Upp i det blå.
avHej kom och hjälp mig!
I min lilla anteckningsbok har jag plitat ner hur en kommande lägenhet skulle se ut om jag skulle få bestämma.
I går skrev jag ”du får gärna dyka upp nu”.
Och så i morse gick jag in på Hemnet och sökte planlöst på ”Stockholm” (så ospecificerad sökning att det inte finns) och bara VAD FAN! Där var den ju. Kanske (jag har inte varit på visning än). Men i alla fall precis exakt de sakerna jag önskat: två rum och kök, nära till naturområden, balkong, badkar, luftigt och ljust.
Samtidigt är jag så jävla förvirrad. Ena dagen vill jag ju inte ens bo i Stockholm. Vad ska vi investera i ett nytt boende här för? Kan vi inte bara flytta till Göteborg, Malmö, Köpenhamn, Malaga, Palma, Santorini, Malta, Helsingfors eller någon av de andra 7000 ställena jag fantiserar om att bo.
Kanske är det inte dags riktigt än. Kanske var det därför den här lägenheten dök upp.
Försiktigt börjar jag mer och mer förlita sig på att livet löser saker åt mig. När känslan är rätt så går jag på den och sedan faller resten på plats. Jag ska i alla fall ge det en prövoperiod och har det inte gått käpprätt åt helvete fortsätter jag så.
Nåväl. Jag fick i alla fall saker och ting gjorda efter att jag fick syn på den här drömlägenheten i morse. Det har redan varit en mäklare här och jag har hastigt och lustigt fixat ett lånelöfte. Nu får vi se vad som händer.
Kanske är den där lägenheten inte alls lika härlig i verkligheten som den är på bilderna.
Men jag har svårt att tro att den inte skulle vara det.