Lika lekande lätt som det sett ut i de senaste tävlingarna.

Det är vid nästa höjning det tagit stopp. Det positiva är att nästa höjd är 1.94 och inte 1.95 som det var i EM och i Paris Diamond League. Då rev Emma ut sig båda gångerna.

i full gång och Emma Green Tregaro gick just över 1.87 i första försöket.

Hon gick inpå 1.83 som hon tog i första.

Det har faktiskt spruckit upp över Crystal Palace mot alla odds. Fram till tävlingsstarten kom några rejäla skurar och jag kan inte lova att det kommer fler. Men just nu ser det ljusare ut än det gjort på två dagar.

Det har inte hänt så mycket än, mer än att brittiskan Perri Shakes-Drayton sprang in som världstvåa på 400 meter häck med tiden 53.77. Det var pers med över en halv sekund (51 hundradelar) och gör brittiskan till ett medaljhopp när OS startar här i London.

Det kan behövas då regerande världsmästaren bland herrarna på samma sträcka – britten David Greene får svårt att ta OS-guld. Puerto Ricos Javier Culson fortsätter att dominera grenen och vann på nytt världsårsbästa 47.78.

LONDON. Asafa Powell bekräftade i morse att han inte kommer att starta i dagens Diamond League-tävling i London.

– Jag har haft ont i en ljumske sedan de jamaicanska mästerskapen och har inte kunnat träna för fullt. Därför vill jag inte ta några risker inför OS, var hans officiella föklaring nu på förmiddagen.

Jag förstår att han drar sig ur.

Att springa med en öm ljumske i det väder som råder, det är att utmana ödet.

Prognosen inför kvällens tävlingar är regn och 13 grader, så det är inget drömväder direkt.

• • •

Galan här i London är den enda som pågår i två dagar. Svt sänder direkt och tävlingarna startar 18.35 svensk tid. Emma Green är enda svenska deltagare och hennes höjdhopp startar 19.40.

Ja, som tur är handlar det bara om helgens Diamond League-tävling i OS-staden.

Det är andra raka Diamond League-tävlingen hon ställer in, då hon skulle har varit med även i Paris i fredag.

Ebba väljer att fortsätta träna och nöta på ansatsen i stället, efter misslyckandet i EM i Helsingfors.

Ja, jag var inne på att han var självskriven i ett tidigare blogginlägg.

Är man sjua på världsbästalistan är det ju självklart att man har en chans att konkurrera om en åttondeplats i OS, som är ett av SOK:s krav.

Den placeringen gör det ointressant att han är åtta centimeter från SOK:s officiella kvalgräns som är 5.80.

Och nivån i herrarnas stav har inte nått samma nivå som de siffrorna baserades på.

Däremot kan jag köpa att Philip Nossmy och Mattias Jons fick nobben.

Philip Nossmys 13.47 på 110 häck är visserligen bara två hundradelar från OS-kvalgränsen, men det är en tid som bara räcker till en 50:e plats i världen i år. Mattias Jons släggkast på 76.12 räcker till en 41:a.

Det gör att båda hade ett helt annat utgångsläge inför SOK:s slutgallring. 

Visserligen försvinner många av de som ligger framför Nossmy, då varje nation bara får ställa upp med tre deltagare i OS. Men det tar inte upp honom så många placeringar att han hamnade i samma division som Alhaji Jeng.

Och att diskuskastaren Niklas Arrhenius och stavhopparen Malin Dahlström inte ens blev nominerade av förbundskapten Stefan Olsson förstår jag också. Deras bästa resultat har kommit i småtävlingar och i Dahlströms fall på uppbyggda banor i Tyskland.

I EM i Helsingfors för bara en dryg vecka sedan var ingen av dem i närheten att ta sig till final. Mot betydligt blygsammare motstånd än i OS. 

SOK ska precis ta sitt slutgiltiga beslut om det blir några fler friidrottare till OS.

Stavhopparen Alhaji Jeng, släggkastaren Mattias Jons och stavtjejen Malin Dahlström.

Ska man se till form, kapacitet och var de ligger på världsbästalistan som borde Alhaji Jeng vara given. Han är delad sjua på världsbästalistan efter sina 5.72 i Heusden i går.

Det placerar honom skyhögt över alla de nio svenskar som redan är OS-klara.

Han delar visserligen sjundeplatsen med tretton andra hoppar, men är man sjua i världen tre veckor före OS-friidrotten startar, så har man bevisat att man kan slåss om en plats bland de åtta bästa.

Malin Dahlströms 4.50 är över IAAF:s A-kvalgräns till OS, vilket gör att hon också kan bli nominerad, men i hennes fall är jag mer tveksam.

Och varken Alhaji eller Malin gjorde någon större reklam för sig själva i EM i Helsingfors.

Mattias Jons, då?

Många anser väl att han ligger närmast en OS-plats med sin stigande kurva, men samtidigt räcker hans nysatta pers på 76.12 ”bara” till en 41:a plats bland världens släggkastare i år.

Jag är glad att jag slipper ta de besluten.

Tyson Gay fick revansch för förlusten i de amerikanska mästerskapen, då han knäckte landsmannen Justin Gatlin på upploppet.

Gatlin ledde med en meter, då Gay pressade sig förbi just före mållinjen och vann på 9.99, med Gatlin som tvåa på 10.03.

Ett imponerande lopp av Gay som så sent som i mars inte visste om det skulle bli något OS för hans del.

Då hade han fortfarande ont i sin opererade ljumske.

Nu ser han ut som förr igen och kan kanske hota de tre favoriterna från Jamaica – Bolt, Blake och Powell.

Den som lever får se, men 100-metersfinalen i OS kommer att bli magisk.

Och nu var galan slut här i Paris, den snabbaste Diamond League-gala jag varit på. Allt var över på en timme och 47 minuter och det är tomt där nere på banan.

Det blev en hel del resultat i världsklass, där Rudishas 800 meter och Sally Pearsons 100 häck var höjdpunkterna.

Sverige fick nöja sig med Emmas fjärdeplats och andra tävlingen i rad på 1.92. Det skvallrar inte om någon OS-form direkt.

Kenyanen gjorde en attack mot sitt eget världsrekord (1.41,01), men missade det med 53 hundradelar.

Hans 1.41,54 var nytt världsårsbästa och det femte snabbaste lopp han sprungit.

En imponerande uppvisning helt på egen hand.

Jag var nere och pratade med Emma också, som inte var frustrerad men inte nedstämd på något vis.

– Det är ändå ganska långt kvar till OS, även om jag gärna vill ha ett resultat med mig, sa hon.

Snart dags för kvällens huvudnummer 100 meter.

Ja, med tanke på omständigheterna är nog Sally Pearson från Australien OS största favorit  i friidrotten. Hon krossade allt motstånd här i kväll då hon vann på nytt världsårsbästa 12.40.

Jag kan inte se att någon ska ha en chans i London, om hon nu inte stupar på en häck.

Amerikanskan var den enda som tog 1.97 och hon hoppar nu ensam vidare på 2.03.

Emma blev fyra till slut med sina 1.92.