Det är helt fantastiskt att få ha sitt drömjobb. Jag vet, för jag har haft det i tio år. Jag har varit nyhetsreporter, chefredaktör, nöjesreporter och krönikör. Och även om allt det jag gjort hittills har varit roligt och härligt på sitt sätt, så är det ändå precis som jag har det nu som passar mig allra bäst. När jag får sitta hemma i lugn och ro och skriva. För gudarna ska veta att jag älskar att skriva.

Det finns olika delar i ett jobb som reporter. Halva jobbet är att åka ut och bevaka/intervjua, och även om jag tycker mycket om den biten också så finns det inget som går upp mot när allt är klart och jag får sätta mig och skriva. Jag vet knappt något bättre än att skriva krönikor och därför är jag också väldigt tacksam att jag:

1. Visade mig vara bra på det.
2. Har jobbat på tidningar som lyft fram mig.

För mig har det aldrig på något vis varit svårt eller jobbigt att skriva. Det är alltid lustfyllt. Jag har aldrig suttit och värkt ur mig en text.

Däremot har mitt självförtroende ibland varit lågt. Än i dag klarar jag knappt av att läsa mina publicerade artiklar, jag är rädd att upptäcka fel eller inse att jag tappat det. Det har alltid slutat dåligt när jag försökt jämföra mig med andra. När jag till exempel inbillat mig att jag kanske borde vara lite mer allvarlig och rak nyhetsreporter. Jag kan bli så arg så här i efterhand, för är det någonting jag INTE ska göra så är det att försöka vara som någon annan. Jag har fått chansen att utveckla mitt eget tilltal och språk och det är därför jag är unik som skribent. Min egen röst är något av det viktigaste jag har, speciellt som frilansjournalist. Jag tror det är väldigt vanligt det där, att man tror att det handlar om att rätta in sig i ledet på arbetsplatsen och vara som alla andra, när det egentligen är tvärt om. Du vinner så mycket på att vara dig själv och hitta din grej.