Pär Mårts måste ersätta Johan Franzén i OS-truppen och det börjar bli akut.
Samtidigt ställer Gustaf Nyquist till det borta i Detroit med att vara i toppform. Inte minst i kväll då han gjorde tre mål mot Washington.
Sett till form är Nyquist naturligtvis hetast som ersättare.
Men sett till rollerna i OS-laget håller jag fast vid att Patric Hörnqvist är det naturliga valet.
Det handlar ju om roller och om att bygga ett lag som ska fungera på nolltid i Sotji.
Och tittar vi på Detroits laguppställning i kväll mot Washington spelade Henrik Zetterberg center med Gustaf Nyquist på sin vänstra sida.
Men i OS är det meningen att lagkapten Zäta ska vara vänsterforward och inte center. Det var i alla fall vad Pär Mårts sa då han presenterade OS-truppen.
Då hårdnar konkurrensen för heta Nyquist.
Då konkurrerar han plötsligt med sin egen lagkapten.
Då måste han få en annan roll.
Nej, jag tror att det blir ett alldeles för avancerat pussel att lägga om för den svenska landslagsledningen.
Och Gustaf Nyquists öde.
Ska han med måste man tänka om i flera steg och det kommer att påverka hela grundtänket.
Och det är aldrig bra bara veckan innan turneringen startar.
Men jag vet inte.
Nyquist faller i mina ögon för att han är för bra – men på fel position och där konkurrensen är mördande.
Sedan återstår att se om Pär Mårts och hans assisterande coacher tänker likadant.
Men det gäller att inte röra om för mycket i grytan…

Ja, ta det inte så bokstavligt.
Jag gillar Pär Mårts öppenhet och vilja att kommunicera och svara på alla frågor.
Inklusive de mer känsliga.
Men hans uttalande om petningen av Victor Hedman tycker jag tangerar USA:s Ryangate, där general managern David Poile tvingades be petade Bobby Ryan om ursäkt för alla hårda ord som sipprat ut från uttagningsproceduren.
Det var det minsta han kunde göra (Poile, alltså).
Jag har ju varit bortrest och missat Mårts uttalande i DN om att Hedman inte ens är OS-reserv och där han säger:
– Han klarar båda rollerna (offensivt och defensivt) men då klarar man inte någon av rollerna riktigt på topp.
Där höll öronen på att trilla av.
Eller ögonen, eftersom jag läste det.
Håll truten.
Det var min första tanke.
Peta killen – det räcker.
Strö inte salt i såren.
Speciellt inte på en ishockeyback som draftasts högst av alla svenska backar någonsin i NHL och som kan vara på väg att växa till en av de största backarna i hela ligan. Han har den potentialen. Både offensivt och defensivt.
Och snackar vi spetskvalitet är det något NHL-scouter brukar ha bättre koll på än svenska förbundskaptener.
Jag personligen tyckte att Victor Hedman var given i den svenska OS-truppen.
På en ranking över svenska backar i NHL är han bättre än åtminstone fyra backar i den svenska OS-truppen.
Men det är inte det jag är ute efter.
Det som svider även i min själ är att Pär Mårts ska försvara sitt beslut med att lyfta fram något negativt om en spelare han redan petat.
Så gör man inte.
Basta.
Och vad gör Mårts eller hans efterträdare när Victor Hedman växt färdigt?
Han har potential att bli en av de bästa svenska backarna i NHL genom tiderna och killen är fortfarande bara 23 år.
Är han en svikare om han nobbar VM de närmaste åren?
Inte i min bok.
Och det här är väl inte det mest aktuella blogginlägg jag skrivit.
Men jag ville det ha sagt.

Johan Franzén tvingas tacka nej till OS i Sotji och jag undrar om det blir det enda återbudet.
Eller om det bara är det första.
Skador är det enda hotet inför en turnering nästan ingen tackar nej till av några andra skäl.
Det är ödets ironi att det är just Franzén som tackar nej på tröskeln till OS i Sotji.
Till OS i Vancouver senast var han sist in i truppen, då han återvände från en långvarig skada samtidigt som Tomas Holmström försvann.
Den gången slutade det inte lyckligt alls, då svenskarna åkte redan i kvarten mot Slovakien.
Jag antar att det blir Nashvilles Patric Hörnqvist som kommer att ersätta Franzén i truppen, då han är den spelare som känns mest naturlig för Franzéns roll.
Båda brukar parkera framför mål i power play och båda är erkänt duktiga snipers.
Jag har svårt att se någon annan i den rollen av de spelare som står på reservlistan.
• • •
Nej, Franzén går att ersätta men skulle det hända något med Henrik Zetterberg eller Henrik Sedin vore det betydligt allvarligare.
Båda har ju vilat senaste tiden, även om det inte ska handla om några allvarligare skador.
För att inte tala om Henrik III.
Henrik Lundqvist som är Sveriges enskilt viktigaste spelare i Sotji.
De tre går inte att ersätta utan att truppen försvagas farligt mycket.
Nu gör Zäta troligtvis comeback redan natten mot lördag i Detroits match mot Washington, medan Henrik Sedin ser ut att få vila någon match till med sin revbensskada.

Det blev en väldig turbulens till planerna att utöka elitserien till 14 lag redan nästa säsong.
Jag förstår inte riktigt ilskan från vissa av lagen i HockeyAllsvenskan eller vd:n Stefan Bengtsson, som kallar det för ett Kalle Anka-förslag.
Men han vill naturligtvis helst se att några av storklubbarna blir kvar i HockeyAllsvenskan, där Djurgården och Malmö drar största lasset publikmässigt.
Men det här förslaget ger ju de allsvenska lagen en större chans att gå upp till nästa säsong och jag antar att det är vad alla vill i den serien.
Två lag kommer att vara garanterade en plats i SHL till hösten, oavsett och AIK och Örebro tvingas kvala eller får vara kvar utan kval.
Om man nu tar det här beslutet, vill säga.
Men det tycker jag att man ska göra.
Det gäller att agera snabbt och införa 14 lag redan till nästa säsong. Annars finns risken att det aldrig blir gjort.
Jag tycker inte att det ändrar några förutsättningar, mer än att vissa klubbar kanske satsat hårdare.
Men det är också lätt att säga.
Nej, var glada i stället ni där i HockeyAllsvenskan.
Blir det här verklighet är det en riktig julklapp.
• • •
Sedan kan man ju diskutera om AIK och Örebro ska slippa kvala.
Jag tycker de ska slippa det, eftersom det känns mest logiskt när serien ska fyllas på med två nya lag.
Men får de kvala får de en rejält större chans att hänga kvar, då fyra av sex lag tar sig upp.
Jag tror varken AIK eller Örebro missar det slagläget.
Det är ytterst sällan ett SHL-lag blivit sämre än fyra i en kvalserien, även om Rögle lyckades bli femma i fjol.

Henrik Zetterberg är borta igen med sin krånglande rygg och det är väl Pär Mårts största oro just nu.
Sveriges OS-kapten är oersättlig både som ledare och spelare.
Nu tror jag inte att det är så farligt med Zäta eftersom han är listad som ”day to day”, vilket oftast betyder att det inte är någon allvarligare skada.
Och det kan bara vara bra för honom att vila några matcher inför OS. Han har matchats stenhårt av Detroits coach Mike Babcock den senaste tiden, Babcock som också är Kanadas head coach i OS.
Men om jag skulle måla upp ett mardrömsscenario och det värsta skulle hända – att Zäta missar OS – vem ska då ersätta honom?
Vem Pär Mårts än väljer kommer det naturligtvis sänka slagkraften.
Vi talar om nummer 1 bland svenska forwards, som ska ersättas med någon mellan 15-20.
Men mitt val skulle falla på Washingtons Marcus Johansson i Washington.
Han skulle gå in direkt bredvid lag- och kedjekompisen Nicklas Bäckström.
De två svenskar som spelar med Alexander Ovechkin på kanten.
På hans plats skulle jag i så fall placera Daniel Alfredsson som också är rightare och tar en naturlig plats i kedjan.
Nåja.
Än så länge är det bara spekulationer, men det är ju vad allt handlar om så här veckorna innan OS-invigningen.
Men självklart krävs en allvarlig skada för att hindra Zäta att åka till Sotji. Eller att klubben stoppar honom.
Jag minns OS i Turin 2006, då jag tillbringade sista veckan inför OS i Philadelphia och hos Peter Forsberg.
Han var ”day to day” ända tills han satte sig på planet till Turin med en bristning i ena ljumsken.
Klubben ville inte att han skulle åka, men han stack ändå och kunde senare vara med och spela fram Nicklas Lidström till det där avgörande 3-2 i finalen mot Finland.
Så kan det gå.

Vad ska stoppa Leksand?
Jag har bara väntat på den där svackan som ska sänka Leksand till den plats i tabellen alla räknade med inför den här säsongen.
Även jag, som ändå trodde på en liten knall och tippade leksingarna tia.
Det kan fortfarande bli så, men jag upphör inte att imponeras av elitseriens bästa LAG.
Ja, jag skulle vilja kalla dem så med tanke på hur de ser ut på papperet.
Men små medel och tro på det man hade, har sportchefen Tommy Salo sluppit att drabbas av panik.
När man anar en svacka, har laget rest sig igen.
Som nu.
Tre raka segrar och 3-2 hemma mot Frölunda inför ett utsålt Tegera Arena (7650) var bara ytterligare ett bevis på det.
Jag kan inte förklara framgången för nykomlingen som alltid misslyckats i sina tidigare återtåg.
Nu finns inte en chans att de missar att hänga kvar utan att behöva kvalspela.
Det är ett lag som kan slå alla och även om det inte handlar om den gamla gladhockeyn längre, så spelar Leksand efter resurserna och gör det med i stort sett hundraprocentig effektivitet.
Det är som jag skrev redan när Leksand tog klivet upp i våras.
De är det bästa som hänt SHL.

Skellefteå bryter förlustraden på fem raka matcher, när de vänder och vinner borta mot Linköping med 4-2.
Och hade det blivit sex raka hade man ju undrat vart världen är på väg. Eller i alla fall SHL.
Skellefteå är ju helt överlägsna på papperet.
Nu hade västerbottningarna gärna fått förlora den här matchen också, bara för att höja temperaturen något i en serie som känns avgjord sedan länge.
En liten oväntad toppstrid hade piggat upp det hela.
• • •
I botten skrällde Örebro med att slå Luleå hemma med 3-0, men det är fortfarande tio poäng upp till Linköping på den tionde och sista slutspelsplatsen.
Det känns fortfarande lite märkligt att även tian i serien kan vinna SM-guld.
Men det här med att låta även lag 9 och 10 få chansen att kvala in sig till en SM-kvart har inte blivit någon succé.
Det har bara tagit bort ett av få spänningsmoment i tabellen.
• • •
Växjö fortsätter att vara starka och 3-1 borta mot Modo var bara ett exempel. En liten dark horse inför slutspelet.
• • •
Leksand tog sin andra raka seger efter 2-1 borta mot Brynäs.
Trots alla skador fortsätter leksingarna att imponera.
Det är kul att se att man kan lyckas även med små medel.
• • •
HV:s William Karlsson är för jäkla bra.
Jag tycker han påminner en hel del om Alexander Steen.
Han såg nästan ensam till att HV 71 åkte hem med två poäng efter 4-3 mot Färjestad i sudden.
En komplett spelare och given i VM-laget till Vitryssland senare i vår.
• • •
AIK:s Brett Carson är väl inte SHL:s mest smidiga back, men matchstraffet han åkte på mot Frölunda skulle bara varit en tvåa.
Han lyfter mer upp klubban för att skydda sig när Andreas Johnson kommer åkande mot honom. Han har inte ens blicken på frölundaspelaren, som mer eller mindre åker in i honom. Det är ingen crosscheckingrörelse alls.
Nej, inte mycket att bli upprörd över.
AIK har nog problem som det är och Frölunda vann komfortabelt med 4-1. Nej, AIK ser ut som ett lag som gett upp alla drömmar och får sikta på att komma i toppform lagom till Kvalserien.

Vilken dramatik det blev i toppen av HockeyAllsvenskan efter Karlskogas bortaseger mot Karlskrona.
Värmlänningarna tog tillbaka serieledningen, men är bara tre poäng från en plats under kvalseriestrecket.
Karlskoga har 73 poäng, Västerås 72, Karlskrona 71 och Malmö 70.
Det är de fyra lagen som slåss om de tre direktplatserna till Kvalserien.
Jag har svårt att se att formstarka Rögle eller mindre formstarka Djurgården ska kunna jaga i kapp, då båda är tio poäng bakom Malmö.
Djurgården som gjorde fansen besvikna på nytt, då de föll borta mot Asplöven med 0-1 i förlängning.
Jag blir inte klok på detta Djurgården, som förlorat fyra raka nu efter storsegern (7-0) hemma mot Björklöven.
Sedan dess har laget gjort totalt tre mål på fyra spelade matcher vilket ger ett målsnitt på 0,75 mål per match.
Det är sanslöst dåligt.
Nej, Djurgården känns alldeles för svajiga för att komma i någon slutspurt.
De kommer att få slåss i förkvalet bland de fyra lag som har chansen att ta den sista platsen till Kvalserien.
Men just nu känns Rögle klart hetast i den kvartetten.
• • •
Björklövens fria fall bara fortsätter. Kvällens 1-4 borta mot Rögle var sjunde raka matchen utan poäng och laget har inte vunnit under 2014.
Snart kan de inte sjunka lägre.
Vad har hänt där uppe i Umeå med laget som tippades på övre halvan inför den här säsongen?
• • •
Rögle är å andra sidan på väg åt andra hållet i tabellen, efter den knackiga starten.
Jag tror de kommer att fortsätta klättra.
Jakob Lilja klättrade också.
I poängligan.
Han var inblandad i Rögles samtliga mål. Han gjorde två och spelade fram till de två andra.
• • •
Sjuk match i Ljungby där Troja vände 0-3 till 5-3 hemma mot Timrå, bara för att tappa matchen igen när Timrå vände tillbaka till 6-5.
Troja lyckades resa sig igen och kvittera till 6-6.
Skotten blev hela 51-33 till Timrå, så det måste ha varit en vidöppen match.

