Förr kunde jag inte det här med att vara ensam. 

Jag njöt inte av ensamheten, jag försökte fly undan den. Sträckkollade på serier, dumsurfade på nätet. Ringde någon, gick och la mig. Vad som helst bara jag inte behövde bara vara. För när jag bara var så kände jag en stress. Och jag var rädd hur illa det skulle kunna kännas om jag bara tillät mig själv att andas och verkligen känna efter. Så jag ville fylla tomheten. Mota bort stressen.

Men med yogan så har jag lärt mig om mig själv. Jag har lärt mig att det inte farligt att känna efter.

Jag har också lärt mig att vara ensam och trivas där. 

Ibland försöker jag ha kvällar där jag inte måste göra någonting. Där jag bara kan vara med mig själv.

Titta på lågan av ett värmeljus så länge det känns bra. Lyssna på en låt och verkligen känna musiken.

Ligga med benen upp längs med väggen och djupandas. Läsa en bok som får mig att må bra. Rökelse, aromaterapi och yinyoga. Ligga bredvid Stoffe och lyssna på när han andas.

Det var sånt här jag ville och längtade efter att göra förr men aldrig kunde förmå mig att göra för stressen inombords var så stark. Innerst inne vet man ju vad man mår bra av och gudarna ska veta att jag mår bra av de här kvällarna.

Jag är så glad att jag hittade hit till slut.