Hur många gånger har jag inte hört att man inte ska googla sjukdomssymptom?

Och hur många gånger har jag inte gjort det ändå?

Google är ett fantastiskt verktyg, verkligen. För mitt jobb som journalist är det något av det bästa som uppfunnits.

Men. Privat önskar jag ibland att jag kunde spärra sajten på min dator.

Väldigt mycket dåligt i mitt liv på sistone har kommit från Google. Jag vill göra rätt när det kommer till vår valp. Jag vill att han ska få den bästa uppfostran, att han ska känna sig trygg, vara tillräckligt stimulerad och bla bla, ni fattar. Så vänder jag mig till Google för att hitta ett svar på hur jag ”ska” bete mig. Ju mer jag läser, desto oroligare blir jag för alla olika ”experter” på olika forum har olika svar på hur man ska hantera problem som uppstår. Till slut vet jag varken in eller ut. Enligt vissa gör jag åt helvete fel och enligt andra så är mina metoder helt rätt. Jag googlar vidare i förhoppningen att hitta det slutgiltiga svaret. Jag ligger vaken sent på nätterna och googlar tvångsmässigt. Vi ska gå en valpkurs, men jag vill att allt ska bli så bra som möjligt så jag googlar och googlar tills jag liksom googlat mig igenom hela Google på valpkurser i Stockholm. Någon skriver att en kurs är bra, medan en annan skriver att den är dålig. Jag blir ängslig och får beslutsångest.

Allt det här eländet sitter jag och skapar för mig själv, samtidigt som min valp ligger på golvet och undrar varför jag är så frånvarande. Varför jag inte bara kan släppa den där stora löjliga klumpen jag har i handen och leka i stället.