Zetterbergs krånglande diskbråck inte ger med sig, så är det ungefär det värsta som kunde hända den här OS-truppen.
Zäta är det här lagets enskilt viktigaste spelare tillsammans målvakten Henrik Lundqvist.
Center i förstakedjan, lagkapten och nyckelspelare i power play. Allt i samma person.
Problemet är att ingen vet hur länge han måste vila och när besvären försvinner.
Den enda medicinen är vila och lättare behandling med tabletter. Det finns ingen enkel lösning.
I december missade Zäta elva raka matcher på grund av sin krånglande rygg. I slutet av januari missade han två.
Det är ett återkommande problem.
Dessutom är det inte bara svenska lagläkaren Björn Waldebäck som kan ge Zäta klartecken till spel. NHL har sina egna läkare på plats här i Sotji för att skydda sina spelare.
De måste konsulteras vid i den här typen av fall de kan säga nej om han inte är besvärsfri. Även om det är Zäta själv som tar besluten i slutändan. Men diskbråck är inget att leka med.
Nu är det ingen katastrof om Zäta missar de två närmaste matcherna mot Schweiz och Lettland fredag och lördag.
I de två matcherna klarar sig Tre Kronor utan sin lagkapten.
Om Zäta inte kan spela i morgon tar Patrik Berglund hans centerplats i förstakedjan mellan Alexander Steen och Gabriel Landeskog.
Och Washingtons Marcus Johansson får kliva in på Berglunds tidigare plats mellan Daniel Alfredsson och Gustav Nygquist.
Sverige är ändå två klasser bättre än Lettland och Schweiz.
Men skulle Zäta missa en kommande kvartsfinal då är det verkliga problem. Då är det här laget oerhört försvagat. Inte minst som den tilltänkte förstecentern Henrik Sedin inte ens kunde åka hit till Sotji, den plats som Zäta nu fick ta.
Nej, magkänslan är inte bra just nu.
Det kan vara färdigspelat för Zäta i OS.
Jag kan bara hoppas på ett mirakel.

SOTJI. Ryssland vinner son premiär mot Slovenien med 5-2 och jag sitter här och är lomhörd efteråt.
Vilket fruktansvärt liv på läktarna.
Men jag blev inte ett smack imponerad av ryssarna i den här matchen.
Jo, första minuterna, kanske.
Jag har ju rankat kedjan med Alexander Ovechkin, Evgenij Malkin och Alexander Semin som OS-bästa.
Och det small direkt när de kom in på isen i premiären mot Slovenien.
Alexander Ovechkin snärtade in 1-0 i kedjans första byte efter 1.17 och Malkin gjorde 2-0 i det andra efter 3.54.
Båda gångerna spelade de fram varandra.
Men sedan tog det tvärstopp för dem som hela laget.
När förre SSK-aren Ziga jeglic smackade in 2-1 för Slovenien i 1.43 in i början av andra perioden började paniken lysa i de ryska stjärnornas ögon.
Det som hänt så många gånger förr.
Allt gick i baklås, det slarvades med uppspel och passningar.
Jag trodde de skulle komma in i rätt rytm igen, när Ilja Kovalchuk gjorde 3-1 efter 17.48. Men det tog bara en minut och fyra sekunder innan Jeglic gjorde sitt andra mål och 3-2.
Det var först efter unge Nichushkins 4-2 i början av tredje perioden som lugnet kom tillbaka och ryssarna började dominera som de gjorde i första perioden. 18-åringen från Dallas som var ryssarnas knall i OS-truppen.
Anton Belovs rökare som gav 5-2 höll Erik Karlsson-klass och stängde defintivt matchen.
Men de ifrågasatta ryska backarna hade besvär med OS-turneringens lägst rankade lag (17:e världen). vad ska de då inte ha mot toppnationerna?
Och superstjärnan Ovechkin såg man inte mycket av efter de där två första bytena i matchen.
Men, men.
Seger blev det och det här laget kan naturligtvis bättre.
Men hur mycket bättre?
Det är frågan.

SOTJI. Finland-Österrike blev ungefär så ojämn som vi alla trodde på förhand.
Det blev 8-4 till slut och mål är ju alltid kul att se.
Det var lite spänning under matchens första elva minuter, sedan Österrike tagit ledningen med OS hittills snabbaste mål efter 36 sekunder i första perioden. Sedan ledde österrikarna även med 2-1 innan Finland kvitterade genom Sami Lepistö.
Men två mål på åtta sekunder i periodens sista minut (Olli Määtä och Jarkko Immonen målskyttar) gjorde att all spänning försvann.
Det var spel mot ett mål i stort sett hela matchen och det enda som förvånade mig var att Österrike lyckades göra hela fyra mål.
NY Islanders-proffset Michael Grabner gjorde ett hat trick och tog ledningen i OS-turneringens skytteliga.
Och det blev ingen vacker räddningsprocent för Finlands stjärnmålvakt Tuukka Rask i en match där Finland vann skotten med hela 52-20. Den hamnade på prick 80,00 procent.
Det var inte ens halvfullt i arenan, men ändå hyfsat med finländska fans.
Det lär bli mer folk när Ryssland spelar sin första match här senare i eftermiddag.
• • •
Teemu Selänne fick ett slag i nacken och klev av matchen efter att bara ha spelat i fem och halv minut. Men det ska inte vara någon fara med honom och han ska vara tillbaka nästa match.