Live From Nashville, del 5 – The End

av Per Bjurman

NASHVILLE – EDMONTON 5-4 (Slut)
• • •
Efter fyra dagars honky tonk-sväng ber bloggen att få tacka från Nashville.
Det har verkligen varit en av bloggens bästa resor på väldigt länge – komplett med forsbergsk målorgie, chicken wings från himlen, Faron Young-covers, The CEO of Everything och Svenska Fans-Viberg, stekar, drajjor och James Neal-passningar bakom ryggen.
Se det som en rekommendation.
Åk till Nashville.
Bästa NHL-destinationen out there.
Vi hörs igen från New York i veckan.

P.S Missen på Oscar-galan alldeles nyss kommer gå till historien som ett av tv-mediets mest pinsamma ögonblick. Ojvoj är det minsta man kan säga…

Live From Nashville, del 4

av Per Bjurman

Preds håller undan med det som brukar kallas blotta förskräckelsen och vinner med 5-4.
Matchvinnare: Arvidsson från Kusmark.
Slutskvätt kommer vad det lider, men don’t hold your breath.

Live from Nashville, del 3

av Per Bjurman

NASHVILLE – EDMONTON 4-4 (Period 2)
• • •
Nu svänger det lika mycket i Bridgestone som på Robert’s West World om kvällarna.
Det känns som att Preds dödat fajten när de går upp till 3-1 och 4-2, men ett Edmonton som fram till dess sett rätt stabbigt ut – med ett undantag förstås – är plötsligt mördande i PP och kommer igen och utjämnar.
Kul ändå – nu kan den sista perioden under det här Nashville-besöket bli nåt riktigt ballt att se.
• • •
Det där med att det framförallt är Faron Youngs ”Live Fast…” som fastnat på hjärnan var en lögn.
Tim McGraws ”I Like It, I Love It” är besökets verkliga brottarhit.
Den spelas ju varje gång Predators gör mål och vid min gud, det gör de ju oavbrutet.
• • •
Som sagt, det blir alltid nåt knas när Tim Peel är ute och åker med sin jävla pipa.
Först ser han och kollegorna inte att Colin Wilson faktiskt gör ett mål och så blir Craig Smith utvisad för tripping.
Naturligtvis blir målet, efter kontroll, godkänt – men Smith får sitta kvar i utvisningsbåset och i det PP som följer gör Oilers mål.
Ursäkta mig, men ska inte klockan i såna lägen dras tillbaka till tiden för målet – och utvisningen på Smith inte räknas?
• • •
En liten blockbuster-trejd förfärdigas medan vi sitter här och tittar.
Tampa skickar Big Ben Bishop till KA – i utbyte mot Budaj, Cernak och ett pick.
Nu hettar det till på marknaden.
• • •
Mm, Don Enrico, det satt riktigt fint med en vurre!
• • •
Crazy Kyle, heter organisten i Bridgestone Arena.
Han spelar en hissversion av Nine Inch Nails ”Hurt” när Predators släpper in mål.
Meddelas endast på detta sätt.
• • •
Bloggen gläds i hjärtat åt han med det ultimta Nashville-namnet – Vernon Fiddler – får tjonga in sin andra fullträff för säsongen.
• • •
Det är inte i många andra arenor företag som säljer vapen och ammunition agerar sponsor, men här står Remington för flera presentationer i jumbotronen.
The CEO of Everything nickar förtjust.
Han är jägare, om än jägare rädd för talgoxar.
• • •
Det sjunger till lite i pressläktarstolen när Viberg dessutom meddelar att Penguins skickat Nick Bonino och ett förstaval till Arizona för Hanzal och The Duke.
Men det visar sig komma från ett fejkkonto på twitter.
Dessvärre.
• • •
Som sagt:
Nu har vi bara en period kvar under detta jublande besök i skuggen av Smoky Mountains.
Må den bli det rungande utropstecken resan förtjänar.

Live from Nashville, del 2

av Per Bjurman

NASHVILLE – EDMONTON 2-1 (Period 1)
• • •
Vad gjorde du i slutet av februari då, kanske någon kommer fråga framöver.
Svar:
Jag såg Filip Forsberg göra mål.
Hela tiden.
Åtta på fyra matcher.
So far.
Mannen är touched by the hand of God just nu.
• • •
Jo, satan.
Matchen hinner inte mer än börja förrän den skräckinjagande F16-kärran Aero McDavid kommer brakande längs högerkanten och nej, Pekka Rinne har inte en chans.
Jeeeeesus!
• • •
Vill minnas att jag i torsdags rynkade på min gamla boxarnäsa åt Predators PP.

Sedan dess har det varit on fire – som en halmbock i Gävle veckan före jul.
Nu är det Ryan Ellis som så fort de får sitt första numerära överläge plaskar in rena rama Shea Weber-bomben från blå.
Och i nästa får Mister Late February från Åkerö en klapp-klapp-passning från James Neal och pangar in sitt 24:e för säsongen.
Ojvoj.
• • •
De är ju gudfruktiga i de här trakterna och lägger helt uppenbart vikt vid att helga vilodagen.
Det är tidvis så stilla i Bridgestone att man hör spelarna hojta på isen.
– Hey hey, ropar dom för det mesta.
Ibland ekar ett ”Go, go” och ett ”Öh!” i den tysta katedralen också.
• • •
Subban är ju för fin när han håller på att tappa ut pucken ur zon och lägger sig ner, som en 80-åring som ska gå till sängs efter Aktuell, och håller den kvar.
Den är ny.
• • •
The CEO of everything hukar oroligt när han hör om talgoxen som lyckats leta sig in under takåsarna.
Han är, visar det sig, livrädd för fåglar.
Vad är det för jägare de föder upp i rydaholmstrakten?
• • •
Efter den där 24:e sizzling enchiladan delar Flipper ledningen i svenska målligan med Rickard Rakell.
Och jag är ledsen Rocket i Disneyland, men innan den här tidiga kvällen är över har han gått om.
• • •
Tim Peel dömer!
Då blir det alltid festligt på nåt vis.
• • •
Mot presspentryt och en liten grillad med bröd.

