Någonstans där för ett år sedan så insåg jag också att jag måste bli snällare mot mig själv.

Det var inte heller det lättaste för jag hade en ENORMT självhat att stångas emot. Dessutom hade jag byggt upp en tillvaro som gick ut på att jag var ironisk eller sarkastisk när det gällde … allt.

Så här kunde det låta:

Snälla Zandra: Din stackare, du är ju helt vilse i tillvaron! Sätt dig ner här, drick något gott och skriv en lista på vad du egentligen vill med livet.

Självhats-Zandra: Okej? Så jag ska alltså sätta pränt på saker så jag sedan kan ha svart på vitt vilka patetiska drömmar jag misslyckats med här i livet?

Snälla Zandra: De är väl inget fel eller fult med att att formulera sina drömmar? Hur ska du annars veta vart du är på väg?

Självhats-Zandra: Vadå på väg? Det som händer det händer väl. Om jag bara gör det jag alltid har gjort så kommer väl saker och ting förändras med tiden, förhoppningsvis till det bättre. Eller så går allting åt helvete.

Ja, så där höll jag på och stred med mig själv. Fram och tillbaka. Det slutade med att jag kompromissade och skrev en liten lista med skammen hettande i ansiktet, för vem fan vad jag att sitta och drömma så stort?

Listan såg ut så här: 

Jag vill frilansa och jobba hemifrån.

Jag vill skriva om ämnen som jag verkligen brinner för: träning, hälsa, personlig utveckling (att ens formulera det, ”personlig utveckling” för mig själv var en pärs ska ni veta, för hur mycket har inte jag spottat och hånat min mamma som började utbilda sig inom ämnet för flera år sedan), relationer, kärlek, intressanta människoöden.

Jag vill skriva en bok som blir utgiven och förhoppningsvis någon läser.

Jag vill skriva krönikor och blogga.

Jag vill ha råd med mitt och Christians bröllop.

Jag vill kunna äta vad jag vill och inte hålla på och noja och oroa mig över att gå upp i vikt.

Jag vill få lugn och ro inombords.

Det lustiga är, att nu ett år senare, så sitter jag här: Jag har sagt upp mig från mitt jobb på nöjesredaktionen på Aftonbladet. Jag sitter hemma och jobbar. Jag har hunnit skaffa en blogg, jag kommer att skriva krönikor för Aftonbladet Wendela, jag har i alla fall skaffat en par frilanskontakter där jag får sälja in idéer som jag själv brinner för. Efter semestern började jag med yoga som när det är som bäst lyckas, på ett väldigt varligt och fint sätt, få mig ur ur mitt jävla ältande om dåtid och framtid.

Jag påstår inte att allt är frid och fröjd och glada jävla dagar. Men jag har äntligen tagit itu med mig själv, och det var verkligen på tiden.