Jag var på en konsultation i dag hos en plastikkirurg.

Det jag bestämt mig för är att jag vill ta bort mina bröstimplantat (jag har skrivit om min operation tidigare här och här).

Orsakerna är två:

1. Känslan. Jag vill inte ha dem i min kropp. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att ha någon aning innan en operation om hur det ska kännas att ha implantat i kroppen. Jag tycker att det känns stumt och onaturligt. Det är inte en del av mig men ändå är det något som är inne i min kropp. Jag har tappat all känsel i brösten och det bidrar väl också till känslan av att det bara är två hårda klumpar som inte hör hemma på/i min kropp. Kirurgen sa att det finns en liten chans att lite av känseln kan komma tillbaka (lite) vid en omoperation (hoppas hoppas hoppas!!).

2. Utseendet. Resultatet från min förra operation blev inte bra. Det såg inte helt vettigt men okej ut från början, men med tiden har ärren blivit bredare och min egen bröstvävnad har liksom åkt ner och hamnat nedanför implantaten. Jag skulle kunna försöka förklara det utförligt, men det blir lite för intimt och ni får bara tro mina ord när jag säger att det inte ser bra ut.

Åh gud. Jag kan bli så less på mig själv. Less på att jag tog ett sånt förhastat beslut. Less för att jag inte kollade upp olika kirurger innan utan bara tog första bästa. Less för att jag inte pratade med någon annan människa förutom min pojkvän innan jag bestämde mig för operation (som jag berättade det för typ en vecka innan när allt var bokat och klart).

Jaja. Gjort är gjort. Jag ska inte slå på mig själv för mycket.

Men ändå. Det är liksom ett misstag som innan det är klart kommer att ha kostat mig 120 000 🙁