SHL:s planer för framtiden är inte bara skrämmande läsning.
Det är ren idioti.
Vd:n Jörgen Lindgren är självklart uppbackad av några penningkåta klubbdirektörer som vill leka ifred och utan att riskera att åka ut.
Bara att lägga ner Kvalserien var allvarligt nog.
En serie som är det bästa svensk hockey kommit på så här långt.
Nu vill SHL även kunna dela ut wild cards till klubbar som de anser bör tillhöra högsta ligan, utan att ta minsta hänsyn till om de kvalificerat sig eller inte.
Det är inte bara idiotiskt.
Det är sjukt tänkt.
Jag är säker på att SHL kommer att få hela idrotts-Sverige emot sig om de genomför sina idéer.
Det tar bort allt det som idrott står för i mina ögon.
Och det mest allvarliga:
Det kommer att döda drivkraften hos mindre föreningar i division I och HockeyAllsvenskan som är de som driver hockeyn framåt i Sverige. De som får fram de flesta talanger.
Inte ens miljardindustrier som Premier League i England, tyska Bundesliga eller någon annan av de stora fotbollsligorna skulle ens komma på tanken att avskaffa upp- och nedflyttning på idrottsliga grunder.
Det är det som föder hela den europeiska idrottsrörelsen.
Att hålla drömmen levande och att minsta lilla idrottsklubb ändå kan ha hoppet att den dag nå ända fram till högsta serien.
Allt det skulle plötsligt försvinna.
Dessutom skulle inte storklubbarna har några krav på sig, utan kan ta några mellanår utan att blinka och om de behöver spara pengar.
Hela dramatiken i SHL skulle försvinna.
Idag är det rädslan att åka ur som tvingar klubbar att investera, sparka tränare och agera under säsong.
Hade SHL:s nya regler gällt hade en krisklubb som HV71 bara kunnat lägga sig ner och dö, ta ett mellanår och lägga pengarna på nästa säsong i stället.
Nej, det här förslaget har bara en given plats.
I papperskorgen.

Ja, det är väl vad som gäller för AIK just nu, sedan laget plötsligt är sist i tabellen med över halva serien spelad.
Det enda lag som inte gjort ett smack åt tabelläget.
Örebro har både bytt tränare och värvat nye finländaren Marko Anttila och skrällde med att slå Linköping hemma med 2-1.
Och Örebro har plötsligt väckt lite hopp och har häng på lagen just före i tabellen. Och speciellt sedan Leksand fortsatt sin segerrad med att slå HV71 borta med 3-2.
Jag skulle gärna vilja se lönelistorna för de båda lagen.
HV och Leksand, alltså.
Jag kan garantera att leksingarna varit utklassade i så fall.
Men tillbaka till AIK.
De spelar jämnt med de flesta lag, de förlorar med 1-3 hemma mot Skellefteå och det finns egentligen inte någon kritik att rikta mot ett lag som självmant lagt sig ner för att dö.
Redan inför säsongen hoppade sportchefen Anders Gozzi av på grund av nedskärningarna i spelarbudgeten.
Och det ska mycket till för att ett så stort AIK-hjärta ska lämna klubben.
Mannen som tog AIK från den ekonomiska krisens division I och tillbaka till Elitserien (som då ännu inte hette skamliga SHL).
Men AIK:s kris är hela stocholmshockeyns kris.
Det har jag varit inne på fler gånger än jag önskat.
Det är ju inte så att de styrande i Solna (som AIK geografiskt tillhör) eller Stocholms Kommun sitter och säger att ”nu är det kris och dags att pumpa in några miljoner”.
Det händer inte i storstaden Stockholm.
Det känns ju som AIK behöver ganska små förstärkningar för att hindra skutan från att tippa över det där stupet.
Lite spets, lite erfarenhet.
Men ingen verkar bry sig.
Men en riktigt kul omgång som helhet.
Och stort grattis till Örebro, som verkar bara på rätt väg.

Jag tyckte att Janne Sandströms crosschecking på Pierre-Edouard Bellemare var det fulaste jag sett den här säsongen.
Det tyckte tydligen disciplinnämnden också.
Sju matchers avstängning är hårt – men rättvist.
Daniel Rahimi fick fyra matcher för sin crosschecking i ansiktet på Sebastian Enterfeldt och många jämför med den händelsen.
Men det här är faktiskt värre i mina ögon.
Det var full kraft i Janne Sandströms crosschecking och den tog rakt över nacken.
Fransmannens huvud slungades dessutom rakt in i målburen.
Nej, det känns rätt att disciplinnämnden markerar att det är att gå långt över gränsen.
Men vad som bekymrar mig mest är att domarna totalt missat de här två uppmärksammade fallen, som båda lett till långa avstängningar.
Daniel Rahimi fick två minuter för interference, Sandström blev inte ens utvisad.
Dessutom kom Sandströms överfall precis då Skellefteå tagit ledningen med 3-2 i tredje perioden.
En femma på honom där och Luleå hade aldrig vänt den här matchen.
Så domarmissen blev dubbelt olycklig. Framförallt för Bellemare men också för Skellefteå.
Jag vet inte om synundersökningar ingår i domartesterna inför varje säsong.
I så fall kanske det är dags att införa det.
Att två huvuddomare missar så uppenbara regelbrott är faktiskt skrämmande.
• • •
Sedan är det alltid lika intressant att läsa alla syndares förklaringar till disciplinnämnden.
Alla låter som björnen Baloo i Djungelboken när han nyss knockat Mowgli medvetslös.
”Öhhh, jag tänkte inte klippa till honom så hårt.”

Linus Klasen vände nästan ensam det stekheta derbyt mot Skellefteå.
Först genom en perfekt passning till Dean Kukans 3-3 och sedan genom att själv stänka in 4-3.
Sedan ökade Per Ledin på till 5-3, men då hade Skellefteå tagit ut målvakten.
Och vilket slut på den här matchen, som måste ha varit den bästa som spelats i SHL den här säsongen. Nu har jag inte sett alla, men jag har svårt att tänka mig att någon varit bättre.
Men här dominerar Skellefteå och tar ledningen med 3-2 efter 12.27 i sista perioden.
Då trodde jag och alla andra att det var över.
Men så kom då Linus Klasen Show i gång och två mål inom loppet av 1.29.
Kul för Luleå som gjorde en fantastisk match.
Som de spelade i kväll är det en gåta att de varit i en så lång och djup svacka som de har varit.
Men det kanske krävs att Skellefteå står på andra sidan för att norrbottningarna ska tända till det där lilla extra.
Nej, jag älskar den här rivaliteten som faktiskt är den enda värd namnet i dagens SHL.
Den tar fram det bästa ur varje spelare.
Nu bröt Luleå äntligen den långa förlustraden mot Skellefteå.
Det kan vara ett omen inför vårens slutspel.
• • •
I kväll kom domen för Daniel Rahimi och hans crosscheking i ansiktet på Brynäs Sebastian Enterfeldt.
Fyra matchers avstängning, varav en förvandlas till böter.
Men under själva matchen fick Rahimi bara två minuter för interference.
Då måste i rimlighetens namn Luleås back Janne Sandström få samma straff, då han crosscheckar Pierre-Edouard Bellemare i bakhuvudet, så att fransmannen slungas in i målburen.
Trots att Sandström inte ens åkte ut för denna solklara checking to the head.
Klubbskaftet tog rakt över nacken på fransmannen.
Bland det fulaste jag sett den här säsongen.
Dessutom ledde den till att Bellemare tvingades lämna matchen, förmodligen med ytterligare en hjärnskakning.
Nej, sånt där vill jag inte se och jag är förvånad över att det var just Sandström, som inte brukar hålla på med den här typen av tjuvsmällar. Och jag tar för givet att domarna anmäler det hela till disciplinnämnden efteråt när de inser sin miss.
Men det var väl också det enda som fanns att klaga på i den här matchen.
• • •
Leksand bara fortsätter att vinna och efter kvällens 3-2 mot Modo tog de ett jätteskutt i tabellen.
Från sjätte till tredje plats.
Det är makalöst av ett lag som bara fortsätter att trotsa tyngdkraften.
Jag har bara väntat på att de ska hamna i en svacka och börja sjunka i tabellen.
Men den vägrar komma.

Ja, det känns som AIK och Örebro blir mer och mer avsågade där på de två sistaplatserna.
De skräller ibland, de tar sina poäng men sakta men säkert ökar avståndet till lagen ovanför kvalstrecket.
Linköping, Färjestad och HV71 är liksom fel lag att ha precis framför sig i det här läget.
Örebro spelade sin andra match borta mot HV71 inom loppet av nio dagar och fick stryk med uddamålet för andra gången.
Den här gången blev de helt utan poäng, då HV vann med 4-3 vid full tid.
AIK åkte till Växjö och var nära att ta tre poäng, då man glömde Rhett Rakhshani med 2.15 kvar och 3-2 blev 3-3.
Nu vann AIK på straffar till slut, men ändå ökade avståndet till kvalstrecket från tre till fyra poäng.
Vad både AIK och Örebro behöver är att komma in i ett stim och få tre, fyra segrar på raken.
Det är vad som krävs för att klättra i tabellen.
Och det tror jag tyvärr inte att de har kapacitet att göra.
Hoppet är långt ifrån ute, även om känslan är att de här två lagen spelar i Kvalserien senare i vår.
Det är för många jättar att passera.
• • •
AIK:s Mark Hurtubise gjorde ett riktig klassmål när han satte 3-2 för AIK. Först vann han tekningen och sedan klappade han upp sin egen vunna puck rakt upp i närmaste krysset. Såna mål gillar jag.
• • •
Linköping är ett av de lagen som tog sin tredje raka seger via 4-1 hemma mot Brynäs.
Och även om svackan var rekordlång, så verkar den defintivt vara över nu.

Andreas Johansson får kicken från Färjestad med omedelbar verkan.
Och klubben talar klartext i sitt pressmeddelande, där i alla fall jag får uppfattningen att andrecoachen Johansson försökt ta över för mycket i båset.
Vikarierande sportchefen Håkan Loob säger uttryckligen att det är viktigt för honom att förmedla att Leif Carlsson är klubbens huvudtränare.
Därför får Andreas Johanson gå.
Jag är inte direkt förvånad, eftersom det gått rykten om att det skurit sig på sina håll sedan tidigare.
Däremot känns det lite konstigt att Färjestad agerar nu då laget lyft sig.
Och förmodligen har Andreas själv en annan version av varför han får lämna.
Däremot påstods det redan i början av säsongen att både Andreas och målvaktstränaren Erik Granqvist hade klart med nya jobb till nästa säsong.
De ryktena brukar dyka upp vid jul, men här kom det när säsongen knappt startat.
Nej, något verkar vara sjukt i gamla Färjestad.
Först lämnade Jörgen Jönsson jobbet som sportchef och nu får Andreas kicken.
Dessutom har talangen Max Görtz själv begärt att få lämna laget.
Den gamla styrkan i ledningen verkar borta och ”Familjen” splittras åt höger och vänster.
Det är ju trots allt lite kris hos värmlänningarna, trots att man lämnat det minerade området kring kvalstrecket.
Publiken sviker och på de flesta matcher jag varit på i vinter har det varit halvtomt i Löfbergs Arena.
Alla säsongskort räknas in i de officiella publikssiffrorna, men det verkar bara som en bråkdel av säsongskortsinnehavarna går på matcherna.
Publiksnittet har sjunkit från 6209 till 5810 den här säsongen, med 399 åskådare per match.
Det är mycket och ingen tillfällig nedgång.
Färjestads publikssiffror har sjunkit i flera år nu.
Jag kan förstå att fansen som sviker.
Färjestad känns ganska grå och trista och det saknas de där stora artisterna i laget. Spelsystemet känns också väldigt omodernt.
Det blir mer kamp än spel.
• • •
Nu är det inte ovanligt att Färjestad sparkar tränare.
Jag har ingen tillförlitlig statistik, men de måste tillhöra de klubbar som sparkat flest tränare de senaste åren.
Namn som Leif Strömberg, Roger Melin och Niklas Czarnecki.
Men man får heller inte glömma att Färjestad är SHL:s giganter historiskt sett.
Det enda lag tillsammans med Brynäs varit med sedan SHL/Elitserien startade och som aldrig åkt ut. Färjestad leder dessutom maratontabellen överlägset.
Där toppar de över 300 poäng före tvåan Djurgården.
Det gör bara en klubb med kontinuitet och en stark ledning.
Men frågan är hur Färjestad mår idag.
Det verkar trots allt rörigare än någonsin.