Jag satt uppe och såg Detroit-St Louis i natt och Pär Mårts skadelista inför OS är ingen rolig läsning.
Speciellt nu när Henrik Sedin tvingas vila i matchen mot Edmonton natten mot onsdag och bryta sin rad på 679 raka NHL-matcher.
Även om Henrik inte ser det som någon katastrof, så svider det naturligtvis ändå lite för en spelare som inte missat en match sedan den 19 mars 2004. Det visar också att hans revbensskada kanske är allvarligare än vad som först befarades.
Nej, det är inget optimalt läge inför OS.
Det kan ju vara positivt att vila ibland och läka ihop kroppens övriga småskavanker under en skadeperiod, men samtidigt behöver de svenska OS-spelarna matcher inför nedsläpp i Sotji.
Och hur länge vågar Mårts vänta?
• • •
Jag såg som sagt Detroit i natt och de spelar nästan med farmarlaget just nu och var chanslösa mot St Louis som vann med 4-1.
Positivt ändå att se att Alexander Steen är tillbaka i sin gamla form med två assist.
• • •
Mårts skadelista ser ut så här just nu:
Henrik Tallinder, b, Buffalo – har inte spelat sedan 31 december men är på is och tränar igen.
Johan Franzén, f, Detroit – har stått på skadelistan i en dryg månad nu med en hjärnskakning han själv trodde han skulle vara tillbaka ifrån på en vecka.
Daniel Alfredsson, f, Detroit – ryggskadad och har inte spelat sedan 11 januari.
Jonathan Ericsson, b, Detroit – revbensskadad men är igång igen och gör comeback den närmaste veckan som det ser ut.
Jonas Gustavsson, mv, Detroit – hoppfull när jag träffade honom i Anaheim för en vecka sedan, men inte ens ombytt i nattens match. Ljumskskadad.
Henrik Sedin, f, Vancouver – revbens- OCH fingerskadad. Han vänstra lillfinger ser inte vackert ut kan jag meddela, då jag fick en skymt av det när jag besökte Vancouver.
• • •
Vancouvers coach John Tortorella fick 15 dagars avstängning utan lön för att han försökte bryta sig in i Calgarys omklädningsrum härom kvällen.
Helt rätt.
Lika rätt var det att ge Calgarys coach Bob Hartley 25.000 dollar i böter.
Det var han som starta allt genom att skicka ut sina värsta goons direkt till nedsläpp.

För bara en vecka sedan pratade jag med Henrik Sedin om hans enorma svit av matcher och förmåga att hålla sig skadefri.
Då spelade han med ett skadat finger, men det var inget som hindrade honom att fortsätta.
Nu tvingades han kliva av i nattens match mot Calgary med en revbensskada i tredje perioden.
Ska det spräcka hans svit på 679 raka grundseriematcher i NHL?
Henrik har nämligen inte missat en match sedan den 21 mars 2004 – vilket för övrigt är min födelsedag. Ja, inte 2004, alltså, men den 21 mars.
Sedan dess har han inte missat en enda match och då pratar vi Stanley Cup-slutspel, landslagsmatcher och till och med sommarens välgörenhetsspel med Ice Breakers.
– Nej, jag har haft tur och klarat mig, sa Henrik där i Vancouvers omklädningsrum för bara en vecka sedan.
Självklart vill han hålla den sviten levande i en liga där han är en av NHL:s ”Ironmen” och där han bara har en aktiv spelare framför sig just nu. Det är St Louis och Kanadas OS-back Jay Bouwmeester som är uppe i 683 raka grundseriematcher.
Henrik är dessutom sexa genom tiderna på listan över flest raka matcher.
Revbensskador handlar ju oftast om förmågan att tåla smärta och jag kan tänka mig att Henrik hade rätt ont inför nattens match också eftersom skadan kom redan borta mot Phoenix i matchen innan.
Det spekulerades i att sviten skulle spricka redan i nattens match, men Henrik spelade drygt tolv minuter innan tvingades kliva av.
Och jag kan tänka mig att han ogärna spräcker raden om nu inte någon läkare förbjuder honom att spela, även om han själv inte tar några onödiga risker.
Vancouver spelar nästa match borta mot Edmonton natten mot tisdag.
Här är listan över de som spelat flest matcher i rad i NHL:
964 Doug Jarvis
914 Garry Unger
884 Steve Larmer
776 Craig Ramsay
683 Jay Bouwmeester (aktiv)
679 Henrik Sedin (aktiv)