A Vegas matinee, del 5 – The End

av Per Bjurman

VEGAS– BOSTON 3-1 (Slut)

• • •
Ja, det blev ju ändå lite action under andra halvan av matchen – och ny folkfest Vegas stylee på läktarna.
.– Det är verkligen skitkul att spela här, som Wild Bill Karlsson konstaterar efteråt.
Det är skitkul att vara åskådare här också.
Nu är det dock, till sist, dags att sätta punkt för den här utflykten och hitta hem till vardagen på Manhattan igen.
Tack, alla som var med. Jag hade en sann blast och kommer tillbaka senare under säsongen, utan tvekan.
Om allt går som det ska hörs vi från Madison Square Garden på tisdag kväll.
Tills dess – några små snaphots från den första NHL-veckan i Las Vegas någonsin.
BILDER1
BILDER2
BILDER 3
BILDER5
BILDER4
BILDER6
BILDER7
BILDER8
BILDER9
BILDER10
BILDER12
BILDER13
BILDER14
BILDER15
BILDER16
BILDER17
BILDER18
BILDER19
BILDER20
BILDER21
BILDER22
BILDER23
BILDER24
BILDER25
BILDER26
BILDER27

A Vegas matinee, del 4

av Per Bjurman

Bruins får in reducering med 30 sekunder kvar, men it’s too late. Prins Oscar sätter en i tom kasse ett ögon ögonblick senare och Knights vinner med 3-1.
En sista slutrapport från den här eminenta trippen kommer om ett tag.

A Vegas matinee, del 3

av Per Bjurman

VEGAS– BOSTON 2-0 (Period 2)

• • •
Länge påminner Strippen-matinén mest om ett iskallt pass vid blackjack-bordet där dealern får 21 gång på gång på gång och spelarna går bust precis hela tiden.
Såna gånger känns livet helt hopplöst och lite så är det även under de inledande femton minuterna i denna mittperiod.
Men så splittar Shipachyov och Alex Tuch – the new kids in town, som klubben inte kunde bereda plats i truppen från början – på ett par tior och bryter döläget med varsin strut.
Nu borde det bli åka av i tredje.
• • •
Golden Knights maskot – som förstås heter Chance – trycker en tårta i fejset på ett Bruins-fan i en reklampaus.
Men få hoppas att det var uppgjort på förhand.
Annars har ägare Foley en första stämning att hantera på kontoret imorrn.
• • •
Dånande ”Tuuuuuuka” utbryter när Rasken gör ett par fina räddningar.
Det hade han inte räknat md att nånsin få uppleva i Las Vegas.
• • •
Jag som hade tänkt skriva att Ship inte gör så starkt intryck men att det inte heller kan vara alldeles lätt att kastas in under de här omständigheterna.
Morsning korsning.
Han har i sanning made his case för GM GM nu.
• • •
Bruins hade behövt få utdelning under sitt avslutande powerplay här. Det börjar synas att de spelar sin andra match på mindre än 24 timmar – vilket är konstigt, sådan schemaläggning borde inte vara tillåten – och mjölksyran blir inte lättare att hantera i tungt underläge.
• • •
En snubbe på isen här i pausen har chansen att vinna 30 000 dollar om han bara sätter en puck från rödlinjen i helt tom kasse, men den smiter precis utanför stolpen.
Meh!
• • •
Oavgjort, förlängning och straffar – det skulle nog Vegas-publiken älska.
Men då får nog björnarna smita över till Monte Carlo och pigga upp sig med ett par snabba gratisdrinkar här i pausen.

