Det finns dåliga förlorare.
Och så finns det Don Cherry.
Den gamle svenskhataren och profilen i Kanadas mest populära tv-program ”Hockey Night in Canada”.
Han skyller de kanadensiska fiaskot på att juniorligorna i Kanada släpper in och utbildar alltför många utländska spelare.
Framförallt amerikaner.
Cherry menar att det är den utbildningen och skolningen som gör att motståndarna spöar hans eget Kanada.
Nu vill stänga CHL helt för utlänningar och bara tillåta kanadensiska spelare.
Ja, ja.
Ibland undrar man om gamle Cherry hänger med längre.
Jag vet inte om han noterat att USA vunnit J18-VM tre år i rad och när man vann senast fanns inte en enda spelare i truppen som spelade i Kanada.
Och i det ryska lag som spöade dem i bronsmatchen spelar bara fyra i Kanada – resten finns hemma i Ryssland.
Nej, teorin håller inte.
Som vanligt.

Jag var inne på ämnet i går, då Djurgården gjorde tre mål på 1.05 och vände matchen mot Karlskoga.
I Sverige finns ju inga officiella rekordböcker som i NHL, där varenda rekord finns noterat sedan Hedenhös tid.
Det var därför jag kunde meddela att NHL-rekordet för tre gjorda mål är 20 sekunder.
Men ännu mer fantastiskt var att en enda spelare lyckats göra tre mål på bara 21 sekunder (Chicagos Bill Mosienko gjorde ett äkta hat trick mot New York Rangers 1952).
Men tack vare mina kunniga läsare har jag nu påmints om Lars-Göran Nilssons inofficella världsrekord.
Tre mål på elva sekunder.
Lars-Göran Nilsson, som var storstjärna i Brynäs på 1960- och 70-talet och kallades ”Virvelvinden från Vuollerim” (jag har för övrigt spelat fotboll med honom i just Vuollerim en gång, men det är en annan historia).
När han lagt av varvade han ner en säsong i Sandviken i div III 1978-79.
Det var där de snabba målen kom mot slagpåsen Andersberg och i en match som Sandviken vann med 44-1.
Då förstår ni.
Och jag kanske ska understryka att Lars-Göran gjorde tre mål INOM LOPPET av elva sekunder, för egentligen gjorde han bara två på elva sekunder.
När första målet görs står ju klockan på 00.00 om ni förstår vad jag menar. Det kan ju gå två och en halv period innan det där första målet kommer.
Men två mål på elva sekunder är lika fantastiskt det.

Jag sitter fortfarande och gnuggar mig lite i ögonen efter Djurgårdens vändning mot Karlskoga.
Från 0-1 till 6-1 på nio minuter och tretton sekunder.
En av de mäktigaste vändningar jag någonsin sett.
Och någon form av rekord borde det vara, även om svensk hockey inte har några rekordböcker att ösa ur direkt.
Hockeyallsvenskt rekord i så fall.
Modo gjorde sju mål på 5.28 borta mot Brynäs i december 1993, då de gick från 1-2 till 8-2 i andra perioden.
Men det var i elitserien.
Djurgårdens tre första mål kom på en dryg minut (1.05) och det första var med en hel del flax, då Marcus Sörensens puck precis letade sig över mållinjen och godkändes först efter videogranskning.
Men sedan small det bara.
Gång på gång.
BIK Karlskogas misstag var väl att protestera alltför intensivt mot att det där första målet godkändes (enligt Karlskoga hade domaren blåst innan pucken var inne).
Men den där pucken letade sig inte bara in i mål.
Den letade sig in i skallarna på Karlskoga också.
Jag kan inte hitta någon annan förklaring.
Karlskoga är inte ett lag som brukar rasa ihop på det här sättet, även om det var en kombination av att Djurgården var bra också.
• • •
Ytterligare en meriterande seger för Djurgårdens nye tränare Tony Zabel. Han har snittat 2.25 poäng per match sedan han tog över från Challe Berglund och har fått stockholmarna att rusa i tabellen.
Djurgården är femma nu med häng på de tre direktplatserna till Kvalserien.
• • •
Hur står sig Djurgårdens tre mål på 1.05?
Ja, jämför vi med NHL räcker det inte långt.
Boston gjorde tre mål på 20 sekunder i en match 1971.
Men Chicagos Bill Mosienko är historisk med sina tre raka mål på bara 21 sekunder i en match mot New York Rangers 1952.
Världens snabbaste hat trick.
Rätt svårslaget skulle jag tro.
Och värt att notera:
Chicago låg under med 2-6 när Mosienko gjorde sina tre mål i sista perioden och vann sedan med 7-6.
Det kan man också kalla en vändning.
• • •
Södertälje tog en lika lätt som väntad seger hemma mot Karlskrona med 5-2.
Det känns väl som Karlskrona är Hockeyallsvenskans Rögle – kvalserien nästa.

Så la sig mörkret över en NHL-säsong igen.
Efter torsdagsnattens förhandlingar mellan ägarrepresentanterna och NHLPA small dörren igen med en smäll.
Spelarfacket skramlar på nytt med vapnet att upplösa sin fackförening och Gary Bettmans ansiktsfärg har åter stigit till högröd.
Jag blir inte klok på det här, men kan trösta mig med att jag inte är ensam.
Alla insiders därborta på TSN och ESPN och allt vad det heter, trodde ett tag att ett nytt avtal skulle vara underskrivet redan i söndags efter NHL:s senaste bud.
Nu är det fredag och tiden är på väg att rinna ut.
Gary Bettman har tydligt sagt att tidsfristen går ut om en vecka.
Inget avtal klart den 11 januari och hela säsongen ställs in.
Jag har inga problem med det, men det jag är djävulskt trött på det här velandet fram och tillbaka.
Jag tror de flesta NHL-klubbar vill ha en säsong, men problemet är att Bettman bara behöver stöd från åtta av dem för sköta showen själv.
I realiteten kan alltså 21 klubbar vilja ha en säsong, utan att egentligen ha något att säga till om (ni som kan er matematik får det till totalt 29 klubbar, men Phoenix Coyotes räknas bort eftersom de tvångsförvaltas av NHL själva).
• • •
Nu är det större chans att det inte blir en NHL-säsong.
Och ur ett egoistiskt perspektiv skulle jag inte protestera om det blev så.
Det vore bara skönt att bli av med det här velandet fram och tillbaka. Ovissheten som ställt till så mycket problem här hemma med Marknadsdomstolar och Konkurrensverk.
Det skulle också ge ett stjärnspäckat VM i Globen i maj och kan ge en fantastisk avslutning på elitseriesäsongen, om klubbarna står fast vid att det är fritt fram för NHL-spelare om hela säsongen ställs in (och jag förstår inte hur de ska kunna backa i den känsliga frågan).
Henrik och Daniel Sedin tillbaka i Modo. Alexander Steen i spel igen.
Erik Karlsson och Henrik Lundqvist tillbaka i Scandinavium och en väntad invasion av flera andra stjärnor.
Allt har sina fördelar.

Nej, efter AIK:s 0-3 hemma mot Skellefteå ger jag upp.
Det kommer inte att bli några förändringar i elitserietabellen.
Den har blivit en egen version av ”Downtown Abbey” – vi häruppe, ni därnere.
Jag trodde AIK skulle kunna trampa lite på gasen nu sedan de fått in Kristian Huselius och Kris Beeech och backen Dick Tärnström är tillbaka från sin långtidsskada.
Skellefteå är visserligen ett topplag, men ska AIK kunna klättra i tabellen måste de även kunna så lag som västerbottningarna på hemmaplan.
Nu var den matchen över redan efter drygt 14 minuter, då Pontus Petterström pricksköt 3-0 i Daniel Larssons högra kryss.
Nu tror jag inget av lagen närmast under strecket orkar tugga sig ikapp.
Växjö är också inne i en rejäl svacka och har tappat den lilla kontakt de hade med Frölunda på åttondeplatsen.
Och under dem är Timrå och Rögle två slagpåsar, dömda till kvalseriespel.
• • •
Sedan kan man ju säga att det är tjugo omgångar kvar och 60 poäng att spela om.
Men samma fyra lag har legat under slutspelsstrecket sedan omgång 12.
Det har inte rört på sig på 23 omgångar, utan bara kommit längre och längre ifrån.
Och tre av dem har i princip varit under strecket redan från start.
Så räkna inte med någon spännande streckstrid i slutomgångarna.
Då krävs det en bragd.
• • •
Toppmötet mellan Färjestad och HV 71 kändes segt som gammal kola.
Två lag som tog ut varandra, även om Färjestad hade det mesta av spelet.
Men 0-0 efter 65 minuter i ishockey känns alltid trist även om det var två bra målvakter på isen.
Framförallt Jonas Gunnarsson i HV, som tog 39 skott.
Även om de flesta kom i öppna lägen.
Nu vann HV 71 efter straffar.
Kvällens resultat gör att Skellefteå och HV 71 drar ifrån i toppen.
• • •
Fem matcher i Hockeyallsvenskan också.
Inga skrällar där, men Leksand återtog serieledningen efter 4-3 i sudden borta mot Oskarshamn. I Malmö noterar jag en publiksiffra på drygt 5.600 hemma mot Västerås och seger 3-1 och Mora vann streckstriden mot Örebro med 4-3.
Två nya mål av Bobby Ryan som gjort tio mål på lika många matcher i Mora.
Morafansen vill nog inte att lockouten ska ta slut…

Jag har varit inne på ämnet tidigare.
Att USA är Sveriges verkliga mardröm i JVM.
Nu är amerikanarna i JVM-final och vinner Sverige mot Ryssland i andra semifinalen i eftermiddag vet vi vad som väntar.
Ett lag som svenskarna inte slagit i JVM sedan 1996 och som gett Sverige några av de mest svidande nederlagen i JVM-historien.
Omöjliga USA.
Mardrömmen USA.
Ett lag som Sverige inte slagit på elva matcher nu.
De är klara favoriter i mina ögon. Inte bara för det psykologiska övertaget på svenskarna. Nej, även för att USA varit JVM:s klart bästa lag så här långt. Ett lag som blivit bättre för varje match, ett lag som krossade Kanada i semifinalen med 5-1 och ett lag som har målskillnaden 20-3 på de tre senaste matcherna.
Och sedan den här raden mellan Sverige och USA i JVM:
1998
3-4 – match om 5-6:e plats
2000
1-5 – kvartsfinal
2001
1-3 – gruppspel
2002
2-2 – gruppspel
2-3 – match om 5-6:e plats
2004
3-4 – gruppspel
2005
2-8 – kvartsfinal
2007
2-3 (sd) – gruppspel
1-2 – bronsmatch
2010
2-5 – semifinal
2011
2-4 – bronsmatch
Totalt:
11 0 1 10 22-43
• • •
Det är en hemsk förlustrad.
Det positiva?
För varje seger kommer amerikanarna allt närmare sin första förlust.

Kanadas motsvarighet till Svt – CBC – har just nu en omröstning på sin hemsida om hur finalen kommer att se ut i JVM.
Och en klar majoritet tror på Sverige.
Med Kanada som motståndare då förstås.
Så här ser det ut:

Själv tror jag på USA-Sverige, men amerikanarna får inte många röster av den kanadensiska publiken.

Av förståeliga skäl.

Förra året var det en JVM-final som slutade lyckligt.
Nu är det semifinal med ryssarna som hemmalag.
En ryskt JVM-lag som bara imponerat stundtals och hade allt jobb i världen att slå Schweiz i kvartsfinalen efter straffar och en sen kvittering som räddade förlängning.
Å andra sidan hade jag tyckt det var bättre om ryssarna gjort som USA och vunnit med typ 7-0.
Då hade de känt sig sådär odödligt kaxiga som bara ryssar kan och förmodligen blivit uppätna av Sverige i semifinalen i morgon.
Nu är de förvarnade om sin egen dödlighet.
Å andra sidan är schweizarna bra och har inte förlorat en enda match vid full tid i detta JVM.
Tänk om de varit lika bra på straffar.
Då hade de varit i semifinal nu.
Sverige är knappa favoriter mot ryssarna och jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Jag hade hellre sett det favorittrycket på hemmaspelarna.
• • •
Känslan är ändå att Sverige vinner och tar sig till final.
Men där väntar Kanada eller mitt tips USA och då tror jag tyvärr att det blir för tufft.
Det är de två lag som imponerat mest i den här turneringen.
När Sverige tog JVM-guldet förra året slapp de både Kanada och USA i slutspelet och tog hem JVM-guldet via straffseger mot Finland och sedan Mika Zibanejads klassiska övertidsmål mot ryssarna i finalen.
Marginalerna är inte större än så.

Det är lite ping-pong över förhandlingarna just nu, där båda parter skickar bollar till varandra.
NHLPA svarade på NHL:s senaste bud med ett motbud och nu handlar det om vem som viker sig först och mest.
Men det är en helt annan ton från NHL och Gary Bettman just nu.
Inga hot, inga hårda ord, utan en försiktig optimism som inte stänger några dörrar.
Helt olikt de tidigare mötena mellan facket och ägarrepresentanterna.
Ryktet om att ägarna gett NHL-bossarna order om att en säsong måste räddas till varje pris kanske stämmer.
I så fall är det en stor seger för spelarna och nya NHLPA-basen Donald Fehr.
Jag tror nämligen det blir han som smashar in matchbollen och att det blir NHL-premiär den 19 januari.
• • •
Är USA JVM:s bästa lag?
Efter deras utskåpning av tjeckerna (7-0) är jag böjd att tro det.
De har gjort 15-2 på två matcher nu och jag tror de knäcker Kanada i semin också.
USA har turneringens bästa målvakt i John Gibson och bäste back i Jacob Trouba.

Sverige vinner sin grupp i JVM och i semifinalen väntar segraren i kvartsfinalen mellan Ryssland och och Schweiz.
Det tackar man för.
Är det en motståndare som Sverige ska undvika i JVM är det USA, som nu hamnar på andra halvan och möter Tjeckien i kvarten.
Det gör att de troliga JVM-semifinalerna blir Sverige-Ryssland och Kanada-USA.
Ryssarna har inte alls imponerat på mig så här långt och i den andra matchen hoppas jag på Kanada.
USA är nämligen Sveriges verkliga skräckmotståndare i JVM.
Ett av de mest svårförklarliga fenomenen i världshockeyn.
Ett lag som stavas skräck och ångest.
Senast Sverige vann mot USA i JVM var i januari 1996.
Det är 17 år sedan.
Sedan dess har lagen stött på varandra nio gånger och Sverige har förlorat alla.
Det finns inget annat land som kan skryta med den raden mot svenskarna – inte Kanada, inte Ryssland.
Jag har själv suttit på läktaren under några av de bittraste förlusterna.
Som i Umeå år 2000, då svenskarna fick USA i en kvartsfinal och Henrik och Daniel Sedin, Henrik Zetterberg och Niklas Kronwall, och fler blivande multistjärnor, skulle åka hem den matchen hur enkelt som helst.
På papperet.
I verkligheten blev det 5-1 till USA i ett av de tyngsta nederlagen i svensk JVM-historia.
På hemmaplan i Leksand 2007 var Sverige anförda av Nicklas Bäckström, men det hjälpte inte mot USA.
De vann både i gruppspelet, 3-2 i sudden, och sedan bronsmatchen med 2-1.
I Saskatoon 2010 hade svenskarna också ett stjärnspäckat lag och mötte amerikanarna i semifinal.
Slutresultat:
2-5.
Året efter i Buffalo handlade det om bronsmatch igen och 2-4 i baken.
Varför svenskarna har en så svart rad mot just USA är nästan omöjligt att svara på. Men det väl ligger mer på ett psykologiskt plan om ni frågar mig. Nio raka förluster är svårt att förklara med enbart tur och tillfälligheter.
Men blir det USA i en eventuell final är det ett svar Roger Rönnberg måste hitta.
Annars åker JVM-bucklan över Atlanten igen.