Ett ögonblicks verk.
Sedan var VM över för Tre Kronor.
Med bara 29 sekunder kvar att spela snor tjecken Milan Michalek pucken av Niklas Kronwall i Sveriges zon, sticker på mål och skickar in 4-3 i Viktor Fasths vänstra kryss.
Och jag känner mig helt tom här på läktaren minuterna efter slutsignalen.
Sverige tog ju över den här matchen, hämtade in 1-3 till 3-3 och jag satt bara och väntade på förlängning när det hände som inte fick hända.
Två svenskar hade kontroll på pucken i egen zon, då Milan Michalek snodde pucken och avgjorde matchen i sämsta möjliga läge. Med bara 29 sekunder kvar och nedsläpp i mitttzon var oddsen för en kvittering nästan obefintliga.
Nu gjorde svenskarna ett försök, men matchen var redan förlorad.
Jag anade det här, men trodde det inte. Jag trodde det här svenska laget var för bra för att åka på en ny uddamålsförlust bland många mot detta Tjeckien som vunnit så många avgörande slutspelsmatcher mot svenskarna.
Nu kom den i en kvartsfinal dessutom, den första VM-kvart Sverige förlorat på tolv år.
Senast det hände var jag också på plats i ryska St Petersburg, då Finland vann med knappa 2-1. På det elva VM som avgjorts däremellan har Sverige aldrig förlorat en kvartsfinal.
Nu måste den här turneringen analyseras noggrant inför nästa år, då Sverige har hemmaplan hela vägen och semifinaler och final spelas i Globen.
Är Pär Mårts rätt man att leda det laget?
Jag vet inte, men frågan måste i alla fall ställas. Jag gillar Mårts och tycker att han bär fortsätta, men det har varit lite för mycket snack om röda och gröna prickar i den här VM-turneringen. Det är ganska oväsentligt hur många klara målchanser Sverige skapat i en sport där det bara är målen som räknas.
Det är ingen katastrof att förlora mot tjeckerna. Inte alls.
Men med hemmaplan och sexton NHL-spelare i laget, växer också kraven och förväntningarna. Något gick snett den här gången och 3-7 mot ryssarna var heller ingen vacker syn.
Nu var det en hel del som gick emot Sverige i den här matchen.
Den svenska förstakedjan sprack redan efter en period, då Johan Franzén tvingades kliva av i ett läge där tjeckerna ledde med 2-1.
Då hade Sverige fått en drömstart med tidigt 1-0 efter 7.10 då Loui Eriksson gled in framför det tjeckiska målet och satte pucken mellan benen på Jakub Kovar.
Bara knappa minuten senare hade Daniel Alfredsson ett lika öppet läge att göra 2-0, men då räddade den tjeckiska målvakten.
Det blev starten till en total scenförändring. Tjeckerna spelade ut Sverige resten av första perioden och gjorde både 1-1 och 2-1 och svenskarna fick vara glada att Viktor Fasth räddade då Michael Frolik kom helt ren femton minuter in i perioden. Det kunde ha stått både 3-1 och 4-1 efter den perioden kändes det som.
Nu blev det 3-1 i den andra perioden då Martin Erat slog in pucken under Fasth i power play och i det läget hade nog de flesta på låktarna och hemma i tv-sofforna gett upp hoppet.
Det fanns inget som skvallrade om att Sverige skulle komma tillbaka.
Inte förrän Henrik Zetterberg gjorde sitt fantastiska solomål.
Hans 2-3 var matchens behållning då han stod ända ute vid högra sargkanten och sedan slet sig förbi alla tjeckiska försvarare, tog sig ända in framför mål, sköt och slog in sin egen retur.
Sådana mål gör bara en världsspelare.
Det gav enerig bara 45 sekunder före periodpausen och bara 45 sekunder in i tredje perioden kom 3-3, då Jonathan Ericsson drog in kvitteringen.
Resten av perioden blev rysk roulette kändes det som, där varje skott kunnat döda matchen. Chanserna var spridda åt båda håll.
Det blev också ett slumpmål som avgjorde. Ett litet svenskt misstag, en stort tjeckiskt mål.
Sedan var VM över för den här gången.