I dag var första dagen på hundinstruktörsutbildningen, lite för tidigt att säga alltför mycket om själva kursen än men det verkar lovande! Men.

Det här med att vara i stor grupp. Det är inte helt easypeasy för mig.

Jag har ibland av olika hobbypsykologer fått diagnosen HSP (highly sensitive person) och vad jag förstått är det ju inte särskilt ovanligt så chansen är ju rätt stor. (Dock är väl HSP ännu ingen ”riktig” diagnos, rätt mig om jag har fel).

Så här ligger det då till: jag blir totalt slutkörd, alltså fullkomligt dränerad på energi av att umgås i stora grupper med människor. Jag känner KONSTANT in andra människor och läser av kroppsspråk, tonläge och minsta lilla rynkning i pannan. Jag har inget filter utan tar in precis allt. Jag tar dessutom väldigt lätt åt mig och uppfattar saker och ting som kritik. Men eftersom jag också är konflikträdd och helt enkelt håller tyst uppstår aldrig några dramasituationer.

Att en människa ställt en fråga till mig med ett visst kritiskt tonläge kan jag bära med mig i över ett dygn. Det här är saker som självklart gör det lite (mycket) jobbigare för mig att göra vissa saker. Som att göra vanliga intervjuer, vilket jag gör i princip nästan dagligen i jobbet. Som yrkesperson har jag under åren lärt mig att skaffa lite distans, annars vore det ohållbart. Men som privatperson känner jag mig fortfarande väldigt lättpåverkad. Kanske är det därför jag trivs väldigt bra ensam och har relativt få vänner. För jag läser in precis alla. Nära vänner, familj. Det är i princip bara Christian jag kan träffa utan att behöva processa någonting efteråt.

Den yogalärare jag har nu beskrev det på ett väldigt fint sätt på Facebook efter en längre workshop: nu bär jag er alla inom mig. 

Och det är precis det jag gör. Jag bär omkring på människor. Tyvärr sällan på ett positivt vis utan jag kånkar på deras frustration, trötthet, irritation, passiva aggressivitet. Sådana små, små beteendeförändringar som jag i tysthet registrerar och ältar om och om igen. Ingenting rinner av mig efter dagens slut.

Det blir lite jobbigare att leva på det här viset.