När jag väl började skriva om kroppen och självsnällhet så blir det svårt att sluta märker jag, så det kommer några rader till om kroppen, självsnällheten och relationer.

Jag har varit i relationer med väldigt härliga människor som älskat min kropp och sagt det. För mig har det varit lite som ett skämt. Jag har tänkt att han nog sagt så bara för att man förväntas säga så till den man är tillsammans med. Jag har varit totalt oförmögen att se att min kropp faktiskt skulle gå att älskas. 

Under åren har jag också träffat ett par killar som varit väldigt obekväma med sina kroppar. Där kan jag se mer tydligt vad det är som händer: att det till slut blir en dålig cirkel. Jag älskar honom och jag älskar hans kropp. Han drar sig undan och vill inte visa vissa kroppsdelar/vill inte att jag ska röra honom på vissa ställen för det känns inte bra. Jag blir frustrerad för att jag vill att han ska se det jag ser, en kropp som är värd att älskas. För att han inte tycker om sig själv och sin kropp så behandlar han den dåligt, kanske äter dålig mat, svälter sig, tar droger eller dricker för mycket. Det gör mig ännu mer frustrerad för jag ser ju hur allt hänger ihop, jag försöker snällt ta upp saken på tal för jag vill så gärna att han ska älska och behandla sin kropp väl. Vilket gör att han blir irriterad och drar sig undan mer och försöker dölja sin kropp ännu mer. Och så där håller det på tills jag en vacker dag bara ser det han ser: en stackars oälskad och vanvårdad kropp. 

Du ska antingen vara känslomässigt avstängd, totalt obrydd eller ha ett superpsyke om du inte ska påverkas av att den du älskar och lever i en kärleksrelation med hatar sin kropp.