Live from Nashville

av Per Bjurman

Okej, ett tredje hallå från Nashville på fyra dygn.
Hallå!
Nu börjar kraften sina, fantasin tryta och det ständiga flabbandet på Robert’s West World om kvällarna ta ut sin rätt.
Så när Edmonton Oilers denna sena eftermiddag går upp mot the hockey boys from Dixieland kan det hända att bloggen blir mer kortfattad än normalt.
Men hey, vi testar och ser vad som händer.
• • •
Joho, det blev en juicy steak med smålänningarna på The Palm igår kväll.
Sedan såg vi några bardiskar också, hörde ett koppel Johnny Cash-klassiker och stampade stövlarna i ett och annat dansgolv.
Jag fyller snart 50 och är egentligen ingen turneringslirare, om jag nånsin varit.
Men när det är kul så är det kul, då går det inte att gå hem, och det var länge sedan jag skrattade så mycket som de här dagarna.
Nashville forever.
• • •
Att älska hockey och veta att man snart ska få se Connor McDavid spela är som att älska opera och veta att man snart ska få höra Jussi Björling sjunga.
Han är en gudomlig begåvning vars sort vi bara ser en gång per generation, har i ett slag gjort Edmonton till ett relevant lag och ska ha Hart Trophy i sommar – i synnerhet om Hart Trophy fortfarande är ett pris till den som betyder allra mest för sitt lag.
Som Wayne Gretzky beskrev det i LA för några veckor sedan:
– Varje gång han rör pucken säger jag åt mig själv: ”Pay attention”.
Fast för det mest behöver man inte påminna sig
The attention kommer av sig själv, så att säga.
Som när han blåste som ett kärnvapenbestyckat jaktflygplan över isen de där första, oförglömliga bytena mot Tre Kronor i World Cup i ACC i höstas.
Det är och förblir den mest förstummande hockey jag bevittnat.
Riktigt lika skoj lär det inte bli idag.
Men man kan väl få drömma lite.
• • •
Roligast igår kväll:
Vi trängdes med en flock Caps-supportrar på Robert’s och en av dem hade, något säreget, namnet Erskine på ryggen.
Det hade Svenska Fans-Viberg mycket svårt att acceptera och till slut blev det så här.
ERSKINE
Man måste ju säga ifrån när galenskapen blir för stor.
• • •
Predators fullbordar sin fyra matcher långa homestand med den här eftermiddagsföreställningen och mja, jag gissar att det här blir helgens tuffaste uppgift.
De spelade för ett dygn sedan och får ta sig an ett utvilat Edmonton suget på revansch efter uddamålsförlust mot Capitals i fredags.
Mycket svårt.
Fast Mister Late February, Filip ”Flipper” Forsberg kommer säkert att bränna av några blixtkanoner i motståndarkassen.
Det är ju vad han gör.
• • •
Det mest omtalade haket i SoBro – som de kallar området runt södra Broadway, har jag lärt mig nu – är ju Tootsie’s.
Det är som ett honky tonksens eget Spy Bar.
Men för att komma in där måste man, i alla fall under helgerna, stå i kö och att köa för att komma in på en honky tonk tycker jag är som att sätta på sig frack för att köpa en grillad med bröd.
Så jag föredrar Robert’s några dörrar norröver.
Där hamnade jag redan under första besöket i Music City, med brustet hjärta och Virtanen som travel companion, sommaren 1997.
Då var det här fortfarande en sömnig håla, utan blänkande skyskrapor, utan hockeylag och utan särskilt många turister.
Men Robert’s låg där det fortfarande ligger och konceptet är detsamma idag som då.
De kränger öl, fräser burgare på en öppen stekhäll i baren, säljer boots (!) uppställda på hyllor ppå väggarna och har eminenta countryband på scenen närmast entrén.
• • •
Det är lite jobbigt nu, för de där som fortfarande menar att Zlatan är överskattad….
• • •
Capitals flög direkt till New York efter matchen igår och har ledigt idag, så en inte alltför avancerad gissning är att även de hade en yster Saturday Night.
Särskilt som coach Trotz stannade i sin gamla hemstad.
Det vet jag bestämt för jag såg honom på The Palm igår kväll.
• • •
Allra coolast med en himmelsk talang som McDavid är ju att han får hela omgivningen att lyfta också.
Förträfflige Oscar Klefbom, till exempel.
Han är ju plötsligt en av Sveriges bästa backar och en av beståndsdelarna i det som allt tydligare är en av de största generationsväxlingarna i den svenska NHL-historien.
Och redan när bloggen träffade den gladlynte värmlänningen i Brooklyn pratade om hur utvecklande det är att spela med de allra, allra bästa.
– Bara att träna med Connor gör mig bättre. Varje dag, hette det.
Häftigt.
• • •
Två timmar före game time, när bara jag och några vaktmästare befinner oss i arenan, flyger en liten fågel genom Bridgestone Arena.
Det är så man vet att ett hockeylag börjar bli en succé.
Till och med de lokala talgoxarna vill se matcherna.
• • •
Man får alltid med sig en och annan sång när man lämnar Nashville, nån som sätter sig på hjärnan och vägrar släppa greppet.
Den här gången verkar det vara Faron Youngs underbara ”Live Fast, Love Hard, Die Young”.
Det suveräna bandet på Robert’s har spelat den varje kväll och jag sitter nu och kan inte sluta nynna på den.
Ja, det är nästan som för Viberg och ”PB är ett jävla svin”.
• • •
Ser några Oilers-stjärnor vandra i den milda förmiddagssolen bakom hotellet och påminns om att hockeyspelare inte kan vara ute och gå utan en pappmugg kaffe i ena handen.
• • •
Det är nog kört för Dallas efter dagens 3-6-torsk mot Bruins.
Tyvärr.
De skulle ju spela final i sommar, påstod en dumstrut till bloggare innan säsongen.
• • •
Ikväll blir det absolut – hundraprocentigt, definitivt – lugnt.
The CEO of Everything får locka med vad han vill – jag ska hänga på hotellrummet, beställa room service och se Oscar-galan från Hollywood.
”La La Land” kommer sopa rent och egentligen har jag inget emot det, det är en makalös film, men det vore fint om ”Hell or High Water”, ”Moonlight” och ”Jackie” också premieras på något vis.
• • •
Har inte sett enda enda Oilers-jersey ute på stan och bara några få knattar står uppradade vid gästernas spelargång strax innan värmningen.
Är det inte feber och hysteri bland fansen i Alberta-metropolen?
Det trodde jag – och då borde ju en weekend i Nashville vara en big time lockelse.
• • •
Tänk att påssjuka åter brutit ut i NHL.
Kan spelarna sluta hålla på och pussas så mycket?
• • •
Huruvida vi får se Youngblood Adam Larsson idag är fortfarande oklart.
Game time decision, meddelar staben av ledare som för 24 timmar satt här intill oss på pressläktaren och gäspade.
• • •
Avslöjande:
Svenska Fans-Viberg älskar Smokie.
– De är lika bra som Springsteen, påstår token.
Att säga det till mig är som att säga till honom att Andy McDonald är lika bra som Kimmo Timonen.
• • •
Harry Zolnierczyk är inte min favorit i hemmalaget.
När jag först gick fram till Flipper i omklädningsrummet för att ställa ett par frågor efter matchen igår brölade han surt:
– English! English!
Otrevligt!
• • •
Kaffet smakar osedvanligt bra idag.
• • •
Däremot gillar jag Zolnierczyks kedjekamrat Vernon Fiddler.
En man som heter så ska givetvis spela i Nashville.
• • •
Njae, det här blev väl inte så kortfattat?
Bra jobbat, sega Bjuppie!
Och nu kör vi.
Predators mot Oilers.
Det ska kunna bli en hit.

Jakten i Smoky Mountains, del 5 – The End

av Per Bjurman

NASHVILLE – WASHINGTON 5-2 (Slut)
• • •
Nä, inget hattrick för Flipper.
Men tre poäng stod han för, masen som tillsammans med Taylor Swift regerar Music City just nu.
Så det supporter-plakat de zoomade in i jumbotronen i slutperioden sved nog ändå ordentligt i gästernas hjärtan.
På det stod:
”How is Martin Erat doing, Washington? We have Scoresberg!”.
Såg Scoresberg själv den, möjligen?
– Jo, flinar han förläget, jag gjorde det.
• • •
Nu väntar middag på The Palm med de två smålänningarna, så en osedvanligt kortfattad slutrapport är över redan här.
Men vi är snabbt på’t i Bridgestone i morrn igen, ännu en gång 23.00 svensk tid.
Då kliver Connor McDavid ut i strålkastarskenet.
Vi ses då, hoppas jag.

Jakten i Smoky Mountains, del 3

av Per Bjurman

NASHVILLE – WASHINGTON 3-1 (Period 2)
• • •
Håll kepsarna redo, för tammetusan:
Här kommer Filip Forsberg!
Han plaskar in ett rykande direktskott i i mitten av andra och herregud, även om det nu inte blir hattrick igen, vilket fortfarande är en snudd på omöjlig bedrift att kräva, har pöjken gjort sju mål på de senaste åtta perioderna.
Det är besinningslöst.
• • •
Inte vet vad jag som försiggår hos Preds i pauserna mellan första- och andraperioderna, men nåt som skulle kunna läras ut på ledarskapskurser är det, för precis som åtminstone tjugo gånger tidigare under den här grundserien är det ett HELT annat hemmalag som kommer ut på isen för den här akten.
Helt följdriktigt vänder de på pajen och har nu tvåmålsledning.
• • •
Well, Flipper kan annat än panga in mål.
Han står för en förstklassig passning när Roman Josi i princip kan banka in kvitteringen i öppen kasse.
Så – åtta poäng på åtta perioder också.
Filip Forsberg och Taylor Swift.
Det är de som slåss om epitetet ”Störst i Nashville” nu.
• • •
Caps gör samtidigt en period som kan vara den mest mediokra på hela säsongen.
De ser nästan ut som att de var inblandade i en hård match för mindre än ett dygn sedan.
Och vänta nu…
• • •
Ojvoj, bilderna från Staples Center när Kesler sänker Jeff Carter får mig att tänka på vad dom sa i Borlänge när det hettade till:
En smäll och skjortan fladdrar tom!
• • •
Det där kommer kännas i morgon, tänker vi alla när Fisher fullständigt mosar Chorney bakom Grubauer i slutminuterna.
• • •
Gör misstaget att lämna laptoppen vid Viberg i första pausen och undviker en grov facerape bara tack vare Guds försyn.
– Jag var så här nära, flinar han och måttar ingenting mellan fingrarna.
Oh god.
• • •
Ett mål till av nummer 9.
Då överger jag planerna på en stilla kväll och firar med en jättestek på The Palm om några timmar, jag lovar.
Och hattrick? Då blir det en drajja innan också.

Jakten i Smoky Mountians, del 2

av Per Bjurman

NASHVILLE – WASHINGTON 0-1 (Period 1)
• • •
Ett annat ”smoke” som är lysande är det som används på det här sättet:
– They’re smoked.
Och efter den här inledningen känns det som att vi nästan kan säga så om Predators.
De är sällsynt bleka, skapar i princip ingenting framåt och ska vara glada att de skadeskjutna serieledarna inte har större ledning.
Dock:
Hockeyhjältarna från Smoky Mountains har gjort sig skyldiga till dassiga förstaperioder tidigare den här säsongen och brukar kunna fått bättre fräs i lådan när Lavy skällt lite i första pausen.
Det är ett måste nu.
Annars?
They’re smoked.
• • • 
Inte ens Flipper har skapat ett jota första 20 och drömmen om hattrick i hattricks känns därmed väldans avlägsen.
Å andra sidan var det inte förrän i mittakten han började bomba in karamellerna i de två senaste matcherna.
Så jag ger inte upp hoppet om att få se de fetaste rubrikerna på Sportbladet-sajten framåt morgonen.
• • •
Man vet inget om begreppet ”muttrande” förrän man suttit bredvid Niclas Viberg på en pressläktare när hatobjektet Tom Wilson gör mål.
• • •
Två små ljuspunkter för Preds:
Juuse Saros är väldigt mycket mer stabil i kassen än vad landsmannen Pekka var i förrgår – och Calle Ironhook har några riktigt inspirerade byten här i slutet.
• • •
McLellan, Chiarelli och resten av Oiler-staben har svårt att hitta sina platser i boxen, så till slut griper bloggen in och pekar dem tillrätta.
Edmonton har alltid behövt lite hjälp på vägen…
• • •
Caps-fansen är så många i Bridgestone att de får in ett eftertryckligt ”red” i nationalsången.
• • •
Speakern skriker så vådligt idag att man nästan kan misstänka att han varit ute och värmt på Broadway under eftermiddagen.
• • •
Det är betydligt mer folk på plats än i torsdags, men de är väldigt tysta.
Så blir det av någon anledning lätt i Bridgestone.
När Preds ligger under sitter fansen mest och är förundrade över hur gud kan vilja ha det så.
• • •
Smålänningen till höger på pressläktaren – känd som The CEO of Everything – när Ovetjkins mördande skott kommer på tal:
– Att få ett sånt skott på foten…vad det ska svi’
Svi!
• • •
Här är vi överens om att det här kan vara lördagen när Kings säsong tar slut.
Torsk i det tydliga kaosartade derbyt mot ankorna vore förödande – i synnerhet om Preds skulle vända här i Tennessee-dalen.
• • •
Nu önskar jag att jag forfarande rökte för då skulle jag kunna säga:
I’m going for smoke.
Men det blir bara kaffe med Sibner.

Jakten i Smoky Mountains

av Per Bjurman

Som om en låtskrivare toppade Billboard-listan med en ny hit tre veckor i följd.
Som om mat smakade lika gudomlig som på Edley’s Bar-B-Que igår varje kväll en hel helg.
Som om jag fick in 21:an på roulettebordet på Wynn i Vegas tre gånger i rad.
Så, ungefär, skulle det vara om Flipper Forsberg gjorde ytterligare ett hattrick här i den smoky sydstatshettan ikväll.
Och sånt händer ju bara inte.
Det går knappt.
Den statistiska sannolikheten för att roulettekulan ska landa på samma nummer tre gånger i rad är mikroskopisk och ingen kan göra tre mål tre NHL-matcher i rad
Och ändå sitter vi i Bridgestone Arena och hoppas. Febrar. Vill så gärna…
Det vore ju en happening av episka proportioner.
De enda som gjort det tidigare är Mike Bossy 1980-1981 och en Joseph Malone, två gånger om (!), säsongen 1917-1918 (tack till Jarkko ”Teemu” Päiväniemi för research!).
Så Carl Filip Anton Forsberg – ladda bössan!
Skjut!
Låt kepsarna flyga!
Det skulle vara så omtumlande härligt att få bevittna ett historisk hattrick i hattricks
• • •
And how y’all doin’ out there?
Här börjar väl en och annan se lite mör ut efter svensksällskapets eget hattrick – i Honky Tonk-kvällar på Broadway.
Men somliga står fortfarande raka i ryggen i Merle Haggard- och Conway Twitty-svänget.
Kolla bara – The CEO of Everything och Svenska Fans-Viberg i all sin prakt.
VIBBE O SIBBE
• • •
Att det är Caps som gästar Guitar Town skulle kunna ses som ett faktum som försvårar Filips jakt på tre tredje raka kasta-keps-kalaset.
De är ju så bra.
Men tvärtom, faktiskt.
Han älskar att spela mot Washington, eftersom de våren 2013 trejdade bort de forsbergska rättigheter de tillskansade sig i förstarundan i draften sommaren dessförinnan.
– Det är fortfarande speciellt att spela mot dem, det är svårt att förneka, sa han så sent som igår med svart blick.
Och vi andra får en ännu en chans att begrunda det direkt vansinniga i den affären.
Tänk detta Capitals – spetsat med Filip Forsberg!
En Stanley Cup-titel som aldrig blev – eller ännu inte blivit, ska vi kanske säga – kan mycket väl ligga begravd i George McPhees beslut den gången.
• • •
Svenska Fans- Viberg tog dock en dag off igår och drack inget annat än Coca-Cola.
Skandal.
Och klokt.
• • •
En annan faktor som talar till Filips, och Mattias Ekholms, fördel idag är att Barry Trotz – Predators coach från tidernas begynnelse till och med säsongen 2014-2015 – står i gästernas bås.
Han var styvmoderlig mot Flipper och direkt oförskämd mot ”Eky” och nej, de har inte glömt.
• • •
Själv tycker jag att Broadway kan bli lite väl stökigt och turistigt under helgerna och tog mig därför igår kväll till det område som kallas The Gulch, tio-tolv minuters Uber-resa sydväst om downtown, och blev påmind om att det är det coola, avslappnade nöjesområdet i Nashville, späckat med locals och förträffliga restauranger.
Vingarna på ovan nämnda Edley’s Bar-B-Que hör till de bästa jag någonsin satt min bräckliga Borlänge-tänder i.
• • •
Taddson, vår vän från kommentatorsspåret, har en poäng när han svär över att schemaläggarna kör rätt hårt med Capitals.
De spelade mot Edmonton hemma i Verizon Center 19.00 igår – och ska nu upp igen, 16.00.
Visserligen har de tjänat en timme i tidsskillnad, men ändå.
Jag trodde inte ens det var tillåtet med så kort off-time mellan fajterna.
Å andra sidan kan de trösta sig med att de direkt efter matchen ikväll flyger till New York och sedan får vara där ända tills matchen mot Rangers på tisdag.
I New York är det skoj.
• • •
Viberg har ingalunda tröttnat på Eddie Meduzas nidvisa om yours truly.
Under törstsläckningen efter torsdagsmatchen försökte han få det lysande bandet på Robert’s West World att spela den – och lyckades sånär, eftersom de hade varit med i Jills Veranda och älskar Sverige.
Jisses…
• • •
Ifall någon oroat sig nu när allihop har flickvänner och så:
Jo, Nashville-svenskarna bor alltjämt i samma lägenhetskomplex och har fortfarande tacos-kvällar ihop
– Det är det vi kan laga, flinar Arvidsson.
• • •
Även på den här matchen är det nu så knökat med scouter att pressläktaren knappt räcker till.
Dessutom har Edmonton, som ju lirar här imorrn, skickat hit hela sin ledarstab.
GM Chiarelli sitter bara några stolar till vänster om Viberg.
DET kan leda till intressanta sammandrabbningar…
• • •
Allting som har någonting med ordet ”smoke” att göra är underbart.
Smoky Mountains. Smokey Robinson. BBQ smokehouse. No smoking. Smoking på Oscar-galan. Ole Smoky Tennessee Moonshine. Rökt böckling.
Ville bara ha det framfört.
• • •
Det tar bara två timmar hit med flyg från Washington, och tio timmar med bil, så det är inte alls förvånande att se ett smärre hav av röda tröjor i vimlet på Broadway – där honky tonksen på rena rama festivalsättet sätter igång med live-musiken redan före lunch – under tidiga eftermiddagen.
Detta är den perfekta utflykten för Caps-fansen.
• • •
He he, under sin presskonferens ett par timme före showtime är Trotz noga med ett kolla att Adam Vingan, som haft Preds-beatet för The Tennessean i några år, fortfarande bär skinny jeans.
Svar: Det gör han.
• • •
Efter utflykten till The Gulch igår kväll sammanstrålade jag med The CEO of everything Sibner på Legend’s Corner.
Han skålade då i bourbon och cola med en hel möhippa från Alabama.
Vad som helst kan hända i denna stad.
• • •
Här har varit rena Mallis hela veckan, men idag drog kalla vindar uppifrån Wisconsin ner över Tennessee Valley.
Det gillar vi inte.
• • •
Glömde berätta, men ett glatt gäng västerbottningar ingår i den stora svenska gruppresan och i torsdags lyckades de, till Viktor Arvidssons ära, få en stor Skellefteå AIK-flagga inzoomad i jumbotronen.
Ett fint ögonblick jag vet att många Skellefteå-bor jag känner – majoriteten före detta medlemmar i popband som Wannadies, This Perfect Day och Hardy Nilsson – hade älskat.
• • •
Melodifestival och Skid-VM.
En helg kan näppeligen bli mer svensk än den som pågår just nu.
• • •
Det är verkligen anmärkningsvärt hur Filip Forsberg, för att nu skriva några rader om honom (…), vuxit inte bara som spelare.
Första gången jag träffade honom, när det årets top prospects kom på besök under Stanley Cup-finalen 2012, var han en blyg, tystlåten pojke som knappt sa halv sju.
Nu är han en ung man med självförtroende och pondus och swagger, han syns och hörs i omklädningsrummet, han har humor och kan uttrycka sig och är på väg att fullbordas som…ja, star.
• • •
Washington Posts Caps-skribent Isabelle Khurshudyan fyller år idag.
Så nu tycker jag ni enas med bloggen i ett rungande ”Hurra” för henne.
Isabelle är en grym skribent – som man förstås måste vara för att få jobb på Wapo.
• • •
Ikväll ska jag göra en Viberg och ta det lugnt.
Jo, det ska jag.
Jo.
Jo!
• • •
Inget dåligt kontrakt Bulan Berglund fick av St. Louis, men efter den här imponerande vintern tycker i alla fall jag att han förtjänar det.
• • •
Fotbollsspelaren Emil Forsberg är het i Tyskland också, noterar jag.
Kort sagt:
Det finns bara ett efternamn i svensk sport.
• • •
Det ska bli mycket, mycket intressant att se vad som händer med Tomas Jurco i Chicago efter gårdagens trade.
Han har varit scratchad var och varannan kväll med Red Wings den här sässen, men Hawks har ju en sanslös förmåga att få ut mer än alla andra av just såna dried-up förmågor.
• • •
16.00 är en jävla trevlig tid att starta hockeymatcher på, i synnerhet lördagar.
• • •
Oavsett hur det går i övrigt kommer Bäckis att göra mål ikväll också, det vill jag att alla ska veta.
• • •
OK, en ny svängom i Nashville börjar nu.
Enjoy the kick!

Sida 1 av 676
  • Tjänstgörande redaktör: Victor Lindbom
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB