MOSKVA. Ja, Vitryssland, ja.
De som gav Tre Kronor värsta smällen någonsin, då vitryssarna vann med 4-3 i OS i Salt Lake City 2002.
Men det är inte där jag drar parallellen till dagens VM-match mot Norge.
Det är starttiden.
Under de snart 35 år jag följt Tre Kronor har jag aldrig varit med om en tidigare matchstart än den i Salt Lake City.
Den kvartsfinalen började 11.00 lokal tid och jag hann knappt få i mig frukost innan jag var tvungen att sticka till arenan.
Och några timmar senare hade jag gjort den sorgliga upptäckten att de svenska NHL-stjärnorna inte heller var tillräckligt vakna.
Den tidiga starttiden berodde naturligtvis på att tv-tittarna både i Sverige och Vitryssland skulle få bästa möjliga starttid, då det var åtta timmars tidsskillnad.
I Sverige började den matchen 19 på kvällen.
Matchen mot Norge börjar 12.15 här i Moskva, eller 11.15 hemma i Sverige.
Jag tror aldrig jag sett en VM-match med en tidigare start.
Nu har den här matchen inte samma betydelse.
Visst kan norrmännen vara ett hot om de får studsarna med sig, men det gäller inte liv eller död, vinna eller försvinna.
Sverige kommer gå till slutspel hur än den här matchen slutar.
Det är jag tämligen säker på.
Men det är lika bra att fixa kvartsfinalplatsen på en gång.
Så vi slipper spekulera.
4-2 till Sverige låter väl helt okay?

MOSKVA. Äntligen kommer det några sena ja, tack från svenska NHL-spelare.
Backen Mattias Ekholm och forwarden André Burakovsky är på väg till Moskva och inväntar bara klubbarnas godkännande.
John Klingberg finns också startberedd om han klarar Dallas läkarundersökning, vilket jag tror att han gör. Han har ju klarat allting annat den här säsongen.
På backsidan var det precis vad det här VM-laget behövde.
Klingberg har ju redan hyllats, men Mattias Ekholm är kanske en ännu viktigare pjäs i Mårts lagbygge.
Stor och stark i egen zon och även vass offensivt. Det här svenska laget behöver storlek och tyngd och nu landar 192 centimeter och 100 kilo i truppen.
Jag har alltid gillat Ekholm. En riktig vinnartyp som är beredd att offra en hörntand i varje byte.
André Burakovsky har jag sett för lite för att leverera några säkra omdömen.
Men kul att få se Burakovsky och Ehlers i samma VM.
André och Nikolaj, som spelar i Winnipeg och nu är med i Danmarks VM-lag.
Jag minns deras pappor ännu mer. Det oförglömliga radarparet Robert Burakovsky och Heinz Ehlers.
Först i Leksand och sedan i AIK.
De två tillhör de som skapat flest rubriker i svensk hockeyhistoria och inte enbart för att de var väldigt bra hockeyspelare.
Men de var garanterat två av de största profiler som spelat i SHL.
Heinz Ehlers har gått vidare i karriären som en väldigt framgångsrik tränare och nu senast i schweiziska Lausanne.
• • •
Kul också för Pär Mårts att äntligen få några ja, tack i sin sista VM-turnering.
Han var helt uppgiven och trodde inte på att någon skulle tacka ja efter andra Stanley Cup-omgången.
Jag är glad att han hade fel.
• • •
Synd att Filip Forsberg tvingades tacka nej.
Hade han inte varit skadad hade han kommit.
Det är jag helt säker på och han själv är bedrövad över att ha blivit stoppad.
Hans spetsegenskaper och målsinne hade det här laget behövt.
Men jag är glad över att han är en av få i sin generation som har kvar känslan att det är stort, större och störst att få representera sitt land och dra på sig en Tre Kronor-tröja.

MOSKVA. Ja, det verkar som Alexander Ovetjkin redan sitter på planet hit till VM i Moskva.
En av världens största hockeystjärnor. Ja, kanske den största.
Han och hans två lagkompisar Evgenij Kuznetsov och Dmitrij Orlov hade knappt hunnit duscha efter förlusten mot Pittsburgh förrän de var kallade till tjänstgöring i moderlandet.

Så här ser det ut på det ryska förbundets officiella hemsida.

Ryska förbundet verkar ha betydligt snabbare kanaler till sina NHL-spelare än den svenska lagledningen, där beskeden oftast dröjer flera dagar.
Det känns ju lite märkligt hur snabbt ryssarna kan få hem sina NHL-spelare.
Men alla vet att Alexander Ovetjkin älskar att spela i det ryska landslaget och alltid ställer upp.
Han brukar nästan åka direkt från omklädningsrummet till flygplatsen när hans säsong är över i NHL.
Han har bara missat ett enda VM för Ryssland sedan debuten 2004 och det var 2009.
Det här blir alltså hans tolfte VM av de senaste tretton och det sjunde i rad.
Det är nog hans sjukaste siffror av alla.
Bara att hålla sig frisk och speciellt då han är en av NHL:s mest uppmärksammade spelare, med massor av istid och tuffare säsonger än de flesta.
Jag kan bara beundra den inställningen, som helt verkar försvunnit bland de svenska NHL-spelarna.
Ovetjkin är värd all respekt.
Det finns väl ingen spelare i världen som älskar att spela för sitt land så mycket som den mannen.
• • •
Ryssland är alltså på väg att få tre superförstärkningar till ett redan bra lag och det är ingen rolig nyhet för Sverige.
Tre Kronor möter Ryssland i sista gruppspelsmatchen som spelas först på tisdag i nästa vecka. Då har alla de ryska förstärkningarna varit här sedan länge och hunnit anpassa sig.
En match som förmodligen kommer att avgöra vilket av lagen som blir tvåa i gruppen och slipper Kanada eller Finland i en kvartsfinal.
• • •
Sedan har ju Ryssland en president som älskar hockey.
Jag såg faktiskt Vladimir Putin spela i en uppvisningsmatch i Sotji i går.
Den direktsändes på rysk tv.
Det var många gamla storspelare med, men när Putin hade pucken fick han oftast fritt utrymme att göra vad han ville..
Det blev ett mål, två assist och en rejäl rova på isen.

MOSKVA. Ja, så har det känts här i Moskva efter en VM-start som till och med får Pär Mårts att undra om det här laget tar sig till slutspel ens.
– Ja, det är många som pratar om en kvartsfinal i St Petersburg. Men vi är inte där än. Vi måsta ta oss dit också och det finns inga lätta matcher längre.
Pär Mårts målbild inför varje turnering har alltid varit ett stort berg som ska besegras. En lång vandring som börjar VM:s första dag och där målet är att hamna på toppen och ta sig högre och högre dag för dag.
Men efter den här inledningen har Tre Kronor knappt lämnat baslägret.
– Ja, vi har spelat tre matcher och det har varit jäkligt mycket motvind och lera och snöstorm, beskriver Mårts resan hittills.
Kazakstan är nästa dagsetapp.
– Ja, stora, starka spelare där de flesta spelar i KHL. Det blir knallhårt, säger han efter dagens svenska träning.
Om Pär Mårts är pessimist eller realist vet jag inte.
Men jag har svårt att se att det här svenska laget inte ska komma bland de fyra bästa.
Det har brister, men det är bara Tjeckien och Ryssland som är bättre i gruppen.
Ändå är det med lite skräck många ser fram mot matchen mot Kazakstan i morgon.
Ett Kazakstan som har VM:s i särklass bästa power play så här långt.
Det är uppe i makalösa 66.67 procent efter två matcher, där kazakstanerna gjort fyra mål på sex försök.
Trots att de är nykomlingar i VM är de ett helt annat lag än det som spelade i B-gruppen i fjol.
De har fått en helt ny nordamerikansk förstakedja med Brendan Bochenski, Nigel Dawes och Dustin Boyd.
En amerikan och två kanadensare med färska kazakstanska pass och dubbla medborgarskap.
Och riktigt bra hockeyspelare med attityd.
De var den stora anledningen till att Kazakstan slog Schweiz på straffar i premiären och hade 4-4 mot Ryssland en bit in i tredje perioden.
Det är inget ofarligt lag om de får matchen dit de vill och om svenskarna drar på sig några onödiga utvisningar.
Men det skulle ändå vara en knall om Sverige förlorade.
Mitt tips:
Sverige vinner med 4-2.
• • •
Men det har inte varit någon leende förbundskapten i detta VM.
Pär Mårts hade nog hoppats på ett lyckligare slut på sina sex år som bas i båset.
Nu kan det ju sluta hyfsat lyckligt ändå. Det går aldrig att vara säker med svenska landslag.
En kvartsfinal som handlar om en enda match, en målvakt som spikar igen och ett lag som har studsarna med sig. Då är Sverige i en ny semifinal.
Och då är det precis som vanligt igen.

MOSKVA. Det var väl i och för sig rätt givet att Pär Mårts skulle byta målvakt igen, även om han påstod att han inte bestämt sig efter matchen mor danskarna igår kväll.
Men nu har jag i alla fall fått officiellt bekräftat att det blir Jacob Markström i målet mot tjeckerna i kväll.
Han var Sveriges bästa spelare i öppningsmatchen mot Lettland.
Jag kan även förstå att Viktor Fasth var ett sämre alternativ efter rekordsmällen mot tjeckerna senast, då det blev 1-7 i baken på bortais i Znojmo.
Jacob Markström öppnade båsdörren i den matchen, även om det ska sägas att Fasth inte kan lastas för de stora siffrorna.
Men jag tycker Pär Mårts alltid har haft lite svårt att bestämma sig för en förstemålvakt i VM-turneringarna.
I fjol hattade han med målvaktsvalet ända in på mållinjen och satte Jhonas Enroth i mål mot ryssarna i kvarten.
Det visade sig vara ett felbeslut och Enroth byttes ut vid 0-3 i början av andra perioden och Anders Nilsson kom in.
Nu ska jag inte påstå att det är några lätta beslut att ta och det är naturligtvis alltid lätt att vara efterklok.
Men jag tror att målvakter växer av att veta rangordningen redan från början.

MOSKVA. Sitter här i Moskva och ser Finland krossa Tyskland borta i St Petersburg.
Och 18-åringen Patrik Laine gjorde tvåa nya VM-mål och en ny assist när Finland slog Tyskland med 5-1.
Det innebar att han slog Jaromir Jagrs VM-rekord för 18-åringar på fem poäng (3+2).
Patrik Laine toppar både VM:s skytte- och poängliga med sina sex poäng (4+2).
På två matcher.
Jaromir Jagr behövde tio matcher på sig för att få ihop sina fem i VM i Bern 1990, då han debuterade som 18-åring.
Det här naturligtvis inget officiellt rekord och gäller spelare som fyllde 18 år samma år som VM-debuten. Annars hade Peter Forsberg varit med där uppe med sina sex poäng (4+2) från VM i Prag 1992. Men Foppa fyllde 19 senare på sommaren.
Jag var på plats när Jagr VM-debuterade för 26 år sedan och mötte en äppelkindad och 18-årig Jagr som rodnade av blygsel vid varje fråga han fick.
Jag skulle nog vilja påstå att Laine är snäppet vassare vid motsvarande ålder.
Finländaren har stormat in i det här mästerskapet som en superstjärna och matchen i matchen mellan honom och amerikanen Auston Matthews känns nästan som VM:s huvudnummmer.
Matthews blev mållös i första matchen, men gjorde två mål och en assist mot Vitryssland i går. Samma facit som Patrik Laine hade i sin VM-premiär mot samma Vitryssland.
I morgon kväll möts just Finland och och USA och garanterat alla ser fram mot prestigemötet mellan Patrik Laine och Auston Matthews, hockeyvärldens två bästa artonåringar.
De två kommer garanterat att gå som etta och tvåa i sommarens NHL-draft, där Toronto väljer först följda av Winnipeg.
Patrik Laine kan vara på väg att sno förstaplatsen om han fortsätter som han börjat och jag skulle välja Laine sju dagar i veckan. Han kan växa till en av de största någonsin om utvecklingen fortsätter.
I så fall blir han historisk – igen.
Ingen finländare har gått som nummer ett tidigare.
Laine har redan vunnit JVM-guld och blivit finsk mästare med Tappara den här säsongen.
Jag blir inte förvånad om han nyper ett till.

MOSKVA. Pär Mårts har slutligen gjort sitt målvaktsval och det blir Vancouvers Jacob Markström som startar i målet mot Lettland.
Det var väl ingen större skräll och målvakterna kommer förmodligen få delq på målvaktsjobbet i inledningen av turneringen innan Mårts bestämmer sig slutgiltigt.
Han brukar göra så.
Nu får Viktor Fasth vila efter smällen mot Tjeckien (1-7) senast.
Så här startar Tre Kronor mot Lettland:
MÅLVAKTER
Jacob Markström
(Viktor Fasth)
BACKPAR
Erik ”Chicago” Gustafsson, Adam Larsson
Erik ”Kloten” Gustafsson, Johan Fransson
Magnus Nygren, Oscar Fantenberg
KEDJOR
Mikael Backlund, Linus Omark, Jimmie Ericsson
Alexander Wennberg, Linus Klasen, Gustav Nyquist
Robert Rosén, Johan Sundström, Mattias Ritola
John Norman, Mattias Sjögren, Martin Lundberg

MOKSKVA. Det tillhör basfakta att plocka ut hockey-VM:s största stjärnor inför varje ny VM-turnering.
Jag har funderat och valt och problemet är att det inte finns en enda svensk som kan slå sig in på den listan.
Inte ens om jag skulle ta ut VM:s 20 största stjärnor.
Men jag tror det är Sveriges styrka i årets VM.
Svenska landslag är som bäst när de slår ur underläge och då alla vet att det inte går att lita på en eller två stjärnor i laget.
Både Norge och Tyskland slår Sverige på min lista.
Norge med New York Rangers poängkung Mats Zuccarello och Tyskland med sin supertalang Leon Draisaitl.
Bara det.
Kanada dräller av storstjärnor, Ryssland likaså.
Ryssarna har till och med råd att peta Ilja Kovaltjuk.
Men just att Kovaltjuk är petad tror jag är ett exempel på att de bästa spelarna sällan gör det bästa laget. Det var Kovaltjuk som var lagkapten för ryssarna i Prag förra året och gav nicken som fick ryssarna att lämna isen mitt under VM-vinnarnas Kanadas nationalsång efter finalen och svidande 1-6 i baken.
Det visar kanske hur maktkampen ser ut inför VM.
Ryssarna har råd att peta en världsstjärna som Ilja Kovaltuk, medan Pär Mårts får vara glad över varje spelare han kan få.
Men till slut.
Här är min högst personliga topp tio-lista på VM:s största stjärnor:
1. Connor McDavid, f, Kanada
Wayne Gretzky spelade ett enda VM. Det här kan bli det enda för The Next One. Passa på att njuta.
2. Patrik Laine, f, Finland
Redan ett JVM-guld och nybliven finsk mästare. Det här är Finlands kanske störste talan någonsin. Teemu Selänne får ursäkta.
3. Artemi Panarin, f, Ryssland
24-åringen valde att lämna KHL inför den här säsongen och gjorde braksuccé i Chicago. Njut av tekniken, spelsinnet och skridskoåkningen.
4. Auston Matthews, f, USA
En annan ung spelare som räknas gå som etta i NHL-draften i somras. En storväxt center som spås en lysande framtid.
5. Brad Marchand, Kanada
Boston-spelaren är en av NHL:s vassaste målskytta. Gjorde 37 mål i NHL i vintras och jagar en plats i World Cup.
6. Corey Perry, f, Kanada
Här talar vi en av världens vassaste målskyttar. Anaheims forward är en av NHL:s målfarligaste historiskt sett,
7. Leon Draisaitl, f, Tyskland
Jag trodde aldrig att en tysk skulle hamna på den här listan sedan Erich Kühnhackl la av. Men det här är en supertalang.
8. Taylor Hall. f, Kanada
Hade ett suveränt VM i Prag förra året. Verkar trivas bättre på den större isen i Europa med sin skridskoåkning.
9. Pavel Datsyuk, f, Ryssland
En av VM:s största stjärnor, men det gäller inte att bli alltför nostalgisk. Har bästa åren bakom sig.
10. Aleksander Barkov, f, Finlnad
Här är killen som jag kan vara störst när VM är över. Suverän säsong bakom sig i Florida Panthers.

MOSKVA. Jag sitter i Meldonium-fallens epicentrum i Moskva och hör att Abeba Aregawi kan passera WADA:s nya minimigräns.
Men jag bryr mig faktiskt inte.
Jag ser det fortfarande som fusk hur hela den här sörjan än slutar.
Vem bryr sig egentligen hur mycket man fuskat?
Milligram? Milliliter?
För mig är det bara grader i helvetet.
En halv idrottsvärld har proppat i sig detta Meldonium verkar det som och ingen har behövt den här typen av hjärtmedicin vad jag har förstått.
Men alla dessa idrottare har fattat ett beslut, klivit över en viss gräns och valt en förbjuden väg till framgång.
Varför skulle Abeba Areagwi ta en av Wada numera förbjuden produkt som knappt går att köpa utanför det gamla östblocket?
Det är frågan.
Skulle Stefan Holm ha gjort det? Carolina Klüft? Christian Olsson eller någon annan av det gamla svenska friidrottsundret?
Absolut inte.
Ingen har sprungit i det gränsland där Aregawi löpt fram.
• • •
Sedan är det så många andra oklarheter runt Aregawi att jag har svårt att se hur hon ska kunna komma tillbaka i ett svenskt landslag.
Uppgifterna om skenäktenskap har bara växt sig starkare, precis som uppenbara felaktigheter i rapporteringen både till skattemyndigheter och Migrationsverk.
Sedan vet jag inte om hon är ett offer, eller om hon har ställt till med hela den här soppan själv.
Jag misstänker det förstnämnda.
Det gör hela den här affären ännu mer tragisk.

MOSKVA. Ja, det var jag som satt där på på VM-hotellet Crowne Plaza i Moskva och väntade på Pär Mårts den här kvällen.
Ett rutinuppdrag. Lång väntan på egentligen ingenting.
Klockan gick, det väldiga tornuret som dominerar detta atriumbygge vid Moskvafloden hann gala tre gånger.
Jag satt mest om nickade åt alla norrmän som redan checkat in och gjorde sig hemmastadda.
Till slut höll jag nästan på att somna, medan svenskarnas spelarbuss segade sig fram meter för meter genom den alltid tröga trafiken från flygplatsen, medan jag sneglade åt den där förbannade klockan som verkade gå långsammare för varje sekund.
Det är därför jag alltid tar flygtåget numera och offrar armkraft (22 kilo resväska) på att ta den vägen och sista biten med tunnelbana. Där är det aldrig några förseningar i detta biltäta Moskva.
Men så kom en journalists utlimata belöning. Belöningen för all väntan.
Jag såg svenskarna välla in genom foajén, jag såg Jimmie Ericsson springa mot toaletten som jag själv gjort så många gånger efter en ofrivillig försening på en buss.
Jag reste mig och gick med lugna steg mot entrén.
Jag hade pratat med Pär Mårts flera gånger innan VM om trafiken i Moskva. Det var en intressant historia att dra upp.
Jag ville prata mer om det.
Men ingen Mårts.
Han var den enda som var försenad den här gången.
Den enda som var flera timmar sen.
Nu snackar vi inte Watergate eller historier som försökts tystasts ner, men jag misstänkter att Mårts visa-miss aldrig avslöjats om jag inte varit där och ställt en direkt fråga om var han var.
Peter Popovic kunde inte hålla sig längre. Han kunde inte ljuga på en rak fråga.
Men kul var det att ändå avslöja Mårts eget Visagate.
Även om det är glömt i morgon.