Glädje kommer och går. Det är sant. Det går inte att vara glad hela tiden.

Men ibland när det känns rätt mulet inombords så är det bara deppiga tankar. Deppiga tankar som skapar dåliga känslor. Dåliga känslor som dränerar en på energi.

Men det går att skifta. 

Jag är levande bevis på att det går att skifta. Herregud, jag har varit surmulen i tio år.

Nu, vissa dagar, är jag så lycklig att jag knappt vet vart jag ska kanalisera alltihop.

Jag har inte ens någon vettig orsak.

Och det är där tricket är, tror jag: att inte låta glädjen vara upphängd på att det ska ha hänt någonting bra. Tyvärr dimper det ju inte ner glada nyheter så de kan hålla oss vid gott mod resten av livet (och chansen blir inte direkt större av att man är surmulen). Det går att tycka att tillvaron är helt fantastisk ändå. UTAN att göra någonting. Skiftet sker uppe i huvudet.

Så mycket som sitter i det där huvudet. 

Ge det tre minuter, tänk på det absolut bästa du vet. Dröm eller fantisera eller tänk dig tillbaka till något som hänt.

Testa bara.

Ofta blir det ett mönster, att hjärnan bara tänker negativt. Så blir man ledsnare. Så tänker man mer negativt. Kan man då medvetet tanka på med sånt som känns bra och fint, så kan både känslor och humör skifta.