Tack för allt. Följ med mig på nästa resa.

av Zandra Lundberg
Zandra_har

Det här är det sista inlägget jag skriver i den här bloggen på Aftonbladet.

För mig är det här inget slut. Det känns mer som om saker och ting nyss har börjat.

Jag är på väg på en resa, både fysiskt och själsligt. Jag har ingen aning om var jag kommer att landa någonstans.

Det jag vet är att jag aldrig har haft sådan tillit till livet som nu.

Jag har aldrig känt viljan att följa mitt hjärta så här starkt.

Hjärtat har tagit mig till yogan, det tog mig ur en relation, det tog mig till Indien.

I helgen tar det mig till en meditationsresa i Holland.

Och det kommer att ta mig vidare ut i världen. Jag kan knappt vänta.

Jag vet att ni som läser är ute på era egna slingriga resor genom livet. Det går upp och ner. För mig som för dig. Min önskan är ni genom mina ord kan hitta kraft, stöd, mod och inspiration att våga gå dit era hjärtan vill ta er. Mer och mer börjar jag faktiskt förstå att det är det här jag är satt på jorden för att göra, att lämna ifrån mig ord, om det sen är yogaklasser eller blogginlägg eller på vilket sätt de nu än må komma ut.

Jag kommer att börja blogga för Amelia redan på måndag. Det känns väldigt naturligt. På många sätt känner jag mig redan hemma där. Jag hoppas att alla ni som läst här vill komma med.

Som avslutning vill jag berätta att jag vågar stå på huvudet nu.

En av mina största rädslor. För ett år sedan trodde jag aldrig att det skulle vara möjligt för mig.

Men allt, precis allt är möjligt. Vågar du formulera det i huvudet så kan det hända.

Lyssna till vad ditt hjärta viskar.

Vågar jag, så vågar du. Vad det än må vara så vågar tillsammans. Du är aldrig ensam.

Tack tack tack. För att ni läser. För alla kommentarer. För alla mejl. För att en del av er till och med tagit er till mina yogaklasser. Jag älskar er <3

Zandra_huvud
Kategorier Kärlek

Tyda drömmar.

av Zandra Lundberg

Jag har inte drömt så där vidare värst mycket drömmar om nätterna de senaste åren. Eller åtminstone inte kunnat minnas vad jag har drömt. Jag tror de försvann under åren jag åt antidepressiva och sen kom de aldrig riktigt tillbaka.

Jag läste någonstans att inte drömma kan bero på att man inte visat tillräckligt stort intresse för sina drömmar, att man anser att de inte har någon betydelse. Då kan de bara försvinna. Ledsamt ju.

Jag vill inte ha det så. På något vis tror jag att drömmar ger signaler om vart vi är på väg eller indikationer på saker i det vakna livet. Jag säger inte att jag köper drömtydning rakt av, men jag tror att det finns NÅGONTING där. Jag vill försöka bli mer lyhörd och faktiskt börja intressera mig för vad det är som utspelas i mitt huvud när jag sover.

Så för någon månad sedan la jag mig bara i sängen före jag skulle sova och tänkte intensivt på att jag ville ha tillbaka mina drömmar. Jag är öppen för mina drömmar, jag är öppen för mina drömmar, mumlade jag för mig själv.

Och MYCKET RIKTIGT! Drömmarna dök upp på nytt! Jag försöker nu varje natt innan jag ska sova på ett snällt sätt bara bjuda in drömmar, bara genom att känna mig öppen för dem. Och var och varannan natt kan jag minnas vad jag drömt.

Jag drömmer mycket om otrohet. Att en annan människa är otrogen mot mig.

I natt var drömmen så stark att jag vaknade väldigt berörd, ilsken och förkrossad.

Det lilla jag läst om drömtydning så har jag förstått att allt i mina drömmar representerar sidor av mig själv. Det är alltså jag som på något vis är ”otrogen”. Eller kanske osann mot mig själv, på något vis.

Det fanns också en teori om att om man förändrats snabbt som person så kan man också känna sig ”otrogen” mot den människa man har varit.

I alla fulla fall.

Jag är så otroligt peppad på det här nu! Känns som en ny hobby, hehe. Drömmar! Bring ’em on!

IMG_3723

Skifta tankarna: ha en fantastisk dag.

av Zandra Lundberg
Bild 2015-06-08 kl. 10.38 #3 (1)

 

Glädje kommer och går. Det är sant. Det går inte att vara glad hela tiden.

Men ibland när det känns rätt mulet inombords så är det bara deppiga tankar. Deppiga tankar som skapar dåliga känslor. Dåliga känslor som dränerar en på energi.

Men det går att skifta. 

Jag är levande bevis på att det går att skifta. Herregud, jag har varit surmulen i tio år.

Nu, vissa dagar, är jag så lycklig att jag knappt vet vart jag ska kanalisera alltihop.

Jag har inte ens någon vettig orsak.

Och det är där tricket är, tror jag: att inte låta glädjen vara upphängd på att det ska ha hänt någonting bra. Tyvärr dimper det ju inte ner glada nyheter så de kan hålla oss vid gott mod resten av livet (och chansen blir inte direkt större av att man är surmulen). Det går att tycka att tillvaron är helt fantastisk ändå. UTAN att göra någonting. Skiftet sker uppe i huvudet.

Så mycket som sitter i det där huvudet. 

Ge det tre minuter, tänk på det absolut bästa du vet. Dröm eller fantisera eller tänk dig tillbaka till något som hänt.

Testa bara.

Ofta blir det ett mönster, att hjärnan bara tänker negativt. Så blir man ledsnare. Så tänker man mer negativt. Kan man då medvetet tanka på med sånt som känns bra och fint, så kan både känslor och humör skifta.

Kategorier Självhjälp, Tips!

Du vet aldrig vilka berg människan framför dig bestigit.

av Zandra Lundberg

Jag vet inte om det är för att jag har fått leda en så fin yogahelg. Eller för att jag själv nyss kommer från en yogaklass. Men jag är så blödig. 

Jag är ju bara människa. Alla är ju bara människor. Ute på sina slingriga resor. Det går upp och det går ner. Ingen är skyddad mot vad livet ger en.

I mångt och mycket är jag inte alls samma person nu som när jag var 15 år och en pojkvän lämnade mig och jag grät så mycket att jag till slut bara skakade, snorade och skrek rakt ut. Men det är vad jag bär med mig. Det är en liten del av vad som har format mig.

Alla människor jag möter har skapats på samma sätt, av olika händelser i deras liv. Skilsmässor, bergsklättringar på Nya Zeeland, urspårade fester, kompisar man blivit kär i, ex man velat ha tillbaka, sjukdomar, taskiga chefer. Tusen små pusselbitar som format den människa som plötsligt står framför en.

Det går inte att döma någon, egentligen. För vi vet ingenting. Allt vi ser är bara en människa som är på en viss plats under sin resa genom livet. Fan, det är så nyandligt att kalla livet en ”resa” men just nu skiter jag i det. Det ÄR JU en resa!

Att hålla yogaklasser gör mig verkligen så otroligt ödmjuk inför andras bagage. Jag har ingen aning om vilka berg de bestigit. Vad det är som gör att de kommer och landar där på mattan. Kanske vill de bara få ner händerna till golvet i en framfällning. Eller så kanske de är mitt uppe i en livsomvälvande kris och yogan är ett verktyg för att hålla huvudet ovan ytan. Jag kan inte veta. Enda jag vet är att många människor hittat till mina klasser via den här bloggen och däri inbillar jag mig att man kanske är ute efter någonting mer än ”bara” den fysiska yogan. Sen om det handlar om att hitta lugn eller att hela sig själv från ett smärtsamt uppbrott har jag ingen aning om.

Kärlek och respekt. Det är väl egentligen det enda vettiga sättet att bemöta människor på.

Tack för ordet.

Och jo, är du i Stockholm på onsdag och vill komma och yoga utomhus i Lilla blecktornsparken på Söder klockan 18.00, så bara kom. Läs mer om du vill på Facebooksidan. 

Skärmavbild 2015-06-07 kl. 20.45.20
Kategorier Yoga

5 saker just nu.

av Zandra Lundberg
IMG_3698 (1)

1. Jag mediterar. Varje dag. Minst 20 minuter. Jag förbereder mig för en meditationsresa till Holland nästa vecka. Men skulle kanske kunna tro att det stjäl tid, men så är det inte. Det ger. Det ger så mycket tillbaka. Kraft, glädje. Det är otroligt.

2. Jag gjorde det i dag. Stod på huvudet! I två sekunder kanske, men vad fan. Jag har varit så rädd. Träffade en kvinna i Indien som berättade att det tog henne 11 år att våga stå på huvudet, tyst för mig själv tänkte jag ”det blir nog samma för mig”. Tänk, så skulle det bara ta några månader.

3. Jag har bestämt mig för att sluta tvätta håret. Ja, kanske inte sluta helt, men dra ner på tvättandet rejält. En gång i veckan max. Känns som en så deppig ond cirkel att gå och rubba balansen i håret hela, hela tiden för att sen behöva tvätta ännu mer. För att ta sig ur cirkeln krävs det att stå ut en liten tid med trassligt och fett hår men det MÅ SÅ VARA för LYXEN att slippa kämpa med hårtvätt flera gånger i veckan.

4. Jag läser Caroline Myss. Hon har en holistisk syn på människan. Jag älskar Caroline Myss.

5. Tack för alla glada tillrop om nya bloggen och min kommande resa. Jag älskar er.

Det här med andlighet.

av Zandra Lundberg

Bild 2015-06-03 kl. 09.08 #5Rise & shine. Hehe. Jag är så glad i dag. Lyckades nästan stå på huvudet i morse.

Jag funderar en del på det här med andlighet. Att tillåta sig att vara andlig. 

Vad nu andlig ens är, kan man ju undra.

Jag vet de som vägrar använda ordet, för att det blivit så uttjatat. Människor som slänger sig med andlighet hit och andlighet dit och plötsligt känns ordet bara urvattnat och blaskigt.

Det här är min upplevelse av att vara andlig: oftast är jag inte andlig, alls. Jag är fast nere på jorden, med de bekymmer som finns här. Ekonomi, problem i relationer, förkylningar, jobb som ska göras. Ni vet. Business as usual. 

Sedan kan jag, med hjälp av en kombination av yoga och meditation få tillgång till mitt andliga jag. Där är det inte hjärnan som styr och ställer. Där kan jag till exempel gå ut genom dörren och uppleva ren och skär magi.

Jag hade en sån promenad för några veckor sedan, när jag gick runt här i Enskede och verkligen upplevde allt som fanns runt omkring mig. Träden var så fascinerande gröna, och solens strålar på huden kändes upphöjt i 1000. Jag var bara uppfylld av lycka, över absolut ingenting och allt. Jag la mig på ett berg och tittade upp mot himlen och kände så tydligt att jag är del av någonting större. Att den där lilla världen jag begränsar mig till i mitt huvud och det jag tar in via mina fem sinnen inte är allt.

Det låter förmodligen som en drogupplevelse. Hehe. Var inte orolig, det är det inte.

För mig är det andlighet. Att vara i kontakt med någonting högre. Jag brukar kalla det universum.

När jag är det är allting enkelt. Jag har kraft och energi, flow. Bra saker händer mig. En sak jag hoppas med min resa i höst är att komma i djupare kontakt med den här delen av mig, för ju mer jag är i kontakt, desto bättre mår jag och desto mer kan jag dela med mig. I text, i yogan och i mitt vardagliga liv.

Att jag har haft de här upplevelserna av andlighet ger mig också ha en starkare tro och tillit. Och med hjälp av tro och tillit motar jag bort ängslighet, hopplöshet och oro. Jag tror att allting kommer att lösa sig till det bästa och det gör att jag kan fokusera mer på att få ut någonting av livet. Även om jag svajar ibland och ringer till min mamma och grinar över att allt känns överväldigande.

Obs! Det har ingenting med religion att göra.

Nåväl. Detta om andlighet.

Back to business.

En enkelbiljett till Bali. Ny tid, ny blogg, ny resa.

av Zandra Lundberg
IMG_3645

Det var så fint. En bloggläsare skrev till mig för någon månad sedan: Din blogg är så bra. Även om jag önskade att du flyttade till en mysigare bloggportal där du kändes ’friare’… Nu känns det som om du bor i andra hand och måste anpassa dig efter ägarens möbler och inte kan tapetsera om eller spika upp dina egna tavlor…

Lite så har jag faktiskt känt på sistone.

Aftonbladet har gett mig så mycket. Herregud, de har trott och satsat på mig sedan jag var 22 år.

Jag har bloggat om depressioner, olycklig kärlek och yoga. Allt har liksom fått rum här.

Men nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv.

På så många olika plan. 

Redan när jag åkte från Indien började en ny plan utkristallisera sig. Jag känner att det här är nästa steg. Det här är vad jag behöver göra. Jag är så säker. Jag är inte ens rädd. Det är märkligt. Jag som alltid brukar vara rädd. Det enda jag vet att de senaste tre åren när mitt hjärta sagt åt mig att göra något så har det som kommit ut på andra sidan blivit fantastiskt.

Så. I höst kommer jag att åka ut på en längre resa. Troligtvis kommer jag att börja med en enkelbiljett till Bali.

Jag gör den här resan för mig själv, jag åker ensam, för att få klarhet i vad jag vill och vart jag är på väg. Jag vill följa flödet. Meditera, yoga och möta människor som kan berika tillvaron på vägen. Få en djupare kontakt med mig själv. Jag vill göra mig av med rädslor och bagage jag inte längre behöver. Vidga mina perspektiv. Det är så klart en fysisk resa: jag kommer att förflytta mig till andra sidan jorden (typ), men fram för allt är det en inre resa.

Egentligen är det ren och skär dårskap. Jag har inte ens särskilt mycket pengar just nu. Men det är saker hjärnan berättar för mig. Hjärtat säger bara: åk. Allt kommer att lösa sig.

Den här resan kommer att innebära en ny blogg. Jag kommer att börja skriva för Amelia i augusti.

Det känns bara så rätt. Det känns som en plats där jag kan få bli friare och spika upp mina egna tavlor och tapetsera om. Jag får samsas på en härlig portal med fina bloggare som Malin Berghagen och Underbara Clara. 

Allt känns väldigt lätt och rätt just nu.

Jag är på väg och jag vill väldigt gärna att ni som läst den här bloggen ska följa med.

Jag kommer att skriva inlägg i den här bloggen sporadiskt under juni-juli. Tankar om livet och säkert en del om yoga. Men den kommer inte att uppdateras särskilt frekvent. Och från och med augusti är det alltså Amelia som gäller.

Det säkraste sättet att få uppdateringar kring vad som händer framöver är via mina Facebooksidor.

Zandra Lundberg är den där jag kommer att uppdatera och länka mina texter från.

Zandras yoga uppdaterar jag med var och när jag kommer att hålla yogaklasser. Först och främst i Stockholm och på Åland.

Ja … Livet kan vara så här. Det kan kännas så här. Jag trodde aldrig det. Men det var när jag vågade tro som allt började falla på plats. Så oerhört spännande. Ett stort äventyr. Jag vill så gärna att du kommer med. Att du läser och att du förhoppningsvis också vill och vågar göra det som ditt hjärta säger åt dig att göra.

IMG_3644

IMG_3653
Gillar du?

Vad yogan gjort med mig som människa.

av Zandra Lundberg

Jag förstår att det kan låta märkligt.

Säkert rätt så flummigt.

Att skulle yoga kunna förändra en människa.

Jag fick en fråga i yogaforumet #beyoga365 efter det här inlägget: vad är det som gör att jag märker att jag förändrats?

Det är en bra fråga. 

Jag hade garanterat ställt mig oerhört frågande och skeptisk för bara ett par år sedan.

Men jag ska göra ett försök att förklara. Så här ungefär då:

Jag tror att allt vi varit med om i livet, allt som inte bearbetats känslomässigt i alla fall, lagras fysiskt i kroppen. Det skapas spänningar som sedan leder till stelhet. Hemska barndomsupplevelser, trångsynthet, separationer, oro, brist på självkärlek, hopplöshet, stress – allt sånt samlas i kroppen och ”sluter” oss. Men när man kan börja jobba närvarande och varsamt med att luckra upp kroppen genom yogan, så släpper vi på vårt bagage. Det lämnar i sin tur plats för annat: öppenhet, kärlek, klarhet, nya perspektiv och en stillhet under meditation. 

Observera att jag skriver närvarande. Jag tror att om närvaron inte finns där, om det inte finns någon djupare kontakt i dig själv, med din kropp och rörelserna du gör på yogamattan så kommer det inte att fungera på samma terapeutiska vis. Då kommer du att bli rörligare och så är det bra med det.

Jag ser människor som yogar där alltihop handlar om den fysiska biten. Att kunna göra snygga flowsekvenser, stå på händer och så vidare. Jag säger inte att det är något fel med det. Det är bara två olika saker. Det beror på vad du är för typ av människa och till viss del också vilka yogalärare du guidas av.

Det jag (försöker vara) lite försiktig med när det kommer till att ”predika” yogans fördelar är att människor ska få för sig att det här är en mirakelmetod eller en VÄG jag vill pracka på människor. Det är inte min mening. Jag vill att alla människor ska hitta sin väg. Om det sen är yoga eller dans eller korsord eller bussresor som får människor att må bra och känna kärlek, mål och mening så är det fantastiskt. Det som funkar, det funkar.

Jag kan bara säga att för MIG har yogan gjort underverk. För mig har det varit ett smärre mirakel.

Det syns utanpå och det känns inuti.

Jag har varit cynisk, dömande, deprimerad. Jag har haft håret färgat svart och lagt på en hel massa lager smink varje morgon. Jag har druckit för mycket alkohol. Jag har ätit dålig mat. Jag har hetsätit. Jag har svält mig. Haft dåligt självförtroende och egentligen inte trott att jag varit värd någonting. Jag har känt mig som ett offer och varit missunnsam när det gått bra för andra människor. Jag har haft ångest. Varit rädd. Rädd för att flyga, rädd för att ta för mig av livet, ängslig för vad andra ska tycka, rädd för att avsluta relationer, rädd för att påbörja relationer. Rädd för att leva. För att inte tala om fruktansvärt stel i kroppen.

Bild 358

Och vad är det då som har hänt? Hur är det jag förändrats? Vad är det yogan har gjort? Den har gjort mig mer öppen. Mer kärleksfull. Den har gjort att jag vågar känna mer tillit. Jag är överens med mig själv och min kropp (inte varje dag, men allt som oftast). Jag vill äta bra. Jag väljer att tänka positivt. Jag vågar sträcka upp armarna, öppna upp området kring hjärtat och andas rakt in. Jag vågar tro. Tro på att allting kommer att lösa sig till det bästa. Jag vill må bra. Jag mår bra. Inte alla dagar, men ofta. Jag sminkar mig lite och sällan. Jag har min naturliga hårfärg. Jag är rörligare i kroppen. Jag är rätt ofta glad. Allt som oftast känner jag att jag har kraft, mål och mening. Jag har inte skygglapparna på, jag SER att mycket här i världen är på väg åt helt fel håll, men jag tror ändå att det inte hjälper att gruva sig och klafsa ner i klagoträsket utan det jag faktiskt kan göra är att försöka må bra och ta ansvar för de val jag gör i livet och försöka inspirera andra till att göra samma sak.

Så.

Ungefär så har yogan förändrat mig.

_DSC3441

Bild från Solo. 

Gillar du?

Zandra utvecklas – ayurveda/detox/magrutor.

av Zandra Lundberg
Skärmavbild 2015-05-26 kl. 16.18.02

Tänkte bara ödmjukt påminna/tipsa om att jag varje månad skriver krönikor i Wellness. Jag testar på någonting hälsorelaterat under tre veckor och sen skriver jag om saken.

Det går att läsa på internet i efterhand, så här finns lite länkar.

Zandra utvecklas: försöka skaffa magrutor. 

Zandra utvecklas: juicedetoxa. 

Zandra utvecklas: 30 day squat-appen. 

Zandra utvecklas: ayurveda. 

Zandra utvecklas: sockerfritt. 

Ja, det är några stycken. Slit dem med hälsan!

Kategorier Tips!
Sida 1 av 43
Follow on Bloglovin
  • Tjänstgörande redaktörer: Love Isakson Svensén, Alex Rodriguez och Fred Balke
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB