Det har varit en period med riktigt mycket skit nu.

Jag är trött. Så otroligt trött.

Men jag har ett annat förhållningssätt till livet numera. Förr gav jag upp. Jag gör inte det längre. Jag litar på att livet bär mig.

Det modigaste jag gjort hittills i livet är att börja våga tro. Tro på att allt kommer att lösa sig till det bästa. Att det kommer prövningar och att det kommer att göra ont, men att det finns en lärdom av allt som sker. Tidigare har jag trott att jag blivit svagare av motgångar men så är det inte, jag blir starkare för varje gång.