Vad hände egentligen, Leksand?

Mattias Ritola gick sönder, tvingades ledas av isen – och laget föll ihop som ett korthus.

4–0 blev 4–3 och Malmö var riktigt nära att fullborda en bragdupphämtning i slutskedet – trots att Rödhökarna varit väldigt blekt, uddlöst och inte hade någon kräm i benen alls i två perioder.

Det blev visserligen Leksandsseger, i slutändan, men det här raset i den tredje perioden bevisar hur svajigt lagets försvarsspel är och det är oroväckande för klubben inför fortsättningen av den här serien.

Och uhhh, vilken käftsmäll Leksand dessutom åkte på med tanke på Ritolas skada.

När laget redan har skador på kapten Johan Ryno, hårdjobbaren Jens Bergenström och Toni Kähkönen fortfarande avstängd, vred Ritola knäet i en sargduell och hade påtagliga smärtor.
Säsongen tog förmodligen slut för hans del där.
Det såg inte alls bra ut.

Ritola, Ryno, Kähkönen och Bergenström är fyra av Leksand absolut bästa och viktigaste spelare. Utan dem, även om Kähkönen snart är tillbaka, försämras lagets chanser till säkrat SHL-kontrakt avsevärt.

Leksands seger blev minst sagt dyrköpt och på grund av det jobbiga skadeläget, hur laget klappade ihop i tredje perioden, är jag rejält orolig för klubben.

Trots 2–1 i matcher till Leksand vill jag påstå att det är fördel Malmö.