Den stora chansen, del 6 – The End

av Per Bjurman

PITTSBURGH – TAMPA 3-4 (Slut, OT)
• • •
Plötsligt ser jag ett bekant ansikte i the scrum runt Victor Hedman i Tampas rum efter matchen.

Det är helt otippat Strålle Strålman som står där och flinar.
– What, undrar jag, har du en fråga till din backpartner?
Nej, han vill ha en snus och det är tydligen Vigge som sitter på the stash.
Bloggen erbjuder sig att hjälpa till, men min Ettan duger inte.
– Nej, lössnus…om jag tar en sån efter matchen blir det uppror i magen, protesterar hårdrockaren från västgötaslätten
Och här tror man hockeyspelare är så tuffa…
• • •
Bolts alltså.
Dom är ju Björn Borg.
Det spelar ingen roll om de ligger under med två, att pingvinerna gör psykologiska mål i slutet av perioderna och att de själva prickar stolpar och ribbor som haglen prickade mitt fönsterbräde på hotellet i Pittsburgh för några veckor sedan.
De bara fortsätter oberört – som när Burkan fick stryk av McEnroe i tidernas tiebreak i fjärde set i Wimbledon och sen bara gick ut och vann femte set som om ingenting hade hänt.
Man häpnar.
• • •
Flower var bra i första och andra, men det är inget snack:
Han började darra i tredje – det var inte bara målen, han såg orolig och osäker ut i nästa varje ingripande – så beslutet att spela honom känns med facit i hand som ett misstag.
Frågan är nu hur Sully ska göra på tisdag? Fleury eller Murray?
Oh boy, han har an issue on his hands, Tårtans kompis.
• • •
Det var Tyler Johnson som fick sudden-målet till slut.
Garrison träffade honom i ändalykten med sitt skott.
• • •
Bengan Hörnqvist gör nästan en Mark Messier efteråt.
– It’s no doubt in my mind we’re going to come back here for a Game 7, säger han.
Viss media har redan börjat spinna det som en garanti.
Ojvoj.
• • •
Det var verkligen en storm av ”Fuck you” och ”Go Fuck Yourself” – uttalade med glimt i de kanadensiska ögonen, är det kanske bäst att jag påpekar – som mötte mig när jag smög över pressläktaren efter tredje perioden.
Ha ha.
Men eftersom dramat tog slut efter bara 53 sekunder är jag nu förlåten.
Tror jag…
• • •
Get this:
Om Bolts vinner på tisdag, då spelar Anton Strålman – precis som Brian Boyle – Stanley Cup-final för tredje året i rad.
Mats Sundin gjorde det aldrig, inte Börje Salming heller och inte Markus Näslund …
• • •
Bob McKenzie antyder att Steven Stamkos kommer att spela Game 6 – och Bob McKenzie antyder aldrig nånting utan att ha på benen.
• • •
För ett år sedan vann Tampa Game 5 mot Rangers på Madison Square Garden.
Sedan blev de smoked hemma i Amalie Arena i Game 6. 7-3, vill jag minnas att Rangers vann med.
– Förhoppningsvis har vi lärt läxan. Det vore skönt att slippa åka tillbaka hit, säger Strålle.
Kan man tro, ja.
• • •
OK, mot Florida igen då.
Jag kommer fram först vid halv åtta-tiden under måndagskvällen, och det surras om Tikibaren, så vi får se hur det blir med blogg från matchen i Scottrade Center.
Men om inte annat hörs vi när det drar ihop sig i Amalie på tisdag.
Vilken bella notte det kan bli…

Den stora chansen, del 4

av Per Bjurman

PITTSBURGH – TAMPA 3-3 (Period 3, OT väntar)
• • •
Shit, nu är det knappt så jag vågar mig bort till pentryt och fylla på kaffe.
Sexy Biff är garanterat mest hatade mannen i pressboxen nu.
Men sorry, jag kände bara det här på mig…
• • •
I nån mån är känns det ändå som poetic justice när Kucherov får in kvitteringen.
Momentet innan har ju Callahan sprättat iväg en puck som inte ska kunna undgå att passera mållinjen.
• • •
Japp, det går inte komma ifrån:
I tredje har Flower sett betydligt darrigare ut.
• • •
Det är väldigt mycket hallå om domarna.
Ja, de släpper mer än vanligt – men det gör de ju alltid i såna här matcher, och det är lika åt båda håll.
• • •
Penguins har vunnit alla övertidsdraman de varit inblandade under årets playoff-resa.
Sånt är inte tillfällighet.
Tvärtom, då har man rätt sorts killer-instinkt.
• • •
Är det verkligen söndag?
Jag har absolut ingen söndagskänsla.
Ville bara få det sagt.
• • •
Jag säger att Bengan gör det igen – eller så blir det Callahan.

Den stora chansen, del 3

av Per Bjurman

PITTSBURGH – TAMPA 3-2 (Period 2)
• • •
Oh, yeah.
Det här är bästa matchen i serien – för att inte säga i hela konferensfinal-rundan.
Det känns som att Pens är på väg att avgöra när de går upp i 2-0-ledning och sedan har en rätt lång stretch när de dominerar ordentligt, men Tampa bara fortsätter trampa på i sin chosefria självsäkerhet och badabing – plötsligt är det kvitterat.
Återigen ser dock Pens till att bränna gästerna med ett psykologiskt ledningsmål i slutminuten.
Varför spelar Bolts inte hela perioderna?
• • •
– Fleury, Fleury, Fleury, skanderar hemmafansen.
Och det har de goda skäl till.
Mike Sullivan visste, förstås, vad han gjorde när han bytte målvakt.
I den här perren blir Flower definitivt testad – och han är för det mesta helt lysande.
• • •
Det är HCH-kedjan som fixar tvåan.
Hagge råkar ju vara inne med Crosby och Hörnqvist just då – och slår passningen till Bengan i vad som blir ett helsvenskt mål.
• • •
Ja, det är särskilt räddningen han gör när Vigge slagit den helt briljanta passningen till Johnson i det där kontringsläget som slår hål på bilden av Flower som en skakig playoff-keeper.
Fan-fucking-tastiskt, faktiskt.
• • •
Plötsligt ringer det en New York Times-reporter jag känner och frågar om jag kommer till Neary’s ikväll.
Det gör jag nog inte…
• • •
Killorns mål går det ju kanske att hävda att blomman kunde varit bättre placerad på, men det är ett jävla sylvasst skott mördaren får på också.
Och på Kucherovs kvittering är han ju chanslös.
• • •
Rust Never Sleeps fortsätter vara jobbig för Vigge.
Nu täcker han bort värsta blålinje-bomben från Hercules-kärran också.
• • •
Ojvoj, de är snabba på att byta plexi i Consol.
Det är något slags rekord vi ser när Vigge tryckt ut en skiva i början av period 2.
I New York hade de fortfarande hållit på och krånglat.
• • •
Mer Rust Never Sleeps:
Det är han som ser till att Kucherov drar på sig en utvisning i kritiskt läge också.
Hygglig kväll pöjken har.
• • •
Jag tror fortfarande på övertid.
Lång övertid.
• • •
Jag tog den sista RC-colan i förra pausen, så nu får vi hitta på något annat.

Den stora chansen, del 2

av Per Bjurman

PITTSBURGH – TAMPA 1-0 (Period 1)
• • •
Just som jag deklarerat att de halsbrytande momentum-svängningarna gjort samtliga matcher i konferensfinalerna ojämna får vi oss givetvis en knallhård duell till livs.
Alla på isen är hungriga, alla på isen vill så fruktansvärt mycket, alla på isen satsar hundra procent i alla sekvenser, alla på isen spelar så bra som de nånsin kan.
We’re in for a ride här, let me tell you
• • •
0.7 sekunder är det kvar av perioden.
Då krigar duon Bryan och Brian – Rust respektive Dumoulin – i gemensam attack in 1-0.
Vilja, var det.
Det är när sådan brinner i bröstkorgen man gör den typen av mål.
• • •
Bolts tyckte inte att de testade Fleury tillräckligt mycket under den period han stod i Tampa senast.
Det har de inte riktigt gjort nu heller, de får inte fram några riktigt tunga skott, men tja, det han ändå fått att göra får man väl säga att herr blomsterväxten skött klanderfritt.
• • •
När Fehr proppar Drouin flyger den lille supertalangen som ingen flugit sedan PK Subban skickade på Adam Larsson en höftrullare i The Rock.
• • •
Det är själva Victor Hedman Rust stångar sig förbi vid det sena ledningsmålet.
Rust never sleeps, det har jag påmint om tidigare under slutspelet.
• • •
HBK-fenomenet har verkligen fått eget liv.
Fansen skanderar ”H-B-K” när trion är inne, åskådare ovanför Tampas bås håller upp skyltar med de tre bokstäverna och den lokale brottare (!) som kallas Heartbreak Kid och ursprungligen ägde abbreviationen HBK är här och spänner sina biceps i jumbon.
• • •
Bortsett från när Bryan och Brian – vilket låter som namnet på en brittisk komiker-duo – kontrar in ettan har båda kombattanterna imponerat väldeliga i egen zon också.
Det släpps inte till mer än på Handelsbankens utlåning under senaste recessionen.
• • •
Går mellan värmning och matchstart runt till kollegorna med en insikt som plötsligt slagit mig.
– Det blir tre övertidsperioder ikväll.
Samtliga svarar likadant:
– Fuck you, Per!
De har alla tidiga flighter tillbaka till Tampa i morgon och blir förfärade av blotta tanken.
Men OT3 it is!
• • •
Shirts on, towels out, anmodas det på jumbotronen.
Som om det skulle behövas.
Ikväll drivs stämningen i Consol upp mot öronbedövande extas redan under värmningen.
• • •
”Svensson i Ohio” kliver upp från undervattensläge och meddelar att HBK-mackan är en hit!
Tack, det är sånt vi har ett kommentatorsspår till.
• • •
Men tammefan, har de inte hunnit få hit Pierre McGuire till matchstart också.
Han var i Tampa i förrgår, i San Jose igår – och nu är han alltså i Pittsburgh.
Årets Kenny Albert-stipendiat.
• • •
Gör vad jag kan för att få också Ekeliw att bidra i kommentatorsspåret – särkilt såna här kvällar – men han vägrar.
”Jag trivs som U-båt”, heter det.
Så ska jag börja se på podden också. Han får prata, jag lyssnar.
• • •
RC Cola, baby.
Det är dags för en till.

Den stora chansen

av Per Bjurman

Nu befinner vi oss vid det stora vägskälet i Eastern Conference Finals.
Brytpunkten.
Vattendelaren.
Matchserien avgörs inte i Consol Energy Center i natt, men den som vinner skaffar sig slagläge inför Game 6 på tisdag och historien lär oss att vinnaren i Game 5 nästan alltid – även när det, som nu, står 2-2 innan den spelats – kommer till himlens portar.
Så det är här och nu Pittsburgh och Tampa Bay Lightning har chansen att påbörja förverkligandet av den heliga drömmen om en Stanley Cup-final.
– Man fattar nästan inte vilken möjlighet det är vi har, säger Bengan Hörnqvist när jag står och språkar med honom efter ännu en morgonvärmning.
Han låter nästan lite…skeptisk.
Som att han inte riktigt vågar tro på att att han är en seger från hockeyns Promised Land om han och hans fellow pingviner vinner ikväll.
Men som det heter i ett kinesiskt proverb:
The Gods cannot help those who do not seize opportunities
Med andra ord:
Här är chansen – och den måste obönhörligen tas.
Den kanske aldrig kommer igen.
• • •
Jag tvingades alltså flyga över New York för att ta mig till Pittsburgh igår och satt en dryg timme på LaGuardia och såg dum ut.
Impulsen att bara gå ut, hoppa in i en taxi och åka hem och parkera i korresoffan var nästan omöjlig att trycka bort.
Jag menar…jag har inte varit hemma på en dryg vecka, serien jag följer kan inte avgöras och New York har alltid en dragningskraft som liknar inget annat.
Men jag stod emot, för jobbet måste göras.
I morrn flyger jag dock tillbaka till Tampa via Charlotte, för en gång till klarar jag inte att vara hemma utan att vara det.
• • •
Det regnar i västra Pennsylvania även idag – men likafullt blommar det.
Flower – också känd som Marc-Andre Fleury – ska spela från start för första gången i årets slutspel.
– Det var inget lätt beslut, vi hade långa diskussioner innan vi tog det, men vi tror att detta är det bästa för vår hockeyklubb just nu, säger coach Sullivan.
En liten chansning är det dock.
Mannen har inte inlett en match sedan sista mars och hans sentida playoff-historia är ju något…bumpy.
Men serien får ytterligare en fascinerande dimension, så hey – inte mig emot.
• • •
Den stora utmaningen när resschemat så här i omgång 5, 6 och 7 komprimeras består förstås i att hålla garderoben proper och oskrynklig.
Inget hinner lämnas in för tvätt eller pressning för redan efter ett och ett halvt dygn är det utcheckning, men det finns ändå inga ursäkter för att komma lufsande som Columbo i hallar där Stanley Cup-draman avgörs.
Så mycket ånga i badrummen blir det, det är ofta enda sättet – och bloggen har i alla fall idag lyckats få hyggligt stuk på sin gråsvarta outfit.
• • •
Överhuvudtaget är det osedvanligt många målvaktsstories i de här två konferensfinalerna.
Vi har faktiskt redan sett åtta keepers redan:
Brian Elliott, Jake Allen, Martin Jones, James Reimer, Ben Bishop, Andrej Vasiljevskij, Matt Murray och Fleury.
Kul för Erik Granqvist hemma i Stockholm. Han får mycket att tänka på och analysera.
Men kan ingen vara lite, vad heter det…stabil?
• • •
För Trevor Daley är showen tyvärr över.
Han bröt fotleden i närkampen med Captain Callahan i Amalie i förrgår och kommer inte kunna åka skridskor igen förrän i höst.
En tragedi för honom – och ett tungt slag för Pittsburgh. Daley har varit critical för Penguins framgångar den hår våren.
Nu lär Olli Määttä få en ny chans att visa att han kan prestera också i de allra största matcherna – och något i hans uppsyn under förmiddagen indikerar han att gett sig själva fan på att spela sitt livs hockey i fortsättningen.
• • •
Matchen i Sharktank igår var ju en liten chock.
Vem trodde att Blues efter två raka nollningar skulle studsa tillbaka på det magnifika sättet?
Men vi kanske borde fattat.
Momentum har, i båda serierna, pendlat som ett gungbräde med John Candy i ena änden och Meatloaf i den andra. Ena laget dominerar, känns det som, hela tiden kraftigt – och det verkar alltid vara det som är mest motiverat och inte FÅR förlora.
– Precis så är det. Så lite skiljer alla lagen åt att minsta brist på skärpa ger utslag direkt. Vi var till exempel inte tillräckligt heta i senaste matchen och det gick som det gick. Men det ska vi definitivt ändra på ikväll, säger Hagge och drar sig i ett hiskeliga getskägg.
• • •
Bolts håller en ”optional skate” under förmiddagen och nästan ingen deltar.
Istället lattjar de ordinarie gossarna med en fotboll i korridoren utanför omklädningsrummet – och lyckas sparka upp den på en avsats för kablar högst upp i taket.
Showmannen Sustr ser något fåraktig ut när han försöker klättra upp på en papperskorg för att få ner den och misslyckas.
Ring brandkåren.
• • •
Har ni tänkt på att både Matt Murray och Martin Jones är slående lika Youngblood Ekeliw?
Det har jag tänkt på.
• • •
Bengan är är helt återställd i den hand som nästan såg ut ett gå sönder när han träffades av en puck i Game 3.
– Det kändes inget vidare då, det gjorde verkligen ont. Men det var inget allvarligt och nu har jag inga besvär. Tur det, säger han.
Ja, tur det.
• • •
Det har blivit en av de östra konferensfinalens mer tröstlösa ritualer:
Steve Stamkos kör långa extrapass efter morning skate, media dröjer kvar i omklädningsrummet efter att alla andra lämnat hallen, han kommer till slut in, drar av sig tröjan, sätter sig på sin plats och säger:

– Jag har inga nya besked.
Men en vacker dag säger han – tror i alla fall de utsända från Kanada – något annat och då kan de inte missa det.
• • •
VM-finalen har inte ens visats på amerikansk tv, eller i alla fall inte på några kanaler vi har här i Consol med omgivningar, så den kanadensiska kaxigheten är begränsad.
Men jag surar lite ändå.
Dels är Finland våren 2016 en oemotståndlig hockeynation, dels säkrar Kanada sina segrar på stor is med sån tillknäppt, syrefattig och tråkig hockey.
Ja, och så vill jag ju min kompis Jarkko väl.
• • •
Hagges slutspelsskägg är verkligen en styggelse.
Han har, som vanligt, inte fått ut mer än en lång tofs mitt på hakspetsen.
Men det kanske är ett vapen i kampen för att få motståndarna ur balans?
Bengan, däremot, har en rejäl skepparkrans runt halva ansiktet, inte helt olik den man brukar se i filmer som skildrar vikingar.
– Frugan är väl så lagom förtjust, he he. Däremot tycker dottern det är roligt att dra i skägget, säger han.
Det skulle jag också tycka, men det skulle antagligen uppfattas som lite underligt om jag gjorde det…
• • •
Smooth talkin’ Jon Cooper må vara jurist och allt, men skrock tror han på ändå.
Varannan match håller han presskonferens efter morgonvärmningen, och varannan en och en halv timme före matchstart.
Utan några egentliga skäl.
Sicket jönseri.
• • •
HKB-kedjan – som jag väl får gå med på att kalla den då – har fått sin egen macka i Pittsburgh.
Det är lokala restaurangkedjan Primanti Bros som hedrar Hagelin, Bonino och Kessel med en till synes juicy skapelse på skinka (Ham), bacon och kielbasa.
– Jag har inte inte hunnit testa ännu, jag har fullt fokus på matcherna. Men om du käkar den får du berätta om den var god eller inte, säger Hagge.
Well, pågår säsongen bara ytterligare några veckor lovar jag definitivt att undersöka saken närmare…
• • •
De som aldrig reser har, säger erfarenheten, ingen riktig förståelse för hur slitsamt det är att vara ute och flyga varannan dag.
Och ju längre sträckor, desto mer utmattande.
Som i finalen 2011, när vi låg på evighetsrull mellan Vancouver och Boston – i sju fucking matcher.
Det påpekade jag för Daniel Sedin under en presskonferens i Boston,att det var ett litet helvete även för oss som inte behövde spela knallhårda hockeymatcher mitt i allting.
Han log och svarade:
– Och då är du ändå i så bra form…

Det var en variant på Sexy Per-temat.
• • •
För tredje slutspelet i rad får jag samma fråga av nordamerikanska kollegor:
– Hur kunde dom inte ta ut Victor Hedman till OS i Sotji?
De glömmer aldrig – och jag har fortfarande inget bra svar.
• • •
Doc är peppad ikväll.
Redan tre timmar före matchstart sitter han böjd över statistik-papper i det provisoriska pressrummet och hummar djupt koncentrerat.
Räkna med extra mycket information…
• • •
Bolts kommer in här med attityden hos…ja, de är inte rädda, det kan jag försäkra.
Det är en udda organisation på det sättet.
Den utstrålar mer vänlighet och ödmjukhet än någon annan i ligan men är samtidigt exceptionellt självsäker och förvissad om att de största och svåraste matcherna kan vinnas.
Hållningen kommer från de ledande människorna i klubben – Yzerman, Cooper, Stamkos, Hedman, Strålman – och är synnerligen användbar såna här gånger.
Bolts borde nästan vara slagna på förhand ikväll – de vann senast, de spelar på bortaplan mot ett Pittsburgh som ryker av motivation, de har ytterligare en chans att utjämna på hemmaplan – men det är de verkligen inte.
• • •
Det pratas förstås mycket om att Corey Perry med guldet i Moskva i kväll blev medlem i den exklusiva trippelklubben och alltså är en sådan legendar som vunnit både Stanley Cup, OS och VM.
Fint så.
Men de verkliga högdjuren är ju de som dessutom vunnit SM-guld, för av den sorten finns det bara fyra:
Tomas Jonsson, Mats Näslund, Håkan Loob och Niklas Kronwall.
Fast om Leksand bara värvar Perry så…
• • •
Jaja, jag har självfallet hunnit sänka två RC Cola redan.
En gudadryck
Överhuvudtaget är det en ren lisa att vara tillbaka i pressboxen i Consol.
Här finns inga skymda vinklar och inte ens Zdeno Charas hjässa skulle kunna komma i vägen.
Det enda jag har i blickfånget: En nyspolad is och läktarsektioner som långsamt fylls av upphetsade fans klädda i gult.
Ah.
• • •
Coach Sullivan svär på att Matt Murray är helt okej med att han tvingas lämna över förstaspaden till Flower
Men jag undrar, jag. Han har ju beskrivits som extremt tävlingsinriktad och längst in i hjärtats skrymslen är han säkert förgrymmad över att gubbjäveln petar honom.
• • •
Det rapporteras om svårartad turbulens för de plan som passerar Klippiga bergen på väg från Kalifornien till St. Louis idag.
Visste väl att jag gjorde rätt som bestämde mig för att fokusera på den östra serien.
• • •
Dagen rykte, planterat av den vanligtvis pålitlige Elliotte Friedman:
Rick Nash är på väg bort från Rangers – och om de lyckas trejda bort honom och hans kontrakt påstås GM Gorton vara redo att bidda i The Stamkos war.
Now, den utvecklingen vore lätt omskakande.
Vad säger Tobias P, vad säger Youngblood Ekeliw, vad säger Skånske Jan?
• • •
Men risken att även jag behöver passera Rocky Mountains under Stanley Cup-finalen är påfallande hög – för tågresor mellan Pittsburgh och San Jose tar fyra dygn…
• • • 
Dan Craig, NHL:s is-guru, sitter ett par platser till vänster om bloggen ikväll.
Eventuella frågor om hur man bäst preparerar kuberna till lördagsgroggen kan vidarebefordras.
• • •
Kan det bli tjurigt och elakt och fult ikväll?
Det kan definitivt bli tjurigt och elakt och fult ikväll.
• • •
Naturligtvis visar det sig att man inte bara kan äta HBK-macka.
Pens säljer HBK-T-shirts i souvenirbutikerna också.
HBK har inte varit sån här grej sedan Lennart Lie Larsson vände gröna sidan upp åt Roy Hogdson.
• • •
Vägskälet har två riktningar.
En leder till Stanley Cup-finalen – och den andra till sommarens tystnad och bitterhet.
Pittsburgh och Tampa väljer nu vilken väg de ska ta.
Game 5 ska börja.
Mycket nöje, folks.

A rainy night in Pittsburgh

av Per Bjurman

Bloggen har lämnat värmen i Tampa för detta
PITREGN
Det faller ett envetet regn i Steel City – och jag är lite matt efter en lång och bumpy ride som absurt nog inkluderade en mellanlandning på LaGuardia hemma i New York.
Så precis som jag flaggade för igår får ni ta hand om showen ikväll.
Spåret är öppet, men jag tar det piano.

Det bästa som finns, del 5 – The End

av Per Bjurman

TAMPA – PITTSBURGH 4-3 (Slut)
• • •
Ja, satan.
Där fick Bolts-fansen känna att de levde.
Man ska inte kunna tappa 4-0-ledning i en konferensfinal, men hey – slappna av några minuter mot ett lag av Penguins kaliber och det kan börja brinna i byxorna.
Spelarna insisterar dock på att de inte delade fansens höga blodtryck under de avslutande sju minuterna.
– Vi fick ingen panik. Vi bara fokuserade på att freda oss och det gjorde vi också. Jag tycker vi spelade väldigt bra försvarsspel under den där sekvensen, säger Vigge,.
• • •
Den Geno Malkin som dök upp i tredjeperioden, var har han varit tidigare under slutspelet?
Det såg ut som att han plötsligt var on a Mission From God.
Kan han fortsätta likadant i nästa match är det vår i Pittsburgh igen på söndag.
• • •
Strålle erkänner dock att klockan gick onödigt sakta under tredjeperiodens avslutande sju minuter.
– Fast så är det alltid. När man försvarar en ledning går tiden väldigt långsamt. När man jagar kvittering går den istället väldigt fort, säger han.
Jag gissar att Pens-fansen kan vittna om det senare…
• • •
Som om legendar-kvoten inte redan vore fylld med Robinson, Esposito och Engblom kliver Super Mario in i presshissen efter matchen också.
Han går raka vägen fram till Larry R och skakar hand.
A fisherman knows another fisherman from afar, som Gordon Gekko konstaterade.
• • •
Mindre rolig nyhet för Penguins:
Trevor Daley lämnar hallen på kryckor.
Han har varit extremt viktig i försvarslinjerna under hela slutspelet och kommer lämna ett stort hål efter sig.
Men kanske kan Letang som en annan Duncan Keith spela bortåt 32 minuter varje match.
Han gjorde det ikväll…
• • •
Expert Biffen efter två perioder:
”Det här är över. Så det stänker om det”.
Morsning korsning dumstrut på mig.
• • •
Fehrs höga klubba träffade faktiskt så illa att Vigge, för första gången i karriären, fick sy några stygn i ansiktet.
– Äntligen ser han ut som en hockeyspelare. Mycket bättre än innan, flinar Strålle.
Det kan jag inte låta bli att ta upp när Hercules en halvtimme senare sitter på podiet och håller presskonferens.
Som det står i utskriften från NHL
Q: Victor, Anton told us you got your first stitches in the face from that high stick. He claims you look better now. Would you agree?
VICTOR HEDMAN: Well, you can barely see them, but he’s probably
right. He’s probably jealous, coming from him. But, yeah, first stitch in my face tonight, and hopefully the last one.

• • •
Nu – en eller två kalla i tikibaren.
Sen bär det iväg till Pennsylvania.
Vi hörs när jag satt mig tillrätta vid tv:n för Game 4 mellan Sharks och Blues.

Det bästa som finns, del 3

av Per Bjurman

TAMPA – PITTSBURGH 4-0 (Period 2)
• • •
Det här är över.
Så det stänker om det.
Bolts är hungrigare och mer distinkta och aggressiva och krispiga i passningsspelet och beslutsamma i avslutningarna….ja, fan så mycket bättre, helt enkelt.
Pingvinerna har inte minsta bett i sitt agerande, får inget gjort ens i tre powerplay, slarvar och såsar och börjar dessutom bli frustrerade.
Hörnqvist hade behövt skälla lite mer i båset – redan under nationalsången.
• • •
Det är fan inte långt från att syster Sustr pangar in sitt andra mål för kvällen.
Plötsligt bestämde han sig bara för att bli en ny Victor Hedman
• • •
Ett vet vi sedan länge:
När de stora stjärnorna – den här gången Kris Letang – låter sig störas och kommer ur balans, då förlorar Pittsburgh.
Men det är antagligen omöjligt att inte bli topp tunnor supervansinnig med en fullfjädrad provokatör som Brian Boyle i fejset hela tiden.
• • • 
Vigge Hercules från Fäbodvägen på Varvet i Ö-vik har en hygglig kväll själv också.
Facit so far:
Tre assist.
• • •
Stilig uppställning legendarer som står och skrockar i pressloungen under pausen:
Larry Robin, Phil Esposito och Brian Engblom.
Man får ju buga och bocka.
• • •
Ja, det är fan en lättnad att Fehr inte gör mål på sitt friläge.
Vilket hallå det hade blivit om den flagranta high sticking Hercules-Victor blev offer för ett par sekunder innan.
• • •
Det är stor olycka för Pens om Trevor Daleys ena knä är obrukbart – och inte ser det lovande ut när han få hjälp av isen utan att kunna stödja på benet.
• • •
Suckande kollegor håller på och försöker boka nya hotellrum här i Tampaland nästa vecka.
Det är dock inte helt lätt, för något annat slags jätteevenemang pågår samtidigt – förhoppningsvis Comic-Con som bokstavligen satte färg på finalen i fjol – och de lediga rummen går att räkna på en hand.
En rutinerad biff har ju förstås det ordnat redan.
Något lär man sig ändå efter tio år.
• • •
Det är nåt hos Mike Sullivan som, rent visuellt, påminner om Carl-Johan Bergman – Dalarnas Tidningars chefredaktör.
• • •
Inga konspirationsteorier nu, Van Basten och David.
Det är – för hundrade gången – de 30 lagens ägare som styr NHL och ingen av dem skulle, efter att ha investerat hundratals miljoner dollar, acceptera att någon blev förfördelad.
Det vore kriminellt, varken mer eller mindre.
• • •
Som DN-Sven konstaterar:
Nästa match har redan börjat.
Och vilken shitshow det kan bli i den här tredjeperren, när Boyle får fritt spelrum med sina provokationer…

Sida 1 av 629
  • Tjänstgörande redaktör: Victor Lindbom
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB