Det finns en typ av hardcore tiodagars meditationskurs där vipassanatekniken lärs ut.

Varje gång jag går in och läser om det blir jag avskräckt. Det är så strikta regler. Stiga upp 04 på morgonen. Tystnad, ingen kroppskontakt, inte läsa, inte skriva, inte lyssna på musik, inte ha kontakt med någon utanför. Bara meditera, elva timmar om dagen.

Så här ser det dagliga schemat för kursen ut:

 

Det verkar ju inte klokt egentligen. Torftigt och trist. Men ändå är det någonting i mig som söker upp det gång på gång. Jag läser bloggar om upplevelser från vipassanakurser och går in och kollar nu och då hur och när jag skulle kunna ta mig dit (!). Som att något inom mig gärna vill åka, för jag är så nyfiken på hur jag skulle må.

Ja, ja. Vi får se.