Memphis in The Meantime

av Per Bjurman

”Någon gång nästa vecka avlossar jag stora säsongsavslutningen i bloggen och utser, bland annat, Årets kommentator i spåret”.
Så slutade senaste inlägget i den här bloggen – publicerat första juli.
Som förre Texas-senatorn Rick Perry sa när han fick ett hjärnsläpp i en primärvalsdebatt 2012:
Oops…
Det blev inte så mycket med det och jag ber om ursäkt, men luften gick slutligen ur gamle Biffen efter Free Agency-kalabaliken.
Jag bara satt mig i bilen och åkte och orkade inte ens tänka på hockey (och skulle någon ha missat vad jag tänkte på istället finns det mycket att läsa ikapp i den här bloggen).
Och nu…nä.
Det skulle kännas otroligt segt att nu, i slutet av juli, komma dragande med en sammanfattning av en säsong som slutade 12 juni.
It’s over, vi får se framåt istället.
Dock:
En utmärkelse måste jag, in the name of heliga traditioner, hålla vid liv.
Årets kommentator.
Det är egentligen många som förtjänar den, kommentatorsspåret i den här bloggen är från tidig höst till midsommar fullknökat av lojala vänner som natt efter natt förgyller vår lilla NHL-community med kunskap, passion, humor, vrede och glädje.
Men there can be only one, slog ju redan E-Type fast, och jag har kommit fram till att jag vill belöna en strävsam kämpe som, trots att hon håller på Toronto Maple Leafs, aldrig förlorar sitt glada humör.
Alltså:
Trumvirvel och fanfar, årets kommentator heter – Chall!
Hon är också känd som Åsa från Memphis och har som sagt ingått i stammis-skaran ett tag – och alltid varit vänlig och rolig, och avväpnar vanligen även de suraste med sin humor.
Nu är hon del av Kommentatorsspårets Hall of Fame.
Grattis, Åsa.
• • •
Annars då, hur har ni det i sommar? Vad gör ni? Är hockeyabstinensen svår? Berätta.
Själv är jag tillbaka i New York och ska vara här ytterligare någon vecka innan jag tar mig till Sverige.
Redan där börjar uppladdningen för World Cup, så sommaren blir verkligen kortare än vanligt, men inte mig emot för jag tycker definitivt att hockeyabstinensen börjar kännas besvärlig.
• • •
OM jag ändå skulle ha sammanfattat den gångna säsongen på traditionellt sätt hade jag utsett Erik Karlsson till årets svensk, Filip Forsberg till årets svenske forward och den vanlige till årets svenske målvakt – och sedan framhållit John Scotts All Star-show i Nashville, Pittsburghs tre månader långa ”surge”, den fantastiska rookie-klassen, Jaromir Jagrs eviga ungdom, turbulensen i Tampa, Canadiens start och ras samt blockbuster-trejderna i juli som de mest minnesvärda grejorna.
• • •
Stålberg försvann, men den blågula kvoten på Manhattan består, för hey – plötsligt är Mika Zibanejad blåskjorta.
Kul tycker jag – som vill ha så många landsmän som möjligt att prata med och skriva om borta på sjunde avenyn.
Förhoppningsvis blir det bra för Mika också.
Precis som i fallet Adam Larsson känns det som att vi fortfarande bara sett litegrann av den inneboende potentialen hos den unge stockholmaren.
• • •
Det är ännu länge, länge tills några tips för 2016-2017 ska presenteras men jag kan inte låta bli att gå och grubbla redan nu.
Jag tror att Penguins har en ypperlig chans att upprepa – i en final mot antingen Nashville och Dallas.
Kom inte ihåg var ni läste det först, för jag kommer hinna ändra mig…
• • •
Sommarens stora – ja, enda – hockeysnackis i New York är annars ryktet att Islanders vill flytta.
Igen.
Nu är det en egen arena – byggd för hockey, till skillnad från den hippa Brooklyn-ladan – i Flushing Meadows i Queens, intill Citi Field och tennisarenan, som diskuteras.
Jag kan förstå, särskilt som Barclay’s-bossarna uttalat sig rätt nedlåtande om hockey och hockeyfans de senaste månaderna, men tycker ändå det vore tråkigt.
Under de två playoff-rundorna i våras kändes det ju som att Isles verkligen gjorde Barclay’s till sitt nya hem och blev ett Brooklyn-lag på riktigt.
• • •
Tampa, Florida och Washington känns också som tidiga contenders.
• • •
Calle Järnkrok förtjänar mer än han fick, om ni frågar mig – men för Nashville ser kontraktet helt grymt ut.
• • •
Tråkig nyhet:
Pat ”Stop coaching, Pat” Leonard byter ”beat” och blir Daily News Giants-snubbe.
Han har varit en av bloggens bästa buddies på Gardens pressläktare och kommer saknas svårt.
• • •
Nu ska jag återgå till sommardvala igen – och börja ladda för OS-maraton i soffan.
Hoppas vi ses på Scandinavium i september.

Free Agency 2016, del 14 – The End

av Per Bjurman

”Det blir nog rätt lugnt”.
Var det inte några lallare som sa så i en podcast som spelades in för 48 timmar sedan?
Morsning korsning och dumstrut stor som en sombrero på oss.
Det blev i själva verket action så det stänkte om det i tre timmar.
Rena rama rekordet – eller i alla fall det mest omtumlande jag varit med om i den här sortens sammanhang.
Det var nån timme där, mitt i stormen, när jag bara satt och stånkade och inte visste vad, eller hur, jag skulle göra.
Man jag klagar inte.
Inget är roligare än när lavinen går.
Nu börjar det lugna ner sig lite – skriver jag och just då kommer beskedet att Wings signat Steve Ott, hallå – men över är det inte nödvändigtvis. Fönstret är öppet och kommer vara öppet till trade deadline om…åtta månader,
Ett kort sammanfattning av läget tror jag dock att jag vågar mig på – och börjar då med att konstatera att det utan tvekan är spelarnas marknad just nu.
De lag som vill göra något måste helt uppenbart betala överpriser, även för spelare som hör hemma i tredje- och fjärdekedjorna – och de tvingas se kortsiktigt och mer eller mindre strunta i det långa perspektivet.
The price of doing business i NHL 2016, verkar det som.
Räkna därför kallt med ny lockout 2021.
Det är just sånt – framförallt för mycket deg till birollsinnehavarna – ligan gör allt den kan för att motverka och klubbledningarna, som börjat fuska med bonus signing-matematik också, behöver uppenbarligen skyddas från sig själva, som små barn.
• • •
Stevie Wonder Yzerman är ju lika lysande i GM-stolen som han var på isen.
Inom loppet av några dygn signar han Stamkos – förhållandevis – billigt för all överskådlig framtid , köper ut Carles hemska kontrakt och knyter out of the blue upp Vigge Hedman på åtta år.
Om han nu kan vara lite kreativ och lyckas trejda Ben Bishop till exempelvis Dallas – Nill MÅSTE ju vara villig att deala och wheela – så han får utrymme att förlänga även med Kucherov och ytterligare någon trilling, då garanterar jag ett par cup-parader längs South Florida Avenue framöver
• • •
– Underbara nyheter!
Henrik Sedin jublar oförbehållslöst när jag når honom – på Arlanda, om jag fattar saken rätt – och frågar hur han ser på att få gamle radarpartnern Loui som lagkamrat.
Och visst, det är något väldigt kittlande med den helsvenska kedjan.
De 30 målen med Boston kan bli ytterligare fem-tio i dylik omgivning.
Att kontraktet sedan är långt, visst. Men Eriksson känns som den typ av spelare – relativt lätt, framförallt – som åldras utan större problem.
Lucic i grannklubben kan nog bli ett svårare problem att hantera…
• • •
Det kommer alltså pratas både danska och tyska i hemmarummet sista säsongen i The Joe.
Nielsen och Vanek…jag tycker båda känns som helt okej förstärkningar, Nielsen åtminstone på kort sikt.
Men med allt det där plötsliga löneutrymmet borde Ken Holland kunnat göra mer för att säkra 26:e slutspelsframträdandet i rad.
• • •
– Det spenderades för mycket pengar idag, säger Old School Lou Lamoriello på en presskonferens i Toronto.
That’s rich coming från en som hostade upp alla de där miljonerna för Matt Martin…
• • •
För precis ett år sedan satt jag just på det här hotellet, en lika solig dag i Rancho Mirage, och fick ringa Viktor Stålberg och välkomna honom till New York.
Nu är det Hurricanes samtalet till Lerum handlar om.
– Det är ett ungt och lovande lag. När vi spelade mot dem den här säsongen var de antingen väldigt bra eller inte bra alls. Förhoppningsvis kan jag hjälpa till att stabilisera med lite rutin. Jag tror det kan bli bra, säger han.
Tror jag också.
Det kommer spelas playoff-hockey i PNC Arena för första gången på väldigt många år till våren.
• • •
Att halvt om halvt ifrågasätta PK Subbans karaktär och sedan signa Alexander Radulov är ju likvärdigt med att sparka Chris Martin från sitt band för att han tar för mycket utrymme – och ersätta honom med Liam Gallagher.
Good luck.
• • •
Med Stålberg i Raleigh håller Hurricanes på att bli ett av de stora svensklagen i ligan.

De har sammanlagt fem krigare från ärans och hjältarnas land nu – plus Erik Karlsson (den andre) och Lucas Wallmark på farmen.
Predators har också fem givna blågula pjäser, men dessutom Pontus Åberg och Petter Granberg på tröskeln till laget, så de är nog ändå värst.
Vancouver och Chicago har också fem, liksom klassikern i sammanhanget, Detroit – men då räknar jag med The Mule och det är ju dessvärre oklart om han kan spela mer.
Även Oilers på väg åt rätt håll, med fyra av våra landsmän. Det känns som det kan vara dags att avlägga jungfrubesöket där i vinter.
Mer dystert är att vi inte har en enda i Bruins längre, ej heller i Flyers, Islanders, Panthers eller Kings – såvida nu inte Adrian Kempe snor åt sig en plats – och vad händer egentligen med Josefson i Devils?
• • •
Jag tror Troy Brouwer kan bli rena rama katalysatorn i Calgary.
Däremot får Boston gissningsvis ångra att de gav David Backes så många år.
• • •
Ingen har nappat på Enroth ännu.
Trist.
Det borde finnas jobb åt honom – till exempel i Colorado, Minnesota, San Jose eller Nashville.
• • • 
Nej, nog.
Nu går jag hit.
POOL
Någon gång nästa vecka avlossar jag stora säsongsavslutningen i bloggen och utser, bland annat, Årets kommentator i spåret.
Tills dess:
Peace.

Free agency 2016, del 12

av Per Bjurman

Woah, ingen behöver bekymra sig om Vigge Hedmans framtid i Tampa.
Han har skrivit på ett åttaårskontrakt – som börjar gälla från 17-18 – värt 7.85 miljoner per säsong, i snitt.
Yzerman briljerar.

Free agency 2016, del 10

av Per Bjurman

Monstret Gustavsson till Edmonton också. Börjar bli ett riktigt svensklag, det där.
Annars.
Virvelstormen verkar ha bedarrat, det är plötsligt lite lugnare.
Men den där inledande timmen – motherfucker!
Nu ska jag skriva lite åt tidningen, sedan återkommer jag med mer utförliga inlägg.

Free agency 2016, del 8

av Per Bjurman

Gör en kort tv-intervju med Sportbladet – där Ekeliw sitter som en annan Bob McKenzie i studion och domderar – och udner tiden fortsätter det smälla där ute.
Ben Lovejoy får The Rock som hemmaplan i fortsättningen, Jason Chimera är Brooklyn-bound och Jamie McGinn får tio millar för tre år i Arizona.
Ja, vi får vänta tills allt lugnat ner sig innan jag kan samla tanka och säga något mer matnyttigt om allt som hänt.

Free agency 2016, del 7

av Per Bjurman

Det har gått en halvtimme sedan fönstret öppnat, men det har funnits noll sekunder att reflektera och skriva något mer djuplodande.
Nyheterna bara kommer stöt i stöt.
Nu har vi Eric Staal i Wild också, och Dale Weise i Flyers.
Puh!

Sida 1 av 637
  • Tjänstgörande redaktör: Niklas Svahn
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB