Veckans Lista 18/1

av Per Bjurman

Breaking News:
Bloggen vaknade idag med halsont och feber är sedan dess day-to-day.
Så jag kommer inte befinna mig i vare sig The Rock i Newark eller i The wooorld’s most famous arena ikväll – utan under en varm filt i den berömda korresoffan på 38:e gatan..
Sorry about this.
Men ni ska i alla fall få en färsk Veckans Lista som sällskap genom denna matiga torsdagsomgång.
Alltså:
The Bäst och Sämst i NHL as of lately, som en hängig Biff i New York City ser saken.

VECKANS LISTA

1. Avalanche.
– Att bedrövliga jumbon Colorado Avalanche skulle komma att toppa den här listan i januari 2018 hade för ett år sedan framstått som lika osannolikt som att Tanner Glass skulle bli invald i Hockey Hall of Fame. Men här är vi. De spelar sin bästa hockey på nästan ett decennium och har i skrivande vunnit sju raka. Aloha i Klippiga Bergen!
2. Mathew Barzal.
– För att travestera rockskribenten Jon Landau när han upptäckte Springsteen 1975: Jag har sett hockeyns framtid och dess namn är Mathew Barzal.
3. Flames.
– De här är också on a roll och har precis som Av’s vunnit sju raka. Kort sagt: Det som så länge sett så bra ut på papperet börjar bli riktigt bra i verkligheten också.
4. Henrik Lundqvist.
– Den svenska hockeyhistoriens bäste målis spelar karriärens bästa grundseriehockey just nu. Jo, han har varit lika bra några gånger tidigare, men aldrig bättre.
5. Boston-björnarna.
– Om jag var Ekeliw, oh sällsamma tanke, och höll på Tampa skulle jag känna lite obehag över det som kommer ångande bakifrån i Atlantic-divisionen. Bruins kommer inte bli någon lek att ta sig förbi på vägen mot den där tänkta finalen…
6. Nathan MacKinnon.
– Ett av huvudskälen till att ettan på listan denna vecka är Av’s. 2013 års draftetta har ju fullkomligen exploderat under vintern.
7. Dallas Stars.
– Även in the heart of Texas börjar det se ut som vi i den här bloggen hade föreställt oss på förhand.
8. Dahlin till OS.
– När Commendatore Grönborg presenterade Pyongyang-truppen i veckan höjdes intresset för OS-hockeyn med ungefär sju hundra procent här borta, för Dahlin ska ju vara med och ett så spännande namn har inte setts i en olympisk rink sedan Foppa kom till Lillehammer för 24 (!) år sedan.
9. Anders Lee.
– Inte längre bara ett av de tuffaste namnen i ligan
10. Tikibaren i Tampa.
– Om en vecka sitter vi där igen. Jag ville få fram det också…

VECKANS BU

•Alain Vigneault.
– Han är ingen bra tränare, han.
•Dave Hakstol
– Inte han heller.
•Todd McLellan.
– Och inte han.
• • •
OK, ni har tio matcher att gotta er åt de kommande timmarna.
Vi får se om jag piggnar till och orkar skriva någonting.
Annars är scenen er, i spåret!

Bad Moon Rising, del 4 – The End

av Per Bjurman

NY RANGERS – PHILADELPHIA 5-1 (Slut)
• • •
Nä, det blir inget gurgel alls.
Inget annat heller.
Bara en transportsträcka monumentale.
Och därmed säger vi tack och adjö för i natt.
Vi hörs på torsdag igen, tror jag.

Bad Moon Rising, del 3

av Per Bjurman

NY RANGERS – PHILADELPHIA 5-1 (Period 2)
• • • 
Nu vet jag inte vad för Fogerty-dänga vi ska dra till med.
”Who’ll Stop The Rain” kanske?
Men det är ju Flyers – som envisas med att rada upp misstag med samma frekvens som Dupond och Dupont – som får fråga sig det.
Rangers har inte gjort fem mål i en och samma match sedan nionde december.
Det såg man INTE komma ikväll.
• • •
Stackars Voracek.
Han blir brutalt och skoningslöst rånad av Grabner vid 4-1-målet.
Och då har den arme tjecken precis kommit in från utvisningsbåset.
Känns sådär, får man anta…
• • •
Lundqvist alltså…han spelar på toppen av sin grundserieförmåga just nu.
Man ser ju på honom.
Han är så jäkla snabb och aggressiv och på i reaktionerna att han lika gärna skulle kunna uppträda på teatrarna längre upp på Broadway.
• • •
Det har under kvällen meddelats att den inte helt okontroversielle Kid Rock kommer stå för den officiella underhållningen under All Star-spektaklet i Tampa nästnästa helg.
Och jo, Twitter går förstås bananas.
• • •
Kung Kenta, du får säga som HEK (var är han, förresten, när Preds-Golden Knights börjat i Bridgestone?)
Det handlar om L-A-G-E-T!
• • •
Paul Giamatti klappar entusiastiskt när de – åter – zoomar in honom efter Nashs andra mål.
Så här kul har han uppenbarligen inte haft sedan Virginia Madsen läste hans opublicerade roman i ”Sideways”.
• • •
”Down On The Corner” är en annan Creedence-trudelutt jag helt osökt kommer att tänka på.
Det är ju mycket rivande och stökande i sarghörnen i mittperioden…
• • •
Tips:
Det blir en del gurgel i tredje.

Bad Moon Rising, del 2

av Per Bjurman

NY RANGERS – PHILADELPHIA 3-1 (Period 1)
• • •
Mja, just nu är inte ”Bad Moon Rising” Creedence-låten som bäst beskriver Rangers.
”Hey Tonight” känns mer relevant.
Inte för att de ”helt bytt skepnad”, men de uppträder med mer bett och hunger än på flera veckor och gör det för en gångs skulle lite besvärligt för sin motståndare.
Så:
”Hey tonight
Gonna be tonight
Don’t you know I’m flyin’
Tonight, tonight”

• • •
Flyers ser efter sitt tidiga ledningsmål – instyrt av Jordan Weal – ut att ha Blåskjortorna i brygga.
Men sen blir det som vanligt när de är här.
Slarvigt, rörigt och ofokuserat.
Bullisarna från Broad Street trivs inget vidare på Garden…
• • •
Begåvningar som Buchnevich, sa vi inte nåt om såna i introt?
Mmm, det är just den unge ryssen som efter sex och en halv minut slår en drömpassning så Big Rick Nash kommer helt fri och faktiskt gör sitt första mål på tretton matcher.
Kan den trådslitna gamla tofflan verkligheten inte se det gränslösa värdet i den skickligheten?
• • •
Att det här egentligen är två rivaler med ungefär samma relation som Nord- och Sydkorea har vi sett för lite av so far.
Det går gärna bli lite tjurigare på isen de två avslutande perrarna.
• • •
Efter fem minuter har Henke 0 i räddningsprocent.
Det enda skott Flyers vid det laget fått iväg mot mål gick ju in, liksom.
Som det kan bli ibland…
• • •
Jodå, Mister Snörvel-i-näsan-Gösta sitter här och snorar ljudligt ikväll också.
Jag måste be om ny hemadress på den här pressläktaren.
• • •
Woah, Paul Giamatti är in the house och blir på traditionellt vis inzoomad i jumbon i en reklampaus.
Nu måste jag dricka ett glas Pinot Noir när jag kommer hem.

Bad Moon Rising

av Per Bjurman

I see a bad moon a-rising
I see trouble on the way
I see earthquakes and lightnin’
I see bad times today

Ja, jag börjar helt spontant nynna på John Fogertys dystopiska Creedence-klassiker om den illavarslande månen när jag denna gråväderstisdag tar mig till the wooooorld’s most famous arena för ännu en Rangers-match – den här gången mot ett swinging Philadelphia Flyers.
För just en sådan måne är på väg upp över Blueshirt-land.
De har inte bara förlorat tre matcher i rad – och inte bara spelat sämre än ett bakfullt Arizona.
Omvärldens tålamod har till sist sinat och vreden i supporterleden börjat anta formen av en tvättäkta shitstorm.
Varje gång klubben publicerar sig på sociala medier följer störtskurar av svavelosande repliker behängda med ”FireAV”-hashtags, varje gång mina vänner beat-reportrarna framför synpunkter blir de grundligt utskällda för att de inte går hårdare fram med coach Badtofflan och varje gång hardcore-fans som min dörrman Simon öppnar munnen kommer tirader om vilka av alla ”bums” i laget som måste trejdas.
Ja, läget var prekärt även i början av säsongen och också då kokade det i den närmaste omgivningen, men det här är värre.
Då fanns det ändå en benefit of the doubt-faktor, året var nytt och grundserien hade inte tagit form ännu.
Nu, när en allmän uppryckning i november och första halvan av december mynnat ut i det här kataklysmen, anses såväl systematiska fel i en felkonstruerad trupp som taktiska tillkortakommande och hockeyideologiska stolligheter vara blottlagda
Så ikväll står New York Rangers vid ett vägskäl.
Antingen byter de helt skepnad som lag och slår Flyers – eller så kan säsongen mycket väl gå sönder.
Inför sådana kvällar kan jag tänka mig att fans känner obehag, men för en mer neutral betraktare är det lite kittlande.
Nä, jag vill ingen nåt illa – det råkar bara bli lite mer intressant när känslor sätts i svallning och det som händer verkligen får konsekvenser.
Men Don’t go ‘round tonight
It’s bound to take your life
There’s a bad moon on the rise…
• • •
Nä, den OS-trupp Commandatore Grönborg presenterade idag såg ju inte riktigt ut som man så sent som för ett år sedan hade hoppats att den skulle se ut.
Men jag blir ändå varm i hjärtat av att se att några gamla favoriter som i normala fall aldrig haft en chans får åka till Pyeongchang och uppleva de magiska vinterspelen.
Viktor Stålberg, Staffan Kronwall, Joel Lundqvist, Magnus Hellberg, Jhonas Enroth, Viktor Fasth, Joakim Lindström, Dennis Everberg, Anton Lander, Carl Klingberg och Linus Omark, är det framförallt jag tänker på .
Taskigt för dem bara, att de inte får träffa bloggen i de sydkoreanska bergen…
• • •
Personligen tycker jag ofta att samtida fans har löjeväckande brist på tålamod och blir hysteriska för ingenting.
Men när det gäller just Badtofflan får jag allt större förståelse för frustrationen.
Han är förstås inte, som de mer militanta belackarna hävdar, dum i huvudet och inte osympatisk heller, snarare tvärtom – men sättet på vilket han använder sitt spelarmaterial väcker verkligen huvudbry.

Det är som att en viss sorts fyrkantiga pjäser får begå vilka misstag som helst utan konsekvenser, medan de mer talangfulla, och modernt riskbenägna, straffas så fort de slår en felpassning.
Som följd förlorar begåvningarna – Buchnevich och Shattenkirk comes to mind – självförtroendet och blir nervösa och begår misstag och bestraffas, enligt klassisk Moment 22-modell, igen.
Fortsätter det på samma sätt måste nog GM Gorton stampa ner en av sina dyrbara loafers i parketten och initiera förändring.
Annars är risken stor att det blir upplopp på Manhattan.
• • •
Hur Grönborgs trupp skulle sett ut om NHL deltagit i Sydkorea har jag inte riktigt tid att gå in på med en och en halv timme till puckdrop, men en spontan tanke – som jag lovar utveckla inom de närmaste dagarna – är att Jesper Bratt borde varit med.
Replik på det?
• • •
Jo, jag kan försäkra att Gorton har dyrbara loafers på fötterna.
Män som han betalar gärna två tusen dollar för såna skor.
• • •
Swinging Flyers, ja.
De har varit lite svåra att få grepp om under hösten, men är just nu på väg i en helt annan riktning än Rangers – ja, den rakt motsatta – och har vunnit fyra raka.
Bärgar de bägge poängen även ikväll går de om Rangers – och kan häva sig över strecket.
Jag gissar att vissa bekantingar i spåret håller tummarna så hårt att de får uppsöka den lokala ortopeden imorrn.
• • •
Stämningen i lobbyn i mitt hus har, precis som väntat, varit kaotisk sedan Islanders-slakten här i Broadway-ladan i lördags.
Bazil skriker och skrattar och hånar Simon som kakaduan hånar Kalle Anka på julafton – och Simon spottar och svär och kräver, som sagt, att alla blåskjortor utom Henke säljs up the river.
Idrotten förbrödrar, sa ni så?
• • •
”Häggen blommar”, vill jag minnas att någon Lundell-låt heter.
Han tänkte antagligen inte på Philadelphia Flyers när han skrev den – om han nu gjorde det – men den skulle kunna vara ett semi-soundtrack till den här Broadstreet Bullies-säsongen.
För Robert Hägg har ju, efter några karaktärsbildande år på farmen, verkligen blommat och etablerat sig som en av lagets mer givna backar i år.
Kul, det.
• • •
Det spelar ingen roll om det är Borlänge Ishall eller Madison Square Garden.
I mitten av januari börjar vissa låtar och jinglar de envisas med att spela hela tiden gå den som är stammis i en islada på nerverna.
Här slipper vi för all del Opus och ”Life is Life”, men tro mig – det finns andra nummer som, om de bara pluggas frekvent, är lika enerverande.
”Clap Clap Clap Clap Your Hands”-remixen är ett, den fasansfulla ”I Wanna live in New York” ett annat.
Så.
Ville bara få det griniga ur mig.
• • •
Apropå karaktärsbildande år på farmen hör jag från bekanta i Montreal att De La Rose gjort starkt intryck på Julien på slutet och nu går in som center mellan Drouin och Galchenyuk.
Envisa värmlänningar når alltid sina mål – förr eller senare.
• • •
Som alltid när Flyers kommer till stan är det gott om orange tröjor på läktarna ikväll.
Då kan vi kallt räkna med att få höra ordet ”Asshole” skanderas på både en och två sektioner – för det är vad som händer när handgemäng utbryter.
• • •
Däremot är det ganska tunnsått med kollegor i pressboxen.
De flesta har, tror jag, tagit sig till Brooklyn för att kolla derby istället.
Och varför inte.

Det är ju stans två bästa lag som möts där…
• • •
Peter Holland, den gamle rackaren, begår sin Rangers-debut mot Flyers – i tröja nummer tolv.
Då vet man att coacherna börjar bli desperata, höll jag på att säga.
• • •
OK, time.
Snart vet vi om den olycksbådande månen fortsätter stiga – eller om Badtofflan är en Fortunate Son.

Martin Luther King-matinéer, del 6 – The End

av Per Bjurman

BOSTON – DALLAS 2-3 (Slut, OT)
COLORADO – ANAHEIM 3-1 (Slut)
LA KINGS – SAN JOSE 0-2 (Period 2)

• • •
Sjunde raka för Av’s.
Det är ju…mindblowing.
Men som Carl Söderberg sa på telefon förra veckan, eller när det var:
– Vi inte bara vinner. Vi spelar bra och förtjänar att vinna också.
Exakt.
Inte minst spelar Carl själv utomordentlig hockey.
Sicken revansch för fjolåret.
• • •
Inser plötsligt att det är mer än ett dygn sedan jag överhuvudtaget gick ut genom dörren.
Därför tar jag mig nu friheten att gå ut och andas lite new yorkska avgaser – och sen ska jag skriva en krönika i ett helt annat ämne.
Men folks – vi hörs från Garden imorrn kväll. Där och då kan – säger kan – Badtofflans öde beseglas…

Martin Luther King-matinéer, del 5

av Per Bjurman

BOSTON – DALLAS 2-3 (Slut, OT)
COLORADO – ANAHEIM 2-1 (Period 2)
LA KINGS – SAN JOSE 0-1 (Period 1)

• • •
Läser på Aftonbladet-sajten att forskare kommit fram till att det här – 15 januari – är årets mest deprimerande dag.
Well, i så fall blir 2018 ok för vi har jag sett Jonathan Berniers räddning ögonblicket innan MacKinnons 2-0-mål i Pepsi Center och är helt uppspelt.
Jeez.
• • •
Jo, Hento, Jack Edwards – Bruins mångårige kommentator – spelar i en helt egen liga när det kommer till homer-tendenser…
• • •
Vad festligt det är ändå, med Colorados metamorfos sedan det mardrömslika fjolåret.
Ibland sker förändringarna så snabbt, och kräver så lite, att vi som sitter vid sidan om och tror vi förstår nånting bara kan klia oss i våra dumma hjässor.

Martin Luther King-matinéer, del 4

av Per Bjurman

BOSTON – DALLAS 2-3 (Slut, OT)
COLORADO – ANAHEIM 1-0 (Period 1)

• • •
Ah, en gammal bekant förstör MLK Day-firandet i Boston Town…
Under avvaktande utvisning på övertid får Tyler Seguin – stjärnan Bruins olyckligtvis trejdade till Texas för några år sedan – pucken av Burger King Klingberg, fintar bort två björnar och sprätter in den avgörande pucken.
Surt för hemmafansen, men det var en snygg slutkläm på en väldigt bra matiné.
• • •
Hur lång standing ovation fick Bengan på Idrottsgalan?
• • •
All Star-Burger var inne nästan hela övertidsperioden och my my, han stod för grejor.
Först hade han nästan-friläge och vräktes in i buren av Bergeron. Sedan tvingade han fram utvisningen – och så serverade han slutligen den avgörande passningen innan Seguins avgörande.
• • •
OK, nu riktar vi blickarna mot Klippiga bergen.
Nån som kollat under inledningsperioden och kan bidra med en liten uppdatering?

Martin Luther King-matinéer, del 3

av Per Bjurman

BOSTON – DALLAS 1-2 (Period 2)
• • •
Ojvoj, det är verkligen en show som pågår i North End i Boston.
Speediga Stars rycker med två mål och om Faksa tagit tillvara på friläget i numerärt underläge är det inte omöjligt att tillställningen varit avgjord.
Men Bruins replikerar, börjar åter iscensätta de där blytunga våg-efter-våg-anfallen och är såhärnära att kvittera i slutet.
Sista perioden kan bli fenomenal.
• • •
– Oh, he can still bring it, hojtar kommentatorerna när Big Z vräker in reduceringen.
Han kan ju det.
Vi var några stycken som såg hans långsamma framträdanden under World Cup i Toronto förra hösten som indikationer på att en av de stora karriärerna gick mot sitt slut, men – vi hade fel.
• • •
Just ja, hela Idrottssverige samlas för sin stora gala i Stockholm i kväll.
Jag utgår från att arrangörerna uppmärksammar att Patric Hörnqvist avgjorde Stanley Cup-finalen i våras.
Något större finns ju inte i den folkkära sporten ishockey.
Ett VM-guld är, exempelvis, ingenting i jämförelse…
• • •
Åh, Julius Honka.
Ligans coolaste namn…det är det.
• • •
Nu börjar det snart i Denver också.
Avalanche mot Ducks.
Det är två lag det kommer finnas anledning att hålla koll på under våren, tror bloggen.
Hösten var sådär i Orange County, men jo – när det bränner till kommer ankorna vara contenders igen.
• • •
Good news och bad news i Nashville.
Good – Filip Forsberg tränade med Preds idag.
Bad – Hackspetten från Kusmark, Arvidsson, kunde inte stöda på ena benet när han hjälptes av isen under samma träning.
Damned.

Martin Luther King-matinéer, del 2

av Per Bjurman

BOSTON – DALLAS 0-0 (Period 1)
• • •
Strösslade Dallas-stjärnorna kärnbränsle på frukostflingorna på Ritz-Carlton i morse?
De inleder med en frenesi och aggressivitet som inte borde vara möjlig att mana fram den här tiden på dygnet.
Synd för dem, bara, att Khudobin – som startar idag – är lika het som sin kompis Tuukka och släpper ingen över bron.
Sen vaknar även björnarna och inte för att heller de har något för det, i form av mål, men det är en osedvanligt kul matiné att se.
• • •
Det sägs ibland att MLK Day inte är någon ”riktig” helgdag och att många går till jobbet som vanligt.
Ingen har uppenbarligen berättat för Boston – läktarna i Gaaaaaden är fullsatta mitt på blanka eftermiddagen.
• • •
Kari Lehtonen har, på goda grunder, fått sina fiskar varma genom åren, men faktiskt – även han står för en rätt så storartad förstaperiod.
• • •
Igår höll Golden Knights så kallad ”Fan Fest” på Fremont Street i downtown och, ja, kolla det här.
Någon som fortfarande gnisslar om att NHL inget har i Nevada-öknen att göra?
• • •
Det ser ibland ut som under de gloriösa Johnny Boychuk-åren när Bruins går till anfall den här vintern.

De kommer, precis som på den tiden, i våg efter väg och skapar sen ett ohyggligt tryck innanför blålinjen.
Imponerande.
Fast det går ju aldrig att ersätta en Johnny Boom Boom. Han saknas fortfarande.
• • •
Le Boss, jag känner med dig. De där sista sekunderna i Minneapolis igår hör till de mest osannolika som nånsin hänt.
Men förklara för mig, som inte precis är expert på football – vad gjorde han Williams som inte tacklade?
• • •
Nu ska jag gå ut och rikta onda ögat mot de grannar som tycker att MLK Day ska firas genom att ungarna ränner runt i korridorerna och vrålar oavbrutet.
Förstår de inte att farbror sitter och tittar på hockey och blir störd?

Sida 1 av 736
  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Tf chefredaktör och vd: Lena K Samuelsson
  • Tf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB