Polisen kunde inte få fram den raderade mobilkamerafilmen som de två våldtäktsanklagade killarna menade bevisade deras oskuld.
Men försvaret lyckades och nu har de unga männen friats.
– Det är så mycket i det här fallet som upprör mig. Vi överväger nu att anmäla tjejerna för falsk angivelse, säger Björn Hurtig, advokat till en av de unga männen.

Jag skrev om fallet här på bloggen för ett drygt halvår sedan och kallade det som inträffat för ett hot mot rättssäkerheten.
Vare sig om de unga männen, i dag 18 och 19 år gamla, var oskyldiga eller skyldiga så fanns det många märkliga frågetecken i historien.
Men vi tar det från början.
Efter en fest i Göteborg den 22 oktober 2011 anmäldes två unga män för våldtäkt av två unga kvinnor.

En rättegång hölls i tingsrätten och killarna dömdes mot sitt nekande.
Saken kunde varit över där men killarna överklagade domen till hovrätten och menade att det fanns bevis för att de inte var skyldiga. En av dem hade nämligen filmat samlaget med en av de unga kvinnorna med sin mobilkamerafilm, men sedan raderat den eftersom hon bad honom om det.
Om den bara kunde återskapas skulle det hela lösa sig menade han och hans medåtalade.
Men trots att polisens tekniker vid två tillfällen försökte återskapa filmen lyckades de inte.
Och killarna dömdes igen.
Först efter den domen hävdes beslaget på de unga männens mobiltelefoner och försvaret skickade då den ena till ett företag som jobbar med att återskapa raderade filer.
De lyckades.

I mobiltelefonens tumnagelgalleri hittade man inte bara stillbilder från kvällen utan även filmen. På den såg man hur en av de unga kvinnorna och en av de unga männen hade till synes frivilligt oralsex. På filmen syntes inget tvång eller några hot och nu, när hovrätten på nytt tagit om fallet och avkunnat sin dom, så frias de båda unga männen helt från våldtäkt.
Rätten anser att även om filmen bara visar en del av förloppet så gör det att mycket av det som tjejerna sagt inte längre håller, och att de undanhållit uppgifter. Enligt rätten är det även mycket annat som inte stämmer i de unga tjejernas historier.

Den 18-årige mannens advokat Björn Hurtig är glad för den friande domen men menar att det handlar om en rättsskandal.
– Dels är jag upprörd polisens brist på förmåga att göra sitt jobb fullt ut. Och så är jag upprörd på domstolens brist på förmåga att ta sitt jobb på så stort allvar att man ställer extra frågor till åklagaren. Om man dömer en ung man för våldtäkt och han har invändningar och säger att han har en film som visar förloppet så borde domaren säga till åklagaren: har du gjort allt du kan verkligen? säger Björn Hurtig.
– Det här visar på ett systemfel, att det inte alltid görs tillräckligt för att utreda vad som hänt. Statens utredningar håller inte alltid måttet.
Björn Hurtigs klient blev avstängd från skolan i samband med den första rättegången. Han har nu missat ett helt skolår. Hurtig och hans klient kommer att anmäla skolan och de överväger även att anmäla de båda unga kvinnorna för falsk angivelse.
– Om man ljuger om sådant här går det inte bara ut över de som blir falskt anklagade utan även över alla som faktiskt blir våldtagna.

Ett litet tillägg:
Vill bara tillägga, så att diskussionen i kommentatorsfältet hamnar rätt, att våldtäkt är ett fruktansvärt och alldeles för vanligt brott. I fjol anmäldes 6324 våldtäkter i Sverige och då tror man ändå bara att det är toppen av ett isberg, att det endast är 20 procent av de faktiska våldtäkterna som anmäls.
Detta inlägg är inte menat att bagatellisera detta grova brott, det är en artikel om rättssäkerhet, något vi har all anledning att värna.