Jaha.
11.53.
Så långt in i andra perioden fick man bara lugn.
Då reducerade Marius Holtet för norrmännen. Ett sådant där otäckt mål som gav norrmännen den energikick de behövde i den här matchen.
Och ett mål som målvakten Jacob Markström borde ha tagit, då det kom från långt håll och med fri sikt.
Det är i alla fall min åsikt.
Nu ska jag väl inte svartmåla det här för mycket.
Sverige är fortfarande i ledningen med 2-1.
Men norrmännen lyckades sparka liv i något om kändes avgjort halvvägs in i matchen. Då hade de ändå haft 1.53 på sig i spel fem mot tre utan att få in pucken. Ja utan att egentligen skapa någon riktig farlighet.
Och svenskarna hade kostat på sig att bränna en straff (Dick Axelsson) och ett friläge (Henrik Tallinder).
Nu står vi inför en sistaperiod, där norrmännen bara är ett mål från att få till en förlängning och de kan ta med sig en vunnen andraperiod med 1-0 in i omklädningsrummet.
Svenskarna fick avsluta andra perioden med ett power play, där de skapade massor av lägen att gå fram till 3-1. Men det verkar vila en förbannelse över det svenska spelet i numerär överläge.
Nej, det här är inte över än.
Tyvärr.

Ja, min nyhet här på bloggen om att Sedinarna bestämt sig för att spela VM, bekräftades ju ganska omgående av dem själva.
Själv hade jag det på känn hela tiden, trots att många inte trodde att de skulle komma.
Nu får Sverige en förstakedja i världsklass med ett färdigt radarpar, som jag gissar kommer att kompletteras av Loui Eriksson.
Då ha Sverige både en power play-uppställning och ett offensivt vapen som krävs för att gå hela vägen i den här turneringen.
Henrik och Daniel må ha haft en svacka på slutet i Vancouver. Henrik har exempelvis inte gjort mål på 14 raka matcher, Daniel två på 17.
Men samtidigt har de spelat fram andra.
Dessutom har motståndarna en enorm respekt för tvillingarna.
Bara det är en fördel.
• • •
Problem med tröjnummer bara.
Daniels nummer 22 är fortfarande ledigt, men backen Elias Fälth har lag beslag på Henriks nummer 33.
Jag antar att han får byta nummer när Henrik landar, även om jag inte är helt klar över hur reglerna funkar i det fallet.
Jag minns när Peter Forsberg kom inflygande till semifinalen vid VM i Prag 2005.
Då hade Jörgen Jönsson spelat med nummer 21 hela turneringen, men VM-direktoratet menade att Peter Forsberg var så förknippad med tröjnumret att det kunde betraktas som ett varumärke.
Så de gjorde ett undantag från sina egna regler och Jörgen Jönsson fick bli 72 i stället.
Men det gick så långt att Foppa redan bestämt sig för ett annat tröjnummer om de styrande sagt nej.
Nummer 55.
Varför vet jag inte. Foppa har aldrig velat avslöja varför.
• • •
Backen Alexander Edler är också klar för VM.
Han hamnade lite i skymundan av Sedinarna, men jag har sett honom flera gånger i Vancouver.
En världsback i sina bästa stunder.
Kul att han får visa upp sig hemmaplan nu också.

Det borde ju inte vara någon nervanspänning att bänka sig till en VM-match mot Norge.
Men efter deras första VM-seger och 5-4 i Kosice häromåret vet man att allt kan hända.
Men nu är jag lugn.
Det står 2-0 efter första perioden och svenskarna är i förarsätet.
Och ännu viktigare:
Både Loui Eriksson och Gabriel Landeskog har fått göra sina första VM-mål.
Båda behövs i målform när det drar ihop sig till kvartsfinal.
Synd bara att inte Landeskogs 1-0 förbättrade den svenska power play-statistiken. Även om målet borde räknas dit, så hade utvisade norrmannen Kristian Forsberg hunnit vara på isen i tre sekunder när målet kom efter 9.26.
Stort plus också till Dick Axelsson som varit med och spelat fram till båda målen.
Han har verkligen fått sitt internationella genombrott här i Globen.
Norge startade annars starkt och hade ett par vassa chanser.
Därför kom de svenska målen när de behövdes som bäst.
Tidigt i matchen.
Jag har svårt att se att Norge ska komma tillbaka efter den här förstaperioden, även om man aldrig ska säga aldrig.
Men svenskarna känns numret för stora den här kvällen.

Det är i alla fall vad mina initierade källor säger.
Att Henrik och Daniel Sedin bestämt sig för att komma till Stockholm och spela VM.
Det kan ju falla på någon försäkringsfråga och allt är inte 100 procent klart, men huvudsaken är att de själva är positiva och vill komma.
Det skulle naturligtvis bli ett lyft för hela VM.
Henrik och Daniel skulle då kunna spela sin första match mot Slovenien på lördag.
En perfekt mjukstart på turneringen.
Sedan har de tid att träna med laget i två dagar innan det är dags för sista matchen i gruppspelet mot Danmark på tisdag.
Det kunde inte bli bättre.

Vilken sekund som helst kan beskedet komma från Vancouver.
Sedin -eller Sed…inte.
Jag tror ändå på ett ja.
Det har varit en kort säsong i Nordamerika och Henrik och Daniel Sedin skulle få en ledande roll i laget.
Ja, varsin huvudroll.
De skulle lösa flera av Pär Mårts problem över en natt.
Tre Kronors power play skulle få en boost och den offensiva kraften skulle öka med 100 procent.
Och glöm inte backen Alexander Edler.
Perfekt även han i power play.
• • •
Vancouversvenskarna skulle också få en perfekt uppladdning inför slutspelet.
Spelprogrammet är som gjort för att ge dem en mjukstart och tid att ställa om klockan och träna med laget.
De hinner ju inte hem till matchen mot Kanada i morgon.
Efter det har Sverige bara två matcher kvar i gruppspelet.
Först Slovenien på lördag och sedan sista matchen mot Danmark på tisdag.
Två vilodagar alltså, söndag och måndag, och tid att träna och nöta in olika uppställningar.
Och två ”lätta” uppvärmningsmatcher, utan att för den skull ta ifrån Slovenien eller Danmark någonting.
Det kunde inte bli bättre.

Ja, läggmatch light i alla fall.
Det verkade i alla fall som om norrmännen inte tog matchen mot Kanada på fullaste allvar.
De vilade sin förstemålvakt Lars Haugen till morgondagens match mot Sverige och ställde andrekeepern Lars Volden i mål.
Norge saknade också två av sina bästa spelare, då både Ole-Kristian Tollefsen och Marius Holtet var avstängda mot Kanada.
Det bidrog väl till viss del att det blev hela 1-7 till slut och att kanadensarna tog ett skutt från fjärde till andra plats i tabellen.
Dessutom har de nu gruppens bästa målskillnad efter utklassningen av norrmännen.
Nu försöker jag inte racka ner på norrmännen på något sätt.
De hade två raka matcher på programmet och två av de svåraste på papperet.
Kanada i kväll och Sverige i morgon.
Men det är ingen tvekan om vilken av de två matcherna som förbundskaptenen Roy Johansen prioriterar.

Hjärtat sitter fortfarande kvar i halsgropen efter segern mot Vitryssland.
Det blev 2-1 till Sverige till slut, tack vare Fredrik Petterssons segermål då han skickade in pucken med nästan kirurgisk precision i vitryske målvakten Miltjakovs vänstra kryss.
Tack för det, Fredrik.
Men det gick inte att känna sig lugn förrän slutsignalen gick.
Och innan dess var det sannerligen inte lätt för hemmapubliken.
Vitryssland hade ett skott i utsidan av stolpen och ett klockrent ribbskott under första tio minuterna av tredje perioden och två jättechanser att ta ledningen.
Den här segern är sannerligen inget att hurra över.
Svenskarnas spel från matchen mot Tjeckien existerade inte längre och efter första perioden kunde vitryssarna ha varit i ledningen med mer än de 1-0 som stod på tavlan.
Å andra sidan har jag bevakat VM i så många år att jag vet att Sverige alltid gör plattmatcher.
Ju skakigare vägen är fram till slutspel, ju bättre brukar det gå i slutändan.
Vi får hoppas på något liknande den här gången.
Sverige har i alla fall sex poäng och det är fler än exempelvis tjeckerna kan skryta med.
Men det finns mycket som måste bli bättre.
Mycket bättre.
Svenskarnas power play till exempel.
De fick spela i fem mot tre två gånger utan att göra mål.
Och massor av gånger i fem mot fyra.
Resultatet?
Inte ett mål och inget spel som skvallrade om att det ska komma senare heller.
Här har Pär Mårts massor att fundera över och ta tag i till nästa match.
Det blev en seger till slut.
Men det var också allt.

Sverige har i alla fall kvitterat här i Globen och det står 1-1, sedan domarna varit vakna och vidogranskat Oscar Lindbergs ramträff.
Jag tyckte det skottet tog i insidan av stolpen, men pucken var inne i målet och vände.
Skönt.
Men det är inte över än.
Även om svenskarna gjorde en betydligt bättre andraperiod än den första, så är det tjugo minuter kvar att spela.
Svenskarna är långt ifrån det mest måleffektiva laget i den här VM-turneringen och det krävs nästan tjugo skott per mål.
Det är för dåligt.
Och det räcker med en snabb kontring för att det ska bli mål åt andra hållet i stället.
Positivt är i alla fall att svenskarna inte släppt till några kontringslägen i den här perioden och tog tag i matchen.
Skotten blev överlägsna 12-3 till svenskarna.
Men fortfarande 1-1 alltså.

Ja, en riktigt usel förstaperiod av Sverige och skräcksiffrorna 0-1 på resultattavlan.
Mot Vitryssland.
Jag sitter här och plågas av dystra minnen från Salt Lake City 2002 och ett svenskt fiasko jag försökt glömma sedan dess.
Det värsta är att Vitryssland leder välförtjänt.
De skapade tre, fyra öppna målchanser.
Sverige ingen.
Inte ens när de fick spela fem mot tre i hela 1.21.
Då ska det naturligtvis vara mål, men som vanligt i fem mot tre blev det alldeles för passivt och inga avslut att tala om.
Nej, svenskarna har varit riktigt uddlösa framåt.
Samtidigt får vi vara glada att inte vitryssarna gjort fler mål.
De har haft tre öppna lägen, där Jhonas Enroth fick visa varför han står sin andra VM-match i rad.
Det känns inte bra efter den här öppningsperioden.
Faktiskt närmare 2-0 än 1-1.
Sverige vann inte ens skottstatistiken som slutade 8-12.
Det trodde jag aldrig efter svenskarnas uppvisning mot Tjeckien.

Självklart skulle Anders Forsberg fått ett SM-guld efter nästan tre år i klubben.
Efter att ha tagit laget till två raka SM-finaler och sedan lämnat över ett ledarlag i elitserien efter 46 omgångar.
Det luktar unket att inte unna honom ett SM-guld.
Makalöst mossigt.
Det hade inte kostat Skellefteå någonting att skicka ett SM-guld till Anders Forsberg.
En snygg gest som alla hade applåderat.
Nu kostar det däremot.
I både anseende och goodwill för klubben.
Det är bara att titta på de omröstningar vi haft här på Sportbladet.
En överväldigande majoritet – över 70 procent – tycker att Forsberg är värd ett SM-guld.