Jag läste någonting fint i går kväll, om rädsla. Att det är som mörker. Mörker är egentligen inget, bara avsaknad av ljus. Därför är det omöjligt att kämpa mot mörkret, det enda vettiga är att tillföra ljus.
På samma vis är rädslor ingenting annat än frånvaro av kärlek. Det är inte värt att kriga mot rädslorna, tillför bara kärlek i stället.
Mamma brukar alltid säga: ”välj själv, rädsla eller kärlek?”
Men jag har aldrig riktigt fattat. Tydligen behövde jag släpa mig till Indien för att insikten skulle falla på plats.