Henrik Lundqvist nya sjuårskontrakt med NY Rangers gör att han kommer att vara NHL:s näst bäst betalde svensk genom tiderna den dag han lägger av.
Det är bara Nicklas Lidström som kommer att ha tjänat mer.
Lidas tjänade totalt 100.365.000 dollar i lön under sina år i NHL enligt HockeyZonePlus.
Efter den här säsongen kommer Henke vara uppe i 40.259.000 intjänade dollar och sedan är det bara enkel matematik:
40.259.000+59.500.000=99.759.000
Dollar, alltså.
Då talar vi omkring 700 miljoner svenska kronor (plus att Henke drar in en och annan extrakrona på mjällshampoo och mobiltelefoner också).
I målvaktsligan kommer han att vara överlägsen etta genom tiderna.
Där toppar just nu Martin Brodeur med 73.053.018 intjänade dollar.
Så här ser svensktoppen ut i totalt intjänade dollar under karriären enligt HockeyZonePlus:

100.365.000 Nicklas Lidström, b
79.669.132 Mats Sundin, f
65.405.213 Peter Forsberg, f
59.628.498 Daniel Alfredsson, f (inklusive årets säsong)

Den som tjänat mest genom tiderna så här långt är Jaromir Jagr.
Han är uppe i 105 miljoner dollar bara i lön från sina NHL-klubbar.
Där är inte inräknat vad han tjänade under sina tre säsonger i KHL och Avangard Omsk.
Så ska Henke slå honom får han nog spela tills han blir 50.

På papperet var de rena hopskrapet.
Leksands förstakedja med Jacob Blomqvist, Johan Ryno och Mikael Johansson.
Jacob Blomqvist platsade varken i Brynäs eller Modo och hamnade till slut i Leksand.
Johan Ryno har fått gå från fler klubbar än jag orkar räkna på sin väg från supertalang till vad alla såg som ett hopplöst fall.
Och Mikael Johansson fick inget nytt kontrakt med Färjestad i våras, trots att han själv ville stanna.
Nu är de SHL:s hetaste kedja.
En kedja som nästan ensam sänkte Luleå efter att broderligt ha gjort ett mål var när Leksand vann med 3-2 i sudden.
De här tre är uppe i totalt 64 poäng tillsammans så här långt (21+43).
Det var det få som såg komma.
Och definitivt inte jag.
Johan Ryno hade fem säsonger i HockeyAllsvenskan bakom sig inför den här säsongen.
Nu är han nästan landslagsmässig.
Mikael Johansson har fått vara frisk för första gången på flera säsonger och är kanske bättre än någonsin nu när han har en ledande roll i laget.
Och Jacob Blomqvist var det väl bara sportchefen Tommy Salo som trodde på.
Ni minns väl kanske då han slog näven i bordet och beordrade att Blomqvist skulle lyftas upp högre i hierarkin, då gamle tränaren Christer Olsson placerat honom i fjärdekedjan.
Idag kan man väl bara konstatera att Salo hade rätt.
• • •
Frölunda studsade snabbt tillbaka efter förlusten mot AIK och slog Modo borta med 3-2.
En match mellan två lag som verkligen vill spela hockey och en match med massor av snygga mål.
Robin Figren avgjorde med att sätta 3-1 och spela fram till kvittteringen till 1-1. En annan spelare som blomstrat i en ny miljö.
Men matchens mål gjorde Modos Mattias Ritola när han gav Modo ledningen med 1-0.
Det var riktigt hockeygodis.

