Det här är en liten fortsättning på det förra inlägget, apropå att oroa sig och ta in alltför mycket information så man själv blir alldeles lost i tillvaron.

Grejen är så här, och jisses vad det här är svårt, jag vill verkligen inte att det här ska låta för flummigt, men om du tänker noga efter så är det inget flum: vi har alla så sinnessjukt mycket styrka i oss. Egentligen, i den bästa av världar, skulle vi i alla vardagssituationer lyssna inåt först.

Men vi gör inte det, för vi har så mycket press utifrån. Det är lärare, kollegor, vänner, partners, släktingar och ”experter” på olika forum på nätet som tror sig veta bättre än vi själva om hur och vad vi borde göra. Plussa då på att många av oss gärna vill vara till lags och inte sticka ut. Många har dessutom en stor skopa dåligt självförtroende. Med alla de här dåliga förutsättningarna är det inte lätt att veta varken in eller ut.

Det här märks speciellt när man vill göra en förändring i livet. Då dyker många förståsigpåare upp. 

För ett och ett halvt år sedan när jag skulle köpa en lägenhet till exempel. Allt jag visste var att jag ville ha en lägenhet med vita golv och en liten gård med en gräsplätt utanför. Gärna nära tunnelbanan.

Då fanns det mäklare som hävdade att jag MÅSTE köpa en lägenhet i innerstan även om det blir lite för dyrt för mig, för en lägenhet där kommer aldrig att sjunka i värde.

Bekanta målade upp skräckscenarion om att jag ABSOLUT inte kan ta ett lån nu, för det är den sämsta tiden någonsin och ekonomibubblan kommer att spricka typ en kvart efter att jag skrivit på papperna för lägenheten.

Andra sa ”det är bäst att köpa norr om stan nu”. Andra sa ”just nu är det bäst att köpa i Årsta”.

Jaha jaha jaha.

Mitt i allt det där stod jag själv helt vilsen. Började tvivla på allt.

Som tur var hade jag självförtroende nog när jag hittade min lägenheten i Enskede. (Behöver jag ens tillägga att jag aldrig ångrat mig en sekund?). Ibland handlar det bara om att lyssna inåt. Stänga av helt utåt. För folk tycker så mycket hela, hela tiden. Låt dem tycka då. Men inne i dig finns en önskan som är  din egen. Den som fanns där från början. Lyssna på den. Låt den för Guds skull bli starkare än allt det där kacklet utifrån.