Aj, det såg inte bra ut.

Grov rivning på hennes första höjd 1.85.

Tre tjejer har klarat den höjden i första.

Två tjejer tog sig under 50 sekunder på damernas 400 meter.

Botswanas Amantle Montsho – en av favoriterna i London – vann på 49.77 och Jamaicas Novlene Williams-Mills var tvåa på 49.95.

Moas segertid från Helsingfors (51.13) hade räckt till en sjundeplats i det här gänget.

Hon och spanjorskan Ruth Beitia är de enda som står över på ingångshöjden 1.80.

Det blev en stark öppning på galan här i Paris då Puerto Ricos Javie Culson vann 400 häck på nytt världsårsbästa 47.78.

Tvåan blev David Greene från Storbritannien, men inte ens nytt personbästa (47.84) räckte för den regerande världsmästaren från Daegu 2011.

Riktigt bra tider på de här banorna som fortfarande är lite blöta efter regnet tidigare.

Damernas höjd börjar också i detta nu.

Jag tror på Emma.

Hon verkade laddad då jag träffade henne i går. 

PARIS. Jag sitter på Stade de France i Paris och väntar på kvällens gala.

Det är behagligt i luften, varken varmt eller kallt, men det kom en störtskur på vägen hit som påminde om Helsingfors 2005.

Som tur var har molnen spuckit upp nu och det kan nog bli en ganska hygglig gala. Många av de största namnen saknas naturligtvis, då många har en träningsperiod inför OS just nu.

Men det finns stjärnor så det räcker.

Höjdpunkterna:

Herrarnas 800 meter klockan 21.36 där kenyanen David Rudischa begärt världsrekordtempo från hararna.

Damernas höjd med kvällens enda svenska deltagare Emma Green Tregaro. Det startar 20.05.

100 meter herrar med amerikanerna Tyson Gay och Justin Gatlin som avslutar galan 21.46.

Dessutom ska det bli intressant att se damernas 400 meter och se hur Moa Hjelmers segertid (51.13) från Helsingfors står sig mot några av världens bästa tjejer – även om många saknas även här.

På damernas 1500 meter Abeba Aregawi försöka vinna sin tredje raka Diamond League, etiopiskan som tävlar för Hammarby oah ansökt om svenskt medborgarskap. Det loppet startar 20.38.

Och så Sally Pearson på 100 häck – världens häckdrottning just nu som springer ifrån allt och alla. Nu är det meningen att hon ska göra samma sak klockan 21.22

Vilka tjejer svensk friidrott har just nu.

Angelica Bengtsson svarade på finalmissen i EM med att sätta nytt svenskt rekord i Sollentuna med sina 4.58.

Det är bara två centimeter från de 4.60 som krävdes för EM-guld, men då var det å andra sidan ett regnigt Helsingfors i finalen, så det går inte att jämföra.

Men det visar ändå vilken talang Angelica är. Nu är hon tillbaka på allvar sedan skadan i knävecket som gjorde att hon inte kunde hoppa alls på sex månader i höstas och vintras. 

Jag tror bytet av tränare till Miro Zalar var det bästa som kunde hända henne och vi får inte glömma att hon fortfarande är junior.

Hennes 4.58 var juniorvärldsrekord utomhus och hon är överlägsen världsetta när hon åker till JVM i Barcelona nästa vecka. Och glöm inte att hon hoppade 4.63 inomhus redan som 18-åring, så det kommer snart bli de 4.65 hon försökte på igår.

Jag tror hon går till final i London. 

• • •

Att Moa Hjelmer skulle få en reaktion efter sensationssegern i Helsingfors hade jag mer eller mindre räknat med. Tvåa i loppet och tiden 52.55.

Hon har gått som i ett rus efter EM och inte haft en ledig stund. Nu är det bara att åka till Gotland, träna och ladda om.

Det lär behövas.

Vid de ryska mästerskapen idag kom nämligen några ruggiga resultat.

På damernas 400 meter – Moa Hjelmers OS-gren – gick tre ryskor under 50 sekunder.

Antonina Krivosjapka vann på världsårsbästa 49.16, Julia Gusjina var tvåa på 49.28 och Tatjana Firova trea på 49.72. Det säger något om konkurrensen på 400 meter och vilken specialgren det är i väldiga Ryssland.

Minns att Moas segertid och svenska rekord från EM var 51.13.

Tar hon sig till semfinal i OS är det ruskigt bra.

Mer från Ryssland:

Ivan Ukhov hoppade världsårsbästa i höjd med 2.39, som han tog i första försöket.

Nu är han storfavorit i OS.

Ja, man kan ju undra nu när han har dragit sig ur sin sista tävling inför OS, den i Monaco den 20 juli.

Hans coach Glen Mills erkänner också att det handlar om en ”lättare” skada, men när det gäller Bolt är det naturligtvis oroande.

Han är OS känns det som.

Samtidigt kan det väl förklara att han fick stryck i två raka lopp i rad vid de jamaicanska OS-uttagningarna. Framförallt det på 200 meter där han inte förlorat på fem år. Och jag har aldrig sett honom 200 meter på upploppet. Nu var han faktiskt före Blake i utgången av kurven, men Yohan Blake sprang ifrån honom sista biten in mot mål. Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva.

Nu spetsar de här problemen till det på både 100 och 200 meter och det står ett helt koppel beredda att avsätta mästaren.

Inte minst träningskompisen Yohan Blake, som slog honom i båda de där loppen på Jamaica.

Hinner Bolt komma i världsrekordform?

Ur den aspekten var det här det sämsta som kunde hända.

Men det kan ge de andra grabbarna en chans.

Den som lever får se.

• • •

Samtidigt kan man undra om han verkligen kom oskadd ur den där bilkraschen för ett par veckor sedan, då han kvaddade fronten på sin BMW M3 klockan halv fem på morgonen.

Men det är en annan historia.

Jag tillhör det fåtal som tycker det är fel att han får vara med i de stora mästerskapen som VM och OS.

Det tyckte jag redan då Oscar Pistorius fick springa VM i Daegu i fjol.

Var ska man dra gränsen?

Pistorus har ju specialtillstånd att bara springa 400 meter, men hur stor fördel har han av sina benproteser?

Jag anser att det är solklart att han har en jättefördel. Han skulle inte varit i närheten av OS annars. Dels minskar de vikten avsevärt, och dels gynnas hans blodcirkulation av kortare resväg och mindre mjölksyra.

Det här har många forskare pekat på och det är väl ganska självklara slutsatser.

Så han borde inte få springa alls i mina ögon.

Och jag håller med de handikappidrottare som anser att Pistorius sänker värdet på deras eget Paralympics som avgörs veckorna efter OS.

Nu blir det bara ett PR-spektakel av det hela.

Det var i sista minuten, men friidrottstruppen till OS mer än fördubblades vid SOK:s sista uttagning.

Fem nya namn blev klara och det var precis samma fem jag skrev var klara för OS redan från EM i Helsingfors i lördags.

Jag hade fått lite förhandsinformation.

Samtidigt var det ett ganska självklart val.

Moa Hjelmer, Angelica Bengtsson och spjutkastaren Kim Amb är svensk friidrotts framtid och åker till OS med sikte på nästa. Det i Rio 2016.

En bra dag kan både Angelica och Kim ta sig till final, men det är i den bästa av världar. Både stav och spjut är grenar där slumpen spelar spratt och speciellt i stora mästerskap. Till och med Jelena Isinbajeva har rivit ut sig redan i kvalet i stora mästerskapsfinaler.

Moa är jag inte lika säker på.

Där finns inte samma bortfall.

Just nu pekar allt mot en plats i en av semifinalerna, men man vet aldrig med den tjejen.

Hon är fortfarande nybörjare på 400 meter, men hon överraskar varje gång hon springer. 

Hon hade ett personligt rekord på 53.53 när hon startade 2011 år säsong och när den var över hade hon sprungit på 51.58.

Efter EM i Helsingfors är hon nere i 51.13 och långt under även SOK:s stenhårda kvalgräns.

Nu väntar hennes första OS och vi får se vad hon ställer till med där, men jag räknar med att hon tar sig till semifinal.

Inte längre.

Jag ställer inga krav på en sådan naturbegåvning och speciellt inte i det sällskap som väntar i London. Damernas 400 meter är en av friidrottens i särklass tuffaste grenar.

Det två som kom med utan att nå SOK:s kvalgräns var Michel Tornéus och Jessica Samuelsson, men det var också en ”no brainer” som Färjestads presschef Jörgen Kalitzki brukar säga.

Michel Tornéus EM-brons var bevis nog på vad han kan. Och ännu mer hans övertrampshopp i andra omgången som var närmare 8.50. Nu har övetrampshopp en förmåga att bli långa, men dra av 25 centimeter så är vi närmare sanningen och snackar ändå svenskt rekord.

Jessica Samuelsson var också väl värd sin plats. En ruggig kämpe som förbättrat sitt personliga rekord två gånger den här säsongen och som kommer göra det igen i London. 

Jag lovar.

De som fick nej var Philip Nossmy på 110 häck och Mattias Jons i slägga.

Jons var en av de stora behållningarna i EM med sin släggshow – jag önskar alla kunde visa samma tävlingsglädje som han – men en sjätteplats räckte inte i SOK:s ögon.

Nossmy chockade med att springa på 13.47 och sätta personligt rekord i Helsingfors och har visat en klart uppåtgående trend.

Men i båda fallen håller jag med SOK som visade tummen ner.

Båda är 29 år och kan inte ingå i kvoten som har en chans att slåss om medaljer i Rio.

Och inget av resultaten räcker för att konkurrera om en åttondeplats i OS, vilket är SOK:s krav.

Eller SOK:s, förresten.

Samtliga specialförbund var överens om de kraven redan 2009.

Hade samma specialförbund fått bestämma hade OS-truppen redan varit dubbelt så stor som den är.

Det är därför vi har ett SOK som tar besluten. En opartisk uttagningskommitté som är där för att inte känslorna ska få styra.

Precis som det ska vara.

Men det var inte Usain Bolt som stod för blixtnedslagen den här gången.

Det var hans träningskompis Yohan Blake som vann på 100 och 200 meter vid de jamaicanska OS-uttagningarna med Bolt bakom sig båda gångerna.

Bolt som inte förlorat två lopp i rad sedan 2007.

Det är fem år sedan.

Nu tror jag OS i London kommer bli samma jamaicanska uppvisning som OS i Peking, där det stora genombrottet kom och Jamaica krossade den tidigare sprintdominanten USA.

Nu verkar det som det blir en intern kamp om guldet.

Jag noterar också att båda 100-meterssegrarna i de jamaicanska mästerskapen båda varit avstängds för dopning. Blake var avstängd tre månader 2009 och Shelly-Ann Fraser-Pryce, som vann på världsårsbästa 10.70, var avstängd lika länge 2010.

• • •

Yohan Blake v/s Usain Bolt.

Det kommer att bli London-OS huvudnummer.

Två helt olika sprintertyper, då Blake är relativt kort (181 cm) och mer påminner om gamla tiders sprinters.

Bara att han slagit Bolt två gånger i rad är en sensation i sig och Bolt är satt under press för första gången på fem år. Det ska bli intressant att se hur han hanterar den situationen.

I VM i Daegu var han så pressad av Yohan Blake att han tjuvstartade på 100 meter och blev diskad.

Det känns som det inte var en tillfällighet längre.