Hockey Night in Canada, del 5 – The End

av Per Bjurman

KANADA – RYSSLAND 5-3 (Slut)
• • •
20 minuter efter slutsignalen, när kanadensiska stjärnor börjat släntra in i presscentrat och sprider ut sig vid olika podium utefter väggarna, går brandlarmet i ACC.
Bra ryskt försök att skapa lite röra och stress.
Men något sent.
• • •
Efter den vildsinta avslutningen i mittakten kändes det som att något riktigt oförglömligt skulle kunna hända i tredje.
Men nä.
Det här är näppeligen en match man om 20 år kommer att hojta ”Jag var där!” om.

Som sagt, ”Bob” orkade inte mer – och då var det kört för Ryssland.
• • •
Ännu en tungviktsbevsikelse förs alltså till den redan långa raden i Alex Ovetjkins match-ups mot eviga rivalen Sidney Crosby – och Kanada.
Som vanligt är det han som får skulden för att det går åt helvitte också.
Och helt klart, The Great Eight hade en motig kväll.
Men så hölls han också i herrans tukt och förmaning av kanadensiska shut down-monster.
– Fast, invänder en kollega som vi kan kalla Marie, en världsstjärna ska väl klara att leverera ändå. Se på Crosby!
Jo, men skillnaden är att Ryssland tredje-kedja inte inkluderar någon Jonathan Toews – och backbesättningen ingen Marc-Edoard Vlasic.
• • •
Det är inte Brad Marchands World Cup nu, det är Sidney Crosbys.
Men Bostons pest gör ett betydande avtryck och det hade i alla fall inte jag kunnat föreställa mig när den rödvita truppen presenterades i våras.
• • •
Sergej Bobrovsky får åka till Ohio nu, men borde fortfarande ha lite, lite häng på en plats i turneringen All Star-lag.
• • •
Babcocks segersvit med landslaget är nu 14 matcher lång, men han lyckas ändå sitta och vara lite småregnat på sin presskonferens.
• • •
Nu ska det inte bli så lite skönt att sova riktigt länge – utan att avbryta vistelsen hos John Blund med ytterligare besök i The Emergency Room på Mount Sinai.
Sen vaknar vi.
Då ska Tre Kronor spela sin största match sedan OS-finalen i Sotji för två och ett halvt år sedan.
Samling här i bloggen strax före 19.00, svensk tid. Alla ska med, stammisar såväl som U-båtar och nykomlingar som Polly!

Hockey Night in Canada, del 4

av Per Bjurman

Muren från Novokuznetsk rämnar till sist – på samma sätt som flodvallarna i New Orleans till sist brakade samman när trycket från vattenmassorna blev för enormt i augusti 2005.
Och lika lite som Big Easy hade en chans den gången överlever Ryssland hockeyns Kategori 5-orkan utan en vattentät Bobrovsky
5-3 till finalklara Kanada.
Mer kommer sen.

Hockey Night in Canada, del 3

av Per Bjurman

KANADA – RYSSLAND 2-2 (Period 2)
• • •
Ojvoj.
Eller:
OJVOJ!
Först är det ett alltmer ivrigt Kanada mot den ruggige Bobrovsky i åtta och en halv minut.
Sen kontrar Ekeliw-guden Kucherov in 1-1 – på Rysslands första skott i perioden.
Resten av perren pumpar hemmalaget på igen – tills Kuznetsov out of the blue ger gästerna ledning också, med en konstig strumprullare.
Marchand, den lille pesten, räddar till sist mittakten med en sen kvittering, men ändå.
Ojvoj-läge råder verkligen.
Och det är ju väldigt kul för oss som vill ha nerv och drama och underhållning.
Matchen stegrar efter första russkie-målet, big time – och efter Kunzetsovs skälver hela Kanada.
• • •
John Tortorella har inte mycket att glädja sig åt dessa dagar, men i Rysslands kasse finns en rungande ljuspunkt.
Ja, Bobrovsky tillhör ju Columbus – och han är i brakande praktform.
• • •
Nu har det slutligen fyllts på med fans i de allra flesta bänkraderna och efter Kucherov-målet stiger stämningen dramatiskt.
De rödvita fansen inser, slutligen, att de nationella ikonerna är illa ute och behöver stöd.
Några gånger är det sådan desperat tryck i ”Let¨s go, Canada” att pressläktaren gungar.
• • •
Kramar ryssarna fram en seger och går till final borde ”Bob” få stå staty på Röda torget.
• • •
Hehe, Larry Brooks är beordrad att stanna i Toronto enbart för att bevaka Henke Lundqvist och berättar att kollegan Brett Cyrgalis sagt ”Oh, you’re the American Per now?”.
Det är ju humor.
• • •
Kanada har 33-15 i skott efter två och det må vara en imponerande siffra, men ibland är de ändå för plottriga och gulliga och ska göra saker och ting för snyggt.
Det är dumt.
• • •
Nånstans sitter Gary Bettman och biter på naglarna (akta dig, herr kommissionären, du kan få infekterade fingrar och det är inte kul…).
Om Kanada åker ur ikväll har han skitit en lök.
• • •
Det kan vara en tredjeperiod för historieböckerna som börjar alldeles strax.
Vad säger vi?
Ojvoj.