A Vegas matinee, del 2

av Per Bjurman

VEGAS – BOSTON 0-0 (Period 1)
• • •
Nja.
Hittills ÄR den första matinén i VGK:s historia verkligen en spegel av alla dagaktiviteter i Sin City.
Den går långsamt, har dåligt med energi, gäspar lite.
Det tar till exempel närapå femton minuter innan hemmalaget avlossar första skottet på mål – och gästerna nöjer sig väldigt länge med blott tre, för att till slut komma upp i fem.
Men hey, vi närmar oss långsamt skymningen.
Då brukar juicerna börja flöda igen.
• • •
Det är dock, i princip, fullt hus ikväll också.
Hockey i Vegas – redan en succé.
Jag sa ju det.
• • •
Visst spelar Shipachyov.
Med nummer 87 på ryggen.
Det får betraktas som ett rätt kaxigt statement.
• • •
En bra grej för VGK-backarna att lägga på minnet är att det sällan leder till så bra saker när man skickar indianare till en ren Brad Marchand mitt i slottet.
• • 
Den tunga ”Let’s go, Bruuuins”-ramsan, med klassiskt Massachusetts-twang, ekar mycket riktigt under takåsarna i T-dojan.
It’s a Boston Night monumentale i öknen.
• • •
Subban sköter sig.
Framförallt står han för en sylvass fotparad när just Marchand nyper till från väldigt nära håll.
• • •
Stor dag för Golden Knights PR-chef, Eric, detta.
Han hade i många år samma jobb i Bruins men fick det här giget i somras.
Det var det många av hans kollegor som ville ha, men Eric sågs som bästa kandidaten och inte mig emot; han har alltid varit schysst mot bloggen och vid åtskilliga tillfällen hämtat Pebben, Loui Eriksson och Carl Söderberg från de inre rummen i TD Garden för intervjuer.
• • •
Ha ha, John J.
Touché om Flower!
• • •
Förstaperrens höjdpunkt:
Sbisa mosar Sean Kuraly med en vätebomb till tackling i sargen nere i Knigts-zonen.
Hemmapubliken blir helt till sig.
• • •
Instämmer:
När alla nu vet vad som gäller är det klumpigt att bli utvisad för tekningsfiasko.
• • •
Wild Bill Karlsson är framme i ett farligt läge i Vegas första powerplay och ja, jag får en känsla av att hans första balja kan komma ikväll.
• • •
Nu ska jag pumpa i mig lite Nevada-kaffe.
Det är inte bara matchen som behöver vakna till…

A Vegas matinee

av Per Bjurman

I ”Casino” – alltjämt den bästa Vegas-filmen någonsin, enligt mig – finns en scen från en ceremoni när Teamster-bossen Andy Stone lämnar över en check till DeNiro och Kevin Pollak för uppförandet av ”the new Tangiers”.
Man förstår att evenemanget äger rum en sen eftermiddag och precis innan Stone – spelad av den förträfflige Alan King och byggd på verklighetens Allen Dorfman, till sist avrättad i Lincolnwood utanför Chicago för att han, som det heter, ”knew too much” – lämnar över 62.7 miljoner dollar från Transportarbetarförbundets pensionskassa säger han, med ett snett leende:
– I know it’s a little early for Las Vegas…
Jag kommer att tänka på den sekvensen, och den repliken, när jag slår mig ner i den numer mycket välbekanta pressboxen i T-Mobile Arena för matinén mellan Golden Knights och Boston Bruins.
Ja, den börjar 16.00, lokal tid, och det är ju inte det minsta tidigt på andra platser – men i Vegas är det.
Här börjar dagen egentligen först framåt 18-19. Allt dessförinnan är startsträcka och återhämtningsprocess.
16.00?
Strippen gnuggar sig yrvaket i ögonen.
Golden Knights ska dock spela några såna matcher också, är det tänkt, så the locals får försöka skaffa sig lite nya vanor.
I T-mobilen ska det vara samma blixtrande show och publikfest som i de två första matcherna, annars kan ju hela det här påhittet kvitta.
Därför tar vi nu ett djupt andetag, örfilar oss själva på kinderna och ställer in fokus på ramalama.
Det är dags för tidigt, men ändock, nytt hockeyparty på Las Vegas Boulevard.
• • •
Ena kvällen Henrik Zetterberg, nästa Bob Dylan…
Ja, jag såg ju mäster från Duluth på Chelsea på Cosmopolitan igår och let me tell you, han var lika lysande som Zäta i fredags.
”Det säger väl såna gubbrockare som du alltid”, suckar ni.
Men inte alls.
Jag har sett Dylan 20-25 gånger sedan 1984 och de allra flesta gångerna har det varit helt kassa konserter.
Men igår var han och hans följsamma, dynamiska, själfulla lilla band ingenting annat än svinbra.
Med andra ord:

Den här Vegas-vistelsen börjar arta sig till den bästa någonsin, jag tror aldrig jag upplevt så mycket oförglömligt i en och samma giv.
Jag fann det också kittlande lyxigt att ta hissen direkt från Cosmo-rummet rakt ner på konsert på tredje våningen.
Så skulle det alltid vara.
• • •
Hela listan över de bästa Vegas-filmerna:
1. Casino, 2. Ocean’s Eleven, 3. Leaving Las Vegas, 4. The Hangover, 5. Swingers, 6. Viva Las Vega!, 7. Rain Man (ingen renodlad Vegas-film, men scenerna härifrån är så enastående att den ändå slår sig in), 8. Ett päron till farsa i Las Vegas (gravt underskattad, som allt med Chevy Chase!), 9. Diamonds Are Forever, 10. Last Vegas (också gravt underskattad).
”Showgirls”?
Inte så bra…
• • •
Marc-Andre Fleury är out.
Skadad.
Uppsatt på IRL.
Han fick ju ett knotigt, hårt Detroit-knä i pannan i fredags och redan då var vi några som undrade om det verkligen var ett så klokt beslut att låta honom spela vidare, herr blomma såg ju inte ut som sig själv i tredje perioden.
Nu, när det förefaller bekräftat att han har en hjärnskakning, känns det direkt upprörande att läkaren inte plockade honom av isen.
Och nu får vi se hur det går för riddarna.
En av de främsta orsakerna till den tidiga succén har ju varit att Flower spelat som en gud..
Nu är det Subbans brorsa – tidigare i Bruins, ju – som får tjänstgöra mellan stolparna och jag vet inte jag.
• • 
Fast den ALLRA bästa Vegas-vistelsen var, helt i enlighet med Cat Stevens tes om att ”the first cut is the deepest”, den första.
Jag var bara tolv år då, 1979, och på jungfruresa i Amerika med mamma och pappa och storebror.
I så späd ålder får man överhuvudtaget inte vistas på kasinogolven, bara passera snabbt på väg till och från de mer oskyldiga arkadhallarna, men för mig var det kärlek vid första ögonkastet.
Neonet – ännu mer spektakulärt på den tiden, faktiskt – och de jättelika hotellkomplexen och de enorma spelhallarna och de enarmade banditernas väsen och klirret i glasen och den elektriska stämningen knockade lille Biffen på ett ögonblick.
Särskilt en kväll, när de vuxna lämnade mig och brorsan med en beväpnad vakt vid entrén till Binion’s Horseshoe i downtown och gick in för att spela ett tag, har fastnat
Vi bara stod där, timme efter timme, och tittade – på vuxna förvandlade till lyckliga barn, det hade jag aldrig sett tidigare – och lyssnade och upplevde.
Den kvällen tändes något i mitt hjärta som aldrig slocknat och fortsatt locka mig hit, år efter år.
• • •
Subbans brorsa…det låter ju direkt oanständigt att skriva.
Men det ÄR ju P.K Subbans bror Malcom som råkar vara andrekeeper här ute, så vad ska jag säga?
• • •
Jonathan Marchessault och Erik Haula är också skadade – Haula efter sin boxningsmatch med giganten Tomas Tatar, får vi gissa! – och det är inte alldeles klart men det verkar som Shipachyov faktiskt stoppas in i truppen idag.
Helt klart är i alla fall att Alex Tuch spelar.
• • •
Det är knappt så jag vågar prata om det, då jinxar jag väl mig själv och tappar plånboken, men Fru Fortuna har varit en bedårande date hela jävla veckan.
Mitt enda problem just nu är att det alltid blir bökigt med hundradollarsedlar hemma i New York…(Obs, litet skämt…)
• • •
Bruins får känna att de lever.
Inte nog med att det här är back-to-back-match. De spelade på vanlig kvällstid i Phoenix igår – och tvingas ändå upp i matiné nu.
Man behöver inte vara uppvuxen i Southie för att börja tro på konspirationer om att schemaläggarna i somras tänkte att ”äh, det är ju Bruins, de kan väl spöa på ett expansion-lag ändå”.
• • •
Två män som sover rätt oroligt just nu:
Pete DeBoer och Alain Vigneault.
Det finns ingen anledning att tro att NHL-klubbar har mer tålamod än Brynäs och Leksand och Södertälje; börjar deras lag inte vinna den här veckan kan de utan tvekan få ta sitt pick och pack och dra.
• • •
Det är en syn med Bruins-tröjor runt blackjack-borden på Monte Carlo vid lunchtid.
Men inte oväntat: B’s har förstås samma följe som Red Wings och kommer sätta svartgul-prägel på den här eftermiddagen.
Dels är det många från Boston som gjort en Vegas-weekend av den här matchen – precis som alla supporterskaror från öst lär komma att göra – och finns det gott om människor som genom åren, mycket förståeligt, lämnat de stränga northeast-vintrarna för den eviga sommaren här ute och bor i trakten.
• • •
Den legendariske Joey Mac, som numer skriver åt Boston Sports Journal, är här idag.
Det indikerar att det kan bli ytterligare en kul kväll i neonskenet.
• • •
Tyvärr, Boston får klara sig utan Patrice Bergeron ikväll också; det dröjer ytterligare några dygn innan han är i stridbart skick igen.
Men de verkar ju klara sig rätt hyggligt ändå.
Som jag förstod saken gav de Coyotes en brutal lektion igår.
• • •
Bästa nyheten på Vegas kasinon är Wheel of Fortune-maskiner i 3D-tappning.
Jag fattar verkligen inte hur det går till, för man får inga glasögon, men 3D-effekterna fungerar ändå – och är helt oemotståndliga.
Vilket såklart är tanken.
Som DeNiros kasinoboss säger i Scorsese-filmen jag rejvar om här ovan:
– The trick is to keep the coming back. The more they play, the more they lose. In the end, we get it all.
Men so far har just de här science fiction-maskinerna varit väldigt vänliga mot mig, so…
• • •
En sak har de lärt sig snabbt här ute:
Hur man får rätt, arktisk temperatur i en ishall.
Jag har aldrig frusit om händerna i Vegas tidigare, men nu gör jag.
Jisses.
• • •
OK, matiné på Strippen.
På papperet låter det som en anomali.
Men jag tror det här kan bli minnesvärt, det med…

Friday Night på The Strip, del 5 – The End

av Per Bjurman

VEGAS – DETROIT 3-6 (Slut)
• • •
Herregud, Zäta.

Det är ju han som med ett mål och tre helt magnifika framspelningar lyfter den här showen till rena Cirque de Soleil-nivåer.
37 – och yngre än nånsin.
Karln borde få en egen neonskylt längs Strippen.
• • •
T-Mobile Arena är invigd på riktigt.
För efter Wings 3-3-mål säger det plask i isen.
Två bläckfiskar landar i gästernas zon.
Snubben som utför dådet blir omedelbart utkastad av vakter som uppenbarligen inte är pålästa om alla NHL-traditioner, men han kan trösta sig med dånande support från samtliga närvarande bortafans medan han leds ut.
• • •
Ja, Lille Skutt kan efter sina två baljor få låna lite utrymme på Zätas neonskylt också.
• • •
Det utbryter några slagsmål ikväll också och oh boy, gillar Vegas-publiken det, tror ni?
Ha ha, de blir så lyckliga som vore det Fight Night med Mike Tyson back in the day.
• • •
Vi såg inte fel.
Zäta och Lille Skutt trivdes verkligen i T-Mobile.
– Ja, det var verkligen roligt att spela här. Redan under värmningen var stämningen hög och sedan blev den bara bättre. Hit kommer jag gärna och spelar fler gånger, säger Zäta.
Och Lille Skutt nickar instämmande.
• • •
Nu rasar Detroit-fansen ut på Strippen och lär komma att ställa till med rödvit fest på resort efter resort.
Själv ska jag gå och lösa in en liten vinst på Monte Carlo.
Sen hakar jag på dem!
Vi hörs på söndag igen. Då är det ny Vegas-show på T-Mobile Arena – redan 01.00, svensk tid.

Friday Night på The Strip, del 3

av Per Bjurman

VEGAS – DETROIT 3-2 (Period 2)
• • •
And the wheels keep spinning i Vegas…
Första halvan av mittperiod är kanske lite mer nattstånden, det börjar synas att Wings spelar tredje matchen på fyra dagar och dessutom back-to-back, och även hemmalaget verkar lite trött.
Tycker man.
Men sen bara exploderar matchen som fontänerna utanför Bellagio – och därefter är varje byte som en egen liten David Copperfield-show.
• • •
Henrik Zetterberg alltså.
Han gör nästan samma avtryck första gången han kommer till Vegas som Lefty Rosenthal – kasino-bossen DeNiro porträtterar i ”Casino” – gjorde när han kom hit och förändrade hela stan.
Det är kaptenen som – sedan backarna Luca Sbisa och Nate Schmidt något dråpligt krockat i egen zon – lirkar in gästernas andra mål mellan benen på Flower.
Det är nästan så man tycker Ken Holland borde ge honom ledigt imorrn så han kan gå på Dylan-konsert…
• • • 
Och vad säger man om James Neal?
Sjätte kassen på fyra matcher.
Sin City har inte haft en lika effektiv sniper sedan Joe Pesci-karaktären i ovan nämnda filmklassiker (Nicky Santoro, i verkliga livet den vedervärdige Anthony ”The Ant” Spilotro; se där dagens historielektion).
• • •
Ken Daniels är upphetsad som en hel Niklas Holmgren i kommentatorshytten och gastar tidvis så det stänker saliv i nacken på bloggen.
Men jag förstår, det är en hot kväll i Nevada-öknen.
• • •
Jonathan Marchessault har väntat lika länge på att få göra första målet med Knights som jag väntat på att få en jackpot på Wheels of Fortune-maskinerna.
Nu kommer det.
Floridas bäste målskytt förra sässen lämnas helt ensam vid sidan av Mrazek, så när den fina passning från Reilly Smith kommer har han bara att nypa till.
• • •
Senators slår alltså Calgary med 6-0.
Borta.
Utan EK65.
Det är imponerande.
• • •
Det snoras och hostas bland the locals på pressläktaren.
De är, kan man konstatera, inte vana vid det här att gå in och ut ur djupfrysta ishallar när det är varmt ute.
• • •
Så mycket annat har pockat på uppmärksamhet att jag helt enkelt inte tänkt på det, men varje match Golden Knights spelar är det någon i truppen som går upp mot ett lag som inte skyddade honom i expansion-draften och den spelaren glöder rimligen av revanschlust.
Ikväll torde Tomas Nosek slå till vad det lider.
• • •
Båda de här kombattanterna lämnar en del i övrigt att önska i egen zon ibland, kan vi vara överens om det?
• • •
En perre kvar, folks.
Sen ska bloggen ut och känna lite på Vegas-natten igen, jodå.

Friday Night på The Strip, del 2

av Per Bjurman

VEGAS – DETROIT 0-1 (Period 1)
• • •
Jag har sett några häftiga shower på Strippen genom åren, till exempel ”Mamma Mia!” på Mandalay Bay, skabrösa ”Les Folies Bergère” på Tropicana och ”Siegfried & Roy” på The Mirage.
Men ingen som glänst lika förföriskt som första perioden i den här hockeymatchen.
Dra mig i turslipsen från gamla Binion’s Horseshoe, det är ju nonstop action, riktigt fin hockey, nerv och spänning och ett sjudundrande liv på läktarna.
Magnifikt!
• • •
Ojvoj, firma Zetterberg-Hästpolo slår till direkt – som de bästa card-counting-gängen vid blackjack-borden.
Kaptenen snor pucken av en fumlande, famlande Jason Garrison, flyger iväg med Lille Skutt på andra sidan och får, med en elegant liten fint i precis rätt läge, över pucken och tjong i medaljongen från Gus.
Sa jag inte nåt om att en viss sorts förstagångsbesökare alltid har Fru Fortuna på sin sida?
• • •
Somliga har framfört teser om att de gyllene riddarna kommer tappa i styrfart så fort det tar emot litegrann.
Men så fan.
De kör så det ryker ikväll också och radar under ett par riktigt heta sekvenser upp feta chanser, men antingen lyckas de missa grovt – eller så gör Mrazek helt fantastiska parader.
• • •
Det är lapp på luckan även ikväll, men som sagt:
Det kryllar av bortafans på varje sektion – och de låter.
Jublet när Lille Skutt smackar in ettan är öronbedövande.
Sånt kommer Knights-fansen få vänja sig vid, åtskilliga lag – framförallt från öst – kommer ha med sig väldiga skaror till Strippen.
• • •
He he, några tappra fans försöker snabbt etablera en nationalsångsgimmick och saftar i med ett rungande ”Knight!” när vokalisten når ordet ”night” i ”Star-Spangled Banner”.
Den kommer garanterat bli en lika stor Vegas-hit som ramsan ”winner, winner chicken dinner”.
• • •
Jimmy Kimmel, född och uppvuxen här i stan, är med i en pre game-video de försöker hetsa publiken med.
Men han blir utbuad.
Hockeyfansen i Vegas gillar, får man anta, inte att han gått hårt åt president Trump i sin late night TV-show.
Eller så föredrar de bara Jimmy Fallon, vad vet jag…
• • •
What happens in Vegas stays in Vegas, heter det.
Jason Garrison får hoppas att det stämmer.
Får resten av världen reda på hur bedrövligt han hanterade pucken före Wings ledningsmål blir han utskrattad.
• • •
Fint att se att John J och Kent håller grytan kokande i spåret.
Ni är uppskattade, pojkar.

Friday Night på The Strip

av Per Bjurman

Det blir aldrig vardag i Las Vegas.
Själva begreppet är helt enkelt inte kompatibelt med en stad där fullskalekopior av egyptiska sfinxer med blinkande ögon trängs med pastellfärgade riddarslott, där den som så önskar kan sitta dygnet runt vid en pokermaskin och dricka gratisdrinkar, där Donny & Marie Osmond varje kväll drar fulla hus, där neonen blinkar för evigt och där en kasinomogul kan öppna en ny larger-than-life-resort och proklamera att ”detta är vad Gud skulle byggt – om han haft råd”.
Det absurda, orimliga och vrickade utgör norm, på såna ställen – och med ”såna ställen” menar jag bara Vegas för det finns inget annat jämförbart.
Likafullt är det precis vad Vegas Golden Knights måste försöka hitta nu.
Sin vardag.
Efter sin exalterande tillblivelse vid expansion-draften, första matchen i Dallas förra veckan och den historiska hemmapremiären i T-Mobile i tisdags – komplett med med en pre game-ceremoni som tog formen av känsloladdad helningsritual efter massakern utanför Mandalay Bay en dryg vecka innan – krävs att NHL:s 31:a lag liksom kommer in i vanlig, reguljär lunk.
Utvecklar en alldaglig rutin.
Kort sagt:
VGK måste bli som ett normalt NHL-lag.
Annars riskerar klubben att snabbt förvandlas till ett spektakel och den epokgörande starten – ingen ny klubb i ligans 100-åriga historia har de facto börjat med tre raka segrar – glömmas som en fluke gödd av nyhetens inspirerande behag.
Hur det ska gå till?
Fråga inte mig, jag har aldrig startat några professionella idrottsorganisationer – och än mindre försökt kultivera vardagskänsla på strippen.
Men processen måste börja ikväll, när Detroit Red Wings för första gången någonsin kommer till Sin City för att spela match.
Bloggen är fortfarande kvar ute i den overkliga ökenoasen och sitter i pressboxen i T-mobilen för att se hur det går.
Får jag sällskap i spåret, den okristliga timmen till trots?
Vore mycket uppskattat.
• • •
Sen sist?
Jotack, jag har haft det pretty legendariskt.
Särskilt den lediga onsdagskvällen var minnesvärd.
Först firade jag bloggens 10-årsjubileum med en praktfull middag på Michael Mina på Bellagio och goddamned, jag tror den stångar sig in på alla tiders topp-10-lista över kulinariska upplevelser.
Sedan följde ännu ett oförglömligt femtimmarspass vid bästa craps-bordet på Encore.
Jag blev bäste kompis med en pensionerad pilot från Scottsdale – utrustad med klassiskt tvinnad mustasch – samt ett ungt par från Cleveland, hade vid ett tillfälle tärningarna i en halvtimme och kände, som alltid under de bästa kvällarna i Las Vegas, hur själva livskänslan stegrade mot en euforisk febertopp.
Vid sex-halv sju ramlade jag in på rummet igen, munter och uppspelt – och om det inte varit för att konventionen ändå kräver att 50-åringar lägger sig före 07.00 även i Vegas hade jag gärna fortsatt.
Nothing like it, folks.
• • •
Scottsdale, ja.
Det är dit man får för sig att man kommit när man åker till Golden Knights träningsrink i Summerlin, 25 minuters bilväg från Strippen.

Bygden har samma bedårande look, stämningen är lika ”affluent” och luxuös – och solen lyser lika förföriskt i den ljusbruna ökensanden.
Mycket riktigt bor merparten av the rich and famous of Vegas i Summerlin, inklusive Andre Agassi, David Copperfield, Nicolas Cage och Sheldon Adelson, mångmiljardären som äger The Venetian och också agerar villig finansiär när verkligt konservativa republikaner sjösätter valkampanjer.
Och visst – det är här hockeystjärnorna kommer slå sig ner också.
Prins Oscar Lindberg har redan hittat ett hus och håller på att flytta in as we speak (generellt talat alltså; exakt nu, i skrivande stund, håller han på och förbereder sig för match, men, äh, ni fattar ju…).
– För mig har det gått lite trögare att hitta något jag gillar, berättar Wild Bill Karlsson, så jag ska flytta in hos Oscar tills vidare.
Se där, en nyhet ni bara får i den här bloggen:
Golden Knights två svenskar bunks together.
• • •
Ikväll får Vegas se något stan inte känner till sedan tidigare.
Bortafans.
I drivor.
Coyotes har ju liksom inte mycket till bortafölje – ens på så här nära avstånd – men det har Red Wings.
Dels är det gott om folk från Detroit som åker med dem – i synnerhet till så här attraktiva destinationer – och dels finns det, på grund av tidigare decenniers arbetslöshetsepidemi där uppe, extremt många Michigan-bor i förskingringen out west.
De fyller den förträffliga plazan utanför huvudentrén redan under eftermiddagen, segervissa och exalterade.
Så brace yourself, Vegas.
Lillebrorkänslan kommer bli påtaglig.
• • •
Vi brukar i den här bloggen uttrycka vår förvåning över att de rika NHL-lagen, som när det gäller allt annat bränner pengar som berusade sjöman i hamn efter två månader på sjön, som regel har så sunkiga träningshallar.
Men Golden Knights övertygar på den punkten också.
Nybyggda City National Arena, i just Summerlin, är en riktigt fin anläggning; fräsch och ljus, med utomordentliga faciliteter för både spelare/klubbpersonal och besökare.
Det borde, med tanke på hur det ser ut på annat håll, vara en selling point i framtida kontraktsförhandlingar.
• • •
Det gick rätt bra även på rouletten under onsdagskvällen.
Jag bygger alltid berg på och runt 21:an och framåt morgonkvisten landade den oberäkneliga kulan på just 21 två gånger i rad i ett hjul på Wynn.
Såna gånger kan man få för sig att man vet hur Ovetjkin känner sig när han fullbordar ett hattrick…
• • •
Man vet att man inte längre är i, exempelvis, Buffalo när Circue de Soleil och The Cosmopolitan betalat för sargreklam.
Jag finner det otroligt festligt, faktiskt.
• • •
Rödvingarna spelade ju i Arizona igår, flög hit efteråt och gick allesamman och la sig direkt när de kommit till hotellet.
Eller, so I’m told i alla fall…
Men klubbledningen är så schysst att pojkarna får stanna en natt till.
Rookie-middag står på programmet, sägs det.
Hoppas Hästpolo-Gustav har sitt leg med sig.
Det är 21-årsgräns på allt roligt här…
• • •
Nä, jag överdriver inte om framgångarna vid spelborden i onsdags; Inte så mycket i alla fall :).
Fru Fortuna har verkligen varit en förtjusande dejt den här gången.
Men av bitter erfarenhet har jag lärt mig att hon är ombytlig som vädret i New York i april, så det finns verkligen inga garantier om fortsatt succé.
Jag är dock, som de flesta som kommer hit och kastar pengar på stan, dummare än en kossa och tror ändå att jag har flytet nu och kommer garantera ställa till det för mig innan helgen är över.
Jag påminner därvid om Maple Leafs-fans som börjar planera Stanley Cup-parad efter en lyckad grundserievecka.
• • •
Det är för jädra trist med Coyotes. De har ju hamnat i precis samma situation som vanligt och halkar efter direkt och det är förödande för så unga lag.
Igen:
Det finns enormt mycket potential i truppen, men utan lite framgång och kanske rentav tur blir det svårt att så att säga få ut den.
• • •
Zäta har, kan bloggen härmed avslöja, aldrig varit i Vegas tidigare.
Så räkna med minst ett par mål från hans sida ikväll.
På nåt sätt ser Sin City alltid till att förstagångsbesökare av den prominenta sorten har nybörjartur.
• • •
Ursprungligen hade jag tänkt åka hem imorrn bitti, för att hinna till derbyt mellan Henkes Rangers och Brattens Devils på Garden.
Men det har visat sig att Bob Dylan spelar på Cosmopolitan imorrn och medan jag sett Rangers och Devils väldigt många gånger – och kommer få se dem igen – har jag aldrig upplevt Bob i Vegas.
Så jag stannar och går på den showen och när jag ändå är här klipper jag Golden Knights matiné mot Bruins på söndag också.
Sen är bloggens inledande Vegas-projekt över, jag lovar…
• • •
Kolla , Golden Knights har verkligen skaffat sig coola fans på en gång…
RATPACK
• • •
Ikväll har bloggen sin egen reserverade stol i pressboxen.
Till somligas missnöje, får man anta.
Det slår aldrig fel, skriver jag, som i tisdags, att jag inte fått någon plats på en pressläktare kommer det omedelbart skadeglada mail från läsare som heter ”Stig” och ”Göran”.
– Bra, idioter som du ska inte ha någon sittplats!
Stackars argsinta farbröder…
• • •
Apropå Zäta är han stort Dylan-fan – jo, det finns hockeyspelare med riktigt bra musiksmak! – och blir inte alldeles överlycklig att hjälten spelar här bara några timmar efter att han lyft mot Detroit.
Jag har föreslagit att han ska fejka en skada som innebär att han inte får flyga på ett dygn, men inte fått gehör för idén och det är klart, då är risken stor att general manager Ken Holland ringer och säger ”It’s all over now, Baby Blue”…
• • •
Det är Bäckis som lightar upp Devils i The Rock ikväll.
Ett mål och tre assist får betraktas som ett rätt hyggligt facit.
• • •
Fick skjuts av Viasats finländska reportage-team efter besöket i träningsrinken i Summerlin i onsdags och vet nu ytterligare en sak ni inte känner till – hur det låter när Antti Mäkinen, Finlands egen Niklas Holmgren, sjunger John Frusciante-hits för full hals.
Det är inte nödvändigtvis nåt ni behöver vara ledsna över.
• • •
Ikväll delar de ut nåt slags blinkande rör till åskådarna.
But of course.
Vi är ju på Strippen.
Då ska det blinka.
• • •
When in Rome, tänker jag när jag på väg till hallen denna eftermiddag går förbi the sport book på Monte Carlo.
Och satsar en liten peng på ett visst resultat här ikväll.
Det är för just sånt – gamblingens korrumperande inverkan på ”produkten” – proffsligorna hållit sig härifrån i alla år, men nu är det som det är och NHL får väl skylla sig självt.
Show me the money, boys!
• • •
Nå, jag kanske ändå trösta de där argsinta farbröderna med upplysningen att jag sitter precis framför Fox Detroits kommentatorshytt och kommer ha Ken Daniels och Mickey Redmond skrikande i nacken hela kvällen.
• • •
Får man se en bläckfisk på T-Mobile-isen ikväll?
Hoppas, en NHL-arena är inte riktigt invigd förrän det skett.
• • •
VGK manar på twitter:
”Det är fredagkväll på Strippen, förvänta er trafik och åk hemifrån i tid”.
Ja, det är fredagkväll på Strippen och det ska spelas NHL-hockey.
Jag kommer aldrig riktigt vänja mig vid den tanken, men det är alldeles, alldeles fantastiskt.
Nu åker vi igen!

Sida 1 av 718
  • Tjänstgörande sportredaktör: Andreas Lagnelius
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB