Begär att spelarna sänker sina löner – annars blir det konkurs.
Nu lär det aldrig hända – att spelarna sänker lönerna, alltså.
Även om jag tror att ganska många av leksandsspelarna faktiskt skulle ställa upp i ett skarpt läge.
Och det verkar det vara just nu.
Leksand har inte ens råd att betala leverantörerna och är i akut behov av tio miljoner kronor om jag förstått saken rätt.
Nu tillhör inte jag dem som tycker synd om Leksand.
Men jag tycker inte illa om dem heller.
Det här är gamla synder som tynger klubben.
Idag tycker jag att Leksand äntligen är på rätt väg när det gäller både det sportsliga och ekonomiska och där man precis som Skellefteå och Brynäs fått fram många egna talanger från juniorleden.
Tommy Salo är en sportchef med fingertoppskänsla.
Det har han visat både i Leksand och i Oskarshamn och det skulle kännas bittert om en klubb som Leksand tvingades i konkurs och blev tvångsnedflyttade.
Jag vet att många har en annan bild av dalaklubben, men jag anser att Leksand är ett av de starkaste varumärkena i hela hockey-Sverige.
Kanske det starkaste av alla.
Det är bara titta på senaste matchen mot Djurgården, då Leksand sålde ut Hovet.
Djurgården har inte haft fullt på någon av matcherna i Hockeyallsvenskan hittills, men har själva en väldigt stor och trogen publik.
Ja, rent fantastisk skulle jag vilja säga med tanke på hur säsongen startat.
Men de där extra åskådarna som sålde ut Hovet var det Leksand som drog.
Hockey-Sverige har inte råd att tappa en sådan mjölkkossa.

Vilken start det blev för Tony Zabel som ansvarig i båset då Djurgården krossade Leksand med 6-2.
Jag har följt den fantastiska matchen via Sportbladets utmärkta direktrapportering från Hovet, då jag själv befinner mig i Las Vegas på en liten semestertripp.
Den enda is som finns här är den i drinkarna.
Men jag förstår att det var nästan magisk stämning på ett utsålt Hovet (8 094 åskådare) och där det blev rena ketchup-effekten för Djurgården.
Nu kom allt på en gång.
Djurgårdens seger kom efter tre raka förluster som till slut tvingade Challe Berglund att lämna över ansvaret i båset.
Det var rätt beslut av Challe, som ju är kvar som sportchef och fortfarande är delaktig i det som händer.
Med en ny röst i båset så vände det direkt, även om jag tror att många av spelarna kände sig lite skyldiga till Challes fall och tog i lite extra.
Djurgården har ju ett av Hockeyallsvenskans bästa spelarmaterial.
De hade det bästa när serien startade, men efter alla förstärkningar som flugits in från NHL håller jag nog Södertälje som Hockeyallsvenskans bästa lag just nu.
Södertälje har ju gått från en jumboplats till en fjärde efter att har radat upp segrar.
Men det tar tid att klättra i tabellen, så en seger betyder egentligen ingenting för ett lag som Djurgården.
De behöver vinna en lång rad av matcher för att få kontakt med topplagen och kunna slåss om en av de tre direktplatserna till Kvalserien.
• • •
Nu ska jag ut och ta en promenad i solen och se om jag stöter på några lediga NHL-spelare på stan. Himlen är blå, det är tjugo grader och klockan är halv tio på förmiddagen när jag skriver det här.
Och nej, ingen gambling för mig.

Ja, det här går ju inte längre.
Elitseriens hetaste lag hade tagit 14 av 15 möjliga poäng då Växjö kom på besök i Löfbergs Lila Arena.
Då kom 4 709 åskådare.
Överlägset sämsta publiksiffran sedan arenan stod klar.
Det har aldrig ens varit under 5 000 tidigare.
Och dagen innan var det fest hos grannen Nobelhallen i Karlskoga då BIK Karlskoga slog Djurgården med 5-3.
Med lockoutade Washington-stjärnan Marcus Johansson i laget.
Samme Marcus som fick nobben av Färjestad som gjort mer än klart att de avskyr den här NHL-lockouten och det smörgåsbord som plötsligt dukats upp för de europeiska ligorna.
Alla har huggit in och tagit chansen.
Alla utom Färjestad och övriga betonghäckar i elitserien.
Och hur har Karlskoga med en tiondel (!) av Färjestads omsättning (det skiljer mer än 100 miljoner kronor), råd att försäkra Marcus Johansson?
Det är en fråga jag inte har något svar på.
Men jag har slutat att tro att det är en ekonomisk fråga att stoppa NHL-spelarna.
• • •
Det känns nästan som klubbledare som Färjestads Håkan Loob och Linköpings Mike Helber struntar i elitserien.
De motsätter sig alla nya idéer och är talesmännen utåt – framförallt Helber – för att allt är bra som det är.
Det är nästan som de har en egen agenda och planerar för en annan framtid än den i elitserien. De har redan varit med och startat European Trophy och drömt/drömmer om en europaliga.
Eller också är jag bara konspirationsteoretiker.
• • •
Men det börjar nästan bli löjligt med Hockeyligans NHL-motstånd.
Och vore jag ett av de fyra lagen i botten av tabellen, skulle jag vara allvarligt oroad.
Södertälje plockar in sin fjärde och femte NHL-spelare nu då backen Niklas Grossman är klar tillsammans med Anaheims backlöfte Cam Fowler.
Hur har SSK råd?
Västerås har tre NHL-spelare och Djurgården har också förstärkt även om det inte gett någon framgång än så länge.
I en kvalserie är alla jämlikar och lag som Timrå, AIK, Växjö och Rögle riskerar att få möta lag från en serie där det varit fritt fram att värva från NHL.
Och åker de ur i ett sådant läge kan jag garantera att inga klubbdirektörer från de etablerade topplagen kommer på begravningen.

Ja, alla som sa att det inte lönar sig att byta tränare för nog tänka om nu.
Att man ska hålla fast vid det gamla, säga nej till förändring och bromsa i stället för att gasa sig ur kriser (ungefär som Hockeyligan gör i NHL-frågan).
Växjö är beviset på motsatsen.
De har spelat som ett topplag sedan Sam Hallam tog över i båset och i nuläget känns de mer som ett slutspelslag än en avstigningskandidat.
Vändningen illustrerades i matchen mot Färjestad i kväll då 0-2 blev 5-2 och 6-3 till slut.
Kvällens knall i elitserien, men också ett bevis på att Växjö och sportchefen Henrik Evertsson agerade helt rätt i en akut krissituation.
Missen gjordes från början, då Janne Karlsson blev kvar en säsong för länge efter en fantastisk resa.
Det kunde på något sätt bara gå åt helvete efter så många år av framgångar.
• • •
Dennis Rasmussen blev stor hjälte för Växjö då han gjorde både 3-2 och 4-2 och alla som brukar läsa det jag skriver vet att det är en hockeyspelare jag håller högt.
Han fick inte mycket speltid i Tre Kronor och syntes inte mycket i Karjala Tournament, men det här är en spelare som bara kommer att växa.
Och sedan Robert Rosén.
Fyra assist!
Jag är ingen vän av utropstecken, men fjolårets poängkung hade spelat fram till ett enda mål tidigare. På 20 matcher.
• • •
Dagens krislag stavas Modo.
Ny förlust på hemmaplan (2-3 mot Skellefteå) och den turliga segern med 3-2 i sudden borta mot Växjö senast blev ingen vändning.
Men som jag sagt tidigare:
Modos målvakter håller inte.
• • •
HV 71 är som en maskin.
De bara vinner och värvningen av Andreas Jämtin är en succé så här långt. Assist i första matchen och mål mot Brynäs i den andra, där HV smålänningarna vann med 3-0.
Och Wesslau höll nollan.
Allt är som vanligt igen efter de två förlusterna före landslagsuppehållet.
• • •
AIK tog äntligen tre poäng efter seger hemma mot Timrå med 2-1. Och Fredrik Hynning – i Timrå i fjol – avgjorde. Anders Gozzi kan sova lugnt, i alla fall i natt.
• • •
Linköping förlorar stort hemma mot Brynäs och åker sedan till Luleå och vinner med 1-0 i sudden.
Jag blir inte klok på Linköping svängighet den här säsongen.
Och jag förstår inte att Luleås Jonas Rönnqvist håller fast vid ett spel som ger hans lag samma tråkighetsstämpel som i fjol.
Kasta tvångströjan.

Jag var för ovanlighetens skull på fotboll i kväll och såg invigningen av nya Nationalarenan i Solna.
Eller invigning och invigning.
Det var Zlatan Show.
Och hur avundsjuk blir man inte på fotbollen en kväll som denna.
De har fått en arena Sverige aldrig varit i närheten av tidigare. Skinande ny och med plats för 50.000 åskådare.
Under tak, dessutom.
Jag satt i skjortärmarna och såg på fotboll i mitten av november i samma inomhustemperatur jag har hemma.
Mäktigt bara det.
Men mäktigast av allt var att se Zlatans fantastiska uppvisning.
Jag har kanske inte riktigt insett vilken enorm stjärna han är förrän nu då jag fick se honom live.
Fyra mål.
Stor, stark, snabb, teknisk.
Och en lagspelare som hellre passar när han ser att en medspelare har ett bättre läge.
Svensk hockey skulle behöva sin egen motsvarighet nu då Mats Sundin är historia på Hall of Fame och Peter Forsberg slutat sedan länge.
Det finns ingen som är i närheten av deras lyskraft inom hockeyn i dag.
Fotbollens Zlatan känns som en kombination av båda.
Han påminner om Sundin med sin storlek, genombrottskraft och sitt skott och om Foppa med sin extrema spelförståelse. Som när han cykelsparkade från 30 meter och lobbade bollen över Joe Hart.
Världsklass tänkte jag skriva.
Men det känns nästan futtigt.
Det var mer än så.
• • •
Och så Nationalarenan.
I Stockholm sitter jag och skriver hockey i en ishall som byggdes 1963 och Hovet har inte blivit så mycket modernare sedan dess. Trots flera ombyggnader och tätningar av ett läckande tak.
Det känns som att parkera en gammal Volvo Amazon bredvid en sprillans ny Ferrari.
Och bredvid Hovet står Globen som en gravsten över vad någon trodde skulle vara framtidens hockeyarena, men som bara blev en gigantisk golfboll utan hockeykänsla.
Nej, bygg ett riktigt hockeypalats i Stockholm med NHL-mått och läktarplatser där man kan sätta näsan mot plexit.
En Nationalarena även för hockeyn.
Det står överst på min önskelista just nu.
Och så en hockeyns motsvarighet till Zlatan.
Inga realistiska drömmar inser jag, men man kan alltid hoppas.
Men är ju ändå jul snart.

Anders Gozzi svimmade under matchen mot Rögle och det visar vilken press det är på hockeyns sportchefer.
Speciellt om det är fritt fall som i AIK:s fall.
Det är en enorm börda att vara ensam om besluten.
För beslut måste tas i AIK:s fall.
Motståndaren Rögle har redan agerat efter sin dåliga start på elitseriecomebacken och värvat finländske VM-forwarden Juhamatti Aaltonen.
Hade fönstret till NHL varit öppet hade det funnits större valmöjligheter och jag personligen förstår inte skillnaden i att det är fritt fram att förstärka med en finländsk landslagsman från KHL och inte en lockoutad NHL-spelare.
Kostnaden måste vara ungefär densamma.
Men AIK:s problem är så djupa just nu att något måste hända.
Allt självförtroende har lämnat laget och det känns som det krävs en förändring.
Helst nu.
Det finns ett litet ljus vid horisonten, då laget möter Timrå hemma i morgon men blir det förlust där är läget nattsvart.
Gozzi har gjort ett fantastiskt jobb sedan han tog över i AIK.
Men den här säsongen är första gången han misslyckats med sina värvningar.
Den tidigare fingertoppskänslan försvann plötsligt och han gick i gamla konventionella spår i värvningarna.
Björn Melin är väl elitseriens största flopp så här långt och Esa Pirnes och Broc Little har inte levererat, även om de toppar den interna poängligan. Men konkurrensen är inte knivskarp direkt.
Det är väl bara dansken och Vancouver-lånet Niclas Jensen som stått ut med sina åtta mål.
Nu hoppas jag att Anders Gozzi hämtar sig snabbt och hans yrsel och svimningsattack i Ängelholm i går kan ju haft andra orsaker än den rent sportsliga motgången för AIK.
Men sportcheferna jobbar inte åtta timmar om dagen som de flesta andra.
Det är ett jobb som finns med dem dygnet runt och går det tungt blir det en börda som ger många sömnlösa nätter.
Gozzi har nog grubblat en hel del redan den här hösten.

Jag talar naturligtvis om Skellefteå och Luleå, som bjöd på en ny, underbar derbyfest i kväll.
Och om det är en sådan enorm prestige mellan lagen redan i november, vad ska det då inte vara i en SM-final?
Det skulle jag vilja se.
Det krävs nästan stämjärn och hammare för att skilja de här lagen åt och det blev lika jämnt i kväll.
Skellefteå vann med 4-3 inför en helvild hemmapublik och hela Skellefteås bås jublade som om de vunnit en SM-final. Och glädjen var lika stor efter varenda mål. I båda lagen.
Det här är känslor, det här är derby och tyvärr det enda som är värt namnet i Elitserien just nu.
Jag såg även första matchen mellan lagen den här säsongen, då Luleå vann med 3-2 hemma i en lika jämn och het match.
Dessutom följde jag SM-semifinalen mellan lagen 2011, då Skellefteå vann med 4-2 i matcher, men där fyra av dem gick till sudden.
Där växte de här mötena mellan lagen till ELitseriens i största rivalitet.
Jag hoppas de möts i en SM-final framåt vårkanten.
Inte för att jag missunnar något annat lag att gå dit, utan för att jag tror att det kan bli en finalklassiker vi kommer att minnas länge.
• • •
I andra änden av tabellen fortsatte AIK:s jobbiga resa och de förlorade bottenfinalen borta mot Rögle.
Skåningarna vann med 4-1, är fortfarande jumbo, men bara en poäng bakom AIK.
Det känns som AIK:s sportchef Anders Gozzi måste agera på något sätt nu. Nya spelare, ändringar i båset? Något måste i alla fall hända.
• • •
Växjö förlorade en ny hemmamatch där de dominerade skotten totalt och vann den delen av matchen med 41-19.
Men Modo bröt både sin måltorka och förlustsvit då backen Richie Regehr smackade in 3-2 bara 28 sekunder in i förlängning. Men Växjö försöker att knapra poäng under nye tränaren Sam Hallam. De är ett helt annat lag nu.
• • •
HV 71 behåller serieledningen efter 3-1 hemma mot Timrå.
Andreas Jämtin debuterade med att spela fram till HV:s 1-0, så man får väl kalla comebacken en succé.
Hans gamla klubb Linköping föll hemma mot Brynäs med 1-4. Linköping som jag inte blir riktigt klok. Ett riktigt varannandagslag, som spelar drömhockey ena omgången och sedan tappar allt till den andra. Det är något för Roger Melin att lösa.

Ja, vilken hockeyunderhållning det blev när Västerås slog Djurgården med 3-2 på Hovet.
Intensivt, tufft, tempofyllt och grinigt.
En match som visade vilken enorm standardhöjning som NHL-spelarna står för.
Det hade kommit 6524 åskådare till matchen en måndagskväll och många av djugårdsfansen var väl där för att se Patric Hörnqvists comeback.
Han svarade med att bjuda på ett mål, då han gjorde ett typiskt ”Bengan”-mål och slog in en retur framför mål som betydde 2-1.
Men det var en annan Patrik som snodde showen.
Jag tycker att det var rätt Patrik också.
VIK:s Patrik Berglund var den här matchens stora gigant.
Inte bara för att han gjorde två mål och avgjorde i sudden.
Nej, han jobbade enormt hela matchen och var lika väldig i box play.
I Djurgården var det NHL-spelarna Gabriel Landeskog och Patric Hörnqvist, som syntes mest och det var ganska typiskt att Hörnqvists ledningmål kom i spel fyra fem, sedan Gabriel Landeskog jobbat fram pucken.
Det är märkligt att Djurgården sjönk i tabellen efter en sådan här match – definitivt en av de bästa som spelats i Hockeyallsvenskan.
Dessutom efter att ha vunnit skotten med 40-18 under ordinarie tid – även om jag inte tyckte det speglade matchen direkt.
Nu gick Malmö om stockholmarna efter 7-2 hemma mot Tingsryd och avståndet till de tre direktplatserna till kvalserien ökade, då Västerås drog ifrån med en poäng och BIK Karlskoga vann borta mot Karlskoga.
Men Djurgården måste fortsätta att jobba stenhårt för varje poäng.
De får ingenting gratis i den här serien och är det lag alla vill slå.
På onsdag åker de till Karlskoga för att möta serietvåan BIK. En match där Karlskoga ska fira Nobelhallens 40-årsjubileum, samtidigt som Washingtonstjärnan Marcus Johansson är tillbaka i laget (hans spelade inte mot Oskarshamn).
Sedan väntar Leksand på Hovet på söndag, då det alldeles säkert kommer vara ett par tusen leksingar på plats.
Fest är ordet.
• • •
I övrig blev Janne Karlssons Karlskrona ännu mer avhängda i botten, då det blev en både knapp och tung förlust (1-2) borta mot Troja, samtidigt som Asplöven skrällde och vann borta mot Almtuna med 4-3.

Djurgården lyckades till slut ordna finansieringen och ta in Patric Hörnqvist i laget.
Han är precis vad Djurgården behöver (och de flesta andra klubbar med för den delen).
En målskytt och sniper som aldrig bangar för att ta stryk framför mål.
Det jobbet har han gjort så bra i Nashville Predators att han etablerat sig som en fruktad målskytt i NHL.
Här är ett exempel:

Jag hoppas att Djurgården sätter ihop Hörnqvist och Landeskog i samma kedja. Det är alltid bättre när killar på den här nivån får någon likasinnad att leka med. Så har kvällens motståndare Västerås gjort med Mikael Backlund och Patrik Berglund och Södertälje med Matt Read och Carl Hagelin.
Det har stavats succé.
Djurgården har ju en stenhård öppning nu efter landslagsuppehållet, där man möter de tre lag som just nu ligger på kvalserieplats.
Västerås i kväll, sedan BIK Karlskoga borta på onsdag och Leksand hemma på söndag.
Jag vågar nog påstå att det är den viktigaste veckan för Djurgården sedan de åkte ner i Hockeyallsvenskan.
• • •
Men fler lag rustar.
Backen Calle Gunnarsson är klar för Örebro och NHL-invasionen fortsätter i allsvenskan (som märkligt nog har råd med NHL-spelare till skillnad från Elitserien).
Calle är en etablerad back i Toronto Maple Leafs numera och naturligtvis en kanonvärvning av Örebro.
• • •
Det är NHL-fest i Hockeyallsvenskan. Jag tror inte det är slut än, nu när det blivit tvärstopp i NHL-förhandlingarna. Just nu tror många att inte bara den här säsongen ställs in, utan även nästa.
• • •
Conny Strömberg hamnade i Tingsryd till slut.
Det känns väl mer logiskt än Djurgården, som var inblandade i budgivningen ett tag. Men Conny känns inte som en spelartyp som Djurgården behöver.
Däremot tror jag han kommer passa perfekt i Tingsryd.

Det är mångla listor nu när han ska väljas in i Hockey Hall of Fame.
Men medan de kanadensiska tv-kanalerna gör tio i topp-listor över hans snyggaste mål i NHL, så är det ett som ligger i topp på min lista.
Det är det här:

http://youtu.be/BhqvTpJyHTs

Det var inte en ren VM-final, eftersom VM avgjordes med gruppspel 1991, men det är målet som gav Sverige guld mot det sista sovjetiska landslag som stod på en is.
Det här är Sundin i ett nötskal.
Beslutsamheten, kraften, vinnarskallen.
Han hämtar pucken nere i eget sarghörn och susar sedan förbi några av världens bästa hockeysspelare, lurar superbacken Vjateslav Fetisov och avgör matchen.
Det var här i Åbo där jag befinner mig just nu efter Karjala Cup.
Ett mål som gjorde Sudden till en evig hjälte i svenska hockeyhjärtan.
Jag glömmer det aldrig.