The Great Eight i NYC, del 5 – The End

av Per Bjurman

NY RANGERS – WASHINGTON 2-5 (Slut)
* * *
Caps får alltså sätta sista i tom kasse.
Och Ovie är – the horror! – inte på isen.
Som han ska hoppa jämfota av frustration.
Där hade han kunnat lätt som en plätt kunnat fullborda ett hat trick – och spränga 50-vallen i samma giv.
Men inte ens en virtuos med god on his side kan alltid få som han vill.
* * *
Jamen va fan, nu framkommer att den här Andre Deveaux – han som utförde övergreppet på Västerås-spelaren – spelade nio matcher med Rangers säsongen 2011-2012.
Det har jag inget som helst minne av.
Har någon annan?
* * *
Istället för Ovie var det Mojo Johansson som dunkade in empty net-målet.
Fast han hade lika gärna kunnat passa landsmannen Bäckström.
– Jo, flinar Nicky, men han tittade upp och såg mig och tänkte förmodligen ”jaha, är det bara Nicklas” och så sköt han själv. Det är nån Landskrona-grej, tror jag.
Ha!
* * *
Har vi en Tobias Pettersson och en Tobias Peterson i spåret?
Det har inte ens jag fattat.
* * *
Taddson, här är alla – även i gästkabyssen – överens om att Rangers var snäppet bättre i första, att det jämnade ut sig i andra och att Caps tog över helt i tredje.
Alla har sina åsikter.
* * *
Varpu är tuff hon.
Hon lämnar en snabb text.
Sen går hon ner till Penn Station i källaren under Garden, sätter sig på ett tåg och åker ut till Newark och klipper kvällsmatchen mellan Devils och Ducks också.
Det skulle även jag gjort.
Om det inte varit för att även reservströmmen nu är helt tömd.
* * *
Rangers har verkligen haft perioder under den här helgens matcher när det inte är det minsta konstigt att omvärlden ifrågasätter lagets defensiv.
Några herrar, med Yandle och Boyle i spetsen, har varit rena turnover-maskinerna och klarar de inte av att minimera den sortens misstag blir slutspelsresan kortare än en busstur mellan Skövde och Falköping.
* * *
Nu ska jag åka hem och lägga mig i soffan och kolla övriga matcher.
Godnatt.

The Great Eight i NYC, del 3

av Per Bjurman

NY RANGERS – WASHINGTON 2-2 (Period 2)
* * *
Som sagt:
The Great Eight.
Nu har han lite flyt, men ändå – avlossar man skott med samma kraft och samma frekvens som en Stalin-orgel går puckarna till slut in.
Det var för övrigt nummer 49 det där.
Spränger han 50-vallen redan ikväll?
Jag blir inte förvånad.
* * *
Det har känts som det är en massa animositet på isen som bara väntar på att explodera.
I spåret med – mellan Tobias Pettersson och den temperamentsfulle Taddson.
Men det händer inte riktigt, vare sig här eller där.
Antagligen brister alla fördämningar i tredje.
* * *
Ja, Deveauxs omtalade överfall hemma i Sverige trotsar ju nästan alla beskrivningar.
Det enda jämförbara jag sett var när Chris Simon klubbade ner Ryan Hollweg ute på Long Island.
Men även om det också var helt oförlåtligt skedde det i alla fall inte under värmningen.
Fan vet om det ens går att mäta hur länge tokdåren blivit avstängd i NHL.
* * *
Om jag var en I-phone – vilket vore rätt besynnerligt – skulle det stå två procent på den där lilla stolpen som anger hur mycket batteri som återstår,
Därför blir det något kortfattat i det här inlägget.
Men vi ska ta och missbruka lite kaffe nu i pausen så får vi se vad som händer.

The Great Eight i NYC, del 2

av Per Bjurman

NY RANGERS – WASHINGTON 2-1 (Period 1)
* * *
The Great Eight i NYC indeed.
Vilken gud – ja, gud! – han är när han helt halsbrytande vräker sig ut i banan från sargen och bara fräser iväg ett skott som inte ens ljuset självt hunnit reagera på.
En mästare at work
* * *
När John Carlson vid Rangers kvittering här på slutet bara fumlar iväg pucken till en helt fristående Haysan Svejsan måste vi ju åter knyta an till Arne Hegerfors bevingade ord från VM 1994:
Oj då, Carlson….
* * *
Det är något gudomligt inblandat även när Zuke slår sin passning till Brassard vid ledningsmålet.
Den – passningen – kan de bära runt på Karl-Johan i Oslo på sjuttonde maj, tycker jag.
* * *
Det är den årliga kid’s day på Garden idag och eftersom nästan alla dessa kids har Rangers-jerseyn på sig kan man få för sig att man fått delirium och ser Zuccarello överallt.
* * *
Rangers har inte haft ett powerplay på två matcher.
Här dröjer det en halv minut – sedan sitter The Great Eight på fulbänken och ser sur ut.
Det verkar dock som att Blåskjortorna under sina PP-lösa framträdanden mot Senators och Bruins glömt hur man gör i numerära överlägen.
Nada händer.
* * *
Äh, den kanske var billig, den om korte Zuke.
Men lite skojig också…
* * *
Stort ändå, tycker jag, att Hagge mitt uppe i EDM-hetsen är inne på Elvis också.
Det är det bara en vis(s) sorts 26-åringar som är.
* * *
Fast i PP nummer två börjar Rangers faktiskt elda på rätt så duktigt mot Caps-kassen.
Men då är Holtby helt fenomenal.
Det är han som ska ha den tredje Vezina-nomineringen bakom Price och Rinne.
* * *
Det är bara i världens bästa kommentatorsspår Tore Öqvist plötsligt dyker upp som referens under en NHL-match.
* * *
Tim Robbins vinkar glatt i jumbotronen.
Men det har vi sett förut.
* * *
Att Ovie bryter sin korta lilla måltorka just här är absolut ingen tillfällighet
Han har alltid trivts i det skarpaste spotlight-ljuset.
Mer kommer.
* * *
Däremot har de som ansvarar för jumbon ännu inte uppmärksammat Garden på att Henke sitter i båset för första gången sedan andra februari.
Det jublet tycker jag de kan ge honom.
* * *
Det här var en rolig perre, full av häpnadsväckande lull-lull och grannlåt.
Så nu har sege Biffen piggnat till ordentligt.
Tack för det.

The Great Eight i NYC

av Per Bjurman

Idag kan det lite mer av en finblogg.
Mer kortfattad.
Mindre ambitiös.
Skyll i så fall på Burger Klingberg.
Så här:
Jag trodde jag var färdig med allt igår kväll, hade sagt åt redaktör Hagman hemma i Stockholm att han fick ta det sista i Vancouver själv ”såvida det inte händer något riktigt spektakulärt” för det hade blivit sent och jag behövde, tyckte jag, i alla fall fyra timmars sömn innan uppstigning.
Men naturligtvis hände det ”något riktigt spektakulärt”.
Burger Klingberg inte bara avgjorde för Stars på övertid.
Målet var ju hans elfte för säsongen – och därmed tangerade han Lidas svenska rekord för rookiebackar.
Det gick ju inte bara att strunta i. Tvärtom. Den sortens klang- och jubelnoteringar fodrar intervju och braskande rubriker.
Så till slut blev det bara två timmars sömn.
Knappt.
Jag gnäller inte, jag bara förklarar förutsättningarna för dagens övningar.
Det är inte mer än några procent kvar av Biffens batteri och jag har ingen möjlighet att recharga innan matchen börjar.
Burgers fel, som sagt.
Han är för bra
* * *
Washington i stan.
Det är alltid kul.
Dels har Rangers och Caps mycket historia efter alla playoffserier, dels finns det alltid glamorös lyskraft i ett lag med Alex Ovetjkin och Saturday Night Nicky B i uppställningen.
Så vänta bara.
När lagen väl kommer ut på isen sprakar det nog ändå till i den här gamla motorn.
* * *
Recharga var väl ett fint ord?
Förlåt, man blir dum i huvudet när man är här för länge.
* * *
Det är inte ofta jag har utbyte av att sitta på flygplan, men flighten ner längs the eastern seaboard idag, i gnistrande solsken, var riktigt angenäm.
Särskilt på slutet.
Då stävade vi först söderut längs Hudson River och fick se hela Manhattan från det hållet.
Sedan gjorde vi en U-turn över Staten Island och Verrazano Bridge, vände norrut över East River och tog vyn av den overkliga ön från den sidan också.
Fantastiskt, faktiskt.
Jag har haft just det panoramat i blickfånget genom flygplansfönster vid otaliga tillfällen, men synen blir aldrig gammal.
Det höll piloten uppenbarligen med om, för han blev alldeles till sig och förvandlades till tour guide och berättade upphetsat om allt vi kunde se.
– Ja, nu flyger vi in över Staten Island. Det är också fint, påstod han.
Nåja.
* * *
Sent eller inte, det var en lättnad att se att Klingberg till slut kunde damma in den där elfte kassen.
Jag trodde jag hade jinxat honom genom att ta upp det faktum att han var ett mål från Lidas rookie-rekord, för det var ju nästan två månader sedan – och han har inte hängt ett enda sedan dess.
Men the Biffen spell är till slut broken.
* * *
Man kan tydligen göra illa sig även när man bara står med händerna knäppta bakom ryggen och glor i gammgubbig trainspotting.
Jo, på något lyckades Hunny Boo Boo – den omtalade Matt Hunwick alltså – gå sönder igår.
Så nu har Rangers fått kalla upp Chris Summers från Hartford.
Han har 64 NHL-matcher med Coyotes på meritlistan, men gör sin debut för Rangers.
Kan inte gärna vara sämre än den han ersätter var igår, väl?
* * *
Bäckis har också ”tystnat” sedan vi började febra om att han var etta i poängligan.
Men det har inte med nån jinx att göra.
Han kom, gissar jag, bara på att en poängligaseger skulle generera en väldig massa uppmärksamhet och slog av på takten för Valbo’s Finest tycker lika mycket om uppmärksamhet som du tycker om nageltrång.
* * *
Fint, Rangers-spelarna berättar om musiksmak och dylikt i ett programbladsutdrag som ligger och skräpar i pressrummet.
Rick Nash om sin favoritmusik:
– Punk and country.
My man Rick!
* * *
Burracuda?
Inte här.
Han får dväljas i AHL-laget i chokladstan Hershey för tillfället.
Trotz är rent trotzig när det gäller den sortens unga talanger…
* * *
Han kanske inte är världens mest begåvade hockeyspelare, men Tanner Glass har helt uppenbart andra kvaliteter
Kolla bara här på svaren i programbladsenkäten.
Musik: Jack White.
Författare: Jack Kerouac.
Film: Big Lebowski.
TV-serie: The Wire.
Jag tror just jag blev lite Tanner Glass-fan, trots allt.
* * *
Ja, se.
Chicago.
De blev mycket riktigt passerade av rödglödgat stekheta Minnesota igår – och halkade ner på wild card-plats.
Som kapten Toews himself hamrar in idag:
Det är hög tid att favoriterna börjar spela slutspelshockey nu. Annars blir det här inte alls som det ska.
* * *
James Sheppard anger Neil Young som favoritartist.
Då får man också höga biffpoäng.
* * *
Mm, jag kunde gott ha åkt till Long Island och sett Detroits – sannolikt – sista match någonsin i Nassau Coliseum i eftermiddag också.
Då kanske jag hunnit ta en gubb-napnap hemma i korresoffan, rentav.
Men jag kom på det försent och fixade ingen ackreditering och nu är det som det är.
* * *
Har ni påsklov hemma i Sverige nu?
Det verkar vara exceptionellt mycket svenskar på plats idag och då är det i allmänhet nåt sånt som pågår där hemma.
* * *
Om Rangers vinner idag, samtidigt som Islanders inte tar poäng, har de säkrat hemmaplansfördel i första slutspelsomgången.
– Det är vårt nya mål, slår Badtofflan plats.
Alldeles oavsett tror jag det blir matchen vi ser idag i den omgången.
Rangers mot Caps.
Jo, det bara känns så.
* * *
Trotz jämför Bäckis och Ovie med – tidningskrönikörer
– Att de har en liten svacka just nu är inget konstigt. Sånt händer, det är ingen skillnad på att spela hockey och skriva krönikor i tidningen. Vissa veckor är ni fantastiska, andra…inte så bra.
Tell me about it, Barry.
Men det var väl det jag visste.
Att hålla på och jaga runt efter den där pucken är, egentligen, inte märkvärdigare än att sitta här och försöka komma på läsbara formuleringar…
* * *
Nu blir det hockeymatch.
Hoppas ni som är med mig och tittar får roligt.

The King is back, del 5 – The End

av Per Bjurman

BOSTON – NY RANGERS 4-2 (Slut)
* * *
Nä, det är inte direkt muntert i målvaktshörnet i gästernas omklädningsrum.
Jag står med i hopen av engelskspråkiga murvlar och när de är färdiga med sitt böjer jag mig, på känt manér, fram och frågar om han kan ta några frågor på svenska också.
– Ja, suckar han, om du inte längre förstår engelska så…
Ha!
Lundqvist är tillbaka – på riktigt.
* * *
Jag ser inte vad det är Glass gör, men Skånske Jan blir besviken.
Han får ingen avstängning alls.
Han får böter på fem tusen dollar nånting.
Det är, jämförelsevis, som en quarter eller två för Skånske Jan nere i North Carolina.
* * *
Henke var hundraprocentigt säker på att Lucics första mål skulle bli bortdömt.
– Om sedan bedömningen är riktig eller inte vet jag inte, men jag var övertygad om att de skulle döma bort det och stod och laddade om, berättar han.
Ja, om det inte blivit mål där…men om inte om fanns skulle jag äga ett eget NHL-lag så den retoriska funderingen kan jag ju stoppa upp nånstans.
* * *
Carl Söderberg kommer som en annan Johnny Cash ut i Bostons rum helt i svart – slipsen inkluderad – och ger intervjuer.
Stiligt.
Jag undrar om målet var hans första på Lundqvist, men inte alls.
– Jag tror jag hängt åtminstone två på honom nere på Madison Square Garden, säger han och ser nöjd ut.
Ah, Lundqvist-dödaren från Malmö.
– Nä, det är väl Loui som är det.
Åh, låt nu inte Hank få vet att Loui ses som en sådan i Boston.
Då blir han inte glad…
* * *
När jag säger att han inte direkt fick förstklassig hjälp under första halvan av matchen ler Lundqvist lite snett och svarar:
– Man hade kanske hoppats att det skulle vara lite lugnare när man återkom efter så lång tid.
Ja, man Matt Hunwick och kompani ville stå och beundra vyn idag och då får keepern finna sig i att det blir svettigt, comeback eller inte
* * *
Bortsett från i smågurglet på slutet tar Big Bad Bruins alltså inte en utvisning på hela matchen – och är i numerärt underläge vid exakt noll tillfällen.
Hur många gånger i världshistorien har DET hänt?
* * *
Talar med Hästpolo-Gustav just som Wings ska lyfta för flight mot New York och intill sitter Bacon och smaskar på vad som tydligen redan är en andra portion mat.
Han är alltså nya The Mule, konstaterar jag.
– Mule och Bacon befinner sig båda i en klass för sig när det gäller att äta, svarar Hästpolo.
– Men det får du fan inte skriva att jag sagt. Då kommer Mule att slå ihjäl mig.
Ja, nej, det ska jag förstås låta bli att nämna.
* * *
Bruins är tillbaka på rätt sida strecket.
I alla fall ett par timmar.
Men Sens har själva chansen att peta ner dem igen och eftersom de möter Maple Leafs vore det väl fan…
* * *
Jaha, nu är det slut på sötebrödsdagarna i kommentatorsspåret.
I natt går även ni över till sommartid.
Tjaskigt, men det var kul så länge det varade.
* * *
Snön faller alltjämt i Boston och jag stövlar hem till hotellet igen.
Tidigt imorrn går ett flyg tillbaka ner till New York.
Där är det ny efteriddagsmatiné, mellan Rangers och Capitals, och jag hoppas vi reconnectar då.

The King is back, del 3

av Per Bjurman

BOSTON – NY RANGERS 4-1 (Period 2)
* * *
Han är såklart inte i närheten av normalt slag, men lagkamraterna verkar tycka att det är bäst att Henke får jobba sig i form.
De svarar för en av sina minst inspirerade insatser på hela säsonger och låter hans majestät stå där – hur är det dom säger i Gudfadern nu igen? – with just his dick in his hands.
Det vore förståeligt om han slängde plockhandsken på backarna nu i pausen.
* * *
Det är inte ofta Bruins längre lyckas etablera det där rent monstruöst tunga trycket i anfallszonen, det som var som rent kryptonit för Roberto Luongo i Stanley Cup-finalen 2011.
Men idag ser vi några gånger något som i alla fall påminner.
* * *
Rick Nash spränger, slutligen, 40-vallen.
Vem vet, det det löser kanske upp nån mental knut hos den känslige mannen.
* * *
Det är den andra svenske målvakten i huset som får byta.
Fast tvärtom.
Niklas Svedberg kommer hastigt och lustigt in när Tuukka Rask av högst oklara skäl bara lämnar isen tio sekunder in i mittperioden.
Mycket lugubert.
* * *
Henke får i alla fall visa lite klass när han robbar Campbell med en kvick plockhanske precis i inledningen.
Likaså när Marchand får komma i friläge strax därpå.
Och tja, det är väl bara att äta den här skitmackan och få upp matchtempot och komma tillbaka i Winnipeg på tisdag.
* * *
När han kom från Nashville förra säsongen kunde i alla fall jag aldrig tro att Kevin Klein kunde bli en som Rangers under perioder skulle sakna som de som drömmer om ett återförenat Beatles saknar John Lennon och George Harrison, men när den här odågan Hunwick vid 4-0-målet står och tittar som en gubbe i Tranås som spanar på tåg är det just så det framstår.
* * *
Lätt grinig ton i spåret i dag.
Lugna och fina nu – och inga onödiga personangrepp från Hallandshållet…
* * *
Loui går bom i sitt friläge.
Alltid nåt för Lundqvist….
* * *
Galic, förstår att du trivs.
Boston ligger på topptio-listan över amerikanska städer, strax efter Dallas/Fort Worth och Nashville.
Men det är väldigt mycket trevligare när temperaturen stiger och all den här jädra snön försvinner.
* * *
Svedberg står för några fina ingripanden han också, tycker jag.
* * *
Senators-fansen får trösta sig med att deras killar har en match mindre spelad och fortfarande bestämmer själva.
* * *
Bakelserna får vara, tror jag, men en kaffe ska vi ha nu.

The King is back, del 2

av Per Bjurman

BOSTON – NY RANGERS 3-0 (Period 1)
* * *
Morsning korsning.
Redan efter 1.41 vinklar Lucic in en retur med skridskon och inte för att jag – eller domarna på isen – förstår hur det där inte var en medveten sparkrörelse, men videogranskarna i Toronto säger att det är ok så det smäller helt enkelt direkt.
Sen stänker samma Lucic in ett desto mer klockrent skott från vänsterkanten i mitten av perren.
Och därefter:
Carl Söderberg stångar sig fram i friläge och viker elegant in trean.
Det där med att jag saknat den arga lämna-mig-ifred-blicken efter tunga förluster tar jag härmed tillbaka…
* * *
B’s är överhuvudtaget vassare laget i den här inledande perioden.
Hungrigare, mer distinkta, mer noggranna.
Inte så konstigt kanske, de spelar som sagt för själva livhanken.
Men det är ju synd för han svensken som gör sin första match på ett tag…
* *
Dom har så många hjältar i Bruins med bokstaven ”U” i namnet – Lucic, Krug och Tuukka – att det låter som att fansen i Gaaaaden sitter och buar hela tiden.
* * *
Jag har bara fått ett argt mail i ämnet ännu, men hos New York-kollegorna smattrar det som jag förstår desto mer.
”In med Talbot”.
”Talbot är bättre”.
”Trejda Lundqvist”.
Tålamod är inte vad som i första hand kännetecknar new yorkska sportfans…
* * *
Gamle domaren Bill McCreary, han med porrfilmsmustaschen, sitter strax till vänster om bloggen.
Så ifall Tobias Pettersson har fler synpunkter på domsluten – något annat är ju svårt att tänka sig! – kan jag luta mig över och be om förklaring.
* * *
Henkes Ingripande när Yandle slår den typ av indianare rakt ut i slottet som får Brian Burke att nicka i vad-var-det-jag-sa-förstämning är riktigt bra.
Men…jag misstänker att det inte är mycket till tröst.
* * *
Fullsatt vore det magstarkt att påstå att det är i Gaaaaden idag, men med tanke på hur tjabbigt – ja, jämförelsevis – deras hjältar uppträtt i år får man ändå säga att Bruins-fansen visar imponerande lojalitet.
* * *
Får lite armsvett när jag, helt ensam, möter Cam Neely i korridorren bakom pressläktaren.
Han är verkligen en stor människa.
Och med Uffe Samuelsson i hallen blir den redan i vanliga fall bistra uppsynen snudd på mordisk.
* * *
Söderberg ser bra mäktig ut när han kommer loss i sitt friläge – och den lilla finten är ju galant.
* * *
Nu, Skånske Jan och andra, är diskussioner om bränder i New York och annat meningslöst avslutade.
Låt oss i stället ha god stämning och prata om domare och sånt trevligt…
* * *
Får vi se Henke i andra?
Vet ej, det är gissningsvis upp till honom själv.
Men det kanske är skonsammast att låta Talbot ta resten.

The King is back

av Per Bjurman

Åtta veckors väntan är över.
Idag, när snön yr i ett kallt och blåsigt Boston, gör Henrik Lundqvist comeback.
Det gick att sluta sig till redan av uttalanden på sociala medier igår – ”happy to be back”, som han själv, inte helt hemlighetsfullt hojtade – och bekräftades bestämt av coach Badtofflan vid ett litet pressmöte här i TD Gaaaaaden för två timmar sedan.
– Hank’s in, sa han och smackade belåtet.
Hade jag en flaggstång med mig skulle jag hissa fanan i topp, men det vore bra konstigt om jag trampade omkring med en sån – i synnerhet i den här blåsten… – så jag får nöja mig med en glad liten busvissling här i bloggen.
Det är inte bara för Henke jag befinner mig på den här kontinenten , men han är den jag följt närmast, och under längst tid, och det har helt ärligt känts tomt utan honom där ute på isen, in the action.
Ja, det är nästan så jag saknat till och med att smyga fram till honom i omklädningsrummet efter tunga förluster och få den där arga lämna-mig-ifred-blicken.
Även den obehagliga proceduren har liksom blivit en del av tillvaron – som påmint bloggaren om att han lever…
Just idag vore det dock skönt att slippa det.
Mannen de kallar kung får förhoppningsvis uppleva en jublande comeback.
* * *
Man kunde tycka att just Boston skulle ha få sitt vad gäller snö, för här har vintern varit som en enda lång utdragen scen i ”The Day After Tomorrow
Men nejdå.
Även sista lördagen i mars yr blöta, vassa flingor i den byiga vinden så till och med en Ola Skinnarmo hade protesterat under den korta promenaden från taxiparkeringen vid Legends Way till Gaaaaadens media-entré.
Kanske vill vädergudarna visa sitt missnöje med Milan Lucic…
* * *
Men det är förstås tung press på Lundqvist också – inte minst med tanke på hur bra Kammen från Caledonia spelat under hans frånvaro
Klubben kommer ha tålamod – man har det med franchise-spelare man investerat så oerhört mycket i – men inte fansen och inte media.
Är han ringrostig – vilket inte vore helt obegripligt när han inte spelat en match sedan andra februari – och släpper in några enkla vet vi hur det kommer låta
In med Talbot, trejda Lundqvist, det här kommer gå åt helvete i slutspelet…
* * *
Det kändes som hypen kring Connor McDavid svalnade lite när han igår fick frågan om vilken nuvarande NHL-spelare han jämför sig själv med och svarade ”Tyler Bozak”.
Say what?
Det är som att en rockstjärna i vardande skulle få en fråga på samma tema och svara Nick Borgen.
* * *
Att Lundqvist är på gång tillbaka har spridit sig även i Boston. Till och med valet-killen utanför hotellet, som vet att jag är från Sverige och bevakar hockey, frågar oroligt:
– Spelar Lundqvist?
Jo, svarar jag, det verkar så.
Då ruskar han bekymrat på huvudet.
– We don’t need that…
* * *
Nåt är definitivt inte som det ska med Chicago Blackhawks.
Snart blir de passerade av Minnesota Wild och hamnar på wild card-plats.
Och just Minnesota…shit, jag förstår den bekanting som nyligen uttryckte sin belåtenheten över att han före säsongen tippade Wild som finallag.
* * *
Extra press på Lunkan:
MacKenzie Skapski, ni vet tredjemålisen med uppsynen hos rådjuret i strålkastarskenet, höll nollan i sin comeback med Hartford Wolf Pack igår…
* * *
Kollegorna från New York är roade över att jag åkt hit utan att vara helt hundra på att Henke verkligen ska göra comeback.
– Hörde du, skrockar en, att Hank slog tån i en tröskel på hotellet och inte kan spela. Nu blir dina chefer i Stockholm inte glada…
Humor.
När det sedan är klart att han faktiskt startar kommer en annan fram och säger:
– Jaha, då är det bara att kasta din feature om Jesper då.
Roligt nästan jämnt, är det.
* * *
Ni som har möjlighet bör spana lite på den ännu tidigare matchen mellan Washington och Nashville också.
Är det någon gång Flipper Forsberg verkligen vill visa vad han går för är det i Verizon Center, mot det lag som mot allt förnuft trejdade bort honom mot Martin Erat.
Jag säger det igen:
Mot Martin Erat.
Det kommer aldrig riktigt sjunka in…
* * *
Boston-kollegorna är mer dystopiska i sina kommenterar om Lundqvists återkomst.
– Ja, muttrar en, är det mot någon en matchotränad målis ska göra comeback är det förstås mot Bruins….
Det finns en uppgivenhet här jag inte känner igen – men det är kanske inte så konstigt.
De är vana vid att se en av de mest obevekliga lagmaskinerna i hela hockeyvärlden i denna passionerade sportstad.
Nu får de försöka greppa att björnarna sitt gastkramande läge till trots tycks ha svårt att engagera sig.
* * *
Aj, den här pressläktaren med dess livsfarliga utbud av bakelser och snask.
Men vadå, en gammal biff måste väl få sitt lördagsgodis?
* * *
I en helt annan del av världen – ja, västra Pennsylvania är inte så avlägset, men ändå – gör Bengan Hörnqvist comeback också.
Det är fint det med.
* * *
Tampa-Minnesota.
Är det Stanley Cup-finalen?
Jag fick plötsligt en sån vibb.
* * *
De är goda vänner och umgås intensivt om somrarna, så om Rangers mött någon annan hade Loui Eriksson antagligen önskat Henke all lycka i återkomsten.
Nu vill han förstås inget hellre än att förvandla den till en veritabel mardröm.
För nu handlar det inte bara om möjligheter att få retas i sommar – något Loui enligt uppgift är väldigt bra på.
Det handlar om att säsongen inte ska ta slut om – exakt – två veckor.
* * *
Någon måste lära mig att spela det här East Hockey Manager.
Det verkar väldigt skoj, men farbror är inte så high på sånt där modernt, förstår ni.
* * *
Varför har Brandh och andra Pittsburgh-fans börjat oroa sig för att Pens ska missa slutspel?
Won’t happen.
De får möta Islanders i första omgången och det kommer bli en lysande holmgång.
* * *
Claude Julien, Bruins-coachen, är en annan som givetvis hoppas att det går alldeles åt helvete för Henke idag.
Missar Boston slutspel blir han nästan garanterat av med jobbet.
Det är, med rätta, höga krav i den här organisationen.
* * *
För säkerhets påpekar jag härmed att man aldrig vet med nätet i TD Gaaaaden.
Det fungerar vanligtvis helt godtyckligt.
Så alla vet om det plötsligt blir oväntade sändningsuppehåll.
* * *
Några ölstinna ”Lets Go, Rangers” ekar under takåsarna strax innan värmningen.
De är enkelt att ta sig hit från Gotham….
* * *
Okej, Badtofflan säger att kungen är ”Good to go”.
Vi får se.
Må bara inte första skottet gå in…

Sida 1 av 542
  • Tjänstgörande redaktör: Micke Andersson
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB