Att jobba hemifrån är verkligen en dröm för mig. Jag koncentrerar mig mycket bättre och även om jag haft väldigt goa kollegor på Aftonbladet så blir jag helt matt av att ha folk omkring mig hela dagarna.

Men.

Det finns alltid några men, till och med i den här drömsituationen.

Låt mig presentera: de mindre smickrande sidorna med hemma-jobbande:

1. Jag går i träningstajts hela tiden. Och det är ju bekvämt och så, men ibland om jag ska göra något inne i stan och tar på mig strumpbyxor och en vanlig kjol känner jag mig nästan obekvämt uppklädd.

2. Jag glömmer att duscha. Alltså det här är ju vidrigt och förnedrande att erkänna, men gränserna mellan arbetsdag och vardag glider ihop så fint att jag liksom glömmer att sköta min personliga hygien emellanåt.

3. Jag har alldeles för bra koll på grannarna. Och jag pratar alldeles för mycket om deras förehavanden med Christian, ”jahaja, nu hade hon där visst varit till Willys och handlat i dag igen! Nu stack det upp en baguette ur påsen, blir det soppa i dag kanske? Eller räkor och vitt vin?”. Jag skojar inte, det är på den nivån.

4. Min rygg värker så jag blir alldeles galen! Jag sitter oftast i soffan eller i fåtöljen för att kunna vara så nära Stoffe som möjligt och efter bara en-två timmar så är det som om någon jävel står bakom mig och huggar knivar i ryggen.

5. Alla naturliga behov blir så uppenbara. Först dricker jag ett glas vatten och sedan måste jag gå på toa för att jag druckit det där glaset vatten.  Jag äter frukost och sedan några timmar senare är det dags att proppa in mat i kroppen igen. I kontorsmiljö har jag aldrig kopplat de här behoven på samma sätt, där är man så distraherad av kollegor och telefoner som ringer, hemma blir det mycket mer påtagligt och det är information om kroppen jag inte är särskilt förtjust i att ha alltför bra koll på.