Aldrig våga säga nej.
av
Jag har svårt att säga nej. Jag har alltid haft det.
I mitt huvud krävs det alltid en berättigad ursäkt till varför jag säger nej. Det finns det ju inte alltid. Ibland vill man bara inte. Eftersom jag har mått dåligt så har det ofta handlat om att jag helt enkelt inte orkat eller haft lust. Men att hamna i den situationen, att rakt upp och nej säga ”nej jag har inte lust att göra det här med dig”, det är min värsta skräck. För då kommer personen bli ledsen och sårad.
Så för att undvika att någon blir ledsen eller sårad så har jag ljugit. Jag hittar helt enkelt på olika ursäkter till varför jag säger nej. Så jag har hittat på en ursäkt, ljugit, och hatat mig själv för att jag har ljugit, för att jag är en falsk ynkrygg som inte vågar stå upp för mig själv.
Och det här har jag mycket problem med fortfarande. Det handlar om små, små saker, struntsaker egentligen, som jag går med på för att jag inte vågar säga nej. Min psykiater sa att jag ska tänka ”vad är det absolut värsta som kan hända om jag säger nej?”. Jag glömmer det rätt ofta, men det är faktiskt rätt användbart.
Säg att det handlar om en kompis som frågat om vi ska åka till Oslo tillsammans om två helger. Jag känner direkt att jag absolut inte vill åka till Oslo. Då ska jag alltså tänka vad det värsta som kan hända är.
Och det värsta i den situationen är att min vän ska bli så arg och ledsen att hen säger upp kontakten med mig.
När man drar det scenariot så långt blir det nästan löjligt, om min vän ska sluta umgås med mig för att jag inte vill följa med på någon mercyresa till Oslo, är det då en sund vänskap?
Nej. Det är det inte. Alltså måste jag kunna säga nej.
Jag tycker också det hjälper att fundera över priset jag betalar för att säga ja i stället för nej. Att min självkänsla och självrespekt får en rejäl törn varje gång. Varje gång jag inte säger nej säger jag också till mig själv att jag inte existerar för min skull, utan för andras.
Har ni några tips på hur ni brukar tänka så blir jag jätteglad om ni delar med er. Som sagt, jag jobbar fortfarande väldigt mycket med det här och är långt, långt ifrån att vara trygg nejsägare.