Jag försöker mitt bästa när det kommer till meditation. Vissa dagar går det. Vissa dagar går det inte alls. Vissa dagar ”glömmer” (läs: försummar) jag det helt.

Jag har testat en del olika sätt/metoder. På morgonen, liggande i sängen och sittande på sängkanten. På soffan efter avslappningsövningar. Utomhus. Med hjälp av guidad meditation. Efter yoga.

Guidad meditation blir jag så jävla arg av. Jag blir fullkomligt tokig på den där rösten som maler på, så det har jag lagt av med. Jag känner att den meditation jag lockas mest av är den att bara sitta rakt upp och ner i stillhet. Jag har aldrig testat att ha något mantra eller fokusera på något ljud, för det känns på något vis fel för mig. Varför vet jag inte. Kanske borde jag pröva.

Några få gånger har jag upplevt väldigt härliga och fina stunder av stillhet, men oftast leder meditation till frustration för mig. Och jag vet ju varför: jag förväntar mig för mycket, att min hjärna ska bli helt tyst, att jag ska ”komma någonstans”. Vart jag nu ska komma. Det är ju det som är själva utmaningen med att meditera. Det SKA ju inte hända någonting.

Jag mediterar som allra bäst när jag är ute på en promenad och känner mig så pass samlad att jag bara kan sätta mig ner på en bänk och blunda under några andetag.

Sedan finns det förstås meditation i rörelse också. Ni vet när man sjunker in i någonting och tiden bara flyger förbi. Det händer för mig när jag skriver ner saker för hand. Jag har nyligen renskrivit alla mina anteckningar från hundinstruktörsutbildningen och jag känner verkligen hur djupt in i skrivandet jag försvinner. Det skulle kunna stå en 18-mannaorkester utanför dörrn och jag hade inte brytt mig. Jag minns att jag stickade och virkade en del när jag var yngre, det blev aldrig särskilt bra, men däremot var det oerhört rofyllt.

I somras såg jag en kvinna som satt på tåget och stickade och hon var liksom salig i ansiktet.

Det är också meditation.

När jag styrketränade kunde jag också gå in i det så mycket att det kändes som att tankarna försvann och tiden bara rann i väg.

Alla behöver ju inte att sitta på en ödslig strand i lotusställning en timme varje morgon utan kanske snarare på alla möjliga sätt försöka föra in lugn och stillhet lite här och där varje dag.