På yogan i går så pratade Magdalena om kärleksfull vänlighet. 

Att skicka kärlek till dig själv först, för att sedan kunna rikta den mot andra som behöver den.

Det känns extra aktuellt just nu.

För ju mindre ilska, irritation, separation och rädsla det finns i världen, desto mer kärlek = en bättre och härligare värld. Och allt börjar med dig själv. Först när du känner kärlek mot dig själv så kan du ge till andra, om inte kärlek så i alla fall en vilja att försöka förstå.

Men det räcker ju i princip bara att sticka näsan ut genom dörren för att inse att väldigt många inte alls lever livet så här. Jag gör det inte heller alltid, men jag försöker så gott jag kan. Tyvärr finns det mycket saker som rör upp dåliga känslor.

Hur andra människor beter sig i trafiken, långsamma människor i matkön, den där personen som postar 1000 inlägg på Facebook varje dag, störande kollegor, människor med ”fel” åsikter, fyllot på bussen.

Som den där mannen förra veckan som misshandlade sin hund. Jag blir skogstokig. Och ibland måste man tillåta sig att få bli skogstokig. Trots allt är vi ju inte så mycket mer än människor.

Men, kom också ihåg: när du väljer att vara upprörd, arg och ilsken så lägger du massor med energi på dåliga känslor. Du tillåter att den där idioten låter dig lida och agera utifrån ilska och hat. Trots att du sällan har hela bilden. Vad hen har för orsaker till att hen gör som hen gör. Vi har i princip ALDRIG verkligen HELA bilden.

Jag tänker på det här när jag läser många arga inlägg om Sverigedemokraterna på Facebook nu. Jag tror inte att ilska och hån är rätt väg att gå. Konflikter uppstår när två parter står på varsin sida och skriker argsint för sin sak. Krig börjar så. Vad skulle du helst skicka till ett krig? En medlare som från en neutral utgångspunkt är beredd att försöka lyssna och förstå eller en soldat med väskan fullproppad med vapen?

Hur svårt det än må kännas så tror jag att allt måste börja om inte med kärlek, så i alla fall med och förståelse. Jag tror starkt på att det jag kan göra är att försöka vända kärlek mot mig själv och handla utifrån det. Inte agera så starkt utifrån hat, ilska eller rädsla (även om jag förstås också GÖR det ibland, speciellt när det kommer till mina absolut värsta grejer: orättvisor när det gäller djur och barn så är det SÅ svårt).

Men jag tror verkligen att det är med kärlek allt måste börja. Det är ju enkelt egentligen. Med kärlek som grund skulle det inte finnas hemskheter som krig, rasism, våldtäkter, misshandel.

Hur ska man då lyckas påverka andra?

Jag tror att du påverkar andra långt mycket mer genom handlingar än prat. Försöka vara solidarisk, även när det känns omöjligt.

Jag vet inte. Testa, kanske funkar det.