I dag är det 27 år sedan målvakten Pelle Lindbergh så tragiskt omkom efter en bilolycka i USA.
Det var den 10 november 1985 klockan 04.46 på morgonen lokal tid, även om det ibland känns som att det var igår.
Pelle kraschade med sin Porsche in i en stenmur och en av de största svenska hockeysagorna fick ett brutalt slut.
Han var bara 26 år och nyss utnämnd till NHL:s bästa målvakt, då han fått ta emot Vezina Trophy tidigare samma sommar.
Olyckan kom som en chock för alla.
Inte minst för mig själv, som kände Pelle väl både från tiden i Hammarby, AIK och landslaget.
Under VM i Tyskland 1983 frågade han mig en dag om jag ville åka med på en dagstripp till Stuttgart, där han skulle beställa sin nya Porsche.
Och när dödsbudet kom till Sverige på kvällen den 10 november 1985 var jag på en hockeymatch på Hovet och fick gå runt och meddela nyheten till ledare och spelare som kände Pelle sedan tidigare.
Alla blev lika bestörta.
Jag har nog aldrig varit med om en hockeyspelare som väckt sådana känslor som Pelle Lindbergh. Han var lika stor som människa som han var som ishockeymålvakt.
Jag känner ingen som hade eller har ett ont ord att säga om honom.
I Philadelphia är han fortfarande saknad och betraktas som en av de största i klubbens historia.
Jag kan bara stämma in alla hyllningar.
Här kan ni se en av många:

Challe säger att han hoppar av som sportchef och sedan går ordföranden ut några timmar senare och säger att det inte stämmer.
Och apropå stämma.
Marcus Nilson stämmer klubben på närmare en miljon kronor.
Och så har man lagt ett skambud på Conny Strömberg.
I Connys fall tycker jag det är helt rätt att försöka värva honom – skambudet har jag inga åsikter om.
Han kan ensam styra upp ett power play och det finns ingen i hela seriesystemet som kan slå sådana passningar som Conny gör.
Men vad ska Djurgården i så fall göra av Fredrik Bremberg?
Det är min första tanke.
Conny och Linkan i samma lag är kaka på kaka.
Nej, den här allsvenska säsongen har varit nattsvart för Djurgården.
Den enda ljuset har fansen stått för.
De 5680 åskådare som Djurgården snittat på hemmamatcherna är värda mer.

Nu påstår jag inte att jag ens skulle tänka tanken.
Men när jag ser tillbaka på alla förbundskaptener vi haft i ishockey så är det nästan alltid slutet på karriären.
Förutom ett väldigt fåtal.
En är en av de allra minst uppmärksammade, den som blev sedd som en ”nödlösning” och som ingen trodde på.
Curre Lindström.
En klassisk ungdomstränare från landets största hockeydistrikt Stockholm som gjort ett fantastiskt jobb med att ta fram talanger.
Han fick hoppa in som en kompromiss inför VM i Moskva 1986, sedan Leif Boork misslyckats totalt med VM-laget i Prag 1985 och gjort Sveriges sämsta VM på 37 år.
Boork var en nytänkare och frisk fläkt i början på 1980-talet som ledde till SM-guld med Djurgården 1983. Men där tog framgångarna som hockeytränare slut innan de ens börjat. Hans experimenterande och nytänkande stil slog tillbaka med full kraft.
Idag är han mer känd som expertkommentator och krönikör och där gör han ett utmärkt jobb.
Vi hade våra duster på tidigt 80-tal, men jag beundrade honom alltid för hans sätt att anta utmaningar och aldrig vika sig.
En mediaprofil redan då.
Men Curre Lindström?
Två år i Tre Kronor. Först som ensam ansvarig för VM-laget i Moskva 1986 då det blev en helt avgörande final mot dåvarande Sovjetunionen och på deras hemmaplan dssutom – även om det handlade om finalseriespel på den tiden.
Men bara att utmana spelare som Makarov, Larionov och Fetisov var en omöjlig tanke på den tiden.
Bu blev det förlust med 3-2 men Curres fingerkänsla och förmåga att få spelarna med sig var fenomenal.
Efter den framgången var det omöjligt för förbundets dåvarande pamp Rickard Fagerlund att sparka honom, så Curre stod bredvid redan anställde Tommy Sandlin när det blev första VM-guldet på 25 år i Wien 1987.
Och denna obetydliga ungdomstränare från Stockholm gick vidare till att bli förbundskapten i Finland och blev nationalidol när han tog finländarna till det första historiska VM-guldet 1995.
Mot Sverige dessutom och i Globen 1995.
Hur det gick för de andra?
Kolla själva.
Jo, en står ut.
Sveriges största hockeycoach genom tiderna.
Ledarnas ledare.
Conny Evensson.
Någon större förbundskapten har Sverige aldrig haft.
Men Curre Lindström är god tvåa i modern tid.
Självklart har jag inte glömt gamle nydanaren Arne Strömberg.
Men var Pär Mårts hamnar står fortfarande skrivet i stjärnorna.

Challe Berglund valde att inte sparka sig själv.
Han drar bara ner på jobbet som sportchef för att koncentrera sig ännu mer på att vara tränare och coach i krislaget Djurgården.
Det är vågat, men samtidigt ett erkännande att det varit ett problem att sitta på två stolar samtidigt.
Det är bara Per Kenttä i Asplöven som klarar sånt.
Jag tycker i alla fall att det är bra att Djurgården och Challe agerar och försöker göra något åt det tuffa tabelläget, även om det kanske inte känns som den mest optimala lösningen.
Enligt de första rapporterna skulle Challe avgå helt som sportchef, men det har dementerats från djurgårdshåll.
Challe tar ändå en stor risk.
Det brukar han i och för sig göra, men fortsätter det gå tungt för laget finns inga naturliga lösningar runt nästa hörn.
Då är det här bara är att skjuta problemen framför sig.

Han fick välja själv, då Pär Mårts redan bestämt att Wesslau står två matcher i Karjala Cup och Johan ”Honken” Holmqvist en.
Wesslau står mot tjeckerna i morgon och mot Finland på lördag.
Honken står mot ryssarna på fredag i Åbo.
För Gustaf Wesslau handlar matchen mot tjeckerna om en sak:
Revansch.
Han landslagsdebuterade mot Tjeckien i Karjala Cup förra året, då Sverige förlorade en utbruten match i Ö-vik.
Det hann bara gå 2.34 in i första perioden innan Wesslaus nolla var spräckt av veteranen Petr Nedved och det blev 2-5 till slut.
– Mårts frågade mig om jag ville spela mot tjeckerna och det kände dumt att tacka nej, säger Wesslau själv.
– Jag hade hoppats på en bättre debut förra året, men var ganska laddad så det knöt sig lite. Jag hoppas det går bättre i morgon.
Pär Mårts fyller i:
– Jag tycker väl att Gustaf varit den bästa målvakten under lång tid, så det är det jag går på, säger Pär Mårts.
Svensk lagkapten blir inte oväntat Staffan Kronwall.
– Staffan den som varit med längst, har erfarenheten och siktar ändå högre. Han står för det här drivet och ambitionen både på match och på träning, säger Mårts.
Gabriel Landeskog och Joel Lundqvist blir assisterande kaptener.

Pär Mårts har haft sin första träning med Tre Kronor i tjeckiska Liberec och det kan ju vara intressant att få veta hur han satt ihop backpar och kedjor.
Så här såg det ut förutom målvakterna Gustaf Wesslau och Johan Holmqvist.
Backpar:
Staffan Kronwall-Oscar Fantenberg
Victor Hedman-Tobias Viklund
Niclas Burström-Jonas Ahnelöv
Sist inkallade HV-backen Mattias Karlsson dök upp först efter träningen, men Mårts kommer spela med sju backar mot tjeckerna på onsdag.
Kedjor:
Mikael Backlund-Calle Järnkrok-Richard Gynge
Jepser Fasth-Tony Mårtensson-Martin Thörnberg
Fredrik Pettersson-Joel Lundqvist-Melker Karlsson
Gabriel Landeskog-Calle Söderberg-Patric Hörnqvist
Det ser rätt intressant ut, tycker jag.
En bra mix i varje kedja.

Jag har alltid gillat Challe Berglund, men kanske mer som människa och ishockeyspelare inser jag nu.
För att bedöma honom som tränare måste jag ta på mig andra glasögon och glömma hur mycket kul vi hade när Challe jobbade här på Aftonbladet under de få år han inte sysslade med ishockey.
Även om det tar emot.
Speciellt som han var en hockeyspelare nästan helt utan naturlig talang, men som blev en nyckelspelare både i Djurgården och i Tre Kronor.
En smart skalle och en hängiven ungdomstränare som vägrade ge upp (Tomas Storm), tog honom till toppen.
Jag faller får sådana framgångshistorier.
Men som tränare har han misslyckats både i Modo och Djurgården.
Och framförallt i Djurgården, som har ett på papperet överlägset spelarmaterial i den serie de spelar just nu och där avståndet till toppen bara växer.
Nu blev det ny förlust mot Malmö igår med 3-4 efter straffar.
Det finns ingen kontinuitet i laget, ingen klar trend.
Och den usla starten i Hockeyallsvenskan är inte det enda som talar mot Challe.
Det blev fiasko även i Kvalserien i våras, då han tog över i båset och Djurgården åkte ut.
Dessutom behöver Challe inte vara tränare.
Också.
Han är redan sportchef i Djurgården, ett jobb jag tycker han ska koncentrera sig på och lämna över tränarjobbet till andra.
Det går inte att göra allting själv.
Det går att lugna fansen till en viss gräns med snack om att det är långt kvar av säsongen och att det är massor av poäng kvar att spela om.
Att det ska vända.
Men historien säger att tabellen aldrig ljuger efter 19 spelade omgångar.
Djurgården har redan en avlönad Hans Särkijärvi i organisationen och han känns väl som en person som skulle kunna styra upp ett lag som är vilse.
Även om just styra upp är ett problem i ett Djurgården där de ansvariga är uppfödda i ett spelsystem och en sifferkombination som numera blivit ett skällsord i svensk hockey – 1-3-1.
Men ska Djurgården ha en ny tränare ska de ha det exakt nu, med tio dagar för en ny röst att göra sig hörd.
• • •
Djurgården har inte direkt något drömprogram efter landslagsuppehållet.
De möter de tre topplagen direkt.
Pang-pang-pang.
Först stekheta Västerås hemma, sedan Bofors/Karlskoga borta och så Leksand hemma på Hovet.
Eller också är det precis den utmaning som Djurgården behöver.
Å andra sidan är det tre matcher man inte har råd att förlora.
Tre raka torsk i de matcherna, så tror jag inte att Djurgården har en chans att ta en direktplats till Kvalserien.
Och med tanke på det som varit talar inte oddsen för gamla DIF.
Det må vara långt kvar på säsongen, men ett sådant gap tar ingen in.
• • •
Äntligen seger för Karlskrona och nya tränaren Janne Karlsson.
Inte för att jag vill vara subjektiv, men på något sätt unnar jag Janne den segern.
Det tror jag de flesta gör.
Det gjorde inte stor skillnad i tabellen och Karlskrona är fortfarande jumbo.
Men finns det liv finns det hopp och det är just det Janne Karlsson är i Karlskrona för att få publiken att tro på igen.
• • •
Västerås bara axar.
Hemvändaren Mikael Backlund hade 2+2 hemma mot Oskarshamn då VIK vann med 6-2.
Hockey-Sveriges hetaste spelare.

Och Per Ledin knockade Skellefteås Oscar Lindberg, som lämnade isen på vingliga ben och med en hjärnskakning.
Därmed är den unga skellefteåtalangen borta från Karjala Cup och landslagsdebuten. Landslaget samlas på måndag och tills dess hinner han inte återhämta sig.
Oerhört trist för Lindberg, som kunde han trösta sig med att Skellefteå krossade serieledarna HV 71 med 7-3, vilket var bra för tabellen.
Annars var väl Per Ledins tackling den stora snackisen från den matchen, då han var högt uppe med armen i ansiktet på Lindberg.
Han fick 2+10 och jag tror han ska vara glad om han slipper granskning i disciplinnämnden.
Så sent som förra säsongen blev han avstängd för en armbåge på Skellefteås dåvarande back Ivan Majesky och bedöms som en ”återfallsförbrytare”.
• • •
Oscar Möller dundrade in alla tre mål i andra perioden mot HV.
Där har Pär Mårts en naturlig ersättare, även om jag inte vet om han tänkt använda sig av Oscar Lindberg som center eller ytterforward.
Men jag tycker Möller har spelat till sig en landslagsdebut även i Tre Kronor.
• • •
Frölundas NHL-förstärkningar sänkte Brynäs borta i en match som slutade 4-0.
Viktor Stålberg gjorde två mål och spelade fram till ett och Matt Duchene var med och spelade fram till Stålbergs båda mål.
Synd för Frölunda att landslagsuppehållet kommer nu när NHL-killarna verkar ha vaknat.
• • •
Samtidigt fortsätter Färjestad bara att vinna och tog fjärde raka borta mot Linköping då man vann med 3-2.
Alexander Salaks nolla sprack till slut, men han hann sätta sitt nya rekord.
• • •
Och Modo fortsätter bara att förlora.
Modo har tappat allt, har inte gjort ett enda mål på tre raka matcher nu och i matchen mot Timrå (0-3) visade de knappast att det är på väg att vända.
Där kommer landslagsuppehållet väldigt lägligt.

Så känns det i alla fall sedan NHL ställt in Winter Classic, som verkligen skulle gjort skäl för namnet den här gången.
Detroit Red Wings-Toronto Maple Leafs.
Två av de ”Original Six”.
Det är inte bara att NHL ställer in en utomhusmatch vilken som helst.
Winter Classic var själva symbolen för att det trots allt skulle bli en säsong.
Det är en match som betyder oerhört mycket för NHL och ligans image. En supersuccé sedan den startade.
Så det är mer än en inställd match.
Nu tror jag det är kört.
Det tynger ett hockeyhjärta, men jag har misströstat om en NHL-säsong ända sedan hela den här processen startade.
Jag har pratat med många av NHL-spelarna och alla har varit överens om att inte ta en lönesänkning till.
Inte efter att ha fått lönekuverten krympta med 24 procent i den senaste lockouten 2004-05.
Spelarfacket NHLPA anställde stenhårde förhandlaren Donald Fehr som ordförande av just det skälet och han kommer inte att vika sig för NHL-basen Gary Bettmans stenhårda förhandlingsstil.
Nej, strömmen av NHL-spelare till Europa kommer att fortsätta och speciellt efter det här beskedet.
Sidney Crosby i Karlskrona?
Knappast.
Men det är inte omöjligt längre.

Sam Hallam-effekten blir tydligare och tydligare i Växjö.
Speciellt efter kvällens skräll i Jönköping då bottenlaget slog serieledarna HV 71 med 4-3 efter straffar
De var faktiskt Växjös fjärde raka seger mot HV 71 i Kinnarps Arena. Förra säsongen vann man samtliga tre matcher i Jönköping.
Och det är en påtaglig skillnad på Växjö med Sam Hallam som ansvarig i båset.
Han har har redan tagit fler poäng på sina sex matcher som huvudansvarig, än Janne Karlsson gjorde på de 13 matcher han var huvudcoach.
Janne Karlssons rad i Växjö såg ut så här:
13 1 3 9 18-38 8
Med Sam Hallam som bas i båset är raden:
6 1 4 1 13-11 10
Dessutom har Växjö börjat göra mål i power play.
Mot HV 71 fördubblade Lakers sin målskörd i numerärt överläge – på bara 58 sekunder i första perioden.
Något som blev helt avgörande för den här matchen.
• • •
Det gick sämre för de andra lagen i botten.
För AIK rasade allt hemma mot Skellefteå i sista perioden då 0-0 förvandlades till 0-5.
Rögle var chanslösa i Karlstad, där Färjestad avgjorde tidigt och vann med 4-0 till slut.
Och Timrå fick stryk hemma mot Brynäs – 2-4.
Jag tror tyvärr att de fyra lagen i botten kommer att permanentas mer och mer, trots Växjös fina form.
• • •
Modo är i fritt fall nu efter fyra raka förluster och har inte gjort mål på de två senaste matcherna. Det är framåt det verkar låst sig totalt.
Mot Färjestad sköt Modo totalt 66 skott på och utanför mål, men föll med 0-2.
Mot Linköping var man ännu skottvilligare.
Ångermanlänningarna sköt 74 skott på och utanför mot Andreas Andersson i Linköping utan att göra ett enda mål, då man föll med 0-3 den här gången.