Örebro slår Växjö med 4-1 och väldiga finländaren Marko Anttila gör både mål och succé i debuten.
Är det Kenta-effekten eller en tillfällig dödsryckning?
Ingen har det svaret förrän om kanske fem, tio omgångar, men det är ändå bra för tabellen att Örebro inte blir avsågat i botten.
Nu klev de upp på samma poäng som AIK, som fick stryk med 4-5 mot Linköping i den viktiga bottenfinalen.
Ett AIK som nästan skänkte bort den här segern på grund av en bedrövlig start på matchen, där de lät Linköping gå fram till 2-0 redan efter 3.32 av första perioden.
Resten av matchen var AIK det klart bättre laget och till och med Linköpingscoachen Roger Melin tyckte att AIK var värda minst en poäng.
Men Linköping är vassa framåt och det går inte att bjuda på något mot den typen av motstånd.
Nu lät AIK Chad Kolarik komma fri i tredje perioden och sätta 4-3 och sedan hade AIK-målvakten Alexander Hamberg en olycklig utflykt bakom den egna kassen, som slutade med att Erik Linhagen kunde skicka in 5-3.
Det känns ändå som AIK och Örebro är lite i sin egen division i nuläget.
Det är bara HV71 som ligger kvar inom räckhåll efter förlusten borta mot Brynäs (1-3), men jag tror ju inte att smålänningarna kommer ligga kvar i det grannskapet särskilt länge.
Linköping ökade avståndet till AIK till sex poäng och är ett lag som det också verkar ha vänt för. Dessutom har de två nyvärvade kanadensarna klara för spel på torsdag.
Men bottenstriden är inte lika avgjord som den var i fjol vid den här tiden, då Timrå och framförallt Rögle redan var avsågade.
• • •
Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om AIK:s finländare Esa Pirnes. Två mål och en assist och klart bäst på isen. Ändå fick han kliva av som förlorare.
• • •
Och vad säger man om Skellefteå?
De fortsätter att spela i sin egen division och sedan spelar det ingen roll vilka de möter. 4-1 borta mot formstarka Färjestad var bara ytterligare ett styrkebesked.
Och backen Erik Andersson som vikarierade som forward i förra matchen och gjorde två mål, var tillbaka på sin backplats, men hade tydligen fått smak för det här med målgörande.
Han körde rakt på mål på mål och satte 2-0.
Andersson som är uppe i tre mål på två matcher nu, eller lika många som han gjort på två hela säsonger tidigare.
Hemvändaren Magnus Nygren gjorde mål direkt för Färjestad, men vad hjälpte det en sådan här kväll.

Thomas Wassberg tar emot Bragdguldet från 1980 efter att ha vägrat i 33 år.
Och jag kan inte låta bli att tycka att det är fel.
Där föll den sista bastionen på något sätt.
Den enda som vågat stå upp och säga att Bragdjuryn gjort fel, då Wassberg fortfarande var sur för att Sven-Åke Lundbäck inte fick Bragdguldet då han vann femmilen två år tidigare vid VM i Lahtis 1978 (Björn Borg och Ingemar Stenmark delade priset det året).
Jag beundrade alltid Wassberg för det där ställningstagandet.
Det var strongt, det var historiskt och han talade från hjärtat.
Jag har faktiskt bevakat två skid-VM för Aftonbladet, även om det var längesedan och unde en tid då Wassberg fortfarande var aktiv.
Men han var en särling som stod ut och gick sina egna vägar.
Därför är jag både förvånad och besviken att han nu väljer att ta emot sitt Bragdguld, på samma dag dessutom som en annan femmilshjälte (Johan Olsson) fick det.
• • •
Och naturligtvis blev det en skidåkare den här gången också.
Det är omöjligt för en lagidrottare att ta hem det här omdebatterade priset.
Zlatan Ibrahimovic var min givna vinnare, trots att Tre Kronor tog VM-guld.
Men Zlatan höll nästan ensam på att ta Sverige till fotbolls-VM och ingen har dominerat ett landslag så totalt som han gjorde i VM-kvalet.
Bara det är en bragd.
Och trots att Zlatan numera toppar min lista över Sveriges bästa idrottsmän genom tiderna, så kommer har förmodligen aldrig att få Bragdguldet.
Då är någonting fel.