”Kom igen nu för FAN”, del 5 – The End

av Per Bjurman

Washington – Detroit 2-4 (Slut)
* * *
Man ska inte gapa efter mycket, säger dom och riktigheten i det förnumstiga ordspråket fick vi bekräftat i Verizon ikväll .
Underhållningsvärdet nådde aldrig ens fotknölarna på fotknölarna bloggen följde de två föregående kvällarna.
Eller för citera Jocke Bacon – alltså Joakim Andersson – när han ligger och stretchar på linoleummattan utanför den trånga gästkabyssen.
– Vi grisade oss till en seger.
Just.
Men här klagar vi naturligtvis inte ändå.
NHL-hockey är alltid NHL-hockey och varje kväll en ynnest för en simpel bloggare
* * *
Hinner hem till hotellet och ser slutet av basebollens Game 7-drama och det hinner verkligen bli äckligt spännande, men Royals kan inget göra åt rent monstruöse pitchern Madison Baumgarner och Giants vinner
Han – Baumgarner, en sydstatskaraktär som plockad ur en Tennesse Williams-pjäs – är den iskallaste jävel jag sett i en så extrem situation sedan Björn Borg kom tillbaka efter tiebreak-förlusten mot Johnny Mac i Wimbledon.
Jisses.
* * *
Kron Wall of Pain var, tror vi, framme och grattade Bäckis till den där 500:e poängen
Det hann däremot inte Zäta.
– Nej, vi är inte inne på isen särskilt ofta längre. Så jag slipper vara utsatt när han håller på och ruffar och fular sig och står i, säger kaptenen med ett brett flin.
* * *
Det var verkligen ingen tillfällighet att det här blev första live-kvällen i DC någonsin när The Great Eight knappt fick ett omnämnande i bloggen.
För femte matchen i rad lämnade han isen utan poäng – och slog därmed personligt bottenrekord.
Vad har hänt, boys and girls?
* * *
Det kommer nya uppgifter om Zätas hästpolo-outfit på halloween-festen, som roande nog kompletterades med nummer 14 och namnet ”Nyquist” på ryggen:
Delar av kreationen har – påstår i alla fall föremålet för ”hyllningen” – beställts ända från Indien.
Well, ska man få ihop ett lyckat skämt måste man ju vara lite ambitiös.
* * *
Det blev lite trist för Burra Junior på ett av Abdelfuckers mål, men känner jag hans gener rätt är det inget han kommer gå och älta särskilt länge.
Grabben tar snabbt revansch.
* * *
Bästa svensken på isen?
– Ja, det var väl som vanligt Hank, säger Hästpolo-Gustav.
Tio minuter senare nickar samme Hank eftertänksamt.
– Det stämmer ju inte alls, men jag har lärt ynglingarna bra så de vet vad de ska säga…
* * *
Om det var slutspel nu, då skulle vi – roar jag mig i den sena kvällen med att konstatera – ha dessa match-ups

Montreal-NY Rangers
NY Islanders-Ottawa
Tampa-Detroit
Pittsburgh-Philadelphia

Anaheim-Calgary
Nashville-Vancouver
Chicago-Dallas
LA-San Jose

Well, inte mig emot.
* * *
Redan till veckan kommer Red Wings till New York, men de har match i Ottawa kvällen innan så det blir en kort vistelse i huvudstaden.
– Mm, det är väldigt bra planerat av någon, säger Kapten Zäta med syrligheten hos en brittisk samhällssatiriker.
* * *
Back-to-back-to-back-given är över för den här gången och jag ska nu trycka ner en mycket trött skalle i hotellrumskudden.
Tack för sällskapet, det har varit mycket skoj.
Vi hörs, gissar jag, framåt lördag kväll igen.

”Kom igen nu för FAN”, del 3

av Per Bjurman

Washington – Detroit 2-1 (Period 2)
* * *
Here we go.
Caps vänder 0-1-underläge till 2-1-övertag och allt är upplagt för underhållning spectaculare i sista akten.
Håll i kepsen.
* * *
Optimisten från Eskilstuna har precis frågat:
– Nyquist, han är the real deal, va?
Hästpolo svarar själv när han får pucken helt ren precis framför Holtby, utför ett par moves som får Mick Jagger att likna Harry Brandelius och spräcker nollan:
Jodu.
* * *
Kuznetsov är lika ren framför Howard som Robert Redford i ”All is Lost” när han kvitterar.
Det byte några av hans undersåtar tar ögonblicket innan gissar jag att Babcock har synpunkter på.
* * *
Om inte annat kan det spåra ur i gurgel monumentale under sista tjugo.
Så här ansträngd och irriterad har det inte varit mellan Detroit och Washington sedan de tre biljättarnas direktörer uflög hit för att titta pengar av kongressen under finanskrisen 2008.
* * *
Taggen, du vet alldeles för mycket om din bloggare.
Korrekt på alla punkter om the lady; namn, plats och ursprung.
Creepy…
* * *
Glendening låter en gång för alla som namnet på en vällagrad skotsk whiskey snarare än hockeyspelare i Detroit.
* * *
Henrik, det är en viss kapten som målat upp bilder av Nyquist som en son av utvald skånsk överklass och ur de bilderna har myter om sobra hästpolotävlingar på överdådiga herrgårdar under sydsvenska sommardagar vuxit fram.
Den här bloggen är givetvis helt oskyldig i sammanhanget.
* * *
Detta måste vara första gången jag varit i Washington och inte ens nämnt Ovetjkin förrän i del 3.
Men det har ärligt talat inte funnits så mycket att säga om han som det alltid brukar handla om.
* * *
Burra Junior står för andraassisten på Brouwers vackra ledningsmål.
Nu ska han bara hänga en kasse också.
Då har han – för att nu sno en tweet av Hockeysveriges Peter Sibner – passerat pappa Roberts sammanlagda NHL-skörd…
* * *
Ah, vi tar det en gång till, så alla hör:
– Kom igen nu för FAN!

”Kom igen nu för FAN”, del 2

av Per Bjurman

Washington – Detroit 0-0 (Period 1)
* * *
Matchen hinner pågå i närapå fyra och en halv minut innan första avblåsningen.
Det blir inte så många sedan heller och förstaperren passerar nästan snabbare än Darren Helm förflyttar sig mellan blålinjerna.
Det är en tydlig indikation på att det kommer att bli swinging rock ‘n’ roll-fest för tredje kvällen i rad.
Nä, det har inte varit tillnärmelsevis lika happening ännu.
Men kom ihåg:
Det började med blaserade axelryckningar även i New York och Pittsburgh.
* * *
Eh, visst ramlar väl Holtby helt av egen maskin – som rena Papphammar, till och med – när Red Wings gör sitt bortdömda mål och Glendening sedan åker ut?
Zebrorna måste ha suttit alldeles för länge på Old Ebbit igår kväll.
Lätt hänt, vet jag av dyrköpt erfarenhet.
* * *
Bäckis noterades ju alldeles nyss för sin 500:e poäng och hyllas med en läcker liten kavalkad på jumbon i en reklampaus.
Och då står popstjärnan från Valbo förstås och vinkar åt publiken, tror ni?
Visst – han står och skrockar med domare Leggo och märker överhuvudtaget ingenting.
* * *
Får ni, som ser på tv, någon förklaring till varför Babcock är och skäller på Pierre McGuire i kommentorsprånget mellan spelarbåsen?
Han förtjänar visserligen alltid skäll, men det känns som ett apart tilltag av en coach.
* * *
Nä, jag har inte blivit senil – i alla fall inte mer än vanligt
Caps hade verkligen blå tröjor på värmningen – men har bytt till de vanliga röda när de kommer ut för match.
De blå ska auktioners ut till förmån för cancerforskning – och är det någon gång det känns angeläget är det dagen när han som myntade uttrycket i rubriken gått bort.
Fuck cancer indeed.
* * *
Det är lite – men bara lite – bittert att jag missar när mitt Kansas City Royals går upp i Game 7 i World Series ikväll.
Go Royals, för satan.
* * *
Inte ett ont ord om Daggen Olsson, min gode Härads. Han är en evig hjälte i mitt historiearkiv.
* * *
Det sitter en hyggligt månghövdad skara Red Wings-fans precis nedanför pressläktaren och brassar på rätt bra med ”Let’s go”-ramsor.
Dom är verkligen överallt dom där.
* * *
Ah, Brandh, sorry.
Letang blev kvar på pressläktaren i Consol.
Förstå vad ledsen han ska vara…
* * *
Snart händer det.
Matchen kommer i andra att explodera sådär som Klabbe gjorde mot Rumänien när Svennis utbrast ”Vilket räck han gör, Ingesson”.
Vänta bara.

”Kom igen nu för FAN”

av Per Bjurman

När nationalsången klingat ut inför kvällens match mellan Red Wings och Capitals här i ett regnigt och grått Washington borde någon av alla svenskar som ska delta knyta en näve, bita ihop tänderna och skrika:
– Kom igen nu för FAN!
Som en hyllning till Klas Ingesson.
För som alla vet som kan sin VM-krönika var det just så Klabbe gjorde när ”Du gamla du fria” var färdigsjungen inför Sveriges kvartsfinal mot Rumänien på Stanford Stadium i Palo Alto strax söder som San Francisco 10 juli 1994.
Vän av ordning tycker kanske det är ologiskt att blanda in en fotbollsikon i en liveblogg som ska handla om en ishockeymatch, men för det första var Klas Ingesson nationalhjälte i största allmänhet och för det andra, som Lappen#27 helt briljant påpekar i kommentatorsspåret:
Han spelade fotboll som en hockeyspelare.
Den där tuffheten i närkamperna, de där älgiga rycken – eller ”röcken”, som en imponerad Svennis säger i samma legendariska VM-krönika – över banan och den där hemsnickrat genuina ärligheten, som innebar att han aldrig gnällde och heller aldrig gav upp….det var fantamme hockey.
Inte fotboll.
Så Bäckis, Mojo Johansson och Burra Junior på ena sidan – och Zäta, Kron Wall of Pain, Hästpolo-Gustav Nyquist, Big E Ericsson, Bacon Andersson och Monstret på den andra:
Kom igen nu för FAN!
* * *
Jaha, fantastisk match i förrgår och fantastisk match igår.
Nu fullbordar vi trippeln med en till.
Förutsättningarna finns.
Både Red Wings och Capitals har inlett grundserien bättre än de flesta – inklusive den här surmagade gamla bloggtönten – hade föreställt sig på förhand, spelar offensiv och kvick hockey och tycks den här säsongen dessutom ha utvecklat en viss flair för den sortens dramatik som präglat de senaste dygnens föreställningar.
Jag är pepp!
* * *
Det var gnäll när jag körde mellan St Louis och Nashville i början av månaden och jag är ledsen – trots min obotliga kärlek till konceptet ”American Roadtrip” är inte vägen mellan Pittsburgh och Washington heller mycket att skriva poesi om .
Jag tycker det känns som att köra från Ludvika till Fagersta
Man ser bara skog och mer skog och sen är man framme.
Då befinner man sig visserligen på en väldigt roligare plats än Fagersta, men ändå.
* * *
Allra mest pepp är jag dock på att få se Burakovsky live för första gången.
Ja, junior alltså
Senior Burakovsky – pappa Robert – såg jag lika ofta, och med lika stor förtjusning, som jag hörde Ebba Grön under tonåren hemma i Leksand
Visar sig grabben ha bara hälften så mycket karisma, hälften så vasst målsinne och hälften så oböjligt självförtroende kommer han bli stor Biff-favorit.
* * *
När jag irrar runt med hyr-mercan inne i huvudstaden hade jag dock önskat att jag var i Fagersta istället.
Här är i princip omöjligt att köra, även med GPS.
Jag tröstar mig dock med att det i alla fall går bättre än den gången, för snart femton år sedan, när jag och ex-hustrun försökte oss på samma sak – utan hjälp av satelliter.
Jag körde, hon läste karta och efter tio minuter var jag Roland-Jansson-i-Sällskapsresan-kolerisk över vad jag uppfattade som bristfälliga anvisningar från passagerarsätet men förmodligen bara min egen brist på intelligens.
Då vevade hon ner rutan, slängde ut kartan och sa att jag fick försöka hitta bäst fan jag ville.
En intern klassiker, kan jag säga.
* * *
För att hedra – ja, typ… – en viss lagkamrat var Zäta under Red Wings halloween-fest häromdagen, som några av er ju redan sett, utklädd till hästpolo-spelare.
Fem plus, säger bloggen.
* * *
John Moore får fem matchers avstängning för armbågen i Haulas hjässa.
Jag tycker den var värd sju jag, men okej. Vi får väl nöja oss med det.
Tills nästa gång.
Leder avsaknaden av spelsinne till fler incidenter av samma sort måste NHL ta fram stora Raffi Torres-släggan.
* * *
Vill Nyquist replikera på nästa fest får han försöka klä ut sig till en handled som börja ömma när All Star-helgen närmar sig…
* * *
I den här hallen – en gammal svensk Domus-bunker uppsmälld mitt i DC:s Chinatown – har jag haft rent episka uppkopplingsproblem genom åren.
Så var förvarnad.
Det kan bli slut i rutan när vi som minst vill att det ska bli det.
* * *
Man lär sig nya saker hela tiden.
Ta bara denna dagsfärska insikt:
47-åriga gubbar ska inte tro att de, som för 20 år sedan, kan hoppa över en natts sömn och sedan sova ikapp och vara fit for fight igen ett dygn senare.
Det drar rätt hårt i de knarrande gamla gäspmusklerna även idag, om man säger så.
* * *
I den här hallen har jag också upplevt några av de mest minnesvärda matcherna under min NHL-”karriär” – och några av de mest hjärtskärande nederlagen.
Tänk showen under den sägenomspunna serien mellan Caps och Pens, 09, när både Ovetjkin och Crosby gjorde hat trick.
Det var ett stycke mästerlig hockeykonst på samma hisnande nivå som The Clashs ”London Calling” var rock ‘n’ roll-konst.
Och tänk året därpå, när hemmalaget efter tidernas grundserie förlorade Game 7 mot ett smart men tråkigt Montreal.
Det kändes som det sorgligaste ögonblicket i the nations’s capital sedan JFK:s begravning 47 år tidigare.
Ja, ursäkta en gammal mans gaggiga tillbakablickande, men det är svårt att inte bli nostalgisk när jag sitter på den tomma pressläktaren och blickar ut över en tom hall där sådana minnen tog form.
* * *
Crosby, ja.
Han gjorde som ni minns – hoppas jag, annars får ni gå till doktorn! – två mål under Pittsburghs uppvisning i Consol igår.
Men efteråt syntes han överhuvudtaget inte till i omklädningsrummet.
– Nej, förklarade en en av klubbens PR-män, han gör ofta så vid såna här tillfällen. Han tycker att hans medspelare ska få mer av uppmärksamheten.
Classy, det.
* * *
Optimisten från Eskilstuna är även här och smyger, visar det sig.
– Det kommer bli en kanonmatch, säger han.
Till ingens förvåning.
* * *
Ledsen, Hällegerd, men det verkar som att DeBoer fortfarande är coach i Newark…
* * *
Barry Trotz, nye Caps-coachen, konstaterar i en färsk intervju med nhl.com att Bäckis inte får så mycket kärlek och respekt runtom i ligan som han förtjänar, men att den gode Valbo-sonen förmodligen är nöjd med det eftersom han verkar föredra att ”segla under radarn”.
Jotack.
Att påstå att Bäckis söker uppmärksamhet och gillar att sola sig i glansen av sin storhet vore som att påstå att Kim Kardashian skyr offentligheten.
Men jag håller med, Nicky B är mycket större än vad han får cred för och det är roligt att i samma artikel läsa att före detta fiender som Matt Niskanen och Brooks Orpik upptäckt det sedan de kom till Washington.
* * *
Rättstavningsprogrammet vill för övrigt ändra ”Hällegerd” till ”Hälleflundra”.
Sorry, men det är lite underhållande.
* * *
Det är dåligt tryck i hotellrumsduschen så mina försök att medelst ånga släta ut ett par byxor som bara knölats ner i resväskan går inget vidare.
Jag har således en något skrynklig framtoning i kväll och det betyder att Kronwall kommer rynka på näsan om vi ses.
Han är ett raffinerat modelejon som tar dylikt på största allvar.
* * *
Jag är som sagt trött och kan således se fel, men att döma av uppvärmningen kommer Capitals spela i blå retro-tröjor ikväll.
Det känns lätt lugubert.
* * *
Kronwall får dock ge mig att jag – efter att ha tänkt över Ekens hip hop-resonemang igår kväll – hittar en snygg, matchande slips i hotellets souvenirshop och att den åtminstone delvis kompenserar bristen på släta brallor.
* * *
Som Optimisten från Eskilstuna plötsligt utbrister:
– Tänk, Filip Forsberg hade kunnat spela med Capitals också.
Ja, herregud.
Men GM GM skickade rättigheterna till Åkerös egen Foppa till Nashville istället – för att få hit Martin Erat.
Det kommer att gå till historien som en av de mest hjärndöda trejderna någonsin.
* * *
Gametime är snart här.
Och jag säger som Klabbe en gång till:
– Kom igen nu för FAN!

Hörnqvist Night in Pittsburgh, del 5 – The End

av Per Bjurman

New Jersey – Pittsburgh 8-3 (Slut)
* * *
En fin hockeyshow till.
Med pansarkryssaren M/S Sollentuna i en av huvudrollerna.
Igen:
Jag ber att få tacka.
Men nu är jag, efter att ha varit vaken fler timmar i rad än jag törs tänka på, så väck att jag knappt vet hur man kramar en snus och när jag inte vet det är det dags att släcka lyset.
Så jag ber att få återkomma med lite ögonblicksbilder från efterspelet i Consol i morgon.
För då fullbordar vi den är veckans trippel med en nytt fyrverkeri – i Washington DC.
Please join me då!

Hörnqvist Night in Pittsburgh, del 3

av Per Bjurman

New Jersey – Pittsburgh 5-3 (Period 2)
* * *
Så ja, nu börjar kvällen i sanning leva upp till rubriken.
Först matar Bengan puckmacka till Malkin så ryssen kan kan breda på det snyggaste pålägget vid 2-3-reducering.
Sen kommer han själv störtande på högerkanten, som pansarkryssaren MS Sollentuna, och prickar in kvitteringen.
Och så är han med Holmström-bufflar framför kassen när Sid svarta-mamba-hugger in 5-3-
Det var just därför en Biff offrade sin nattsömn och kom hit, så thanks a lot.
* * *
Och hockeyn?
Ja, det här har ju blivit nästan samma vilda västern-föreställning, med samma rock ‘n’ roll-sväng, som den vi såg igår.
Devils leder ju med 3-1 – och sen exploderar Penguins, gör fyra mål och går upp i 5-3-ledning.
Man är en lyckans hushållsost som får vara med om dylikt två kvällar i rad.
* * *
Det är fler svenskar som levererar i Consol.
För ojvoj, Yayo!
Först får han Malkin att se ut som en pensionär som tror att han tappat plånboken på blålinjen.
Sen störtar han upp i friläge – under penalty kill – och fintar, iskallt, understället av Blomman.
Och så är han ju inblandad i förarbetet till Ruutus 3-1-mål också.
DeBoer, eat your taktiktavla.
* * *
Plötsligt kommer det en PR-människa förbi och räcker över en kartong och i den ligger ett stycke bubblehead föreställande Kris Letang.
Jag gillar bubbleheads och har en betydande samling hemma i lyan – Joey Ramone och Charlie Watts är favoriterna – men vet inte om Pittsburgh-backen riktigt platser i gänget.
Så om någon där ute blir till sig…kom med en bra motivering till varför Kristopher Letang ska bo hemma hos just dig så kanske jag skickar över honom.
* * *
Det är mycket möjligt att det skulle varit mål under den omdiskuterade situationen nere hos Schneider men eftersom det varit så ohyggligt typiskt om Yayos solouppvisning raderats ur historieböckerna är jag ändå glad att det blev bortdömt.
* * *
Om det inte lät aningen tveksamt skulle jag säga att jag älskar Jaromir Jagrs stora rumpa.
Det finns nästan ingenting i hockeyvärldens som är svårare än att ta sig förbi det….monstret.
* * *
Ja, Youngblood Adam sitter på raden ovanför oss här på pressläktaren och ser så måttligt munter ut.
Ni får själva fråga DeBoer varför.
Det är ju ren ynk att mannen inte är på isen när såna som ni-vet-vem är det.
* * *
Kan det bli ännu roligare i tredje, tror ni?
Det tror jag.
Mer RC Cola!

Hörnqvist Night in Pittsburgh, del 2

av Per Bjurman

Pittsburgh – New Jersey 1-1 (Period 1)
* * *
Nja, det vore ju synd att påstå det slår samma slags gnistor om den här matchen som om showen på Garden igår.
Å andra sidan var även det, bortsett från våldsamheterna, en jävla seg historia under 40 minuter.
Allt kan fortfarande inträffa.
* * *
Det går undan i öppningen.
Efter bara nio sekunder stänker Zubrus in en pärla på Fleruy.
Ser lite billigt ut, som det plägar göra när Blommen är i farten, men det är ett rätt bra skott också.
* * *
Tråkiga nyheter från Detroit:
Gordie Howe, har drabbats av en massiv stroke och har problem med såväl tal som rörelseförmågan.
Be well, Mister Hockey.
* * *
Det verkar som antipatierna visavi Jagr avtagit något i Steeltown.
Han är inte mer illa omtyckt än en vanlig förkylning nuförtiden.
* * *
Eken bekräftar:
Han betecknar den mystiska rökeffekten i Consol som ”fet”.
* * *
Med Hällegerd in action i kommentatorsspåret känns nästan lite snopet att Salvador inte är inne på isen vid Comeaus kvittering…
* * *
Hockeyfansen i Pittsburgh vore ursäktade om att de stannade hemma från en sån här serielunkssnarkare en grå tisdagskväll i slutet av oktober, men det gör de fan inte.
Det är nästan alltid fullpackat här – och bland annat därför så kul att komma hit
* * *
Bengan Hörnqvist och nye bästisen Sid The Kid får inte alltför mycket uträttat i den här perioden, men Devils håller dem i herrans tukt och förmaning också.
Han är ju för jävla bra den där Salvador…
* * *
Det är verkligen vuxna människor som får åka med zamboni-förarna runt och vinka åt publiken i pausen här.
Mitt avund vet inga gränser.
* * *
Devils har varit väldigt noga med att inte ta några utvisningar heller och det är en mycket bra idé, för det är i de situationerna The Hörnqvist-Crosby-Malkin-Kunitz-Letang-machine blir dödligare än en svart mamba.
* * *
Jag tycker det är en härlig frejdighet och iver över Yayos spel jag.
* * *
En RC Cola på det här så ska ni se att det blir lite fart på saker och ting.

Hörnqvist Night in Pittsburgh

av Per Bjurman

Jamen, titta här nu då.
Bloggen är out and about.
On the road.
Jag befinner mig bland de prunkande kullar där Andrew Carnegie och Andrew Mellon grundlade det amerikanska industriundret, där världens kanske vackraste stålbroar spänner över Allegheny River, där en ung Andy Warhol gick och drömde om att vara någon annanstans.
Med andra ord:
I Pittsburgh.
Här, i bedårande Consol Energy Center, ska Penguins gå upp mot Devils och liveblogg kommer rulla.
Det hade ni inte räknat med, eller hur?
Nå, desto roligare blir det ju.
* *
Det blev ingen bagarväckning i morse. Det blev ingen väckning alls. Jag var färdigjobbad vid 02 och vid 04 skulle klockan – helt helvetiskt – ringa och jag lyckades helt enkelt aldrig somna.
Istället bytte jag bara om, åkte ut till LaGuardia, tog gryningsflyget hit – och när Penguins inledde sin morning skate hade jag varit vaken ganska exakt 24 timmar i sträck.
Såna gånger går man inte omkring och är uppkäftig som en Brad Marchand precis.
* * *
Det kan bli en emotionell kväll i Consol.
Så sent som igår tillkännagavs ju att finländske backen Olli Määttä tvingas till operation för att avlägsna en misstänkt tumör i nacken – och redan i afton är han tillbaka ute på isen.
Det måste vara ohyggligt omtumlande för en blott 20-årig gosse i främmande land.
Men som hans lagkapten, Sidney Crosby, konstaterar efter förmiddagsövningarna:
– Määttä är ”as tough as they come”.
Ja, han har faktiskt framtoningen hos en en hel, iskall vinternatt i Karelen och skulle kunna spela tyst, oböjlig skogsarbetare i vilken Kaurismäki-film som helst.
* * *
Men efter morgonvärmningen, då fick jag väl äntligen lägga mig ner och vila, tänker ni?
Inte.
Då ringde Youngblood Ekeliw och meddelade att det bara var att sätta sig ner vid hotellrummets skrivbord och spela in en ny podcast.
Han skulle kunna vara en Kaurismäki-karaktär han med.
Därefter lyckades jag dock stjäla en timme på rygg i sängen och är nu som en torped på spikrak kurs mot en japansk pansarkryssare i farvattnen utanför Guadalcanal hösten 1942.
* * *
Bengan Hörnqvist sitter längs den coola långsidan i Penguins luxuösa rum, alldeles intill Malkin, och han verkar trivas.
– Ja, det vore väl konstigt annars. Jag spelar med några av världens bästa hockeyspelare, säger han medan han vränger av sig grillorna.
Det enda stockholmaren saknar från Nashville:
Countryn.
– Jo, he he, jag hann bli väldigt förtjust i country. Här känns det som att det är lite hårdare. Mer heavy metal sådär.
Jag kan verkligen förstå den saknaden.
* * *
Pittsburgh International ligger så jädra långt bort i skogarna att man nästan borde kunna ta en flight in till stan.
Och trafiken när jag kommer, mitt i morgonrusningen, är en riktig motherfucker.
* * *
På kortsidan snett emot Hörnqvist vilar kapten Crosby på sin tron och jag förstår verkligen inte hur han orkar.
Det är lika efter varje träning, varje värmning och varje match:
Tredubbla led av murvlar och fotografer och kameramän bildar en köttmur runt honom för att få höra dagens visdomar.
– Hörnqvist är verkligen en perfect fit för oss, heter det idag.
* * *
Och vad är det första jag ser när jag äntligen tagit mig in genom skogarna och kliver in i hotellobbyn:
Eken.
Med en duktig stapel pannkakor på frukosttallriken framför sig.
Han är, visar det sig, på plats för ett reportage åt statstelevisionen.
– Det är jag som är kung här, säger han och smackar belåtet.
* * *
Sur-DeBoer låter Youngblood Adam Larsson sitta på läktaren ikväll också.
Däremot spelar, förstås, Bryce Salvador.
Hur brukar det, kan jag inte låta bli att fråga vår vän Hällegerd, gå mot pingviner med omtalad speed i buggarna?
* * *
John Moore är kallad till ”in person”-möte med Player Safety-avdelningen på sjätte avenyn efter den där vidriga armbågen i skallen på Erik Haula.
Bra det.
Han förtjänar en riktigt kännbar sittning vid skampålen.
* * *
Eftersom reaktionerna i praktiken helt uteblivit måste jag fråga:
Är det ingen som sett mina vingliga små videoinlägg i Tomas Ros Hockeystudion på lördagarna?
Jag får fan se till att ladda upp lite länkar här, tror jag bestämt.
Som det här:
* * *
Det kommer buas kraftigt här ikväll också.
Jaromir Jagr återvänder ju till sin ungdoms jungfruliga jaktmarker och ända sedan hann försvann har Pittsburgh sett på de återkomsterna ungefär som resten av världen ser på könssjukdomar.
* * *
Det är nåt med stockholmare, bloggen och eftermiddagspromenader på Centre Street – den hårt trafikerade led som skär mellan Consol Energy och den parkeringsplats där heliga gamla Mellon Arena en gång låg.
På påskafton för två år sedan gick jag där i allsköns ro och beundrade vyn av den Batman-artade US Steel-skrapan när ett stockholmskt ”Tjeeeeeena Biffen” ekade över hela västra Pennsylvania.
Crankshaft Murray, just trejdad till Pittsburgh från San Jose, passerade i bil – med Brenden Morrow vid ratten – och gav ljud i skällan genom nervevad sidoruta.
Nu är jag på väg till media-entrén efter den milt uttryckt välbehövliga pre game-nappen på hotellet när en ascool, svart Porsche svänger in till trottoaren
Återigen vevas en sidor ruta ner och ännu en gång ljuder en stockholmsk stämma:
– Tjena. Ska du gå och ta några bärs nu?
Hörnqvist is in the house – eller åtminstone utanför.
Men vad tror dom, dom här NHL-spelarna?
Ta några bärs?
Jag ska fan jobba!
* * *
Jagr får frågan om han trodde att han fortfarande skulle spela år 2014 när han blev draftad av Penguins 1990.
Han svarar:
– Naturligtvis. Fråga igen 2024, okej?
* * *
Eken tycker att det är en smärre skandal att jag inte har slips ikväll.
– Vi är ju on the road. Då ska man alltid representera, menar han.
Intressant inställning.
Men jag delar den inte.
Slipsar är enligt mitt förmenande enbart förbehållna stora matcher – borta eller hemma.
Fast Eken har en hip hop-stjärnas attityd till livet och måste få hållas.
* * *
De verkar ha bytt ut hela wifi-nätet i Consol och skämmer nu bort oss med rena Carl Hagelin-hastigheten på uppkopplingen.
Men man kan fortfarande bara få RC Cola i pressloungen.
* * *
Ibland ÄR Eken hip hop-stjärna också.
Han var med på den beramade karaoke-kvällen efter bröllopet i lördags och framförde en rent metafysisk version av Jay-Z:s ”99 Problems”.
Jag har inte sett en mer hotfull rappare sedan Ice Cube var på Fryshuset i Stockholm 1993.
* * *
Yayo Josefson verkar vara med i alla fall.
Då kan jag tänka mig att dra åtminstone en voodoo-nål ur min DeBoer-docka.
* * *
Det allra coolaste med den här fantastiska arenan är att belysningen får det att se ut som att det hänger en tunn hinna av kolsyre-rök – som på rockshow – i luften, fast det inte gör det.
Fett, som hip hop-Eken skulle sagt.
* * *
Ja, fasen, hockey igen då.
För andra gången på ett whirlwind-dygn.
Man kan förstås inte räkna med att det blir lika halsbrytande, galet underhållande som hemma på Manhattan igår, men man vet aldrig.
Det är National Hockey League och när som helst händer stora saker.
Ta och häng på, vettja.

Sida 1 av 504
  • Tjänstgörande redaktör: Victor Lindbom
  • Chefredaktör, ansvarig utgivare och VD: Jan Helin
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Sajtchef: Lena Widman
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB