Man skulle väl kunna kalla det lång och varaktig söndring som ligger bakom att Andreas Jämtin lämnar Linköping.
Jag är i inte förvånad att han försvinner från Linköping, mer över tidpunkten.
Jag hörde redan i somras, från en källa mycket nära LHC, att klubben ville bli av med Jämtin redan inför den här säsongen. Exakt varför kan jag däremot inte säga.
Men då gick det inte att lösa honom från kontraktet eller hitta någon annan utväg.
Men det är ingen hemlighet att Linköping bara väntat på första bästa tillfälle att bli av med stockholmaren.
Nu öppnade sig tydligen den chansen då HV 71 var beredda att ta över kontraktet (det antar jag att de gör i alla fall).
Jämtin är ingen dålig spelare, så med tanke på det har HV fått en förstärkning till ett redan bra lag.
Hans siffror den här säsongen är hyggliga med sju poäng (3+4) på fjorton spelade matcher, men samtidigt har han –5 i plus/minus vilket är mindre smickrande.
Men nu är Jämtin en spelartyp som kommer mer till sin rätt i ett slutspel, än under serielunken.
Den där typen som kan krypa under skinnet på motståndarna och få dem ur balans, samtidigt som domarna brukar ha för vana att höja bedömningsnivån ett par snäpp.
Samtidigt har HV 71 värvat en liten säkerhetsrisk, som kan dra på sig en hel del onödiga utvisningar.
Det är väl Jämtins största svaghet.
Annars är det en spelartyp jag gillar.
Sedan återstår att se om han finns med i HV:s laguppställning, då Linköping möter HV 71 hemma på tisdag.
Jag skulle inte tro det på grund av det känsliga läget.

Är det något att bli upprörd över?
Det har ju blivit en del debatt över det oheliga i att välja ett tröjnummer som är pensionerat i hela NHL.
Själva säger jag som så många andra – även de kanadensare jag sett uttala sig i frågan:
Who cares?
KHL är inte NHL och jag tycker samtidigt det är lite småfräckt att se Bäckis åka omkring med 99 på ryggen, vilket han inte är ensam om i KHL för övrigt.
Jag följde hela Gretzkys karriär borta i NHL och kan förstå att hans tröjnummer är pensionerat där, precis som Peter Forsbergs nummer 21 är det i Colorado Avalanche.
Två fantastiska karriärer.
Det är värt all respekt.
Men utanför de väggarna går det ju inte att förbjuda någon att bära samma nummer.

Är det någon som begriper de här matcherna i European Trophy som är insprängda mitt i elitseriesäsongen?
Och är det någon som tar dem på allvar?
Inte jag i alla fall.
Och inte tränarna och fansen som det verkar som.
Frölunda kom utan nitton ordinarie spelare hemma mot finländska HIFK i Frölundaborg och 818 kom för att se på när göteborgarna blev utklassade med 8-0.
Det enda det gjorde var att ge andremålvakten Patrick Galbraith ännu sämre självförtroende.
Linköping slog visserligen finländska KalPa med 3-2 inför 785 åskådare i Cloetta Center.
Det visade väl att återväxten är god i Linköping, då de flesta av lagets stjärnor vilade.
Men den matchens fick i alla fall mig att undra när vi ska få se Linköpings supertjeck Jakub Vrana i elitserien.
Sextonåringen sköt matchvinnande 3-1 mot filändarna och har öst in mål i Linköpings J20-lag. Femton poäng (9+6) på bara åtta spelade matcher.
Där har Linköping en riktig guldklimp.
• • •
Men vad jag vill ha sagt:
Om European Trophy vill växa i respekt och intresse måste de skrota de här matcherna som ingen bryr sig om.
De här insprängda mötena är absolut ingen succé.

Invasionen av NHL-spelare bara fortsätter.
Så sent om på måndagen blev backen Tobias Enström klar för österrikiska Klagenfurt och finländske världscentern Mikko Koivu blev välkomnad tillbaka till sitt TPS Åbo igen.
Listan på NHL-spelare i Europa blir bara längre och längre.
Och samtidigt debuterade Nicklas Bäckström i KHL med Dynamo Moskva och i samma kedja som Alexander Ovetjkin och Rickard Gynge.
Och jag undrar om Gynge ens i sin vildaste fantasi kunde ana att han en gång skulle spela i en kedja med Ovetjkin och Bäckis, när han startade förra säsongen i AIK.
Knappast, va?
Men NHL-lockouten skapar situationer ingen kunnat förutsäga och förlorare blir plötsligt vinnare.
Och tvärtom.
Ta Djurgården och Södertälje som var riktigt illa ute i Hockeyallsvenskan.
Ja, SSK var till och med sist.
Nu har båda lagen vunnit fyra raka.
Djurgården har blivit ett nytt lag sedan Gabriel Landeskog klev in för fyra matcher sedan och tagit maximala tolv poäng. Och Landeskog har inte bara bidragit med sin egen storhet på isen. Han har också fått fart på de andra unga djurgårdstalangerna.
Och det är fest på läktarna.
Södertälje med Matt Read och Carl Hagelin har fått SSK att börja vinna efter en bedrövlig start.
Och tittar vi ut i Europa gör NHL-spelarna en enorm skillnad.
Henrik Zetterberg har gjort sju poäng på sina två första matcher för Zug i schweiziska ligan – fem mål och två assist. Han har också hunnit med en match i European Trophy, där han spelade fram till tre av målen.
Jag skulle gråta mig till sömns om jag vore ett Timrå-fan, men klubben hade inte hade råd att betala Zätas försäkringspengar och dessutom är dörren till elitserien fortfarande stängd.
Därför hade han inget val.
Nu tillhör jag dem som tror att det betalar sig att satsa offensivt och att en NHL-import kan betala sig själv i form av mer publik och intresse från sponsorer.
Dessutom en chans att dra ny publik till arenorna. De som normalt inte går på hockey och som är så viktiga att vinna över för framtiden.
Jag tror exempelvis att Alexander Steen kommer att vara en ganska billig lösning för Modo i slutändan.
Men det är en annan historia.
• • •
När jag går igenom listan över alla NHL-spelare som är på plats slås jag av spridningen.
Idag finns det NHL-spelare i länder som Kroatien, Holland, Polen, Norge och Danmark.
Vissa spelar till och med div III-hockey i Tyskland och vi har ett liknande exempel här hemma med Detroitbacken Jonathan Ericsson i div I-laget Vita Hästen.
Ett lag där han egentligen inte behövs.
Patrik Klüfts Vita Hästen är nämligen ett av Sveriges mest överlägsna lag så här långt räknat från div I och uppåt.
De har inte förlorat en match hittills, bara tappat en enda poäng på tolv matcher och har 53-19 i målskillnad. Det är bara Sundsvall som är snäppet värre så här långt.
• • •
Samtidigt som strömmen fortsätter över Atlanten har inte NHLPA eller NHL några inplanerade möten för att hitta en lösning på NHL-konflikten.
Alexander Ovetjkin har hotat att gå till domstol om han får en kraftig lönesänkning för att försöka bryta kontraktet och stanna i KHL.
Han kallar NHL:s senaste förslag för ett skämt och PR-trick.
Nej, det här kommer nog att hålla på ett bra tag till.

Ja, publiken bara fortsätter att svika elitserien, som så här långt in i säsongen tappat 13,2 procent av den snittpublik som var på läktarna i fjol.
Jag tänkte på det när jag såg Färjestad-AIK på söndagen.
Färjestad som är nere och nosar på bottenrekordet från 2008 i var och varannan match just nu och där publiksiffran mot AIK – 5 142 – var en av de sämsta sedan Löfbergs Lila Arena invigdes hösten 2001.
Det är väldigt långt från rekordsäsongen 2004-05, då Färjestad hade ett snitt på 7 956. Det gick knappt in fler i Löfbergs Lila på den tiden.
Men då bjöd också klubben publiken på lockoutade NHL-stjärnor som Zdeno Chara, Marian Gaborik och Sheldon Souray.
Nu går det tyngre för värmlänningarna, som förlorade sin fjärde match i rad då AIK vann med 2-1 efter straffar.
AIK som har en formkurva åt helt andra hållet.
Tredje raka segern och åtta av nio möjliga poäng.
Starkt jobbat.
Det borde också locka fler till Hovet.
AIK är det lag som tappat mest publik procentuellt sett – minus 20,9 procent jämfört med i fjol. Å andra sidan brukar publiksiffrorna bli bättre då fotbollssäsongen är över och hockeyn slipper den konkurrensen om fansens plånböcker.
Men publiksiffrorna totalt sett är en katastrof så här långt.
Alla varningsklockor borde ringa på Hockeyligans kontor i Stockholm.
Bara två lag har ökat sin publik så här långt – Modo med sin Alexander Steen-effekt och publikfriande hockey och Luleå, som spätt på med 31 åskådare i snitt per match.
Frölunda, Linköping och Färjestad har också tappat stor.
Dock har Frölunda ett hemmasnitt på 9 501 i de två matcher NHL-importen Matt Duchene funnit på isen i Scandinavium
Här är alla siffror lag för lag som de ser ut just nu, minus Rögle som spelade i Hockeyallsvenskan i fjol.
Läs och begrunda.
Frölunda
2011/12: 10 482
2012/13: 8 364
Plus/minus: – 2 118
Procent: – 20,1
HV 71
2011/12: 7 232
2012/13: 6 757
Plus/minus: – 475
Procent: – 6,5
Modo
2011/12: 6 119
2012/13: 6 299
Plus/minus: + 180
Procent: + 3,0
Linköping
2011/12: 6 903
2012/13: 5 966
Plus/minus: – 937
Procent: – 13,5
Färjestad
2011/12: 6 589
2012/13: 5 825
Plus/minus: – 764
Procent: – 11,6
Brynäs
2011/12: 6 265
2012/13: 5 446
Plus/minus: – 819
Procent: – 13,1
AIK
2011/12: 5 450
2012/13: 4 312
Plus/minus: – 1 138
Procent: – 20,9
Luleå
2011/12: 5 154
2012/13: 5 185
Plus/minus: + 31
Procent: + 0,6
Växjö
2011712: 5 099
2012/13: 4 992
Plus/minus: – 107
Procent: – 2,1
Skellefteå
2011/12: 5 078
2012/13: 4 957
Plus/minus: – 121
Procent: – 2,4
Timrå
4523 – 4351
Plus/minus: – 172
Procent: – 3,8

Totalt i snitt per match:
2011/12: 6 393
2012/13: 5 551
Plus/minus: – 842
Procent: – 13,2

Imponerande uppvisning av Viktor Stålberg i Scandinavium.
Två mål från honom och braksuccé för NHL-kedjan då Matt Duchene styrde in det tredje när Frölunda slog TImrå med 3-1.
Och Växjös Sam Hallam tog sin andra raka seger som huvudcoach för Växjö, då han åkte hem med två poäng från Ängelholm och mötet med Rögle.
Och som jag var inne på redan efter segern borta mot Timrå:
Hallams tajming som ny headcoach kunde inte kommit lägligare, då Dennis Rasmussen var tillbaka i laget i samma stund och nu gjort två game winning goals på de två matcher han spelat sedan comebacken.
Först matchavgörande 2-1 borta mot Timrå och så den avgörande straffen mot Rögle.
Det gör att Växjö tar klivet över kvalseriestrecket och lämnar Timrå och Rögle under detsamma.
Jag har en känsla av att det kommer att förbli så.
Om nu ingen av klubbarna får in en och annan miljon från någon sponsor och väljer att lägga de pengarna på någon av de stjärnor som är lockoutade från NHL.
Nu står elitserieklubbarna fortfarande eniga runt den överenskommelse som inte får finnas och som kan kosta 20 miljoner kronor i böter om det kan bevisas om de fortfarande finns.
Det flesta håller fast vid sina nej tack och hoppas spara pengar som inte finns.
Jag blir inte klok på denna nejsägar-liga som Elitserien utvecklats till.
Det måste vara den mest konservativa ligan i hela världen.
De säger nej till allt.
• • •
Hockeyallsvenskan, då?
Västerås krossade Karlskrona med 8-2 och hos blekingarna har tränarbytet inte blivit någon succé.
Leksand krossade Malmö borta med 6-0 och snart är det väl dags för skåningarna att flytta in i gamla Malmö Isstadion igen.
Malmö är ett monumentalt fiasko – hur många eller hur få miljoner man än har att spela med.
Och det är den klubb som jag tycker är i störst behov av att byta tränare.
Ulf Taavolas defensiva 90-talshockey blir ingen människa glad av och är det sista Malmö behöver.

Det är visserligen lockout, men NHL är fortfarande skyldiga spelarna pengar från förra säsongen.
Då drogs stadigt 8,5 procent av spelarnas löner i så kallad ”escrow” för att säkra upp om det skulle bli underskott i uppgörelsen om fördelningen av intäkterna mellan ligan och spelarna.
Nu är bokslutet klart.
Spelarna får tillbaka 7.98 procent av årslönen och pengarna kommer betalas ut redan i slutet av den här månaden.
Det innebär att en spelare som Henrik Zetterberg – bäst betalde svensk förra säsongen – kan räkna in 618 450 dollar på kontot.
Det är omkring fyra miljoner svenska kronor i återbäring.
Alexander Stenn i Modo kan räkna med en tjeck på nära två miljoner.
Det är hiskeliga siffror, men ändå inget att bli upprörd över.
På 50-talet fick spelarna ungefär 14 procent av omsättningen i NHL och när karriären var över kastades de flesta ut på gatan. Många dog utblottade och bortglömda, efter att ha gett allt för sina klubbar och deras giriga ägare.
Det var det som skapade spelarfacket NHLPA en gång i tiden.
Det gäller att inte glömma det, även om det inte handlar om några låginkomstintagare direkt.

Matchen mellan Modo och Brynäs är en av de absolut bästa jag sett den här säsongen.
Fullt i klass med Luleå-Skellefteå i andra omgången.
Det var tätt, tufft och full fart framåt från båda håll.
Dessutom en rejäl fight – med svenska förhållanden alltså – i början av andra perioden, då alla slogs med alla därute på isen. Eller slogs är väl att ta i.
Brynäs Mats Lavander och Modos Richard Stehlik stod mest och höll i varandras tröjor, men eftersom de slängt handskarna räckte det för att ge både 2+5 och automatiskt matchstraff.
Men det var Alexander Steens näsa som sa allt.
Två blödande sår och ett par rejäla bucklor berättade om hur hårt han blev tagen i den här matchen.
Han såg mer ut som en boxare efter tio ronder, än en hockeyspelare efter tre perioder.
Och Steen var väl inte direkt nöjd med domarinsatsen.
Samtidigt får han räkna med den här uppvaktningen och finns en sådan som Simon Bertilsson på andra sidan isen så kommer det att göra ont.
Även om Steen inte är någon ängel han heller.
Det var ändå Modo som vann matchen med 2-1 och inför en ny väldigt bra publiksiffra – 6 536.
Modo är det enda lag som ökat sitt hemmasnitt den här säsongen jämfört med i fjol och den siffran steg den här kvällen.
Det är kul att gå på hockey i Ö-vik.
• • • 
Samtidigt var den här matchen ett möte mellan etablerade, starka Modo och ett ungt, talangfullt Brynäs.
Elias Lindholm är jag så imponerad av att jag bara kan jämföra med Peter Forsberg i motsvarande ålder.
Vilken balans och vilket spelsinne.
Jag förstår att NHL-scouterna dreglar när de ser honom spela.
• • •
I kvällens andra elitseriematch spelade Luleå ut Färjestad i två perioder, men vann till slut med knappa 4-2 och mål i tom kasse.
Luleå är stabila, Färjestad inne i en svacka.
Tredje raka förlusten nu.

NHL och Garry Bettman var inte glada över spelarfacket NHLPA:s motbud i Toronto i alldeles nyss.
Dagens förhandling var över på en dryg timme och Bettmans första ord efteråt var:
– Inget av förslagen var ens nära 50/50. Det här är ett steg tillbaka.
Allt pekar nu på att konflikten kommer att dra ut på tiden.
Och att hela säsongen fortfarande kan ställas in.
Det blir definitivt ingen start på NHL-säsongen den 2 november, som NHL:s förslag innehöll.
Och att Nicklas Bäckström blev klar för Dynamo Moskva i princip samtidigt som förhandlingarna startade i Toronto, pekar väl på att en lösning är långt borta.
Nej, NHL-spelarna kommer att bli kvar i Europa ett bra tag till.
Och ännu fler lär komma.
Spelarna är inte beredda att ta en kraftig lönesänkning igen och Gary Bettman och ägarna verkar inte vilja böja sig det minsta från sitt senaste förslag.
Nu får vi se om det blir några möten den närmaste tiden, men jag tror nästa besked som kommer är att ännu fler matcher ställs in.