Jag uppskattar verkligen inte första april-skämt.

Jag tycker att det går att skoja och driva med det mesta här i livet. Men att lura någon eller att bli lurad känns inte bra i magen. Det spelar ingen roll om vilket sketet harmlöst ämne det än är.

För rätt många år sedan när Titanic skulle ha premiär på Åland var det en av de åländska tidningarna som skrev att Kate Winslet och Leonardo DiCaprio skulle komma på premiären. I artikeln meddelades också en plats dit man skulle åka för att få träffa dem. Och det var inte många, men vi fick höra dagen efter att det fanns några stycken som hade åkt dit.

Då kan man hävda att ”är man så dum att man tror att två Hollywoodskådisar skulle komma till lilla Åland får man skylla sig själv”, men det är ju  fruktansvärt hånfullt mot andra människor. De här glada människorna som prånglar ner sina ungar i bilbarnstolar och visslande åkt iväg, för det som skrivs i tidningen ska ju vara sanningen. Journalistik ska ju gå att lita på. Andra människor ska gå att lita på. Varje dag om året!

Nej fy fan. Aprilskämtande är dra-ner-byxorna-humor som jag aldrig fattat mig på.