Det finns en typ av hardcore tiodagars meditationskurs där vipassanatekniken lärs ut.

Varje gång jag går in och läser om det blir jag avskräckt. Det är så strikta regler. Stiga upp 04 på morgonen. Tystnad, ingen kroppskontakt, inte läsa, inte skriva, inte lyssna på musik, inte ha kontakt med någon utanför. Bara meditera, elva timmar om dagen.

Så här ser det dagliga schemat för kursen ut:

Det verkar ju inte klokt egentligen. Torftigt och trist. Men ändå är det någonting i mig som söker upp det gång på gång. Jag läser bloggar om upplevelser från vipassanakurser och går in och kollar nu och då hur och när jag skulle kunna ta mig dit (!). Som att något inom mig gärna vill åka, för jag är så nyfiken på hur jag skulle må.

Ja, ja. Vi får se.

Det är supervalår och det enda jag kan tänka är att det är så synd att det är så få svenska politiker som känns närvarande i vad de gör. Val styrs av mycket dåligheter: pengar, makt och prestige. Många politikers egon jobbar på högvarv. Frågan är om de verkligen helhjärtat går in för att förändra och förbättra eller om det innerst inne finns små barn som i första hand vill kamma hem bekräftelse och få kontroll.

Jag beundrar Barack Obama för hans närvaro. Tänk dig själv, han leder 300 miljoner människor men känns ändå som att han nyss kommit från ett tvåveckors meditationsretreat i Indien.

Se partiledardebatten, det är ju hetsiga, stressade blickar och människor som bara är ute efter att bräcka varandra. De känns lika desperata som 3-försäljarna som springer efter en på stan. Det finns ingen ödmjukhet eller villighet att försöka förstå eller lyssna. Det är ju obehagligt.

Christian och jag bor fortfarande ihop och det funkar bra eftersom vi inte på något vis är ovänner. Tvärt om. Vi är väldigt goda vänner. Så det är inte några problem, förutom att det blir rätt svårt att gå vidare från en relation när man fortfarande bor tillsammans.

Han söker lägenhet men det är som många säkert vet inte helt lätt i Stockholm. Så nu tänkte jag be om lite hjälp:

Om någon känner till någon lägenhet som hyrs ut så skulle det var fruktansvärt omtänksamt och snällt om ni kunde ha mig/oss i åtanke (min mejl är zlundberg@gmail.com).

Är lägenheten i söderort vore det underbart, men det är inte nödvändigt. Hyran måste vara rimlig (inte 22 kvadrat för 10 000 kronor).

Christian har fast jobb och är på alla sätt väldigt trevlig att ha som granne.

Jag är rätt dålig på att göra reklam för mig själv. Men nu känner jag att jag är tvungen, för jag är så stolt att jag håller på att gå i bitar. När jag sa upp mig så var det med en vag förhoppning om att få skriva mer om andra ämnen som jag är intresserad av (inte bara nöje). Ett av de stora målen var att få skriva mer om hundar.

Och i går hände det! Hundbilagan som jag jobbat med de senaste veckorna publicerades! En hel minibilaga om härligt hundliv, men också om hundlivets baksidor: vanvård, unghundar som slumpas bort på Blocket och hundar som avlivas för att de är rädda och/eller aggressiva.

Om du har Aftonbladet plus går bilagan att läsa här. 

Stoffe fick vara med på ett litet hörn <3

Och när jag ändå i farten och gör reklam. Jag skriver varje månad krönikor i Solo. Om du läst tidningen förr om åren så är det inte riktigt samma sak nu för tiden. Tidningen har genomgått en ordentligt omgörning och riktar sig numera till en lite äldre målgrupp (18-35). Här skriver jag om allt från ätstörningar och kärleksproblem.

I tidningen Wellness skriver jag också varje månad någon slags reportage/krönika om när jag under tre veckor testat på någonting. I kommande nummer har jag ägnat mig åt balsammetoden. Tidigare har jag bland annat testat mindful eating och hemmaträning. Under hösten kommer jag testa på väldigt roliga saker, men mest av allt ser jag nog fram emot att pröva på ayurveda.

Så lite så ser det ut.

Utöver det här skriver jag krönikor för Aftonbladet Wendela en gång i veckan. De brukar jag länka till härifrån. Och så skriver jag för Ålandstidningen ungefär var sjätte vecka.

När jag inte gör det här skriver jag vanliga artiklar om saker och ting. Nöje, hälsa, yoga, hundar, kärlek, träning. Ja, allt möjligt. Jag brukar aldrig riktigt rada upp allting så här för mig själv, men nu när jag tänker på det så är det ju helt otroliga grejer jag får göra.

Jag stiger upp extra tidigt för att hinna med allt jag vill hinna med på morgonen.

20 minuters promenad med Stoffe. Äta frukost i lugn och ro. Yoga och/eller meditera.

Nu när jag är 27 och allt har jag bestämt att jag ska ta full kontroll över att livet faktiskt blir så härligt som det kan bli. Stiga upp i tid så jag hinner med det jag vill göra före jag börjar jobba vid 09. Gå och lägga mig i tid. Se till att få träningen gjord när jag bestämt mig för det. Inte fastna i scrollandet på mobilen utan göra saker jag mår bra av. Känner jag att kroppen behöver vila så ska det göras, UTAN dåligt samvete.

I går till exempel, i stället för att bara låta söndagen rinna i väg så åkte Ulrika och jag och paddlade i Riddarfjärden.  Och allt blir direkt så mycket bättre. Jag har märkt att ju mer natur jag kan klämma in i livet, desto finare blir det.

Det är mycket som har fallit på plats i mitt liv. Jag hanterar livet på ett annat sätt. Och jag är så tacksam över att jag fick den insikten: för att må bättre så måste jag bryta mina mönster. Jag kommer ALDRIG att må riktigt bra om jag bara tragglar på i samma spår.

När jag tänker tillbaka så ser jag hur vilsen jag har varit, men det är inte så konstigt. Jag har inte haft de rätta verktygen, jag har försökt leva livet så som jag har TROTT att det ska levas. I stället för tillåta mig att känna efter och fråga mig själv hur jag faktiskt vill leva. Det är stor skillnad.