Seriefinal i solen, del 5 – The End

av Per Bjurman

TAMPA – DETROIT 5-1 (Slut)
* * *
Det är mörkt och tyst i downtown Tampa, men den svala luften vibrerar ändå av försiktig upprymdhet, för hey – efter den här uppvisningen mot DTW är Bolts etta i östra konferensen.
Våren kan komma att bli mycket rolig här.
I så fall återvänder jag.
Men nu ska jag ha en stillsam day off i solen och sen tackar vi Florida för showen för den här gången.
Nya tag här antigen lördag kväll – eller under matcherna som får agera uppvärmning åt Super Bowl på söndag.

Seriefinal i solen, del 3

av Per Bjurman

TAMPA – DETROIT 5-1 (Period 2)
* * *
Såg Filppula till att spetsa Mrazeks drinkar med med valium med fördröjd effekt igår kväll, eller vad?
Om Detroit haft en målvakt hade nog det här fortfarande varit ett rafflande drama.
Men nu har de inte det och ett Tampa som plötsligt ser direkt cocky ut dödar tillställningen med tre raka mål.
Jag trodde bara det var Rangers som reagerade så här på Tampa-solen…
* * *
Det är extra mycket smör – och ett par rejäla klickar majonäs också – på baguetten i afton.
Han fullbordar ett hat trick när han stänker 4-1 på den hopplöse Mrazek – i numerärt underläge.
Ojvoj, som Ekeliw skulle sagt.
* * *
Garrison får in ett par Mauler-smockor i ett hett gurgel med Abdelkader också.
Ingenting går som det ska för Motown’s finest i mittperren.
* * *
Jaha, plötsligt sitter jag själv och ser ful ut på monsterjumbotronen.
Det var några kids de filmade under värmningen i morse och nu visas resultatet, med morgonsur bloggare i bakgrunden.
* * *
Han har – klok som han är – vinterbostad i trakten och ser nästan alla matcher i Forum, men ändå.
Det är lite mäktigt att se gamle Scotty Bowman stå och skrocka med vänner från Detroit i presspentryt i pausen.
* * *
Så sent som under dagens podd-inspelning talade Ekeliw om att Steven Stamkos inte längre gör mål från favoritpositionen i powerplay.
Men mot Tjeckiens Wille Löfqvist funkar den gamla Ovetjkin-specialaren finemang.
Hur länge skulle Jimmy Howard vara borta, sa ni?
* * *
Blickarna från åskådarna på raden framför pressläktaren är sura när yours truly inte märker att de står upp och hyllar nån hemvändande militär igen, utan fortsätter hamra text åt er.
I’m sooorrry…
* * *
John J, tittar inte DU på Red Wings åtminstone?
* * *
Det går inte ens att beskriva ur gärna jag skulle gå och sätta mig på Champions och sänka ett glas eller två direkt efter den här matchen, men det är ju fan – massor av plikt kallar igen.
Imorrn, däremot, har jag en day off och i kristallkulan kan jag tydligt se en immig drajja och en saftig biff på Bern’s Steakhouse…

Seriefinal i solen, del 2

av Per Bjurman

TAMPA – DETROIT 2-1 (Period 1)
* * *
Jag är ett tag på väg att skriva ”Att jämföra med urladdningen i LA igår kväll vore att ta i”, men fanimig.
Efter en något skral inledning, när det känns som att framförallt gästerna missat att det är divisionsfinal, börjar det slå playoff-gnistor även om den här tillställningen.
Det är intensivt som under en tropisk storm, det går snabbt som i en OS-stafett, det satsas som i UFC i alla närkamper och det blir mellan varven kaotiskt som ett Nick Cave-crescendo framför kassarna.
Härliga tider.
* * *
Om någon undrar:
Ja, jag ska börja skriva lagen i resultatraden högst upp med versaler.
Det blir coolare så.
* * *
Ojvoj, Datsyuk vänder i en tidig sekvens bort rockstjärnan från Ö-vik så han förmodligen sväljer det där tuggummit.
Man får vara på tårna när poeten från Sverdlovsk är på isen, Viggemannen…
* * *
Eftersom den här Wille Löfqvist-Mrazek fortsätter sprida returer som bevattningsanläggningen på en golfbana känns det dock som att det är bäst för Wings när pucken befinner sig någon annanstans än i egna zonen.
Vilken tivoliattraktion han är, tjecken.
* * *
Forum-introt är långt och påkostat och kan, misstänker jag, utlösa ett och annat epilepsi-anfall.
Men det får det i så fall vara värt, för det tätar till stämningen ytterligare.
* * *
Var, kan man undra, är Oulette när Paquette – två roliga namn att skriva på samma gång där! – vid det första av sina två mål får slå in retur på eget skott på en Mrazek som sprattlar som en nyfångad böckling?
* * *
Skillnaden mellan Forum och panterhålan längre söderut i delstaten är verkligen iögonenfallande.
Här är det, som vanligt, nästan helt fullpackat – och rungande, rykande kanonstämning.
* * *
Det blir ju som Omelett och Baguette.
Väldigt skoj.
* * *
Dom har ju till och med en liten klack här, som sjunger och skanderar ramsor som jag tycker låter tjeckiska.
Det känns som jag frågat om det förr, men vad är dealen, Ekeliw?
* * *
En omelett och en baguette kom in på en bar…det är början på ett väldigt lyckat skämt.
* * *
Och – det är ännu fler Red Wings-fans här än i Sunrise.
Jublet när Helm kvitterar håller snudd på Joe Louis Arena-klass.
* * *
Jo, stopcomplaining – Yellbear Hjalmarsson och Johnny O har länge varit ett radarpar i Chi-Town.
* * *
Brandlarmet går hemma på Garden, läser jag.
Är det så hett där?
* * *
Vilken udda natt i kommentatorsspåret.
Är det INGEN som följer matchen bloggen så att säga sänder direkt?
Särskilt perplex blir man ju över den dryge skåningen i North Carolina, som alltid hackar om att det är för mycket skriverier från tråkiga Garden – och sen sitter och tittar på match därifrån när jag INTE skriver om den matchen…
* * *
Två youngsters tror att de ska skjuta puckar eller nåt i pausen, men istället:
Pappa, som varit på tour i Afghanistan, kommer som the big surprise ut på isen.
Dottern blir så chockglad att tårarna sprutar.
En rörande liten stund.
* * *
Nu ska jag hämta popcorn.
Såna hör till när man blir så underhållen.

Seriefinal i solen

av Per Bjurman

En grandios sol bränner från klarblå himmel över centrala Tampas gytter av glasskrapor, en krusning går över ytan i kanalen nedanför Marriott Waterside när en Finnmaster med suggestivt dunkande motor stävar förbi och inne i Forum – ett veritabelt rymdskepp som landat mitt i downtown – ska en av säsongens matcher spelas.
Kunde livet vara bättre?
Nej, det kunde det inte.
Kanske hoppas jag för mycket på själva hockeyn efter showen mellan Kings och Blackhawks igår kväll – som den matchen levde upp till hypen; regelrätt playoff-dynamit exploderade i Staples Center! – men faktum är att de vanligtvis explosiva lagen Lightning och Red Wings gör upp i ren divisionsfinal.
Ja, torskar Islanders samtidigt mot Bruins rycker segraren rentav åt sig ledningen i hela konferensen.
Så det är verkligen upplagt för rock ‘n’ roll.
Jag föreslår följaktligen att du tar på dig din vackraste klänning och följer med bloggen på dans i januarinatten.
* * *
Fin resa tvärs över Solskensstaten i går, längs mytiska Alligator Alley.
Men jag var inte fullt så pigg som jag hade hoppats.
Kvart över åtta drog hantverkare igång som den värsta Montreal Canadiens-klack med hammare och borrar i rummet ovanför mitt på det fabulösa Fort Lauderdale-hotellet – och rödglödgad lava hälld genom de interna telefonledningarna ledde till ingenting,
Jag är en mycket fredlig natur, men såna gånger vill jag påstå att man har man rätt att vara Tortorella på husvagnscamping med Bob Hartley när man möter managern vid utcheckning…
* * *
Fin dagsform är kvällen kombattanter i också.
Detroit har sex raka – medan Tampa inte förlorat på hemmaplan sedan nionde december.
– Fast vi har vunnit utan att spela särskilt bra på slutet. Ikväll kommer det att krävas en helt annan insats av oss, predikar Bobby Ewing-frillan när han möter media efter morgonvärmningen.
Bara det uttalandet höjer ju pulsen.
Wings har bestämt sig för att skruva upp temperaturen ytterligare några snäpp.
* * *
Forum – en av mina absoluta favoriter i ligan – heter numer Amalie Arena.
Eh?
Visserligen väcker det namnet angenäma associationer till den förträfflige Tomas Froms gamla popband Bebop och orättfärdigt bortglömda hiten ”Amalia sa”, men..nä.
Fuck that.
Bloggande surgubben från Nedre Tjärna i Borlänge kommer alltid säga Forum.
* * *
Dom säger att Hästpolo-Gustav inte KAN bli sur, men när Wings checkade in på sitt hotell – vid flygplatsen…ho ho – i tisdags natt var det tydligen nära.
Då fick han först ett fint rum, men tvingades byta när en viss kapten upptäckte att hans eget höll aningen lägre standard.
– Ja, flinar Zäta, när jag öppnade min dörr såg jag att jag hade två mindre twin-sängar och ropade åt Hästpolo, som jag visste hade en king size, att komma över en stund. Därmed var det bytt. Då blev han inte så glad….
* * *
Jag har sett rymduppskjutningar i Cape Canaveral, jag har sett Grand Canyon och jag har sett neonkaskaderna i Las Vegas.
Och nu har jag (ännu en gång, men det tar vi inget extra för!) sett jumbotronen i Forum också.
Det är ett helt absurt monster till bildskärm; man får intrycket att porten till en helt annan dimension hänger över isen.
Kan ej beskrivas, måste ses – så ge er hit!
* * *
Lightning har optional skate och ingen av de blågula backarna deltar.
Men tack vare PR-Brian – en av de the best in the business – kommer de ändå ut i omklädningsrummet och språkar med bloggen efteråt.
Det slutar med att även övrig media blir nyfiken och så får Vigge stå och svara på frågor i över en kvart
– Helt och hållet ditt fel. Det ska jag hålla mot dig länge, muttrar Vigge med spelad indignation och slänger med sin rockstar-kalufs.
Vadå, jag hjälper ju bara till och ser till att mina landsmän får lite mer uppmärksamhet!
* * *
Igår kväll var hela Red Wings-truppen hembjuden till gamla lagkamraten Valtteri Filppula.
Ni hör.
Djupare än så går inte motsättningarna i NHL.
– Just han är många av oss så bra kompis med att det känns som att han fortfarande ingår i laget, säger Kron Wall of Pain.
Å andra sidan:
När man frågar hur en sån som ”Filp” bor nuförtiden och hör hur imponerade Michigan-bor beskriver gräsmattor som går ner mot vatten där grymma båtar ligger förtöjda är det lätt att misstänka att bjudningar av den sorten bara är sluga marknadsföringskampanjer orkestrerade av Yzerman själv.
Han inser förstås att det efter såna kittlande demonstrationer kommer att bli lättare att locka ner gamla Red Wings-favoriter när det öppnas för sånt…
* * *
Jag har aldrig förstått vansinnet med att NHL-klubbarna på västkusten ska ha sina farmarlag på andra sidan kontinenten, tre tidszoner bort, och se – nu blir det ändring på det.
Hela fem AHL-lag kommer lira i Kalifornien nästa år. Sharks kommer att ha sitt lag hemma i San Jose och Kings flyttar sin affiliate från fucking Manchester i New Hampshire till Ontario (på vägen från LA till Palm Springs…jag är redan avis på deras minor-killar!) – medan Ducks, Oilers och Flames får representation i San Diego, Bakersfield respektive Stockton.
* * *
Både Vigge och Strålle stannade kvar i Tampa under All Star-breaket, visar det sig.
Ja, Strålle tog visserligen med sig kidsen till Disneyworld , men det är som att åka från Stockholm till Uppsala och räknas inte.
– Varför skulle jag åka nånstans? Här är ju redan varmt, säger Vigge.
Nej, jag fattar helt.
Och för såna som bor i Michigan klingar locktonerna allt starkare…
* * *
Zäta har lite otur när han efter värmningen står i korridoren utanför omklädningsrummet och råkar säga ”Nyquist har varit otroligt bra den här säsongen” – och Hästpolo i exakt samma ögonblick kliver ut genom dörren.
Kaptenen harklar sig och lägger snabbt till:
– Nu gäller det bara att han lär sig lite om respekt för äldre också!
En halv minut senare kommer Gustav tillbaka och frågar, med överdrivet servilt tonfall:
– Henrik, vill du ha nåt? Kaffe? Vatten? Jag kan hämta…
Det är show hela tiden!
* * *
Det var ett tag sedan, men ikväll är det som sagt Big Game Night, så det är slips på.
En helt svart, lätt paisleymönstrad, som jag faktiskt fick i julklapp av Eken är knuten runt halsen.
I övrigt:
Svart kostym och vit skjorta.
Very Reservoir Dogs, faktiskt.
Och jag är självfallet Mister Blonde.
* * *
– Årets roligaste matcher har varit de mot Rangers, säger Stamkos på monsterjumbon en halvtimme innan matchvärmningen.
Men ikväll blir det, förstår man, ännu roligare.
* * *
Here’s a first:
Ytan på det nya skrivbordet i pressboxen i Forum är så hal att laptoppen halkar omkring som en Tomas Holmström i Patrick Roys målgård.
Vad fan.
* * *
Man kaxar inte i onödan när man möter Dale Andreychuk i Forum-korridorerna.
Han ser ut som jätten i ”Games of Thrones”, goddammned it.
* * *
Ah, Bolts lirar i de blå tröjorna ikväll, visar det sig när värmningen börjar.
Jag ville se de svarta.
Det är de som ser ut som AC/DC-dängor låter.
* * *
Tror jag tagit upp det förr, men att de som sista hall i ligan för bara några år sedan hade ölkranar i pentryt bakom den här pressläktaren tål att upprepas.
Nu är de väck.
Det var bättre förr…
* * *
Blå tröjor eller ej, det ser rätt coolt ut när de filmar inifrån spelargången precis innan värmningen och en tuggummituggande Vigge Hedman med bakåtslick kommer ut och går och slår lagkompisarna som står på rad i handskarna.
Rockstjärna var ordet.
* * *
Rapporter från de andra arenorna, jag behöver inte påpeka att jag vill ha såna, va?
* * *
Ok, seriefinal.
Mister Blonde förväntar sig outplånliga minnen.

Riktig hockey bland palmerna, del 5 – The End

av Per Bjurman

Florida – Detroit 4-5 (Slut)
* * *
Det är färre palmer på Riksväg 70 i Dalarna.
Men annars är känslan när jag kör tillbaka till Fort Lauderdale denna sena timme nästan exakt densamma som under resorna hem till Borlänge från Leksand efter hundratals matcher i gamla isladan.
Sådär, vill jag beskriva den upplevelsen.
Särskilt som man i Florida inte ens kan stanna på Mittigrillen och köpa en hundrafemtiogrammare av Lill-Mele…
* * *
– Vilken match du får se, säger Kron Wall of Pain och låter lika ironisk som ett helt Killinggäng när jag går förbi den träningscykel han sitter och varvar ner på efter slutsignalen.
Ja, nej, skillnaden mot All Star-spektaklet kanske inte var så påtaglig som man hade önskat.
Men det blev i alla fall lite drama på slutet.
Jag var fullständigt övertygad om att Mrazek skulle fumla in ytterligare en puck och orsaka förlängning, men istället gjorde han – på sitt yviga Wille Löfqvist-sätt – några riktigt fina räddningar och såg därmed till att
Wings seglade upp på förstaplatsen i Atlantic-divisionen.
* * *
Fem plus till Panthers för att de spelar Paul Simons ”You Can Call Me Al” varje gång Al Montoya gör en fin räddning.
Sån koll har de inte i alla arenor.
* * *
Enligt Big E spydde Kron Wall of Pain i båset i tredje perioden.
– Nej, nej, det är bara bara snack, säger järnkaminen.
Men just då kommer Tomas Tatar, som inte hört vad vi talar om och rimligen inte heller förstår särskilt mycket av vare sig dalmål eller stockholmska, förbi och frågar:
– Varför spydde du?
Det är kämpigt i NHL ibland…
* * *
Som Islanders äger Rangers.
Bara två möten kvar nu – i grundserien.
Vinner The Boys from Long Island även de matcherna har de fullbordat sin första sweep mot storebror någonsin.
* * *
Mycket lite tyder på att jag kommer tillbaka till BB&T Center något mer före draften i sommar.
Eller – blir det slutspelsdrama här?
Motivera, tack.
* * *
Det var Hästpolo som slog passningen till Zäta vid målet, men kaptenen påpekar att Abdelkader var tvungen att nudda pucken också.
– Annars hade den kommit lite fel. Det blir aldrig riktigt rätt, säger han och nickar mot sin unge lagkamrat från den skånska herrgårdsvärlden.
Hästpolo bara suckar.
– Se hur jag har det…
Hi hi.
* * *
Nu ska jag sova kudde.
Sen vaknar jag, hämtar ut min Cadillac och kör den förtjusande vägen upp till Tampa – via Alligator Alley.
Såvida jag inte blir uppäten där hörs vi från Victor Hedman Country framåt torsdag kväll.

RIktig hockey bland palmerna, del 3

av Per Bjurman

Florida – Detroit 3-5 (Period 2)
* * *
Ojvoj, sicken change of scenery.
Florida har haft Detroits nummer hela säsongen och efter första trodde jag de skulle klippa dem igen.
Men gästerna kommer ut med helt annan luft under – de röda – vingarna i akt nummer två ställer till med rena panterslakten.
Å andra sidan är det väl inte alldeles jättesvårt när All Star-Luongo plötsligt spelar som i TD Garden under finalserien 2011.
Milda makaroner.
* * *
Han var ju ”stiff” och skulle inte göra några mål ikväll.
Men Zäta är i själva verket i rena rama 2008-formen och kan inte kontrollera sig själv.
* * *
Jag är fortfarande chockad över att man inte hittar några Garpenlöv-statyer i korridorerna bakom den här pressläktaren.
Var är respekten…?
* * *
Nä, All Star-Bobby får inte precis support värdig en levande legend heller.
Pantertanterna gör sig skyldiga till rent häpnadsväckande haveri runt kassen när Glendening sätter trean – och igen när homeboy Weiss står fri före fyran.
Jag har inte varit med om nåt lika dråpligt sen…ja, sen borgmästare DeBlasio i söndags varnade för tidernas storm och sen fick se några snöflingor falla över Manhattan.
* * *
Apropå förra inlägget ska det förstås påpekas att man i någon mån alltid vill vara Simon Bank.
* * *
Jag kommer att tänka på Christer Glenning varje gång jag skriver namnet Glendening.
Det är dock inte fullt lika mycket lull-lull i hans spel som man kunde önska.
* * *
Tonic funkar utan gin i bland också
Bengan hugger direkt i comebacken!
* * *
Att Stephen Weiss gör mål på sina gamla kattkompisar stod i manus redan på förhand.
Det blir ALLTID så.
* * *
Jag vill redan nu förvana om att slutrapport kommer dröja.
Den kommer inte att färdigställas förrän jag återvänt till beachen framåt sena kvällen…

Riktig hockey bland palmerna, del 2

av Per Bjurman

Florida – Detroit 2-1 (Period 1)
* * *
Vad sa Kronwall, att det kändes som att någon annans skridskor satt på fötterna?
Det är så det ser ut också.
Alla som framträdde i den här perioden –i praktiken inget mer än en scrimmage i september – verkade ha fel, ovan och obekväm utrustning på sig.
Ja, under sitt enda powerplay här i slutet – när de åkte offside tre gånger på raken – påminde Wings rentav om en tennisspelare som tvingades serva med ett badmintonracket.
Men nu är de första tjugo över, semesterrosten ska vara bortslipad i fartvinden (well…) och matchen kan börja.
Eller hur?
* * *
Bobby Lou är kvar i Columbus och ser rent paff ut när Drew Miller snurrar bort honom och gör shorthanded-mål.
Så seriöst och hårt var det ju ingen som attackerade i helgen….
* * *
Det är lite Pirri(gt) för publiken innan andra målet blir godkänt.
* * *
Jag vore ju en fruktansvärd lögnare om jag påstod att det är fullsatt i Garpenlöv Center ikväll, men för att vara här, i slutet av januari, får uppslutningen ändå betraktas som helt okej.
Och hemmafansen ger gästerna en rejäl match om stödet.
* * *
Det värmer en gammal gin & tonic-konnässör att se att Hörnqvist gör comeback med Penguins ikväll.
Synd att spriten – Crosby Star, som märket kallas – saknas bara…
* * *
Fan, först kanonen i Nationwide – och nu ett brölande horn som en brunstig elefant rakt i örat.
Ibland önskar man att man vore Simon Bank och följde fotboll istället.
* * *
Det var många som sa det rakt ut i helgen:
Islanders kan komma att chocka alla och gå till final i vår.
* * *
Man får ju hoppas att ingen i familjen Mrazek blir FÖR upprörd om unge Petr inte nomineras för Vezina Trophy i år…
* * *
En slät kopp, det är vad som gäller nu.

Riktig hockey bland palmerna

av Per Bjurman

Bara en sån här sak:
Vinterrocken, den tjocka och bylsiga som jag gick och slog åkarbrasor med i Columbus i tre dygn och kånkat runt på även hemma i New York sedan slutet av november, ligger nerknöad i resväskan.
För oh, yes.
Bloggen är i södra Florida.
Här är det 23 grader varmt, en loj eftermiddagsvind rasslar i palmkronorna och reflektionerna från klotet på den knallblå himlen bländar i den solblekta körbanan på 836:an mellan Fort Lauderdale och Sunrise.
Så det räcker med kavaj och skjorta (plus byxor och skor, är det kanske bäst att jag påpekar…) när jag går och ser Panthers spela mot Red Wings i BB&T Center ikväll – och kavajen är bara för syns skull.
Precis vad doktorn ordinerar efter tre månader av gloom och doom up north.
Så – hurra!
* * *
En annan sak att vara euforisk som tonartshöjningen i en Håkan Hellström-dänga över:
Det är allvar igen.
Hockey på riktigt.
Med tacklingar, tempo, hårda jävla skott och poäng i potten.
Efter det meningslösa narrstrecket i Ohio – som bara framstår som mer och mer horribelt ju mer perspektiv jag får – ska det bli alldeles oerhört upplyftande att få vara med om igen.
* * *
Slås igen av hur fin och mäktig den här arenan faktiskt är – och hur okristligt långt från allting som ens påminner om begreppet ”centralt” den ligger,
Friends Arena är, jämförelsevis, granne med Norrmalmstorg.
Jag bor inne i Fort Lauderdale den här gången och när jag ska tillbaka i eftermiddagsrusningen tar det bortåt en timme att köra de två milen ut i träsket.
Går det verkligen inte att göra något åt?
Kan de inte spela i hallen Miami Heat använder, smack mitt i en av landets mest elektriska metropoler?
Jag bara undrar.
* * *
Frågan är dock hur mycket det kommer att svänga om första dansen efter uppehållet.
Fem-sex dagars semesterslapp i Mexiko och Karibien låter inte som så mycket, men enligt Kron Wall of Pain räcker det för att fucka upp feelingen ordentligt.
– Det är inte långtifrån känslan när man går på is första gången efter sommaren. På träningen igår, när vi samlades igen, kändes jag inte ens igen utrustningen. Det var som att jag hade någon annans skridskor på mig, förklarar han med en lätt oroad grimas efter morgonvärmningen.
Med andra ord ska vi kanske inte just i afton vänta oss några repriser på Hästpolo-Gustavs Tomas Gustafsson-lopp i Ottawa-zonen för en månad sedan.
* * *
Ikväll finns dock chansen att det blir lite folk på läktarna i den gamla Johan Garpenlöv-hallen.
Red Wings är alltid en publikmagnet i Florida, nämligen.
Många Michigan-bor tillbringar – av högst förklarliga skäl – sina vintrar i The Sunshine State – och ännu fler passar på att åka hit på kort-semester när hockeyhjältarna är här.
Så det kommer förmodligen inte att kännas som försäsongsmatch i Tierp ikväll igen.
* * *
Med tanke på att gossarna trampat runt i Mexiko och Turks & Caicos och what not är det skandalöst dåligt med solbränna i Red Wings omklädningsrum.
Kron Wall of Pain och Big E har kanske en antydan till rodnad i sina respektive plyten, men Hästpolo – som jag trodde skulle se ut som Lili & Susie efter fyra dagar vid en poolkant i Cancun – är inte mer solbränd än att en Albyl skulle lika en leverfläck om man la den på hans skånska arm.
– Ja, jag höll mig mest i skuggan, säger han.
Vad är det för tråk?
* * *
Det är över för Martin Brodeur alltså.
Han lägger av – men fortsätter som anställd i St Louis front office.
Jag vet inte jag, en så oerhörd karriär hade kunnat få ett lite mer glansfull avslutning.
Men det tar han väl å andra sidan igen med en rekordpampig tröjhissningsceremoni i The Rock nästa säsongen.
* * *
Bacon (ja, Joakim Andersson alltså) fick inte heller han alltför mycket sol i ansiktet i Turks & Caicos – dit bara såna som Mick Jagger reser i vanliga fall…. – men han har tydligen bränt ryggen i alla fall.
– Sista dagen var jag tvungen att ha solskydd 75 för att kunna vara ute, berättar han.
Han får hoppas att Florida-pantrarna inte hört talas om det; egen dyrköpt erfarenhet har lärt mig att det inte är så kul när människor tar i en söndergrillad rygg.
* * *
Kanske är det över för Mike Richards också.
Han har hjälpt Kings att vinna två Stanley Cup-titlar, men nu skickas han alltså – bara 29 år gammal – till AHL-laget i Manchester.
Det känns snudd på sjaskigt, men hela affären är en påminnelse – för alla – om den obönhörliga verkligheten i en liga som NHL:
Klarar man inte cutten spelar det ingen roll vad man har för meriter, det är morsning och goodbye.
* * *
Kapten Zätas avsaknad av David Hasselhof-skimmer är ursäktad, för han har varit i Klippiga bergen och åkt skidor hela ledigheten.
– Förbud om att åka skidor? Nej, det har jag inte hört något om. Jag var ute i backarna hela dagarna, berättar han.
Well, lagledningen har nog vid det här laget insett det meningslösa i att försöka förbjuda envisa medelpadingar att göra något de vill göra…
* * *
Det känns konstigt att säga, men det känns riktigt skoj att få se Panthers igen.
Och särskilt Aaron Ekblad.
Han har ju redan, som 18-åring, levt upp till hypen och uppför sig som ett fullblodsproffs både på och utanför isen.
Men som någon påpekade i Columbus:
Han har Bobby Orr som agent, han bor ihop med Willie Mitchell och han bildar backpar med Brian Campbell.
Då är man i rätt goda händer och blir fostrad på rätt sätt.
* * *
Just Zäta var som bekant i sprakande form innan All Star-breaket, men även han beskriver sig som ”stiff” och bara ruskar på huvudet när jag säger att jag förväntar mig nytt hat trick ikväll.
– Nej, nej, det är det Hästpolo som ska göra. Det är för såna här matcher vi har honom i laget, säger han.
* * *
Kycklingvingar på pressläktaren också.
Florida levererar på alla möjliga sätt och vis.!
* * *
Ja, Taggen, i vanliga fall hade jag såklart kört Don Johnson-stajlen på pressläktaren ikväll – och bott på en båt i marinan i Biscayne Bay över natten – men innan domedagsstormen i New York visste jag ju inte att jag skulle hit, så jag tvingas sporta samma helsvarta New York-look som vanligt.
* * *
Hockey igen alltså – på riktigt.
Oj, vad kul det ska bli.

Sida 1 av 525
  • Tjänstgörande redaktör: Fredrik Palmqvist
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Lena Widman
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB