The Battle of New York, del 3

av Per Bjurman

NY ISLANDERS – NY RANGERS 3-2 (Period 2)
• • •
Detta är officiellt ett väldigt bra derby nu, med alla önskvärda ingredienser:
Högt tempo, knallhårda närkamper, ständigt gurgel efter avblåsningar, absolut och full satsning i de offensiva attackerna – och spänning.
Just vad doktorn ordinerar en grå tisdag i december.
• • •
Som vanligt känns det som att det är Rick Nash som får ta tag i det när Rangers är på hälarna och ligger under.
Så just därför är det ett brutalt slag för gästerna att han efter en grym start på mittperioden tvingas lämna isen och tydligen inte återkommer mer ikväll.
• • •
Andrew Ladd prickar inte bara in ett mål.
Han gör nog överhuvudtaget sin bästa match sedan han kom till Brooklyn och ja, det är nog just den här sortens slag han är gjord för.
• • •
Det börjar hetta till på läktarna när Rangers reducerar och Islanders omedelbart kommer tillbaka och skaffar sig ny tvåmålsledning.
Några gris-ollar från respektive supporterskara på sektionen direkt till vänster om bloggen har meningsutbyten som skulle bli barnförbjudna om svenska filmcensuren var inblandad.
Begrepp som ”Slob”, ”Asshole” och till och med ”Motherfucker” haglar över stolsraderna.
Kan aldrig sluta lyckligt…
• • •
Jay-Z och de andra som var med och byggde den här hallen slösade inget onödigt utrymme på för många toaletter.
Kön till den enda här uppe på pressläktarsektionen i pausen är längre än till immigration-båsen på Newark när 14 plan från Europa landat samtidigt.
Men jag fick redan i knatteåldern lära mig att en en tuff kille kan hålla sig i alla lägen, så jag sitter väl här och ler utan att ha fått nödvändigt ärende uträttat…
• • •
Det låter som det händer otäcka saker ute i Newark.
Hoppas verkligen det är okej med Larsen.
• • •
Nu ska vi se om jag inte kan få, eh, lätta på trycket ändå….

The Battle of New York, del 2

av Per Bjurman

NY ISLANDERS – NY RANGERS 2-0 (Period 1)
• • •
Nu är det ramalama och hallabaloo i Islanders-hörnen på Craigs gamla stambarer ute i Garden City, Islip och Amityville.
För precis som vi gissade:
Isles är hungriga som unga punkrockare under första CBGB’s-spelningen och spelar höstens hittills vassaste hockey.
Gästerna är inte dåliga, men får i brist på tillbörlig aggressivitet mindre uträttat – och när de under ett fyra minuter långt powerplay ändå radar upp några chanser är Halak kunglig i kassen och så slutar det med att hemmalaget, mycket pskykologiskt, kontrar in 2-0 istället.
• • •
Det finns mycket lite på planeten Tellus som går upp mot att sitta i den här kakafonin, när halva hallen skanderar ”Let’s go, Islanders!” och andra halvan pumpar på med ”Let’s go, Rangers!”.
Lycka!
• • •
Scott Mayfield – en riktig bjässe, med hårman man förknippar med 70-talets Formel 1-förare – plaskar in ett grant skott från högerkanten på Henke.
Men Kevin Klein hade, ehum, gjort det lite svårare för honom.
• • •
Norrmannen saknar nog dansken.
Under World Cup-berättade Zuke att han och Frans Nielsen alltid hade bittra uppgörelser under slagen om New York (och att han var förvånad när de hamnade i samma omklädningsrum och Frans visade sig vara så trevlig).
Nu får han spela ett utan sin nordiska antagonist på isen och det måste vara lite…tomt.
• • •
Jag är ju ingen Erik Granqvist, men jag tror mig veta att det är bättre att de som skjuter slagskott träffar mål än kortplanket,
• • •
Är det någon som vet hur namnet Hrivik ska uttalas får ni gärna höra av er till mig.
Annars tar jag det med Ekeliw i nästa podcast…
• • •
Islanders är väldigt bra på att hylla sina gamla hjältar; såna som Mike Bossy och Clark Gillies är alltid här och tar emot fansens jubel.
Men varför bjuder de aldrig in Anders Kallur, Stefan Persson och Tomas Jonsson?
Då hade jag varit nere vid isen och dunkat i plexit, det kan jag försäkra.
• • •
Trist att Johnny Boom Boom inte kan spela för hemmalaget.
Han är alltid en attraktion – och en evig favorit i den här bloggen.
• • •
Ja, Mats Hallin borde få komma hit och vinka åt publiken han också.
• • •
Om den beryktade Barclays-isen är dålig även ikväll beror det då definitivt inte på att temperaturen i hallen är för hög.
Här är så satans kallt att jag kommer se ut som Thomas Wassberg efter en femmil i Novosibirsk när jag kliver in i omklädningsrummen efteråt.
• • •
När jag trycker på ”pending”-knappen på Disqus och ingen har gjort några inlägg får jag se något slags ful bläckfisk och kommentaren ”No comments match this status, filter och search”.
Jag hatar den synen, kan jag meddela.
Kom igeeeen nu, det är New York-derby och allt!

The Battle of New York

av Per Bjurman

Och så ska en ny rond i The Battle of New York avgöras.
Då tänker jag alltid på Craig.
Craig var bartender på saliga Elaine’s och hängiven Rangers-supporter – varför han, mycket okaraktäristiskt, blev helt stum den kväll för sju-åtta år sedan när bloggen ramlade in med en viss Henrik Lundqvist i släptåg (för en så kallad arbetsmiddag; längre intervju gjordes under de små lyktorna på den ärevördiga Upper East Side-saloonen).
Han – Craig, inte Lundqvist… – växte upp på Long Island och logiken säger måhända att han därmed borde vara Islanders-fan, men Islanders klev in i ligan först 1972 och då var han redan Garden Faithful sedan länge och såg inga skäl att byta lag.
Men det gjorde andra och med åren byggdes avsevärd friktion och spänning och hätskhet upp mellan de båda fraktionerna ”ute på ön”.
Craig brukade berätta om hur dörrvakterna på de hetaste barerna fredag- och lördagkvällar frågade alla manliga gäster om de höll på Islanders eller Rangers och sedan fick grupperna stå i varsin ände av baren, för att undvika bråk. Men det hjälpte sällan. För det mest utbröt regelrätta saloonslagsmål framåt midnatt.
Och that’s the thing.

De här matcherna är så mycket mer än bara fajter mellan två divisionskonkurrenter som delar hemort och lärt sig tycka illa om varandra.
Det är episka slag som dikterar den mentala hälsan för generationer av människor som investerat enorma mängder känslor i sina respektive representanter i NHL.
Därför, mina vänner i bästa läskretsen i hela sportsverige:
Buckle up.
Det må bara vara 6 december, men vi ska vara med om en stor happening nu.
Ja, så stor att barägarna på Long Island säkerligen får kalla in extra vakter till helgen.
• • •
Hur exalterad jag är inför den här bataljen vittnar inte minst det faktum att jag hade en något stirrig natt.
Jag ska inte påstå att jag hade lika svårt att somna som det uttjatade barnet kvällen för julafton, men när jag väl gjorde det drömde jag minst sagt yvigt om säsongens andra derby.
Pressläktaren var plötsligt belägen nere vid sargen och plexit hade avlägsnats så vi kunde ställa frågor till spelarna under pågående action – och plötsligt åkte en Islander, jag tror det var Cal Clutterbuck, fram till mig med en kopp kaffe.
Då böjde sig Larry Brooks över och sa att jag nog skulle akta mig för att smaka på det, ”för Islanders är kända för att spetsa presskaffet med crack”.
Sedan vaknade jag.
Hur ska denna Alice i Underlandet-dröm tolkas?
• • •
Naturligtvis hade jag tänkt vara på dagens morning skate också, inför de stora matcherna vill man inte missa de övningarna, men det visade sig att enkom Rangers reserver skulle ta Barclays-isen i besittning – och Islanders håller alla sina träningar, även matchdagar, i nybyggda Northwell Health Ice Center i East Meadow.
Så jag fick ta sovmorgon istället, åt sedan en trevlig lunch med min kompis Thomas – fotograf åt norska VG, ifall någon undrar – och tog linje 4 ut till Brooklyn under eftermiddagen och hann med en tall vanilla latte på Starbucks vägg i vägg med Barclays huvudentré innan de öppnade pressportarna.
Se där, dagens små dagboksanteckningar.
• • •
Craig idag?
Vi har inte så mycket kontakt längre, senast vi träffades jobbade han på en fancy bar nånstans downtown, men jag är hundraprocentigt säker:
Idag är hans irländska nuna extraordinärt rosig.

Så oerhört mycket står på spel för såna som honom när det är derby.
• • •
Rangers saknar en hel kedja under detta säsongens första gästspel på andra sidan East River.
Mika och Buchnevich är borta med skador sedan tidigare och nu har skyttekungen Michael Grabner åkt hem till Österrike för att närvara vid sin farmors begravning.
– Det påverkar vår speed, säger Badtofflan under en presskonferens i korridoren utanför omklädningsrummet.
Jotack.
Precis som temperaturen på jorden skulle påverkas om solen slocknade.
• • •
Eken tycker det är hysteriskt roligt att jag alltid beställer just ”Tall vanilla latte” på Starbucks.
– Det är så lite du att man knappt tror det är sant, brukar han skrocka.
Vadå, det är ju gott – och allting som är gott är jag.
• • •
Islanders hade kanske en halvdan kväll mot Red Wings i söndags, men i de tre föregående matcherna spelade de sin bästa hockey för säsongen och de kommer garantera samla sig till en rungande urladdning ikväll.
Som Badtofflan säger:
– De har ett bra lag och de spelar alltid, alltid hårt mot oss.
Ja, de tänker sina fans där ute på barerna på ön…
• • •
I morgon sätter jag mig på ett plan och åker nånstans.
Ni får veta var på torsdag kväll.
En hint:
Det är varmt på destinationen – och man kan sitta under palmer i en omtalad tikibar och avnjuta oförglömliga solnedgångar.
• • •
Redan innan publiken släppts in känns det att det är en speciell kväll i Barclays.
Det är mer folk än vanligt i korridorerna under läktarna – och de flesta har sällsynt förväntan i blicken – själva luften är mättad med en laddning man bara undantagsvis förnimmer under grundserien och Doc Fischler pratar högre än nånsin.
Tanken på hur det blir när läktarsektionerna fyllts är…upphetsande.
Det brukar vara 60-40 i fördelningen mellan hemma- och bortafans när Isles står värdar för New York-slagen och atmosfären blir ofta direkt high chaparall-artad.
• • •
Personligen tycker jag att Erik Karlsson borde fått bragdguldet.
Men det kan beror på att jag lägger lite större vikt vad som händer i världens bästa och tuffaste liga än vad de som delar ut den där devalverade medaljen.
För övrigt hänvisar jag till Marcus Leifbys kommentarer i ärendet.
En väldigt bra och sann krönika.
• • •
Nu har jag satt mig på den trånga, provisoriska, mörka pressläktaren högst upp i östra hörnet och önskar plötsligt att det verkligen VAR som i min dröm i natt.
Crack i kaffet hade man väl fått leva med…
• • •
Första halvan av fjolårssäsongen höll Isles, som det är tänkt, matchdagarnas morgonvärmningar här i Barclays, men spelarna – som fortfarande bor ute på Long Island – tyckte det vara värdelöst att tillbringa hela dagarna i Brooklyn och fick till slut igenom kravet att hålla till i den nya träningshallen för jämnan.
Så nu åker de, gemensamt, tåg in till Barclays när skate är genomförd och lunch ätits – sedan beställs så kallad car service åt allesamman efter matcherna, så de kommer hem igen.
Ett alternativt vore förstås att flytta till Brooklyn, även här finns garanterat tilltalande adresser för de med mycket pengar, men det verkar ingen intresserad av.
Hela det här dickederandet bekräftar teorin att Islanders aldrig kommer att se Brooklyn som sitt sanna hem.
Förhoppningsvis kan de snart börja bygga en riktig hockeyhall i Queens och få en adress där alla trivs.
• • •
Nästa gång tar jag fan med mig öronproppar när jag ska hit.
Volymen på musiken under matchvärmningen är direkt obscen.
• • •
Kan inte förstå att Islanders-fans tillåter att den här baren, belägen ett par kvarter från Barclays, får finnas kvar.
hank
Den borde åtminstone tvingas hålla stängt kvällar som den här, när Lundqvist ska stå och allt.
• • •
Noterar att Zäta inte återfinns bland de stjärnor som, hittills, fått flest All Star-röster.
Skandal!
• • •
OK, dags att släppa sargen.
New York mot New York.
Jag är övertygad om att det blir en kväll att minnas.

Hockey Night in Brooklyn, del 5 – The End

av Per Bjurman

NY ISLANDERS – DETROIT 3-4 (Slut, OT)
• • •
Det jag framförallt tar med mig hem efter den här angenäma aftonen i Brooklyn är intrycket att Zäta bör spela All Star-matchen i La La Land i januari.
Han var lysande fajten igenom, styrde som en annan Homer snyggt in ett fint Fabio-skott till 3-2 och var inblandad i DeKeysers sudden death-kasse också.
Staples Center, here comes legendaren från Staple Center!
– Nej, protesterar han lätt desperat i omklädningsrummet efteråt, John Scott-experimentet fungerade bara en gång. Det där kommer aldrig hända igen.
Snack.
För det första ska herre kaptenen inte, som Scott, vara med på några skoj-premisser. Han ska vara med av samma anledning som, tja, Gordie Howe.
För det andra är det ingen som sett firma Biffen-Hästpolo in action ännu!
• • •
Flyers är on a roll.
De tog femte raka segern ikväll, borta mot Predators, och har stångat sig över strecket.
Det finns anledning för Metropolitan-lagen framför dem att ta sig i akt.
• • •
Det var verkligen lite Lidas och Homer över Big E och Zäta vid det där 3-2-målet.
– Jag fick för en gångs skull gott om tid på mig, Islanders är bra på att stöta högt och ta bort tid annars, och jo, jag såg Hank där och sköt för att han skulle styra, säger Jonte.
Man kan ju bli nostalgisk för mindre.
• • •
Nu säger jag godnatt.
Vi hörs från samma adress på tisdag.
Då är det som sagt derby i Brooklyn.
Björn Falk får kalla det vilken match som helst om han vill, men det handlar om höstens happening i Barclays.

Hockey Night in Brooklyn, del 3

av Per Bjurman

NY ISLANDERS – DETROIT 1-2 (Period 2)
• • •
Första halvan av mittperren känns det som att the action avtar något, det blir mer låst och mer närkampskrig.
Men sedan öppnar sig matchen igen, tempot stiger, intensiteten tilltar, grejor händer hela tiden – eller åtminstone ofta.
Så klagomålen är fortfarande få.
• • •
Inte sedan Al Green spelade in albumet ”I’m Still In Love With You” 1972 har en Green varit så bra som Mike Green är just nu.
Mja, där tog jag kanske i.
Men den 31-årige backen spelar i alla fall sin bästa hockey sedan de stora åren med Washington – och nu smackar han in sin andra balja för kvällen.
• • •
Brooklyns Gris-ollar på läktarsektionen intill pressboxen är lika griniga och aggressiva som vanligt, men kraven på coach Capuanos avgång har faktiskt tystnat.
Ett litet tecken på framsteg ändå.
• • •
Korrekt iakttagelse, Frallan.
Tatar är verkligen provocerande nonchalant och slö såna här kvällar.
• • •
För de flesta Islanders-fans är den här matchen förstås bara en aptitretare.
Höstens verkliga happening väntar på tisdag, för då kommer The Evil Empire – alltså Rangers – ut från Manhattan för derby.
Och yeah, den matchen kan verkligen bli nåt.
Bloggen är garanterat med.
• • •
Skottstatistiken 21-19 ljuger inte.
Det är jämnt i Barclays ikväll.
• • •
Nu gör jag en Varpu och går ner och ser tredje perioden i pressrummet.
Så nästa gång vi hörs har jag en kaffekopp i näven.

Hockey Night in Brooklyn, del 2

av Per Bjurman

NY ISLANDERS – DETROIT 1-1 (Period 1)
• • •
Ja, sämre söndagsunderhållning har man ju definitivt varit med om.

Wings agerar med oväntat bett och oväntad skärpa, i synnerhet för att vara mitt inne i en back-to-back-giv, och Islanders har i alla fall några sekvenser när de blottar vassa huggtänder i offensiv zon.

Det hade jag inte riktigt räknat med och därför är jag glad nu.
• • •
Jodå, Nielsen får redan i första reklampausen både jumbotronhyllning och jublande ovationer från läktarsektionerna – och dansken är uppenbart rörd när han reser sig upp i båset och boxar lite mot hjärtat.
Fint.
• • •
Om Tomas Tatar inte varit lika kall som en vakuumförpackad krabba i frysdisken på ICA i Tranås hade Wings kunnat skaffa sig tidigt kommando, för redan efter någon minut ser Zäta medelst en enastående passning till att friställa sin slovakiske kompis, men nä.
Krabban skjuter rakt i benskydden på Halak.
• • •
Dansken tackar sedermera för de gamla fansens jubel genom att i en snabb kontring slå en grym räkmacka – späckad med majonäs – till Mike Green, som i sin tur dunkar in ett av de snyggare direktskott jag sett i år.
• • •
Just ja, Ken Holland tyckte det var en begåvad idé att signa Steve Ott i somras.
Så nu får man – till skillnad från under de goda åren, när den sortens töntar inte hade en chans i helvete att få uppträda i den ärevördiga rödvita tröjan – se en massa skit när man går på Red Wings-matcher.
I den här perren ger han sig på John Tavares och sen slåss han med Travis Hamonic.
Jag blir fan illa berörd.
• • •
Ursäkta, men vad i hela brooklynska hipster-skägget sysslar Mrazek med när Anders Lee föser in 1-0 i tom kasse?
Den tjeckiske keepern är i det läget lika långt ur position som det där malaysiska flygplanet som försvann.
• • •
Det börjar med en icing, efter sju sekunder.
Alltid lika uppmuntrande.
• • •
De spelar för många tomma stolar ikväll, Isles och Red Wings.
Det krävs tydligen mer än tre segrar för att hockeyfansen från Long Island ska sluta tvivla på sina hjältar.
• • •
Kassaste trenden i NHL i år:
Långrandiga versioner av nationalsångerna.
Det ylas och wailas och tramsas i hall efter hall, i match efter match.
Kan ingen följa exemplet i Canadien Tire Center i Ottawa?
Där går det fan undan.
• • •
Saknaden efter Varpu och hennes finska lakrits – det är sån jag är beroende av Hek; vanlig lakrits kan jag gå till Sockerbit i West Village och köpa kubikvis av – dämpas något av det faktum att jag har en hel bänkrad på den provisoriska pressläktaren för mig själv ikväll.
Vid den sitter jag och känner mig ungefär som Tony Montana i ”Scarface” när han eliminerat alla konkurrenter och äger världen.

Hockey Night in Brooklyn

av Per Bjurman

Nämen…nu går det fan inte bättre för bloggen än det gör för Colorado Avalanche
Först hade vi tåghaveriet igår.
Idag glömmer jag att matchen i Brooklyn börjar en timme tidigare än normalt och kommer iväg med The 4 Train på tok för sent – och sedan blir vi helt deja vu-artat stående i en kvart nånstans under East River.
Den här gången är det dessbättre ingen som bestämt sig för att checka ut genom att slänga sig framför ”mitt” tunnelbanetåg, vi råkar bara ut för ett tillfälligt signalfel, men ändå.
Den här helgen har det inte gått som på räls när jag åkt tåg, om man säger så…
Nu är jag dock på plats i lätt futuristiska, tidsenligt Batman-svarta Barclays Center och ska se New York Islanders i duell mot Detroit Red Wings.
Är det någon som vill vara med?
I så fåll blåser konduktör Biffen nu i sin visselpippa och ber alla stiga ombord.
• • •
Det svänger fort i show business.
För bara en dryg vecka sedan var hemmalaget i Barclays hela ligans patetiska sorgebarn
Nu har Isles plötsligt vunnit tre raka, slagit regerande Stanley Cup-mästarna och nollat självaste Washington.
Klyschan är sann:
Det finns inga dåliga lag i NHL, skillnaden mellan toppen och botten är hårfin och vänder lyckan bara alldeles så lite kan vem som helst plötsligt bli en playoff-contender.
• • •
Jag börjar kunna tunnelbanestationerna The 4 Train – Express-varianten, förstås – passerar på väg ut mot Atlantic Avenue/Barclays Center.
Union Square, Brooklyn Bridge/City Hall, Fulton Street, Wall Street, Bowling Green (väldigt fin station…), Borough Hall och Nevins Street.
Precis som Secaucus på väg ut till Newark känns det allt tydligare som hockeyadresser nu.
• • •
Wings blir det däremot ingen riktig ordning på.

De gör en bra match här och där, men tycks aldrig hitta kontinuerlig stabilitet.
Igår, i Pittsburgh, tappade de spelkulorna fullständigt.
De hade ledningen med 3-1 när tredje perioden började men fick ändå torsk med 5-3.
Inget bra minne att ha med sig ut på isen ett knappt dygn senare.
• • •
Efter allt dickederande i somras visade sig svaret på vilka som ska spela med Mighty Tavares alltså vara inhouse-namnen Josh Bailey och Brock Nelson.
Man kan kanske tycka att GM Snow borde sett det på förhand, men som redan John Lennon konstaterade:
Whatever gets you through the night, eh?
• • •
Rocket Ricky Rakell är hetaste svensken i NHL just nu, ber bloggen härmed att få slå fast.
Han har bara spelat 16 matcher men blev den gångna natten förste ”viking” att nå tiomålsbarriären.
Applåder.
• • •
Det är en kall men vacker decembersöndag i New York och det rimliga vore att tillbringa den i Central Park.
Så för några timmar sedan messade jag Hästpolo-Gustav och bad honom se till att det som händer i den här mörka hallen i den tidiga kvällen är värt offret.
Sin vana trogen svarade han inte…
• • •
Frans Nielsen – den mest saknade i Islanders sedan Mike Bossy la av, nästan – återvänder för första gången till Brooklyn idag.
– Jag har ingen aning om hur jag kommer bli mottagen och är rätt nervös, erkänner han för Arthur Staple på Newsday.
Men naturligtvis föräras den förträfflige dansken en djupt känd jumbotron-hyllning och standing ovation av de gamla fansen, allt annat vore helt sjukt.
• • •
Att Washington och Tampa har fokus på det som händer i vår är rimligt, men det gör ju inget om man även under grundserien håller sig på rätt sida slutspelsstrecket.
Snart kan bägge befinna sig annorstädes, trängseln i kön bakom de två wild card-positionerna i ös börjar bli påtaglig.
• • •
För långa skosnören är ett gissel.
• • •
Som tack för hur hans landsmän röstade hemma i valet i Österrike idag håller jag lite extra på Tomas Vanek i den här matchen…
Det var en liten och big picture-wise förmodligen helt ovidkommande ljusglimt, men den behövdes.
• • •
Det är mycket svårt att inte vara Radulov-fan just nu.
• • •
Antagligen är det för att han lovat hjälpa till – och det helhjärtat! – om bloggen sjösätter sin sedvanliga ”Zäta-till-All-Star”-kampanj som Hästpolo inte vågar ha någon kontakt med mig mer.
Det har kanske kommit fram – hur nu det skulle kunnat gå till… – och såna gånger blir kaptenen så rörd för stödet att han knappt kan spela.
Så radiotystnad känns antagligen enklast.
Men vi har bara börjat, ju…
• • •
Nu hostade jag han som sitter bredvid mig.
Tänkte ni ville veta.
• • •
Zäta, by the way, har varit Red Wings bäste spelare senaste två veckorna.
Imponerande.
Enda problemet är att han – som vi konstaterade i Newark förra fredagen – MÅSTE vara det för att the next generation i truppen stannat i utvecklingen och inte steppar upp.
För det får laget lida i längden, slitaget blir för stort.
• • •
Jag ber ännu en gång att få gubbgnälla över hur absurt högt de vrider upp volymen i den här hallen.
Snälla, det är hockey nu – inte fortsättning på gårdagskvällens party på Provocatur i Meat Packing District.
• • •
Det sades mig att Kronwall inte spelar back-to-back just nu, men han är i alla fall med på matchvärmningen.
• • •
Varpu?
Hon har åkt tillbaka till Finland för att fira jul och jag är lämnad ensam kvar med min lakritsabstinens.
Börjar jag särskriva, stava fel och begå grammatiska övergrepp vet ni således varför.
• • •
Dansken gör mål.
Det är skrivet i sten, så blir det alltid.
• • •
OK, då åker vi.
Bli inte lämnad kvar på perrongen nu.

Train in Vain, del 3

av Per Bjurman

Jaha, jag fick i alla fall se en halv match.
Det var ju mer än de flesta i världen fick, så grattis lilla jag.
Nu är jag tillbaka hemma i korresoffan men, nja, så mycket blogg blir det nog inte nu heller.
Jag gick upp sju i morse för att hinna med det där fördömda morgontåget och är rätt gäspig nu – och dessutom har vi live-sändning från Brooklyn i morgon kväll.
Så jag nöjer mig nog med en liten inledning, överlåter scenen åt er i kommentatorsspåret och hoppar bara in om det verkligen händer något spektakulärt.
• • •
Vems liv var det som slocknade när vi kom dundrande över rälsen. Varför ville hen inte fortsätta leva? Har eventuella anhöriga underrättats?
Jag kan inte direkt påstå att jag blev traumatiserad av tågolyckan i förmiddags. Vi märkte ju ingenting, tåget bara stannade in och efter tio minuter slog lokföraren på mikrofonen och berättadevad som hänt.
Men det är samtidigt väldigt svårt att släppa den sortens tankar.
• • •
Henke skakar återigen på huvudet när jag nämner göteborgskompisen Stålberg – om än lätt roat, eftersom Rangers efter ännu en grundlig uppryckning i tredje vann igen.
– Det är ju fan otroligt. Vad har han gjort, sju mål. Och tre av dem på mig. Jag sa ju åt honom i tisdags att det är dålig stil att komma hit och göra så, skrockar han.
Well, vi har en ny officiell Lundqvist-killer och han bor i Raleigh, North Carolina.
• • •
På samma gång är förmiddagens olycka, mitt i det sorgliga, en påminnelse om varför man aldrig ska resa samma dag som viktiga uppdrag står på schemat.
Senast kvällen före ska den utsände vara på plats – för att ha marginal vid den här sortens oförutsedda problem.
Idag hade jag emellertid inget val, så den typen av förnumstiga påpekande klingar bara hånfullt i mina öron.
Med andra ord:
Fuck off, biffjävel!
• • •
Man kliar sig klentroget i hjässan, men faktiskt: Rangers leder hela NHL efter dagens seger – åtminstone fram till Montreals matiné mot Kings imorrn.
Med tanke på hur dom spelat senaste veckorna är det mycket förvånande.
Som Badtofflan himself sa på en presskonferens – frekventerad av ett gäng Garden of Dreams-knattar – om de första 40 minuterna mot Canes idag:
– Eftersom det är barn här ska jag inte säga vad jag tyckte om hur vi spelade då…
• • •
Det är verkligen Viktor man just nu ska heta om man är svensk i NHL – eller möjligen Victor.
Victor Rask, Viktor Arvidsson, Victor Hedman och Viktor Stålberg är ju hör ju till våra allra hetaste.
• • •
Vad roligt att Anton Blidh fick debutera för Bruins idag – och att Andreas Englund ska göra detsamma för Ottawa ikväll.
The more the merrier, det har alltid varit min inställning vad gäller blågula pjäser i NHL.
• • •
Det finns många lockande fajter under den 19.00-giv som kommer nu, till exempel Penguins-Red Wings och Lightning-Capitals.
Men eftersom jag inte sett så mycket av vare sig Canucks eller Maple Leafs tror jag att jag åtminstone inledningsvis fokuserar på deras möte i Rogers Arena.
Och nu – the floor is yours, kära kommentatorer!

Sida 1 av 659
  • Tjänstgörande redaktör: Ellinor Brenning
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB