Ja, efter det här VM-guldet i Moskva alldeles nyss kan man verkligen tala om det.
Precis när Usain Bolt korsade mållinjen for en jätteblixt över den svarta himlen ovanför Olympiastadion.
Och tiden 9.77?
Ja, det måste vara nytt världsrekord i ösregn.
Samtidigt hade han amerikanen Justin Gatlin oväntat tätt i ryggen, amerikanen som sprang på nytt årsbästa 9.85.
Det gör att det segermarginalerna faktiskt fortsätter att sjunka för Bolt.
Åtta hundradelar är han minsta segermarginal på de fyra mästerskap på 100 meter han vunnit.
Frågan är om han hinner hålla undan ända över OS i Rio om tre år, som är hans slutmål som idrottsman.
Men jag kan inte låta bli att imponeras av Usain Bolts imponerande lugn och att alltid kunna pricka formen till mästerskapen.
Nu stördes han inte ens av det skyfall som började vräka ner över Olympiastadion precis innan start.
Jag vet snart inte vad jag ska säga om denne man, som bara startat i det här mästerskapet.
På lördag kommer han att springa hem guldet på 200 meter, där han är ännu mer ohotad och där marginalerna är större än på hundra. Där har han till och med råd att göra ett misstag eller två.
Och så återstår finalen på 4×100 meter som avslutning på VM:s sista dag på söndag.
Jamaica som var etta, trea, fyra och femma i finalen på 100 meter är naturligtvis gigantiska favoriter.
• • •
Ja, vilken kväll det blev och inte ens regnet och åskan som kom störde 100-metersfesten.
Det skapade bara en passande kuliss till den man som kallas ”The Lightning Bolt.”

Abeba Aregawi gjorde som vanligt.
Hon spydde och vann.
Jag har sett henne göra det flera gånger den här säsongen, bland annat i Diamond League-premiären i Doha och senare i Lausanne.
Moa Hjelmer spyr efter loppen
Aregawi före.
Hon vet inte själv vad det beror på, men är förmodligen en reflex på grund av spänningen inför loppen.
Det är ingenting som verkar påverka hennes löpning det minsta i alla fall.
Snarare tvärtom.
Och jämförelsen med Bolt?
Ja, då menar jag lättheten hon vann sitt försökslopp med.
Full kontroll hela vägen utan att ta ut sig det minsta.
Det ser onekligen ut som hon är på väg mot ett svenskt VM-guld.
• • •
Det är inte Philip Nossmy.
Han blev nummer 23 av 33 startande på tiden 13.66 och var inte i närheten av att ta sig vidare.
Ytterligare ett exempel på att de som klarar VM-kvalgränsen sent och i en enda tävling aldrig lyckas på mästerskapen.
De brukar vara helt slut när de kommer till VM efter att ha jagat kvalgränsen hela säsongen.

Usain Bolt joggade hem sitt försöksheat på 100 meter.
Alla andra sprang.
Idag kan ingen stoppa honom.
Jag är ännu mer övertygad än jag var innan det här loppet.
Och då var jag tvärsäker.
Nej, Usain Bolt visade att han är VM:s största stjärna och är väl den enda i branschen som kan skapa uppståndelse redan på uppvärmningsarenan.
Jag såg ingen som ens kan hota Usain Bolt i söndagens semi- och final.
Justin Gatlin – knappast.
Amerikanen verkade redan gardera sig inför en förlust med att berätta att han har problem med tekniken och sjunker ner för mycket i löpningen.
Även om Gatlin och den andre amerikanen Mike Rodgers var de enda som var under tio sekunder (9.99 respektive 9.98).
Men de sprang som sagt.
Bolt joggade.
Nej, den som imponerade mest på mig förutom maestron själv, var den som kallas ”nye” Bolt på Jamaica.
Den 21-årige och 193 centimeter långe Kemar Bailey-Cole.
Han vann sitt heat på 10.02 och såg ut att lufsa fram med samma stil som Bolt.
Han akn bli något när han blir stor.
Bolt tror till och med att Bailey-Cole kan nå samma klass som han själv.
Men det är kanske att ta i väl mycket.
Jag tror aldrig sprintvärlden får skåda en sådan som Usain Bolt igen.
• • •
Just nu är det VM-invigning här inne på arenan.
Ganska imponerande för att handla om ett VM måste jag säga.

Äntligen i en mästerskapsfinal efter en lång rad kvalmissar.
Alhaji Jeng gled över 5.55 i andra försöket och det räckte för att ta sig till final.
Och lite spännande blev det då storfavoriten Renaud Lavillenie rev första försöket på sin ingångshjöjd 5.65.
Men i det andra var han lika högt över som förväntat.
Jag tror det nya samarbetet med Yannick Tregaro som tränare ligger bakom Alhaji Jens återuppståndelse.
Det är en mer stabil och harmonisk Alhaji Jeng numera.
Ja, riktigt kul.
Jag hade nästan gett upp hoppet om 31-åringen.
Senast han var en mästerskapsfinal var i VM i Berlin 2009. Då kom han tolva i finalen.
Men han verkar trivas i Moskva.
Det har i den här stan han hade sin hittills största framgång med ett VM-silver inomhus 2006.
Men den här gången blir det knappast någon medalj.
• • •
Däremot har det inte startat lika bra för tiokamparen Marcus Nilsson.
Sist efter de två första grenarna 100 meter och längd.
Det stod fel i resultatlistorna efter hans 100 meter, där han var sist i sitt heat på 11.42.
Men i de officiella papperen stod att han varit fyra på 11.09.
Jobbig start i värmen.

Usain Bolt är inte bara världens snabbaste man.
Han är också världens roligaste snabbaste man.
Den här reklamen skulle inte ha funkat med någon annan. Titta och njut av kaxigheten.

http://youtu.be/DSjZpaow8mg

LONDON. Ja, vad ska man säga.
En härligt ljum sommarkväll och 60.000 åskådare på plats på Londons OS-stadion.
Så här såg det ut på läktarna:

Festligt, fullsatt, friidrott.

Man önskar ju att alla friidrottsgalor såg ut så här, men det är inte alla galor som firar ettårsjubileum av OS.
Och det kändes verkligen som att vara tillbaka på OS. Lika fantastisk stämning, även om 20.000 åskådarplatser plockats bort för att krympa stadion till mera normala mått.
Och så ukrainske höjdgalningen Bohdan Bondarenko som hoppar som ingen annan just nu.
När han var ensam kvar i tävlingen begärde han upp ribban på 2.43, en centimeter över Patrik Sjöbergs europarekord. Det förstod jag.
Men efter en knapp rivning la han upp ribban på 2.47 inför sitt andra försök.
TVÅ centimeter över Javier Sotomayors världsrekord från 1993, som fyller 20 år i morgon den 27 juli.
Det är ju inte riktigt vad man förväntar sig.
Nu gick inte det, men det var inte så himla långt borta. Och det var andra gången i rad som ukrainaren hoppade på världsrekordhöjder. Senast i Lausanne hoppade han på mer logiska 2.46 och struntade i Sjöbergs europarekord.
Varför?
Jag frågade honom efter den tävlingen och han svarade att han inte ens visste vad europarekordet var.
Hur som helst.
Bondarenko är inte som andra.
Men jag är ganska säker på att det snart är han som har världsrekordet i höjdhopp.
Hans andra hopp på 2.47 var inte långt borta.
• • •
Bondarenko trissade verkligen upp publiken inför kvällens huvudnummer.
Usain Bolt på 100 meter.
Efter en usel start fick han kämpa för att vinna på 9.85.
Det är nästan som han vill skapa lite spänning inför VM, nu är de tuffaste motståndarna är borta.

I morgon avgörs Alexander Edlers öde i Zürich i Schweiz.
Jag hade nästan glömt hans olyckliga knätackling på NHL-stjärnan Eric Staal under VM i Globen.
Men i dag mötte jag förbundets landslagschef Tommy Boustedt på Arlanda.
Han var på väg till Zürich för det avgörande beslutet om Edlers avstängning inför IIHF:s disciplinkommitté.
Där finns Boustedt från förbundet, Alexander Edler själv och hans agent och advokat Mark Stowe.
– Men vi tycker att det är viktigt och vill få ner Edlers avstängning till en eller två matcher. Jag har med mig videoupptagningar för att visa att det inte var så farligt som det såg ut. Skadan på Eric Staal blev ju inte så allvarlig som man trodde från början, säger Boustedt.
Men är Alexander Edler så viktig för OS-laget att han är värd allt besvär?
– Det är en bra back och ger Pär Mårts ett större urval när han ska bestämma OS-truppen, säger Boustedt.
Det är en stor apparat som satts igång för att få disciplinkommitténs rekommendation från VM i Globen att förkortas.
Där rekommenderades fem matchers avstängning.
– Han hann sitta av två matcher under VM och vi hoppas för ner det till kanske ytterligare en match. Då skulle han vara tillgänglig för OS i Sotji. Men ytterligare tre matcher är hela grundspelet i OS.
Ja, då är det kört.

Ja, rent bokstavligt menar jag då, förstås.
Detta förbannade väder som förstör så mycket för svenska friidrottare och galaarrangörer.
Efter en stekande het dag, drog molnen in lagom till att Karlstads Grand Prix skulle starta vid 19-tiden.
Och sedan började regnet falla och temperaturen sjunka.
Det blev mera höst än sommar och jag satt där på och huttrade på läktaren, men jackan kvar på hotellrummet.
Så kan det gå.
Vädret gjorde att alla chanser till toppresultat försvann.
Men vad som var värre var att det lilla självförtroende som Ebba Jungmark hade kvar också försvann i regnet.
Jag har inte hört henne så resignerad på hela säsongen.
Nu tvekar hon verkligen om VM och verkar inte känna något hopp.
Bara hopplöshet.
Ebba som tagit medalj i tre inomhusmästerskap, men som har så hopplöst svårt när hon flytta utomhus.
Hon verkar inte få någon ordning varken på sin ansats eller fot och risken är stor att hon väljer att stanna hemma från VM i Moskva.
Så kändes det i går i alla fall.
• • •
Nej, det var inga nya svenskar som klarade kvalgränsen till VM och med tanke på Ebbas nya tveksamhet kan det till och med bli så att VM-truppen krympte den här kvällen i Karlstad.
• • •
Starkt av Erica Jarder att hoppa 6.58 i damernas längd. Hon har inte tävlingshoppat på en månad, men visade att VM-formen är på väg.
Tuff inställning har hon också.
Det är final i VM som gäller och ingenting annat.
• • •
Michel Tornéus fick det däremot inte att lyfta den här gången heller. Här spelade naturligtvis vädret en avgörande roll också, då Tornéus stannade på 7.77. Det räckte till en andraplats.
• • •
Kvällens huvudnummer var duellen mellan Irene Ekelund och Moa Hjelmer på 200 meter.
Det blev ingen riktig duell, då Irene var uppe Moa redan efter halva kurvan. Sedan höll hon ifrån ända in i mål och gav inte Moa en chans.
Segertiden blev 23.27 vilket är fantastiskt bra med tanke på förutsättningarna.
• • •
Men som sagt:
Vädret förstörde en riktig galakväll och alla chanser att klara några kvalgränser till VM.
Vädret som är friidrottens värsta motståndare i det här landet.

Ja, det blev trots allt så efter en av friidrottens mörkaste veckor någonsin.
Fantastiska resultat, fantastiska idrottare.
Själv blundade jag när Justin Gatlin vann 100 meter på 9.94. Jag ville inte riktigt räkna det resultat från en fuskare som varit avstängd fyra år och nu kommit tillbaka. Jag kan aldrig lita på hans resultat längre.
Men i övrigt var det som sakt fantastiskt.
Precis som vädret.
Så där härligt kvällsvarmt och lite fuktigt i luften som ger optimala förutsättningar i friidrott.
Och störst av allt:
Att få se Mo Farah krossa Steve Crams 28 år gamla brittiska rekord på 1500 meter.
Mo Farah vann 5.000 och 10.000 meter i OS i London förra året och ingen trodde att han skulle kunna springa så snabbt på 1500 som 3:28.81.
Inför galan skämtade Mo Farah om att han kanske skulle knäcka Steve Crams gamla rekord på 3:29.67, då Cram blev första man i världen under 3.30.
Ingen trodde honom och allra minst Steve Cram själv som jobbar som expertkommentator på BBC numera och själv kunde se sitt rekord slås från läktaren här i Monaco.
Det fanns goda skäl till det.
Mo Farah personliga rekord på 1500 meter var 3:33.98 och fyra år gammalt.
Nu krossade 30-åringen det med över fem sekunder.
Det visar att allt är möjligt och Mo Farah visade än en gång vilken stor idrottsman han är.
Jag hoppas det smittar av sig på Mustafa Mohamed, som är mångårig vän med britten med rötterna i Somalia.
Nej, stor idrott.
Och förresten, det var nytt europarekord också.
• • •
En annan favorit är amerikanska höjdhopperskan Brigetta Barrett.
Hon slog både Blanka Vlasic och Anna Tjitjerova då hon var den enda som tog 2.01.
Här är det show från början till slut, både på tävlingsbanan och på presskonferenserna.
Mer sånt.
Friidrotten behöver verkligen profiler som Barrett.
• • •
Svenskarna, då?
Ja, ingen stor kväll. Ebba Jungmark och Emma Green Tregaro hoppade som vi vant oss att se dem.
För Emma var det tvärstopp efter att ha klarat obligatoriska 1.95.
Och Ebba jobbar fortfarande med gåtan varför det går så mycket sämre ute än inne. Nu höjde hon sitt årsbästa till 1.89, men var chanslös på 1.92.
Kim Amb i spjut nådde över 80 meter i sitt sista kast, men det räckte inte långt en kväll där så många var så bra. Tjecken Vesely värkte iväg spjutet 87.68 vilket var nytt världsårsbästa.
Kim Amb vann Diamond League-tövlingen i Lausanne senast, men är inne i en tung träningsperiod.
Och han är fortfarande nybörjare på den här nivån om man ska se det krasst.
Men framtiden är hans.

Först Veronica Campbell-Brown.
Och nu Tyson Gay.
Två av friidrottens största namn har åkt dit för dopning på bara några veckor.
Jag blir nästan spyfärdig.
Tyson Gay träffade jag i Lausanne så sent som för en dryg vecka sedan, där han berättade om sin nya träning och hur den gjort honom både starkare och bättre.
Jo, pyttsan.
Nu erkänner han själv (det hedrar honom, men minskar inte min ilska) att han tagit ett otillåtet preparat, men skyller på att han blivit blivit sviken av någon han litade på.
Det låter som Balco-historien om igen.
Att han fått några garantier om att det medel han tagit inte skulle gå att spåra.
Nu blir han den absolut största stjärna som blir avstängd, sedan Marion Jones erkände att hon dopat sig i stort sett hela karriären (och utan att åka fast vid någon dopningskontroll.)
Och frågorna hopar sig.
Går det att göra dessa världstider på 100 meter utan att vara dopad?
Tyson Gay kastar ju en skugga över alla sina medtävlare och speciellt Usain Bolt.
Jag är helt förbluffad över att Tyson Gay åkt dit. Jag har alltid haft intrycket att han varit ärlig och rak och inte någon fuskare. Han är djupt religiös och jag inbillade mig att det inte gick ihop med hans tro.
Men det gjorde det tydligen.
• • •
Friidrottens rykte fläckas alltid där så stora namn avslöjas som fuskare.
Jag tyckte det räckte med Veronica Campbell-Brown, Jamaicas stora damstjärna, som enligt uppgift kommer bli avstängd sex månader.
Nu åker en ännu större stjärna fast.
• • •
Tyson Gay fick 100.000 dollar – 680.000 kronor – bara för att starta i Lausannes Diamond League.
Det kan ha varit de sista pengar han tjänade som friidrottare.