Hockey Night in Canada, del 2

av Per Bjurman

KANADA – RYSSLAND 1-0 (Period 1)
• • •
Njet, så här kokas ingen rysk revansch.
De rödvita lönnlöven står verkligen inte för någon uppvisning – perioden är nog tvärtom lagets blekaste i hela World Cup; flera av backarna verkar riktgt nervösa.
Men motståndarna är ännu mer handfallna och okoncentrerade och om inte Bobrovsky fortsatt spela Vezina Trophy-hockey i kassen hade Kanada briljansen förutan hängt ytterligare ett par kassar.
• • •
Florida-pantern Dimitri Kulikov ser ut som ett av Will Smiths aningslösa offer i ”Focus” när Sid The Kid bara tar pucken av honom framför Bobrovsky och sedan soloåker in 1-0.
Rent förnedrande.
• • •
Nu har Ryssland haft tio powerplay i turneringen – och inte gjort mål i ett enda.
Det är lika ofattbart som det vore om Miles Davis spelat in tio sånger och ingen var mästerlig.
 • • •
Jag trodde Kanada skulle komma ut med en sån där chockerande explosiv inledningsforcering som i rysslandmatchen i Vancouver 2010, när de med hockeyskalden Bryzgalovs ord påminde om galna gorillor som precis släppts ut ur en bur.
Men det behövs inte.
Crosby, ficktjuven, fixar tidig ledning fast de – relativt sett – startar så avvaktande och försiktigt.
• • •
Dom sa att det var helt utsålt, men nejdu:
Det är några bänkrader som gapar tomma på nedre etage ikväll också.
De som sitter där kanske kommer när baseboll-matchen är slut…
• • •
Undrar när Shea Weber senast kom helt fri mot en motståndarmålis.
Hade Sverige hunnit införa högertrafik?
• • •
Ovetjkin inleder nästan alla matcher med att smälla på en lämplig motståndare i första bytet.
Ikväll heter offret Vlasic.
• • •
Stamkos skjuter fan bara utanför.
Hela tiden.
Kikarsiktet blev kvar i Florida-solen, tydligen.
• • •
Det är faktiskt en hyggligt månghövdad hop ryska fans här och vevar på med den klassiska ”Ra-sia”-ramsan.
De är givetvis helt införstådda med vad en seger skulle betyda här.
• • •
Pavel Datsyuk kan alltså inte spela ikväll, men hur konstigt det än känns att skriva är det ingen jättekatastrof för Ryssland.
Poeten från Yetkateringburg, en av hockeyhistoriens allra största artister och en personlig favorit av rena rama Johnny Thunders-magnituden, har sett sorgligt trög och långsam ut under de World Cup-matcher han spelat.
• • •
Det är sympatiskt att speakern innan nationalsångerna ber de som ”har möjligheten” att resa sig och lyfta på eventuella huvudbonader.
Några av de svenska och finska fansen som var här i veckan saknade den möjligheten, om man säger så…
• • •
Ett till tecken på hur wacko de är med sin hockey här:
Man kan köpa smält is från World Cup-matcherna om man vill.
Det är, får man förstå, som holy water för kanadensarna.
• • •
ACC jublar när Don Cherry zoomas strax innan lagen kommer in på isen.
Tänka sig.
• • •
Är det inte konstigt att hemmalaget – alltså även Maple Leafs till vardags – får gå i låga trappsteg i spelargången från omklädningsrummet?
Det känns som arkitekten var bakfull när han tog beslut om den detaljen.
• • •
Tre Kronor har, som sig bör, en hel liten skvadron spioner på plats i ACC ikväll.
Garpen, Ulf Engman, Johan Andersson och NHL-svensken Woodcraft sitter alla nedanför Big Papa och kartlägger vad som förhoppningsvis är Sveriges finalmotståndare kommande vecka.
• • •
Så unge Trouba gör en Drouin och begär trade från Winnipeg.

Det är en ny, inte alltid så skön, värld.
• • •
Bäst av alla i kväll:
Hockeyreportern från Las Vegas Review-Journal, som inte visar sig och därmed lämnar en plats åt mig på riktiga pressläktaren.
Jippie!
Men jag saknar Big Papa.

Hockey Night in Canada

av Per Bjurman

Kalla kriget upphörde 1989, när Sovjetunionen brakade samman och Warszawapakten upplöstes.
Ikväll bryter det, tillfälligt, ut igen – i Air Canada Center i den kanadensiska världsstaden Toronto.
Ja, Sovjets huvudfiende i den halvsekellånga konflikten hette USA.
Men vid hockeyns särskilda frontlinje var det Kanada som representerade västvärlden i kampen mot kommunistimperiet i öst.
Team Canada och CCCP utkämpade historiska slag, laddade med blytungt symbolvärde, under 70- och 80-talen.
Den så kallade Summit-serien 1972 är till exempel hela den kanadensiska idrottshistoriens största klassiker, och den sovjetiska 8-1-slakten i Canada Cup-finalen 1981 en av dess skamfläckar. De tre finalerna 1987, när Wayne Gretzky och Marie Lemieux bildade kedja för första och enda gången, är en annan epokgörande milstolpe de som var med aldrig slutar febra om.
Ett samhällssystem tvingade ett annat på knä – slutligen och definitivt, enligt vinnaren.
Nu går Kanada och Ryssland – det som blev kvar när den röda unionen sprack – upp i semifinal i återupplivade World Cup och precis som förr känns det plötsligt som att så mycket mer än bara en plats i en final om några dagar står på spel
Det handlar om inte om politik så i alla om något närbesläktat.
Kulturell prestige, kan det kanske kallas.

Status.
Makt.
Framförallt vill gästerna från öst ha upprättelse efter år av förödmjukelser.
Rysk hockey känner sig sedan länge styvmoderligt och respektlöst behandlad av självgoda NHL, sörjer att en hel generation av unga ikoner flyttat över Atlanten för att spela med klubbar som Washington Capitals och Pittsburgh Penguins och drömmer aggressiva drömmar om en ny stormaktstid (likheterna med hur Kreml ser på sig själv och omvärlden är är inte obetydliga, nej…)
Och här har Ovetjkin och Malkin och de andra den ultimata chansen till revansch.
De kan knocka Kanada i pråliga NHL-skapelsen World Cup of Hockey, med de allra bästa på isen, i Air Canada Center i Toronto.
Ojvoj.
Hemmanationen är å sin sida förstås extremt angelägen om att befästa sitt världsherravälde.
Här är hockey, som ni, vet lika helig som storyn om jungfru Marias metafysiska förmåga att bli gravid utan att beppa är i Vatikanen, och 35 miljoner innevånare vägrar ens tänka tanken att det rödvita lönnlövets särställning i hockeyvärlden skulle kunna ifrågasättas.
Dessutom sjuder svunna decenniers generella misstänksamhet visavi allt ryskt alltjämt precis under ytan.
So buckle up, Dorothy – you’re not in Kansas anymore.
Det är Saturday Night i Toronto och vi ska se en hockeymatch det kan komma att talas om i decennier.
• • •
Det blev bara sämre och sämre med det infekterade finger vi skojade lite om här i bloggen för några dygn sedan – och till sist fick jag faktiskt stifta närmare bekantskap med den omskrivna kanadensiska sjukvården.
Storebror Ola, Linnégatans egen Zeb Macahan, rådde mig under gårdagen att hålla fingret under kokande hett vatten i några minuter och sedan klämma till på nageln – ”flera gånger, hårt som fan, och skit i om det gör ont”.
Och här tycker ni att Niklas Hjalmarsson är tuff för att han slänger sig och täcker lite puckar!
Det gick emellertid sådär, jag tryckte så detsvartnade för ögonen, men utan att att få hål på den varböld Ola menade att jag måste ha sönder och tidigt i morse dunkade det hysteriskt av smärta. Som den mest djävulska tandvärk – fast i fingret.
Så det var bara att hoppa i en taxi och be om att bli körd till ett bra sjukhus, vilket visade sig vara Mount Sinai på University Avenue, om det är bekant.
Där satte de kniven i gamle Biffen, tömde the goo ur fingret och skickade hem mig igen.
Sicket drama, va?
Men nu är jag fít for fight igen och pekfingervalsen går åter som en Birgit Cullberg-koreograferad operett över tangentbordet.
• • •
Av alla ryska hockeygudar som stormar in på isen med adrenalinets fradga skummande i mungiporna ikväll lär Alex Ovetjkin vara den allra mest uppeldade.
Vid sidan av den nationella revanschen har han ett gyllene tillfälle till personlig hämnd också.
På Sidney Crosby.
I elva år har världsstjärnan från Cole Harbour gett The Great Eight käftsmäll efter käftsmäll, i Stanley Cup-slutspel likväl som i OS – och, går det nog också att påstå, på scenen där folkets kärlek mäts.
Men om han knockar ständige rivalen om titeln ”Världens bäste” här, i detta best-on-best-drama, i Air Canada Centre en lördagkväll, då kompenserar han för åtskilliga av de bittra nederlagen genom åren.
• • •
Ni har hört om hur passkontrollanterna på flygplatserna i Toronto, Montreal och Vancouver lyser upp när man nämner att man delar ursprung med Mats Sundin, Mats Näslund och bröderna Sedin.
Well, hockeyns ställning gör sig påmind i alla sammanhang i det här samhället.
När jag skrevs in på Mount Sinai för mitt lilla kirurgiska ingrepp i morse och berättade att jag är här för att bevaka World Cup tittade den trötta sköterskan, i slutet av sitt nattskift, upp och hojtade:
– Wow!
Bara i Kanada, barn, bara i Kanada!
• • •
Det är många personliga landslagssviter som står på spel när nationalsångerna klingar ut om en stund.
Nämnde Crosby har vunnit 22 raka landskamper, Jonathan Toews alla sedan VM-finalförlusten 2008 och Mike Babcock är obesegrad sedan han tog över The Best of-lagen 2010. 13 landskampssegrar finns på cv:t – av 13 möjliga.
Det finns många där ut som, i lönndom eller helt öppet, hoppas att framförallt den sistnämnde får sin fina rad avklippt – om inte ikväll så åtminstone i någon av finalerna.
”Babs” må vara en excellent och hutlöst framgångsrik hockeycoach, men han har också ett grundmurat rykte som arrogant, självgod och rentav elak person.
Som jag hört sägas i Detroit (inte av svenska spelare, mind you – de uttrycker sig inte på det viset):
– Det finns bara två sortens människor i världen. De som hatar Mike Babcock och de som inte träffat honom ännu…
• • •
Toronto borde vara en rödvit stad idag, men under eftermiddagen är de blåvita uniformerna fler på Bay och King Street.
Blue Jays – hela Kanadas baseball-lag; ja dess enda i Major League, till och med – försöker säkra en wild card-plats i det stundande slutspelet och är just nu mitt i en sju matcher lång homestand, först mot Yankees och sedan mot Orioles.
Lite coolt.
Men var försäkrad, ju närmare matchstart vi kommer i ACC, desto mer ”nationell” kommer scenen ute på gatan bli.
Det är lapp på luckan i den luxuösa arenan ikväll, för första gången i hela turneringen.
• • •
Jaha, Lepistös omtalade tackling – som må ha godkänts om det varit i SHL men garanterat hade fått ett efterspel i NHL – tog så illa att Mikael Backlund tvingats avbryta turneringen och flugit hem till Calgary.
Så jäkla trist.
• • •
Kanada har hittills varit obönhörliga i nästan varje detalj, men som en lätt plågad Youngblood Ekeliw konstaterade i podden igår är det en stjärna som ännu inte skjutit skarpt.
Steven Stamkos har varit märkligt blek och ofarlig.
Men nån gång måste det väl lossna?
• • •
Kan meddela att jag fullkomligen krossade i den frågesport Front 242-Åke – Tomas Ros – arrangerade under en team dinner för Sportbladet på Keg on Yorke häromkvällen.
Och det var inte bara frågan ”När flyttade Per Bjurman till New York” jag var snabbast med rätta svaret på…
• • •
Apropå Ekeliw:
Han sjunger verkligen ryska nationalsången i det färska pod-avsnittet.
Med brakande inlevelse.
Den unge mannen är verkligen unik.
• • •
Normalt skulle Ovetjkin, Malkin, Tarasenko, Kucherov och Panarin vara största hotet mot Kanada i en sån här match.
Men allra mest fruktar hemmafansen Sergej Bobrovsky den här gången.
Han har, tillsammans med Henke och i någon den inte alltför svårt utmanade Carey Price, varit turneringens målvakt och kan bli en riktigt svår kokosnöt för Babs pojkar att knäcka.
• • •
Gissa vad arrangörerna hoppas ikväll.
En sista World Cup-veckan utan Kanada – ja, i värsta fall med Ryssland och Team Europe som last teams standing – vore en katastrof, varken mer eller mindre.
• • •
Vi kör ingen vanlig live-rapportering ikväll, så ni får hålla till godo med den här bloggen och här är upplägget, ifall nytillkomna vänner undrar, lite annorlunda.
Jag lämnar längre rapporter i periodpauserna, men servar inte med IRL-uppdateringar.
Såna får man leta efter i kommentatorsspåret, OK?
• • •
Den förträfflige Mike Zeisberger – något av en Torontos egen Mats Wennerholm – listar de stora milstolparna i de här två hockeynationernas gemensamma historia i dagens Toronto Sun och faktist, Ryssland sudden-seger i VM-finalen i Quebec 2008 föräras fjärdeplatsen.
• • •
Ikväll är det, inte helt oväntat, lite knöligt med pressläktarutrymmet. Vi har bara två platser i auxillery-boxen, utan bord, och där är det svårt att liveblogga – och åtminstone den ena av de två tidningar jag och Big Papa stulit stolar av när det behövs har plötsligt behagat dyka upp.
Jag hoppas på att hockeytyckaren från Vegas håller sig borta även ikväll, men vi får se hur det blir.
• • •
Hoppas ni laddat upp med mycket kaffe nu, för natten kan bli väldigt lång.
Vid oavgjort resultat följer övertid – och då pratar vi riktig övertid, inte tre-mot-tre-jippo a la grundserien. De fortsätter tills någon gör ett sudden death-mål – om det så tar sju perioder.
• • •
Plötsligt stiger ett vrål från pressläktaren.
Någon i Blue Jays har slagit en homerun.
Nu hoppas de att Ryan Getzlaf gör likadant på isen.
• • •
Okej, vänner.
Det är dags för en Hockey Night in Canada med magnifikklassikerpotential.
Vad kul vi ska ha!

Hakkaa päälle, del 4 – The ENd

av Per Bjurman

RYSSLAND – FINLAND 3-0 (Slut)
• • •
Och där är det över.
Ryssland vinner, komfortabelt, och får gå upp mot Kanada i semifinalen på lördag.
Kan bli en sjujävla match.
Finland försökte, i alla fall ett tag, men räckte inte till – nu heller.
Sammanlagt har lejonen gjort ett mål på hela turneringen och det är så klart underkänt.
Vi ses om fyra år igen. Så har Laine och Aho och de andra vuxit till sig och konkurrenskraften garanterat blivit en annan.
• • •
Är det någon i hela världen som tänker se den betydelselösa matchen mellan USA och Tjeckien ikväll?
Ja, kanske några nördar – men jag är definitivt inte en av dem.
Så nu blir det paus här till på lördag kväll.
Då når vi, tror jag, en rungande febertopp i ACC.

Hakkaa pälle!, del 3

av Per Bjurman

RYSSLAND – FINLAND 2-0 (Period 2)
• • •
Nähä, det var det.
Ryssland tar förstås det här nu.
Och hey – Kanada-Ryssland i Toronto en lördagkväll…det är fan ingen dussin-happening det heller.
Men ah.
Det känns vemodigt att Team Nordamerika inte finns längre.
Risken är stor att vi aldrig får se dess like igen.
• • •
Det är mål som det Tarasenko gör när Ovetjkin – den store playmakern! – helt briljant spelar fram honom i powerplay man föreställer sig att ryssarna ska göra hela tiden.
Och nu kanske de börjar göra det också…
• • •
Tänk vilken mara det här varit om Tre Kronor förlorat under ordinarie matchtid igår.
Just saying.
• • •
Det är roligare när Eken – eller Big Papa, som ju råkar vara fallet den här veckan – hämtar kaffe, men här på rummet får jag lov att resa mig ur soffan och gå till pentryt och hälla upp eget.
Men det ska väl gå det med.

Hakkaa päälle!, del 2

av Per Bjurman

RYSSLAND – FINLAND 0-0 (Period 1)
• • •
Jadå, jadå, det här ser ändå OK ut.
Finland vill, Finland satsar, Finland var i alla fall inte ute så länge igår kväll att de inte längre kan se skillnad på en puck och en lampskärm (det har jag varit några gånger, då är det inte kul…)
Hoppet lever.
• • •
Det är inte bara på min tv det spelas hockey på det här hotellet.
Nere i lobbyn har våra masar – några i blåvita matchtröjor – sett till att Leksands SHL-premiär streamas på storbildsskärm.
Det hade troligen inte tillåtits i särskilt många andra länder, men är det något dom förstår i Kanada är det passion för hockeylag.
Och i just Toronto är förståelsen extra stor för stackare som håller på undermåliga blåvita lag som inte vunnit mästerskap på många decennier…
• • •
För hundrade gången:
Det är ett ofattbart mysterium att offensiva världsartister som Ovetjkin, Malkin, Tarasenko, Datsyuk och Kucherov inte skapar mer än så här när de spelar tillsammans.
• • •
Kanadensiska hockeytyckare rasar idag rätt ordentligt om att coach McLellan och GM Chiarelli – Edmonton-duon – inte hade upplyst kidsen om att de behövde vinna under ordinarie matchtid igår.
Istället lät de MacKinnon tro att han hade skickat laget till semifinal med sitt OT-mål.
– Fucking Oilers…de förstör alltid allting som har med unga talanger att göra, fräser en.
Jo, nog är det väldigt konstigt att de inte trummade in budskapet i tredje: ”Ni måste avgöra nu!”.
Å andra sidan är spelarna i U23-laget inte elva år. De borde ha läst på och räknat ut vad som gällde själva.
• • •
Leo Komarov skulle få en egen staty intill Sudden och Börje i sin hemstad om han fällde ryssen idag.
Det måste han vara medveten om.
• • •
Från västsvensk front meddelas att det inte, som jag påstod igår, var boule Fast Freddy Shoestrings och Henke Lundqvists bättre hälfter slog sina makar i för någon sommar sedan.
Det var kubb.
– Men det stämmer att Henke alltid vill vinna allting och blev sur, säger bloggens uppgiftslämnare.
Ja, igen:
Det är därför han är så bra.
• • •
Tanken på duell mellan Kanada och kidsen på lördag kväll är så kittlande att jag inte vågar tänka den ännu.
• • •
Det står en kaffebryggare här på rummet.
Den ska jag brumma igång nu, goddamned it.

Hakkaa päälle!

av Per Bjurman

Hakaa päälle Suomen poika!
Vi vet att ni i teknisk mening inte har något att spela för, men hela världen håller på er idag, för om ni vinner mot Ryssland får vi se mer av F16-planen i Team Nordamerika.
Så för resten av världen.
För framtiden.
För er egen stolthet.
För Karelen.
För bad ni vill
Fäll den ryska björnen, Finland!
• • •
Så mycket mer hinner jag inte formulera i detta mini-intro, för jag har suttit och skrivit annat hela dagen – och är dessutom fortfarande kvar på hotellrummet.
Men jag ser matchen, på tv, som avgör om Ryssland eller kidsen spelar semifinal på tv:n, och bloggar som vanligt medan den rullar på.

Moment of Truth, del 5 – The End

av Per Bjurman

SVERIGE – TEAM NORDAMERIKA 3-4 (Slut, OT)
• • •
Tre Kronor är i semifinal.

Det känns utomordentligt trevligt att konstatera ytterligare en gång.
Dels är det roligt för Sverige i största allmänhet – och dels får vi alla fortsätta jobba med laget här i Toronto.
Någon kväll framöver kommer det att firas med en dry martini eller två.
• • •
För svensk del kvittade det ju helt vem som vann den där övertidsperioden.
Men såg ni Lundqvist?
Han var rasande när han stormade mot spelargången, gestikulerade och skrek – antagligen om det mindre roliga i att bli lämnad i en rätt besvärlig noll-mot-två-situation.
Så är det med mannen de kallar kung i New York.
Han blir förbannad när han och kompisen Fast Freddy Shoestring förlorar i boule mot fruarna om somrarna, så i en OT-period i World Cup kan man ju bara tänka sig.
Men det är just för att den där glödande tävlingsinstinkten brinner i bröstkorgen han är så bra.
• • •
Om det inte vore för att det skulle få mig att framstå som så knäpp – och som alldeles för emotionellt investerad i Sverige väl och ve – skulle jag berätta att jag när sådär två-tre minuter återstod lämnade min stol intill Big Papa och gick ut i korridoren bakom pressläktaren och försökte få ner pulsen genom att hyperventilera.
Som i ungdomens dagar när det blev för gastkramande på Domnarvsvallen och i Leksands Isstadion.
Men jag tror vi tar och är tysta om det.
• • •
Det är ett jädra dickederande om varför McLellan inte tog ut Gibson när det var oavgjort i slutet, men om Sverige satt en puck i tom kasse och vunnit under ordinarie matchtid hade de varit helt borta vid rysk poäng i morrn.
Nu finns ändå något slags om att fyra poäng ska räcka.
Eller?
Jag blir helt yr i huvudet av sånt här.
• • •
Efter den här drabbningen måste väl den tröttsamma debatten om att Kanada alltid för fördelar av domarna ändå vara över?
Utvisningen McDavid åkte på, i det läget, var faktiskt horribel.
Om den drabbat en svensk hade folkstorm utbrutit.
• • •
Fast det verkar oklart vad den nordamerikanska ledarstaben egentligen visste – och framförallt hur ingående de förklarat för spelarna.
En mycket snopen Nathan MacKinnon säger att han trodde de var semifinalklara när han avgjorde.
Ouch.
• • •
Vad tänkte du, frågar jag kapten Sedin, under de första bytena?
– Oj oj, svarar han med ett leende.
Ja, vi var många som inte kunde formulera mer avancerade tankegångar än så.
• • •
En sak är säker:
De finska lejonen har aldrig haft mer stöd från omvärlden – framförallt inte i en match som inget betyder för dem – än mot Ryssland i morgon.
Hela hockeyvärlden hoppas att de knockar den ryska björnen och ser till att vi får njuta mer av Connor McDavid och Johnny Hockey och Nathan MacKinnon.
– Hopppas kanadensiska regeringen har security på Finlands hotell, muttrar någon.
Ja, det är ju det där också.
Besvikna finländare är antagligen lite sugna på en ”sen middag” ikväll…
Å andra sidan, som en smålänning jag känner konstaterar:
Som de spelat i den här turneringen är det kanske just vad som skulle göra susen!
• • •
Henke Sedin får också frågan om det var han som missade friläge under övertiden.
– Nej, det var Danne. Jag hade gjort mål.
Ha!
• • •
Jag upplyser några bistra amerikanska och kanadensiska kollegor om att Finland faktiskt brukar slå Ryssland i mästerskap nuförtiden.
De ser skeptiska ut.
• • •
Bäckis har inte heller förutsättningarna klara för sig.
– Om Nordamerika vunnit med 4-3 i ordinarie, då hade vi gått vidare ändå, va?
När Sjöberg på den andra tidningen förklarar varför det inte alls hade varit så – ja, hela den komplicerade skiten om inbördes möten och målskillnad och jämna veckor under varannat skottår, eller hur fan det nu var – bara fnyser Valbo-sonen:
– Vilket jävla system!
Ja, men det är tur att det finns journalister som håller ordning på grejorna!
• • •
Auston Matthews förärades flest egna ramsor i ACC idag.
God tvåa:
Uffe Bodin.
Vi plöjer oss tillsammans genom entréhallen, mot presscentrat, efter Sveriges match när några glada gossar med peruker och målade ansikten får syn på honom och börjar skandera:
– Uffe, Uffe, Uffe!
Ett stort ögonblick.
• • •
Jaha, då ska vi se vilka Sverige får möta på söndag då – Kanada eller Team Europe.
Det avgörs nu.
Jag kommer inte blogga om matchen, för jag behöver vila både finger och hjärta, men jag ser matchen ihop med Big Papa och kommentatorsspåret står öppet.

Sida 1 av 644
  • Tjänstgörande redaktör: Joakim Magné
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB