Det är supervalår och det enda jag kan tänka är att det är så synd att det är så få svenska politiker som känns närvarande i vad de gör. Val styrs av mycket dåligheter: pengar, makt och prestige. Många politikers egon jobbar på högvarv. Frågan är om de verkligen helhjärtat går in för att förändra och förbättra eller om det innerst inne finns små barn som i första hand vill kamma hem bekräftelse och få kontroll.

Jag beundrar Barack Obama för hans närvaro. Tänk dig själv, han leder 300 miljoner människor men känns ändå som att han nyss kommit från ett tvåveckors meditationsretreat i Indien.

Se partiledardebatten, det är ju hetsiga, stressade blickar och människor som bara är ute efter att bräcka varandra. De känns lika desperata som 3-försäljarna som springer efter en på stan. Det finns ingen ödmjukhet eller villighet att försöka förstå eller lyssna. Det är ju obehagligt.