Toronto får välja först i NHL-draften i somras och har en jättechans att skaffa sig en framtida fixstjärna.
Klubben som gjort alla misstag det går att göra när det gäller värvningar de senaste tio, tjugo åren.
Nu har man en framtida stjärna i William Nylander och en möjlighet att lägga grunden till en ny storhetstid.
Då pekar allt på att de tar amerikan Auston Matthews.
Jag vill se Laine i Toronto eftersom han påminner så mycket om Mats Sundin och har samma utvecklingspotential.
Ja, kanske ännu större.
Patrik Laine är 194 centimeter och väger 95 kilo. Och är högerskytt.
Mats Sundin är 195 lång och vägde 105 som mest och rightare.
Nu vet jag efter att ha lyssnat runt med en hel del NHL-scouter, att Toronto är helt inne på Matthews-spåret.
Big mistake.
Tror jag.
Jag tyckte Laine var minst en klass bättre i JVM.
Jag tror han kommer vara bättre även i VM i Ryssland där båda är med.
Det kan möjligen få vågskålen att väga över till Laines fördel.
Jag hoppas det.
För i vilka färger ska en finländare spela om inte i blått och vitt?

Det känns onekligen så när jag går igenom Pär Mårts preliminära VM-trupp till Moskva.
Jag kommer ihåg att jag döpte truppen till VM i Quebec 2008 till ”det dödsdömda landslaget” inför den turneringen.
Peter Wixtröm tog en klassisk bild på träningslägret, där delar av laget stod på en gammal historisk skeppskyrkogård i Portland på den amerikanska östkusten..
Det var skymning, det var ruggigt, det var kallt.
Ungefär den känslan får jag nu också.
Mörk och illavarslande.
Den gången kom några sena förstärkningar som Henrik Lundqvist i mål och Nicklas Bäckström och Sverige lyckades till slut pressa självaste Kanada i semifinalen (4-5 till slut) i deras hittills enda VM på hemmaplan.
Men den här gången ser jag inte något sådant komma.
Det är skillnad att flyga den långa vägen till Moskva än att ta en direktflight till Quebec och noll tidsskillnad i Kanada.
Nu får Pär Mårts åka till VM i Moskva som kraftig underdog.
Lägger jag det här svenska laget bredvid laguppställningarna från Kanada, Ryssland och Finland så är skillnaden enorm.
I alla fall på papperet.
Ja, till och med större än den kanske någonsin varit.
Inget ont om de spelare som nu åker till Moskva och svenska spelare har en förmåga att växa som lag i mästerskapen.
Nu finns heller ingen fixstjärna, utan alla är medvetna om att de måste göra jobbet.
Men det är ändå en av de tunnaste VM-trupper jag sett.
Kanske den tunnaste någonsin.
Jag saknar både spets och bredd och framförallt målskyttar.
I Prag hade Sverige Filip Forsberg som gjorde målsuccé och var tvåa i VM:s skytteliga med sina åtta mål.
Det fanns målskyttar som Loui Eriksson och Oscar Möller som gjorde fyra mål var.
Vem som ska göra de målen den här gången ser jag inte. Det skulle vara Gustav Nyquist i så fall, men han är väldigt ensam i den kategorin.
Jag hoppas att någon kliver fram och överraskar mig, men så här veckan innan VM-starten hittar jag få som kan skicka in passningarna från Linus Klasen och Linus Omark.
Nej, jag fick plötsligt en väldigt stor klump i magen.
Hur ska det här sluta om ett betydligt bättre lag åkte ut redan i kvarten i fjol?
Det är bara hoppas på en tursam kvartsfinal mot något blåbär i den andra gruppen.
Annars ser jag inte att svenskarna ska ta sig längre än till en kvart.
Den här gången heller.
• • •
Nu är inte tunnaste truppen lika med sämsta laget någonsin.
Det är en himmelsvid skillnad där.
Jag hoppas verkligen att spelarna i det här VM-laget bevisar det i Moskva.
• • •
Stommen i det här laget är till slut spelare från Skellefteå, som fick med sex man i truppen.
Samma Skellefteå som var chanslöst mot Frölunda i SM-finalen.
Jag hoppas inte att det är ett dåligt omen.
• • •
Jag trodde Linus Hultströms skott från blå skulle ta honom ända till Moskva. Så blev det inte. Och även Magnus Nygren är struken.
Där försvann ännu ett offensivt hot.

Tre Kronor gjorde ett bedrövligt genrep mot tjeckerna.
En historiskt stor förlust med 1-7 och den största någonsin mot Tjeckien sedan de blev en egen nation.
Jag får gå tillbaka ända till 1988 – för 28 år sedan – för att hitta en större förlust mot gamla Tjeckoslovakien. Då blev det 1-10 i en tidig träningslandskamp.
Och den här stjärnsmällen kommer med bara en vecka kvar till VM-premiären mot Lettland.
Jag skulle inte vilja vara Pär Mårts och försöka knåpa ihop en VM-trupp efter det här.
Han kan inte ha fått många svar i den här matchen från de spelare som är på gränsen. Eller också var det precis vad han fick.
De enda raka svar han fått är nya nej från svenska NHL-spelare, då både Jakob Silfverberg och Rickard Rakell i Anaheim tackat nej till VM.
Snart har Mårts inga spelare kvar att hoppas på, om han nu inte väntar in andra slutspelsomgången i NHL.
Han hade inte planerat det, men jag undrar om han har något val i det här läget.
Som det här såg ut.
Precis som i dubbelmötet mot ryssarna vann Sverige första matchen och tappade sedan allt i den andra.
Mot ryssarna blev 4-0 till 1-4.
Mot tjeckerna förvandlades 7-2 i första mötet i onsdags till 1-7 idag.
Sverige gjorde en godkänd period, den andra, som slutade 1-1.
I den första och tredje blev de mer eller mindre överkörda.
Viktor Fasth lämnades ensam gång på gång och hade inte heller han sin bästa dag. Jag kan inte minnas att han släppt in sju mål i Tre Kronor tidigare.
Det skapar naturligtvis även det ett litet problem, då jag tror att Pär Mårts räknat med Fasth som given etta i VM.
Fasth som inte hade förlorat en enda landskamp tidigare i vinter och vunnit fem raka.
Men nu var det som allt slog tillbaks mot honom på en gång.
Ändå tror jag på Viktor Fasth i målet. Han har en förmåga att alltid resa sig och komma tillbaka ännu bättre. Och gör han inte det är jag inte orolig med Jacob Markström som stark backup.
• • •
Det är bara lite drygt två år sedan tjeckernas David Pastrnak spelade i Södertälje.
Efter två säsonger i Boston i NHL var han banans bästa spelare.
Och fulaste.
Hans armbåge i ansiktet på Skellefteås Martin Lundberg är bland det fulaste jag sett i vinter och Lundberg fick lämna matchen med en befarad hjärnskakning. Är det så illa är även han borta från VM.
Precis det Pär Mårts INTE behövde.

Finland får hem stjärnorna Mikko Koivu och Mikael Granlund till hockey-VM i Ryssland.
Och jag börjar ana en historisk trippel för finländarna.
De har ju redan vunnit VM-guld i JVM på hemmaplan och krossade sedan Sverige i finalen i J18-VM med 6-1.
Flygande finländare har vi hört talas om.
Men just nu känns det som hela den finländska hockeyn flyger.

Jag tror inte någon ska underskatta den framgångsvåg och det självförtroende två JVM-guld redan gett.
Sådant brukar smitta av sig.
Nu har Finland ett VM-lag som ser urstarkt ut framåt och där de fått till en mix av äldre stjärnor och de unga som just nu stormar fram.
Jag tror Patrik Laine kan bli samma sensation i VM, som Mats Sundin var för Sverige då han både vann VM:s poängliga och spelade fram Tre Kronor till VM-guldet i Åbo 1991.
Och 20-åriga Aleksander Barkov kommer från en stark säsong i NHL och Florida Panthers, där han redan spelat i tre säsonger.
Sedan spelar det ingen roll att finländarna ser lite tunna ut på backsidan.
De är inne i ett stim och har alla chanser att fullborda en unik trippel.

Frölunda har haft presskonferens efter Rosseli Olsen-gate och vad sa egentligen klubbdirektören Christian Lechtaler?
Ska jag sammanfatta hur jag uppfattade det hela blir det ungefär:
Goddag yxskaft.
Inga vettiga svar alls.
Inte ett smack mer än att norrmannen blir kvar i klubben kontraktstiden ut.
Det har jag inga synpunkter på.
Däremot förstår jag inte hur Frölunda kan ta det här så till synes lättvindigt.
”Personligen kan jag tycka att det är synd för Mats som ska kliva in i en VM-turnering. Det här gör det ju inte lättare. Vi ska försöka stötta honom så bra som möjligt så han kan göra en så bra turnering som möjligt.”
Så sa Christian Lechtaler under presskonferensen och det är ett resonemang som jag inte riktigt förstår.
Jag kan tycka synd om Mats Rosseli Olsen som människa, men att det här stör uppladdningen inför VM i Ryssland nästa vecka har Roselli-Olsen ställt till med helt själv. Ja, inte helt själv. Han var påhejad av några av sina lagkompisar.
Alla vuxna människor med direktörslöner.
Nej, Frölunda har mycket att jobba med om de ska leva upp till alla vackra ord om värdegrund och att vara förebilder.
Den grund de står på just nu verkar nämligen inte värd så mycket.
Det låter mest som tomt snack.
Lechtaler lät mer som en politiker och sa egentligen ingenting.
Vilka följder det skulle få för norrmannen kommenterade så här:
– Vi tar det här på största allvar och kommer att vidta åtgärder, men vad vi gör håller vi internt.
Goddag yxskaft, alltså.
Och locket på.
• • •
Och för att förtydliga en sak för vissa som inte verkar helt läskunniga:
Jag har ALDRIG krävt att Mats Rosseli Olsen ska få sparken.
Jag ser till och med fram emot att se honom spela för Norge i VM.
Däremot har jag tagit upp det ”omöjliga” i en situation där en klubb som öppet stoltserar med sitt jobb att skapa både goda värderingar och goda samhällsmedborgare, plötsligt står med en spelare som gör precis tvärtom. Och inför hela Sverige, dessutom.
Det jag frågat mig är om Frölunda verkligen kan behålla en sådan spelare i laget.
Nu har vi svaret.
Det kunde de.
Det har jag inga problem med.
Men klubben får samtidigt räkna med att det framtida förtroendet kan rasa till Åsa Romson-nivåer.

Ja, det är vad jag undrar mest just.
Kan Mats Rosseli Olsen vara kvar i Frölunda efter inhoppet på fotbollsplan under det avbrutna mötet mellan IFK Göteborg och Malmö?
Frölunda där ordföranden Mats Grauers fokuserar så mycket på värdegrunder och hur spelarna uppträder mot varandra och andra.
Nu ser jag en av hans guldhjältar föras bort av ordningsvakter som vilken fotbollshuligan som helst och fortfarande iklädd Frölundas specialtryckta t-shirt efter SM-guldet.
Glatt leende rakt in i kameran.
Hur tänkte han där?
Inte alls förmodligen.
Och speciellt inte när både han och några lagkompisar börjar twittra om det direkt efteråt, som om det bara varit en rolig grej. Något att skratta åt. Då har man inte insett allvaret.
Och hur tänker Frölunda?
Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare, så jag har inget att jämföra med eller vilka konsekvenser det blivit.
Men i en klubb som bygger så mycket på värdegrunder och sätter så stor vikt vid spelarnas uppträdande har jag svårt att se att Frölunda bara kan sitta med armarna i kors.
Norrmannen har ett gällande kontrakt i två säsonger till.
Kan han ens spela kvar?
I min värld har jag svårt att se det, men jag kanske överreagerar.
Det har i alla fall grumlat guldfirandet i Göteborg.
Ordentligt.

SKELLEFTEÅ. Jag sitter kvar i Skellefteå och tittar ut över en stad i sorg.
Till skillnad mot Göteborg.
Snön yr utanför hotellfönstret i något som måste vara en av årets sista snöstormar.

Skellfteå dagen efter. Fler har fallit än Skellefteå i snöovädret.
Jag hoppas det i alla fall, för alla de som bor här.
Men ingen hade väl märkt solen ändå en dag som denna i en av Sveriges mest hockeytokiga städer.
Frölunda flög hem direkt efter matchen och champagneregnet.
Det blev ingen fest i Skellefteå i år heller och kurvan pekar obönhörligen nedåt efter sex raka finaler med silver, silver, guld, guld, silver, silver.
Jag misstänker vad nästa steg blir om inte hungern växer igen.
Toppen har nåtts och även om Skellefteå kommer att få ett starkt lag nästa säsong också, så har jag svårt att se dem ta ett SM-guld.
Det är en organisation under förändring och där den röda tråden genom alla år – sportchefen Lasse Johansson – säger hej och tack nu.
Frölunda har tagit över.
Kopian har överglänst originalet.
De är svenska mästare och väldigt värdiga sådana.
De knockade Djurgården med 4-1 i kvartsfinalen, de kämpade ner fysiskt starka Luleå i semin med 4-2 i matcher och krossen 8-2 i sista matchen i Coop Norrbotten Arena.
Och så 4-1 i matcher mot seriesegrarna Skellefteå.
Totalt 12-4 i matcher.
Det är gamla Skellefteå-siffror.
Ändå tyckte jag och många andra att SM-finalen blev avslagen och en av de tristaste på många år. Eller kanske just därför.
Det hände liksom aldrig någonting som blev en snackis i stugorna.
• • •
Men kanske var det Leksand som förstörde allt när de slog Modo och tog sig tillbaka till SHL i en klassiker som redan gått till hockeyhistorien.
En match som engagerade alla. En match som väckte alla minnen som finns om vad idrott handlar om innerst inne.
David mot Goliat.
En matchserie där det osannolika hände gång på gång, där det var känsloutbrott hos tränarna i båda båsen och Andreas Johansson lovade att betala 10.000 kronor till den lokals CMore-reportern om Modo inte höll sig kvar.
Och ”bonnläppen” Perra Johnsson var så folklig och så långt från finalslips, kavaj och skjorta som det går att komma. Men älskad av folket och med all rätt.
Det var en kamp som gick till sju matcher och som innehöll mer dramatik och svängningar än hela SM-slutspelet tillsammans.
Det var idrott på sin absoluta toppnivå.
Hockeyn var inte i närheten av samma klass som i SM-finalen, men det är så mycket annat som gör en kamp.
Somliga har det.
Andra inte.
• • •
Samtidigt vill jag avsluta med att säga grattis, Frölunda och god fortsättning, Skellefteå.
Två extremt proffsiga organisationer.

Det känns nästan så när jag kliver upp en tidig morgon här i Skellefteå.
Guldstan som blivit silverstan.
Frölundas Artturi Lehkonen sköt Frölunda till SM-guld och vann både slutspelets mål- och poängliga med sina 19 poäng (11+8).
Och när jag kastar mig över datorn för att kolla hur det gick för Sverige i finalen i JVM för 18-åringar möts jag av samma budskap.
Finland rules.
De vann både junior-VM för 18- och 20-åringar den här säsongen efter krossen och 6-1 mot Sverige i natt.
De är en nation som spottar ur sig supertalanger just nu.
Storstjärnan Jesse Puljujärvi anslöt först till slutspelet, men blev en avgörande kraft på väg mot guldet.
Han gjorde ett äkta hat trick i nattens final.
Han är en av tre finländare som räknas gå topp tio i sommarens NHL-draft, tillsammans med Patrik Laine och backen Olli Juolevi.
Det är imponerande.
I Finland jämförs de nya talangerna med nationalidoler som Teemu Selänne och Jari Kurri.
Patrik Laine jämförs till och med med superstjänan Mario Lemieux.
Och det är kanske dags för svensk hockey att göra ett studiebesök i den nya talangfabriken.

Rysslands president Vladimir Putin var med på det ryska hockeyförbundets styrelsemöte i fredags. Det var då man sa definitivt nej till det svenska KHL-projektet Crowns.
Det avslöjar Svenska Ishockeyförbundets ordförande Anders Larsson så här timmarna före nedsläpp i den femte SM-finalen.
Det är väl den här satsningens största merit – att till och med Putin var inblandad till slut.
Det var natuligtvis det sista vi hörde av Crowns. Eller bör i alla fall ha varit det.
Men så länge inte en svensk KHL-satsning har Svenska Ishockeyförbundets välsignelse, så blir det heller inget KHL-lag.
Det har varit glasklart redan från början.
Det är bara att läsa paragraf 501 i Internationella Ishockeyförbundets bestämmelser.

501. International Games

Only Member National Associations, leagues and/or clubs are authorized to organise and/or participate in international games, leagues or other competitions in accordance with Bylaw 501 and 502.

Clubs, teams, players and officials taking part in such games shall be subject to the applicable IIHF Statutes, Bylaws, Regulations/Codes and Official Playing Rules.

A club that wishes to participate in and/or organise an international game or other competition must first obtain the permission of its Member National Association.

A club that wishes to play in a cross-border league and/or league of a Member National Association where the club is not located must first obtain the permission of the Member National Association where the club is located. The Member National Association where the club is located must consult with the necessary national league. If the club obtains the permission of the Member National Association where the club is located, it must then obtain the permission of the Member National Association of the country where the club’s future league is located. The IIHF Council shall exercise oversight authority over the aforementioned approval and consultation process and shall refer all violations to the Disciplinary Board.

For purposes of this Bylaw and Bylaw 502, location means the place where the club is conducting its daily operations, specifically including but not limited to, the venue where the club is holding it home games.

For all international games, the IIHF Official Rule Book shall apply and official game sheets must be completed.

All international senior club team and national team games must be officiated by IIHF licensed referees and linesmen.
• • •
Det finns alltså inga utvägar eller undantag.
Nu är också dörren definitivt stängd tack och lov.
Det har varit mycket spekulerande och överdrifter, men nu stänger i alla fall jag dörren för sista gången.

Dagens femte SM-final kan vara Lasse Johanssons sista match som sportchef i Skellefteå.
På ett tag i alla fall.
Vinner Frölunda är han en förlorare liksom alla andra i Skellefteå, för fjärde gången i sex raka SM-finaler.
Men i mina ögon är både han och Skellefteå vinnare ändå.
Att hålla ett sådan grepp i SHL med fyra raka seriesegrar, att växa till en av de största dynastierna någonsin, ska egentligen vara omöjligt för en svensk SHL-klubb i dessa tider.
Omsättningen av spelare är enorm och jag tittade bara snabbt på alla de spelare som Skellefteå skeppat i väg till Nordamerika under Lasse Johanssons åtta år som GM.
Då har jag inte brytt mig om de som gått till KHL eller valt andra svenska klubbar.
Så här ser det ut:
MÅLVAKTER
Joacim Eriksson
BACKAR
David Rundblad
Tim Erixon
Adam Larsson
Petter Granberg
Johan Alm
John Klingberg
FORWARDS
Melker Karlsson
Pierre-Edouard Bellemare
Oscar Lindberg
Petter Emanuelsson
Joakim Lindström
Viktor Arvidsson
Bud Holloway
Oskar Sundqvist
• • •
Imponerande minst sagt.
Frågan är vad som händer nu när Lasse Johansson försvinner.
• • •
Själv sitter jag och väntar på den här femte SM-finalen här i Skellefteå.
Vårsolen skiner över en stad där den sista snön ännu inte försvunnit.
Vi får se vem den skiner över när matchen är över.