Kommentarsfältet – live i samma rum
avNär jag läste kommentarerna på mitt förra inlägg så blev jag så sugen på att alla skulle vara i samma rum och kommentera live. Tänk vad roligt att se och höra alla.
Det skulle väl börja med att jag läste upp mitt inlägg och Caroline Y skulle genast hålla med mig om allt jag sa, för hon har varit där själv. Sofia Rosen skulle resa sig upp och ryta ifrån; F-n vad du gnäller. Ett skämt hur du kan ha så lite distans. Skärp dig!
Cassandra svarar mumlande; gå någonstans då sofia, så vi slipper ditt gnäll på amanda det om något är tröttsamt.
Karolina mumlar inte, hon nästan skriker till Sofia; Fy fasen vilken otäck attityd du har! Prova att vara lite trevlig mot dina medmänniskor någon gång istället, lovar att det kommer bli en aha-upplevelse för dig.
Sara håller inte med alls, hon tar ordet för att säga att jag gnäller och tror att jag är unik i min graviditet. ALLA har det lika jobbigt. Sara tycker jag beter mig som en 8-åring.
Nu kommer Sofi in som en frisk fläkt. Hon är chockad över att jag använder Gud i min text. Hon kan inte förstå om det vore så att jag var religiös, hon trodde jag var mer upplyst än så.
Nu ryter Therese ifrån till Sofi; hur kan du vara så trångsynt att du kallar alla troende människor oupplysta?
Alla har väl rätt till sin trosuppfattning?, säger Anna-Maria B irriterat.
Mimmi och Ebba sätter sig ned med Sofi, Therese och Anna.Maria B för att verkligen diskutera detta.
Hanne69 har fått nog och säger; Ytterligare ett inlägg om din GRAVIDITET. Händer det verkligen inget annat än i ditt liv som du kan skriva om??
Här skulle jag resa mig upp och svara Hanna69 med att jag har faktiskt svårt att tänka på något annat än min graviditet, förlossning och bebisen i magen. Det är inte mitt fel. Det är en massa hormoner som kämpar för att jag inte ska tänka på något annat den sista tiden.
Kajsa G, Sanna, Pappersdraken och Caroline Y är trötta på debatten och vill bara säga att man visst får får gnälla när man är gravid.
Vi håller på ett tag till och ett tiotal nya människor lägger sig i. När vi väl lärt känna varandra märker vi att vi inte är så olika ändå. Det är bara svårt att tolka varandra. Och det är ju helt ok att vara oense. Så vi går hem till mig och äter tårta och dricker bubbel och skrattar åt det hela.
Visst vore det härligt?
Senaste kommentarer