Ja, i inte B som i Bolt, alltså.

Men det märktes inte att världens snabbaste man saknades i laget, när Jamaica vann sitt heat på 4×100 meter på världstiden 37.39.

Det är den femte snabbaste tiden på 4×100 meter genom tiderna och bara 35 hundradelar från Jamaicas världsrekord från VM i Daegu i fjol.

Allt pekar på att det blir ett nytt världsrekord med Usain Bolt i laget och ett tredje OS-guld till Bolt själv när finalen springs i morgon.

Mäktigt.

Och det är inga problem med återväxten på Jamaica.

Till och med B-laget skulle kunna ta OS-guld, även om USA var snabbare i andra heatet med nya amerikanska rekordet 37.38. Och amerikanarna sprang utan sin största stjärna Tyson Gay.

Så räkna med att det kommer gå undan när båda länderna ställer A-lagen på banan.

Han är inte med i Jamaicas lag i försöken på 4×100 meter.

Jag trodde han skulle vara det nu när Asafa Powell är skadad, men Jamaica anser att de tar sig till final ändå, med två reserver i laget.

Däremot är Yohan Blake med som ankare  i kväll.

Annars är det en härlig friidrottskväll här på Olympiastadion. Det är 24 grader i luften och inga moln så långt ögat når.

Usain Bolt pratade om att hitta den stora kärleken på presskonferensen i natt.

Och jag är lika imponerad varje gång han håller presskonferens.

Även om det kommer en del mycket märkliga frågor, så visar han alla samma respekt och försöker svara så ärligt han kan.

När det där om flickvänner kom upp satt hans kompisar Yohan Blake och Warren Weir och fnissade som de småpojkar de fortfarande är, medan Bolt svarade lika seriöst som på alltid annat.

Nej, han drömde inte om någon drottning, skådespelerska eller världsberömd artist. Han ville bara bli kär och en dag hitta rätt tjej.

Men det blir svårt att ge upp ungkarlslivet i lyxvillan utanför Kingston.

För han bor inte ensam.

Han bor där med sin ständiga följeslagare Nugent Walker, kallad NJ.

De har hängt ihop sedan de var sex år och började i lågstadiet tillsammans på den jamaicanska landsbygden.

Idag är NJ med Bolt var han än reser i världen och bor i hans lyxvilla med pool och fem sovrum utanför Kingston på Jamaica.

– Det är en vänskap som aldrig kommer att dö, har NJ berättat.

På ett sätt är Nugent den okände mannen bakom Bolt, länken till det förlutna då livet inte var så snällt mot honom alla gånger. Jag tror också att NJ är den som håller Bolt nere på jorden när omvärlden snurrar i allt vansinnigare takt. Den som håller honom fortsatt ödmjuk.

Så tack, NJ.

Du gör ett strålande jobb.

Ja, vem hade trott något annat.

Men Yohan Blake kom starkt på slutet, men Bolt hade full kontroll och kastade en blick bort mot träningskompisen och stannade av i löpningen.

Annars hade säkert tiden blivit några hundradelar bättre, även om det inte blivit något världsrekord.

Nu stannade klockan på 19.32 vilket är lika med Michael Johnsons gamla världsrekord från OS i Atlanta 1996, då många trodde att det skulle stå sig betydligt längre än de tolv år det överlevde.

Det är den fjärde bästa tiden någonsin på 200 meter, men en bit från Bolts världsrekord på 19.19 från VM i Berlin 2009.

Jag hade nog räknat med en ännu snabbare tid, men det är kanske att ställa löjligt höga krav.

Men Usain Bolt kan inte koppla av längre.

När han vann i Peking vann han med otroliga 66 hundradelar.

Då satte han sitt första världsrekord med 19.30 och tvåan Shawn Crawford hade 19.96.

Nu var Yohan Blake bara 12 hundradelar efter med sina 19.44.

Men jag tror det är perfekt för Bolt att vara jagad.

Det håller honom vaken och på tårna. Han vet att om han slappar av det minsta, så får han stryk av uppkomlingen Blake som är tre år yngre och i bara i början av sin utveckling.

Den 23-årigen suveränen satte första världsrekordet på Londons Olympiastadion, då han flög runt banan och blev förste man i världen under 1.41,00 på 800 meter.

Allt inför ögonen på brittiske 800-meterslegendaren och OS-basen Sebastian Coe.

Klockan stannade på 1.40,91 i det ruskigaste 800-meterslopp som någonsin sprungits.

Det blev nämligen ett världsrekord till, då Botswanas 18-årige Nijel Amos sprang in på nya juniorvärldsrekordtiden 1.41,73.

Det är världens elfte snabbaste tid någonsin och man undrar vad Amos ska göra i framtiden. 

Nej, ett helt suveränt 800-meterslopp – en sådan där stund man aldrig glömmer.

Rudishas taktiv var den klassiska –  att gå ut hårt och sedan bara öka.

Första 400 gick på otroliga 49.28 och kraften tog aldrig slut.

LONDON. Det var verkliga kontraster efter damernas höjd i morse.

En gråtande Ebba Jungmark var chanslös med en fot som inte höll och rev ut sig redan på 1.90.

Hon var inte ens nära.

Hennes skadade fot höll inte och hon försökte aldrig mörka att OS-starten var en chansning. En chansning som inte gick hem och nu kan säsongen vara över för Ebba, som fått två cortisonsprutor i sin skadade högerfot de senaste veckorna.

Hon hade inte gjort ett maxhopp sedan EM i Helsingfors för mer än en månad sedan och med de förberedelserna hade hon varit chanslös, även om hon krånglat sig vidare till en final.

Nu slutade hennes OS i tårar och hon var ungefär lika otröstlig som Emma Green Tregaro var efter elfteplatsen i finalen i VM i Daegu i fjol.
Emma också ett frågetecken inför kvalhoppningen, med t v å onda fötter.

Men de höll för både för felfri hoppning och nytt årsbästa med 1.93

Och Emma strålade efteråt

Hon såg faktiskt grym ut, ungefär lika grym som hon var i EM i Barcelona 2010.

Då hade hon också haft problem med sin evigt krånglande hälsena, hade besökt den tyska ”mirakel”-läkararen Müller-Wolfarth i München och kom till Barcelona i sitt livs form. Det blev både EM-silver och första – och hittills enda – hoppet över två meter då hon tog 2.01.

Nu har hon haft nästan exakt samma och krokiga väg till OS – inklusive en snabbvisit i München.

Vart det kan leda till får vi veta då finalen avgörs på lördag.

Som hon hoppade i dag om skulle jag kunna prata om medaljchans, men med tanke på hur det gått för den svenska friidrottarna så här långt i OS så tänker jag inte falla i den fällan.

Men Emma har tagit sig till final i nio raka utomhusmästerskap nu och har tagit medalj i tre av de åtta tidigare.

Bara det gör henne till ett ständigt medaljhopp.

Men det känns oerhört kul med en svensk i final sista tävlingsdagen här på Olympiastadion.

Det har ju inte tillhört vanligheterna bland svenska friidrottare i detta OS.

LONDON. Uppvisningen i semifinalerna här i kväll gör att jag nästan ryser när jag tänker på finalen på 200 meter i morgon.

Min gissning är det blir det loppet alla kommer minnas efter OS.

Inte 100 meter som Usain Bolt vann i överlägsen stil. Där blev det aldrig någon kamp.

Men på 200 är han ännu mer hotad av Yohan Blake som bromsade sista tjugo meterna  in i mål i sin semi på 200 meter där klockan stannade på 20.01. Och då menar jag bromsa.

Och så i heatet efteråt tog väl Usain Bolt i ungefär 70 meter i kurvan, innan han joggade hem segern i andra semifinalheatet.

Eller joggade. Lufsade är kanske mer rätt ord.

Klockan stannade ändå på 20.18 och det kan väl jämföras med Johan Wissmans svenska rekord på 20.30, för att ge ett hum om kapaciteten hos de här grabbarna.

Nu undrar jag och alla andra vad som ska hända i morgon när det är final och båda ska gå för fullt ända in i mål.

Första loppet någonsin under nitton blankt?

– Allting är möjligt, sa både Blake och Bolt nere i mixade zonen alldeles nyss.

Och då överdrev de inte.

Nej, spänn fast säkerhetsbältena framför tv:n i morgon kväll. Det kommer att gå undan.

Alhaji Jeng rev ut sig redan på ingångshöjden i OS.

Han klarade inte ens 5.35.

Det är sanslöst dåligt.

Speciellt som han fick FYRA försök, då han fick hoppa om sitt tredje hopp där arrangörerna missat någon inställning av hoppställningen.

Dessutom nollade han även i kvalet i EM i Helsingfors för bara några veckor sedan.

Där gick han in på 5.50 under svåra yttre förhållanden och sparade sedan sitt tredje försök till 5.55, då han hamnade i tidsnöd. Han rev grovt varenda gång och ingen kunde begripa varför varför han valde en så tuff ingångshöjd.

Nu skulle han ”säkra” på en lägre höjd i OS, men det blev pannkaka det också.

Någon ansvarig ledare måste ta tag i det här och beordra Jeng att gå in på lägsta möjiga höjd i fortsättningen.

Att inte ha fått ihop ett enda godkänt hopp i två mästerskap i rad är under all kritik. 

Och jag förstår inte varför karln inte går in och säkerhetshoppar på 5.20 när möjligjheten finns och vindförhållandena är lite svajiga.

Men inte så svajiga som Jeng själv.

Nu känns han stendöd som stavhoppare.

Tyvärr.

Han har ju egentligen allt som krävs.

Nej, stavhopp blev ingen svensk succégren i OS.

Först Angelica, nu Jeng och bara däng.

LONDON. Usain Bolt har OS i sitt grepp just nu.

LONDON. Kinesen Liu Xiang är borta på första häcken i OS i London.

Xiang som bar hela Peking-OS på sina axlar för fyra år sedan och tvingades bryta redan innan han skulle göra sin första start på 110 meter häck.

Den gången var han så skadad att han inte ens borde ställt sig på startlinjen, men hoppet från ett folk och hans egen järnvilja gjorde att han stod där ändå. Och hela Kina grät när han tvingades bryta.

OS i London skulle bli den stora revanschen efter massor av operationer och år av rehabilitering.

Så faller han på första häcken.

För er som inte kan kinesens historia eller känner hans popularitet, så kan jag berätta att han är ungefär vad Ingemar Stenmark, Björn Borg, Börje Salming och Peter Forsberg är hemma i Sverige.

Fast i en och samma person.

Han är tonårsidol, svärmorsdröm och manlig förebil i ett land med nästan 1,4 miljarder invånare.

Inför OS i Peking sågs han på varenda affisch och i varje reklamkampanj, på samma sätt som brittiska sjukamperskan Jessica Ennis gjort inför OS här i London.

Skillnaden är att Ennis tog sitt guld.

Liu Xiang fick lämna OS i rullstol och tomhänt för andra gången i rad.

Jag såg honom i Londons Diamond League och det var där problemen började. Han haltade i mål som segrare i ett av två kvalheat och kom sedan aldrig ut till finalen. Så han var onekligen småskadad redan då och fick ingen spikrak väg till försöken här på förmiddagen.

Men precis som i Peking för fyra år sedan ville han ändå försöka – och resultatet blev detsamma.

Nu går det ingen nöd på Xiang.

Han är en av Kinas absolut bäst betalda idrottsmän. Han gör reklam för allt från whisky till sportkläder och drar in nästa lika mycket i sponsorintäkter son Usain Bolt. Den inhemska marknaden är enorm.

Men det guld han velat ha mest blev han utan ännu en gång.

Och hela Kina gråter med honom.