Första två åren jag jobbade som journalist var det ingen ordning på något. Mitt skrivbord var KAOS och jag var livrädd för att slänga något papper … för någon kanske skulle behöva det någon gång. Successivt har jag blivit bättre och bättre på ordning och reda. I dag skulle jag inte sätta mig och göra ett jobb om det kändes kaosigt på skrivbordet.

Numera har jag sex saker med mig när jag jobbar:

Min dator.

En kalender.

Ett häfte att skriva hur jag planerar min tid under dagen, när jag ska börja skriva en artikel/krönika och ungefär när den ska vara färdig.

En kaffekopp.

Ett vattenglas.

Min mobil.

Det är allt! Jag behöver verkligen inget mer, snarare kunde jag plocka bort både kalender och häfte och sköta allt det via datorn i stället. Men jag gillar att skriva upp saker, det känns mer på riktigt då.

Sedan, för att jag ska kunna ha de bästa förutsättningarna för att jobba ska alla mejl vara lästa (jag använder etiketter som sorterar bort pressmeddelanden och sånt tjafs jag kan läsa någon gång senare i livet). Och skrivbordet på datorn ska vara rensat sånär som på maximalt fyra-fem mappar. Oftast har jag bara tre. Det VÄRKER i mig när Christian tar hem sin jobbdator. Det ser ut som om det singlat ner hundratals skärmdumpar, bilder och mappar och hamnat där helt på måfå.

Jag tänker att om det nu ska vara lite stökigt i hjärnan ibland så ska jag åtminstone hjälpa den på traven genom att ha så mycket struktur i tillvaron det bara går.