Finalrepris i djupfryst New York, del 4 – The End

av Per Bjurman

NY RANGERS – LA KINGS 4-5 (Slut, OT)
• • •
Kings gör som vanligt och slår Rangers på – wait for it – övertid.
Tanner Pearson är hjälten som skickar ett vasst skott förbi Raanta.
Så kan det gå.
• • •
Nu ska ni få se här, jag sparkar som en häst i spiltan av iver över att få komma ut och partaja med min vän Hansi – så det blir komprimerad slutrapport på en gång.
• • •
Kopitar behöver fan inte repent – han är King of The Mountain i alla fall.
Slovenen fullbordar alltså ett gyllene hat trick, toppat med kvittering en halvminut före slutsignalen, under säsongens enda besök i the woooorld’s most famous.
• • •
Rangers har en liten norrman som är desto bättre än Staal på att hantera pucken.
Passningen till Hayes 4-3-mål borde föräras en egen parad på Karl-Johans Gate i morgon.
• • •
Det är en udda kväll när bloggen förvandlas till diskussionsklubb om cineastiska prestationer i ämnet krig.
Men whatever, nån gång kan vi väl kosta på oss att ha högt i tak även här…
• • •
Din profetia om fem mål var i sanning inte dum, TP.
• • •
Schemat för de närmaste tiden, FYI
•Lördag: Republikansk debatt (välkommen in i grannbloggen!).
•Söndag: Rangers-Flyers på Garden
•Måndag: President’s Day-matiné mellan Islanders och Red Wings i Brooklyn
•Tisdag: Korresoffan delight
•Onsdag: Rangers-Blackhawks på Garden.
Sedan försvinner jag till South Carolina på mer valrace.
• • •
Och redan här är den komprimerade slutrapporten slut.
Skå, music lovers!

Finalrepris i djupfryst New York, del 3

av Per Bjurman

NY RANGERS – LA KINGS 3-3 (Period 2)
• • •
Det är väldigt lätt att flytta om bokstäverna i namnet Budaj så det istället blir Bjuda.
En händelse som ser ut som en tanke om jag nånsin sett en.
Rangers gör det absolut bra som lyckas komma tillbaka mot ett så potent lag som Kings, men vid min gud – de får hjälp av slovaken mellan stolparna.
• • •
Det händer grejor asså.
Vi har precis i början av andra en sekvens när det först är skolgårdshögskalabalik framför Rangers-kassen – och Raanta på drömlikt Nick Shore-läge och sedan Boyle och Zuke på ännu bättre Trevor Lewis-läge tvingas till halsbrytande sprattelräddningar innan Kopitar (är det väl?) slår av klubban så flisorna ryker – och den fasansfullt snabbe Göran Greider sedan sticker i kontring och sätter pucken klockrent i stolpen.
Dra mig i den vitfotade hjortsvansen vilken action!
• • •
Fy faen vad bra Kopitar är ändå.
Om jag höll på ett lag finns det nästan ingen jag hellre skulle se i det laget.
• • •
Två välbekanta gossar står och hänger i gången bakom pressläktarbalkongen i pausen.
Rob Blake och Luc Robitaille.
Tufft.
• • •
JT Miller behöver fortfarande städa bort en och annan turnover ur sin repertoar.
Jo, Tobias – det behöver han!
 • • •
Hårda, elaka Kings har inte tagit en enda utvisning på två perioder.
Den disciplinen känns okaraktäristisk.
• • •
Det gör för många mål i NHL nuförtiden…
• • •
In med Enroth!
• • •
Mja, Taggen, jag är beredd att hålla med Jensemannen om att ”Deer Hunter” är en av tidernas bästa krigsfilmer.
Vad har du att kontra med?
• • •
Nu ska vi se hur det går för nestor Bodin borta på gräddhyllan.
Smedjebackens egen Bob McKenzie sa i förra pausen att han var gruvligt trött och då ringer varningsklockorna.
Ifjol somnade han i korresoffan mitt under brinnande hockeydrama och den bilden här, live på Garden, vore nåt att strössla över nätet.

Finalrepris i djupfryst New York, del 2

av Per Bjurman

NY RANGERS – LA KINGS 1-2 (Period 1)
• • •
Skoj fredagkväll in the heart of the city.
Ja, som finalerna 14 är det ju inte.
Då var luften här inne så elektrisk att håret stod på ända som hos en uppjagad Bernie Sanders redan innan uppvärmningen.
Men vi får se en öppen och – igen – oförutsägbar hockeymatch och när Stålberg med en klassisk halvträff reducerar Kings 2-0-ledning blir det lite ramalama på läktarna också.
• • •
Det tar 33 sekunder.
Sen vet vi att Kings kommit för att spela ikväll – till skillnad från i Brooklyn igår.
1-0, Anze Kopitar.
Inte för att det slovenska geniet behöver anstränga sig så mycket, Kings får pucken av halsstarrig Staal och Raanta verkar tro att han som vanligt sitter i båset, men — ändå.
• • •
När Staal – nästan – oattackerad drar upp pucken på läktaren från egen zon och får två för delay of game är det svårt att inte hålla med Tobias Pettersson om att han inte direkt hanterar puck med den finlemmade konstnärens handlag…
• • •
Det ser inte alltför jobbigt ut när Gabby Gabby Hey tar en sväng i Rangers-zonen, siktar och skjuter 2-0 som Sibner när han fäller sina vitfotade hjortar.
• • •
Det är sannare att säga att Staal hanterar pucken som Dick Cheney hanterar sina vapen under ankjakt.
• • •
I Boston för några kvällar sedan hade Kings de gula retrotröjorna och det smärtar mig djupt att de inte har dem även i den här fajten.
De är löjligt originella och coola, jag hade älskat att få se dem live.
• • •
Sen tvingas Gabby Gabby Hey – alltså Gaborik – lämna isen skadad.
Det har vi sett på Garden förr, om man säger så.
• • •
Det ringer i en vanlig, fast telefon på pressläktaren och för några ögonblick känns det som att jag är tillbaka på HC Dobel-match i Gyllerinken i Borlänge 1985.
Vackert, på nåt vis.
• • •
Ännu en gång har de tagit hit en gaphals från operan för att sjunga nationalsången och jag fattar inte.
Det passar inte bättre på hockey än benskydd och plockhandske gör på operan.
• • •
Nås av uppgiften att Capitals under en day off i Dallas idag tog sig ut på en praktfull golfbana i Texas-solen – och framför Nicky Bäckström och hans sällskap gick ingen annan än George W Bush.,
Det är information jag kan använda i både den ena och andra bloggen!
• • •
Doughty är inte bara cool att se när han kommer gående i en korridor.
Han är en syn på isen också.
Jag älskar nästan ingenting som jag älskar backar som rör sig med sådant musikaliskt sväng, som åker skridskor så fruktansvärt bra och har den rent sexiga pondusen.
• • •
Det har blivit ett allvarligt fel här.

Den högst tillfällige gästen nestor Bodin har, precis som några slovakiska tjommar, förärats en mycket bättre pressläktarplats än mångåriga stammisar som…ja, jag.
Jag och Lozo överväger nu en sit-in på PR-kontoret.
• • •
Nu skulle man ju helst vilja gå ut och skjuta några vitfotade hjortar, men det får duga med en kaffe.

Finalrepris i djupfryst New York

av Per Bjurman

Då tar vi och gör det här tvära kastet igen.
Från politik till hockey, från Donald Trump och Bernie Sanders till Tanner Glass och Milan Lucic, från debatter om vapenlagar och finansiering av sjukvård till debatter om goaltender interference och höga klubbor, från arga Ted Cruz-supportrar till Tobias Pettersson, från theillerartad rösträkning till övertidsdrama, från gymnastikhallarna i New Hampshire till Madison Square Garden i New York.
Ni hör ju
Skillnaden är verkligen hårfin.
Roligt och exalterande är det dessutom i båda världarna vilket betyder att jag är på precis samma sprittande humör som uppe i Northeast-skogarna tidigare i veckan.
Så let’s do this!
• • •
Vi har vi repris av Stanley Cup-finalen 2014 här på Garden ikväll.
New York Rangers tar emot LA Kings.
Kan bli nåt att se, tror jag.

Framförallt känns matchen oförutsägbar.
Rangers har ju plötsligt, i skadade stjärnorna Big Rick Nashs och Ryan McDonaghs frånvaro, rättat till slipsen och spelat riktigt stabilt och vunnit fyra raka matcher.
Fluke eller for real? Det dröjer nog ytterligare några omgångar innan vi kan svara på den frågan
Kings, å sin sida, var mördande bra under stora delar av hösten men blandar och ger nu som en drucken blackjack-dealer i Las Vegas.
Ena kvällen flår de Boston-björnar och vinner med 9-2, nästa är de helt blasé i Brooklyn och fårpå truten av Islanders med 2-5.
Så vad gäller den här drabbningen säger jag som Falu-Kurirens förre sportchef Pelle Malmberg när saker och ting var det minsta oklara:
Vem vet har haren har sin gång?
• • •
Bly i dricksvattnet i Flint i all ära – i Michigan bestod höstens stora drama, som bloggens trogna läsare känner till, av mysteriet kring de gröna fälgarna på NHL-stjärnan Lille Skutt Nyquists vrålåk.
Efter att hästpolofantasten från Limhamn ännu en gång underlåtit att förstå att man som 26-årig spoling måste visa äldre lagkamrater tillbörlig respekt kom han en dag ut på spelarparkeringen utanför Joe Louis Arena och upptäckte att någon bytt alla däck på hans bil och istället skruvat på nya goodyear-hjul med gröna fälgar.
Sedan fick han åka omkring på det sättet fram till jul.
Då fick han tillbaka alla däck utom ett…
Well, anonyma källor uppger nu för bloggen att Lille Skutt i veckan tröttnade på att de skyldiga aldrig återlämnade det sista däcket, så han begick samma slags misstag en gång till
Han snodde bilnycklarna från en av de äldre lagkamraterna – vi kan kalla honom Scott Stevens från Järfälla – och tog dennes bil utanför rinken och tänkte att han skulle köra den tills han fick tillbaka samtliga originaldäck.
Det slog tillbaka, om man säger så,
Den äldre lagkamraten hade, som de flesta bilägare, reservnycklar så träningen därpå tog han tillbaka sin bil – och Hästpolo stod där helt utan ride.
Och inte fick han tillbaka sina däck heller.
Tvärtom.
När han ytterligare någon dag kom ut på parkeringen för att sätta sig i sin egen kärra såg det ut så här…
HÄSTPOLO-BIL
Så jag är ledsen, men vi har nu ytterligare ett smeknamn på nummer 14 i Red Wings.
The Pink Panther!
Kärt barn har verkligen många namn…
• • •
Antti Raanta står idag och jag är lite – häpp! – anti det beslutet.
Det är fredagkväll och Henke brukar stå för sina största shower när New York når arbetsveckans muntra slut och dessutom är nestor Uffe Bodin och CEO Sibner från Hockeysverige.se på besök
De hade förtjänat att få se sin uppburne landsman – särskilt som han var skadad under Hockeysveriges årliga New York-besök förra säsongen.
Men Rangers vill väl spara Lunkan till sammanstötningen med Broad Street Bullies på söndag.
DEN duellen har rumble-in-the-jungle-potential den!
Och firma Bodin-Sibner är här då också, så vad tjafsar jag egentligen om?
• • •
I hörnet av 34:e gatan och sjunde avenyn står alltid en jesusknäppare med en skylt på vilken vi uppmanas att ”repent, so Jesus can save you”.
När jag kommer lufsande i den bitande kylan denna februarieftermiddag tittar han mig plötsligt stint i ögonen och utbrister:
– You will never be king of the mountain!
Vad fan, det var väl taskigt? Jag VILL bli king of the mountain nån gång! Jädra, jädra Jesus-mört!
• • •
Med CEO-Sibner från Hockeysverige på plats får jag se till att vara noga med vad jag skriver.
När jag under valracet i Iowa för snart två veckor sedan dristade mig till att påstå att ett gäng råbarkade typer på ett Chris Christie-möte såg ut som att de just kommit tillbaka från rådjursjakt blev jag strängeligen tillrättavisad om att det inte finns några rådjur på den här kontinenten och var de jägare hade de förmodligen varit ute och skjutit vitfotad hjort, eller vad fan de nu hette.
Duh, alla kan inte vara från Rydaholm och känna till såna saker!
• • •
Råkar stå med en kaffe och begrunda Garden-isen – den verkar rätt lökig ut idag, kan jag meddela – när Kings-truppen kommer uppsläntrande i gången bakom zamboni-garaget.
Och let me tell you:
Drew Doughty ser bra jävla tuff ut.
• • •
Åh, när jag nämner Rydaholm blir jag ändå lite nostalgisk.
Från den småländska metropolen kom ju Peo Carlsson, en av mina favoritleksingar genom alla tider.
Han fick alltid pucken av Jonas Bergqvist och bröt igenom i egna kontringar på högerkanten och avlossade sedan ett snabbt, vasst handledsskott som Rolf Ridderwall och Göte Välitalo och de övriga av dåtidens målvaktsikoner alltid hade alla möjliga problem med.
• • •
Finalerna 2014…dom minns jag som i ett sagans skimmer.
Det blev ju bara två här på Garden. Kings kom efter två övertidsvinster i Staples Center hit med 2-0 i ryggen, vann Game 3 med 3-0 och hindrades sedan från en sweep av Anton Strålman och en liten snöhög i Henkes målgård.
Två dagar senare säkrade Alex Martinez ytterligare en övertidsseger i Kalifornien och Dustin Brown kunde lyfta bucklan mot taket igen.
Men ändå.
Det var magiska dagar i New York, dagar när hockey ägde världsmetropolen och hela tillvaron pulserade i takt till ljudet av skridskoskenornas sång i Garden-isen
Så Kings återbesök på Manhattan väcker varma känslor och kommer alltid göra.
• • •
Som hans största supporter i hemlandet – John J – påpekade efter Pittsburgh-matchen i onsdags är Jesper Fast on a roll och har stått för sju poäng på de senaste åtta matcherna.
En annan av hans supportrar, Henke Lundqvist, talade nästan i tungor om den tystlåten smålänningen när jag ringde upp efter samma match.
– Han är så smart, inte minst i egen zon. Alla kanske inte ser alla små grejor han gör men jag som målvakt ser och uppskattar det enormt mycket, hette det.
Quicke-febern är på väg, helt klart.
• • •
Nu kommer nestor Bodin – med all säkerhet den ende från Smedjebacken som varit backstage i the wooorld’s most famous arena – och sätter sig på stolen intill bloggen i pressrummet.
– Fan vad kallt det är, säger han.
Tell me about it.
Det är en avgörande skillnad mot de där finaldygnen för snart två år sedan jag sitter här och yrar nostalgiskt om.
Då var det sommar och varmt och allmänt underbart.
Nu har vi vinterns köldknäpp monumentale över oss – och värre ska det bli.
Imorgon kväll talar prognoserna om 4 Fahrenheit. Samt hårda vindar.
Kanske inget för läsare från norrländska köldhål som Sundsvall, men när det blir så i New York är det skräckfilm.
Usch, som Ekeliw skulle sagt.
• • •
Jonathan Quick är skadad, så det fanns ju förhoppningar om att vi skulle få se Jhonas Enroth i alla fall.
Men nä.
Kings har kallat upp och kastar in – Peter Budaj.
Vad är det för dumheter?
• • •
Det känns som att jag snart måste avfyra ett blogginlägg speciale bara om Erik Karlsson.
Min åsikt är den här:
Erik är en av de största idrottsmän Sverige överhuvudtaget fått fram det senaste decenniet.
Naturligtvis har han redan händerna på sin tredje Norris Trophy.
• • •
Vi får se Vinny Lecavalier ikväll också.
Vad absurt.
• • •
Jag är en softie och blir lite rörd av att se bilderna från United Center igår, när de gamla fansen hyllade Sharp och – framförallt – Johnny Oduya.
• • •
Nu är Bodin på pressläktaren och återigen:
Han skriver med all säkerhet historia som den första från Smedjebacken att sätta sina 45:or på den här heltäckningsmattan.
Det tror han själv också.
– De flesta där har inte varit nån annanstans än Smedjebacken.
Ha!
• • •
Badtofflan är skandalöst dåligt rakad på bilder från Tarrytown som visas på monitorerna vi har nersänkta i skrivbordet.
Men jag ska inte säga nåt.
Min trimmer har gått sönder och jag har inte haft tid att gå till den ryske barberaren på St Marks Place på flera veckor, så jag ser ut som en halv Brent Burns.
Ber om ursäkt.
• • •
Tänk, när Kings spelar 19.00-matcher här på östkusten är den bara fyra på eftermiddagen hemma i Los Angeles.
Är det överhuvudtaget NÅGON som, en fredag och allt, sätter sig vid tv:n och tittar då?
I know I wouldn’t. Jag skulle sitta på Barney’s Beanery i West Hollywood och äta deras himmelska chili.
• • •
Jag är egentligen ledig kväll och har bara gått hit för att ladda ur lite uppdämd hockeyblogg-abstinens – vilket möjligen framgår av längden, vad fan ÄR det här mitt i februari? – och efteråt ska jag gå raka vägen ut i New York-natten och fira min gode, gode vän Hansi Fribergs 50-årsdag med en annan slags urladdning på lämplig lokal.
Ville bara få det sagt.
• • •
Ja, då öppnar vallokalerna snart då, höll jag på att säga – men det är i den andra världen det.
Här säger vi:
Game on!

Öppet spår

av Per Bjurman

God afton, kids.
Herr Biff är tillbaka på Manhattan och ska titta på hockey ikväll.
Jag är dock grundligt utpumpad efter det hetsiga racet i New Hampshire, så mycket till bloggfest lär det inte bli.
Men ändå.
Spåret är öppet.
Välkomna att slå era piruetter där.

Sällsynt matiné i Jersey, del 5 – The End

av Per Bjurman

NEW JERSEY – WASHINGTON 2-3 (Slut, straffar)
• • •
När media samlas i ring runt Burracuda i Caps-rummet efteråt tittar han förskräckt upp och utbrister.
– Vadå…jag gjorde väl inga mål idag?
Han är inte ens själv medveten om att han var på den där 1-0-pucken i andra perioden.
Det är så det blir när man är inne i riktiga stim…
• • •
Ojvoj, Ovetjkin manglar rakt över Yayo Josefson i slutet av tredjeperren.
Det är en av de saftigaste tacklingar jag sett på hela säsongen – fast ren.
– Jag han dock se honom i sista sekunden, det såg värre ut än det var, försäkrar Yayo.
• • •
Det är en lisa för själen att slippa stövla bort till Penn Station och ta det räliga tåget tillbaka till Manhattan efter matcher i Newark.
Bil alltså – det är the shit.
• • •
Här har vi typiskt mail från glada läsare när det är lördagkväll i Sverige, signerat en Wikman.
”Hej, Mas As, ska du torka Henke i röven i kväll. Efter du skrivivt din sedvanliga hyllninig till din polare” – komplett med fyllstavning och allt.
Det är roligt nästan jämnt.
• • •
Fler matinéer på andra sidan Hudson-floden, det är vad jag säger.
• • •
Eftersom Devils nu ändå tog poäng, och Islanders samtidigt fick duktigt med smisk av Red Wings, gick de upp på tredjeplats i Metropolitan-divisionen.
Det är mycket bra jobbat.
• • •
Jo, Hällegerd, stats eller inte – jag tycker att Holtby befinner sig i ett alldeles eget universum den här säsongen.
Given Vezina-vinnare.
• • •
Men nu ska jag alltså, efter kvällens republikanska debatt, ta samma bil och köra upp till New Hampshire.
Där blir jag till åtminstone onsdag och under tiden hittar ni mig i grannbloggen på den här adressen
http://bloggar.aftonbladet.se/vagentillvitahuset/

Sällsynt matiné i Jersey, del 3

av Per Bjurman

NEW JERSEY – WASHINGTON 0-1 (Period 2)
• • •
Nu blir det i alla fall mål.
Men åt något oväntat håll.
Det känns som att det är Devils som håller på att äta sig in i matchen, de skapar i alla fall ett par chanser som kräver avancerat sprattel från Holtbys sida.
Men plötsligt kommer gästerna – som med några få undantag ser fortsatt kuddrufsigt yrvakna ut – upp i ett ströanfall och vem är framme och föser en puck över mållinjen om inte den hot hot Burracuda.
Så kan det gå.
• • •
Vad hör jag, kastar Prins Oscar handskarna?
Han är ju snällare än skogsmulle.
• • •
Bäste ryssen på isen:
Evgeni Kuznetsov.
Den andra är sitt vanliga matiné-jag.
• • •
Jävla fin glass var det, med strössel och chokladsås och allt. Helt klart värd de tjugo själsliga piskrapp mitt samvete straffar mig med.
• • •
Jag vet, Hällegerd – Hart, Norris, Calder och Vezina borde fördelas enkom mellan Devils-spelare, och fanns det ett pris till bästa PP-back skulle ju Gelinas ha det också.
Men nej, Holtby är tveklöst, divisionens, konferensens och ligans bästa målvakt den här säsongen.
• • •
Burra gör ett till i tredje.
Skåne regerar både NHL och North Carolinas verandor.
• • •
Det spelas inga kvällsmatcher imorrn, kanske ni noterat.
Wanna know why?
Det är Super Bowl och inte en sportintresserad kotte på den här kontinenten skulle se på hockey istället.
• • •
Härlig hetta i spåret, plötsligt.
Keep it coming, folks.
• • •
Själv ska jag se The Game på sportbar i Nashua i morgon kväll, bord är bokat och smaken av juicy kycklingvingar går redan att ana.

Sällsynt matiné i Jersey, del 2

av Per Bjurman

NEW JERSEY – WASHINGTON 0-0 (Period 1)
• • •
Capitals är notoriskt trögstartade under tidiga matcher, det tar dem alltid minst 20 effektiva minuter att ruska liv i huvuden som nyss låg nertryckta i kuddvärmen, så det händer inte så mycket under den inledande perioden.
För Devils är samtidigt….hur ska vi säga, något försiktiga. Det dröjer till exempel tolv minuter innan de avlossar första skottet mot mål.
Men, ja…det kan bara bli bättre i fortsättningen.
• • •
Holtby tappar masken oftare än Papphammar snubblar.
Kan inte materialaren ordna knäppningen åt pojken?
• • •
Låter som det är mer action längre söderut längs I-95.
Vem kunde ana att Flyers och Rangers skulle bli gramse på varann?
• • •
Det verkar vara fler än jag som tycker det är trevlig med eftermiddagsmatch i The Rock, här är riktigt gott om folk idag.
Någon borde ringa schemaläggarna och berätta.
• • •
Schneider, näst bäste målisen i Metropolitan, klipper snyggt med plocken på ett Kuznetsov-skott i slutminuterna.
Det är faktiskt enda spelsekvensen värd att berätta om.
• • •
JonasNJ, jag har extremt dåligt lokalsinne och åker dit GPS:n säger att jag ska åka.
Men jag har å andra inget emot att åka bil genom rough neighbourhoods, det är lite…kittlande.
Bara jag slipper kliva ur.
• • •
Undras om Gary Bettman är här på ett av sina inkognito-besök.
I biografin ”The Instigator” framgår att herr Kommissionären, som bor i Jersey, ibland tar med sig ena barnbarnet – hardcore Devils-fan – till The Rock och ser matcher helt privat.
Men man vet aldrig, för han har keps och solbrillor och ser till att ingen känner igen honom…
• • •
Visst är Marty här för ceremoniell puckdrop – och visst blir hans gamla fans alldeles till sig.
Synd jag befinner mig i Nashua på tisdag, det blir nog en kväll i The Rock att minnas.
• • •
En försvarlig mängd Capitals-fans har letat sig hit också, det blir om inte annat tydligt när de klämmer in sitt traditionella ”RED!” i nationalsången.
• • •
Nja, jag undrar jag – man kanske skulle synda lite och gå och plocka åt sig en av de där glassarna de bjuder på här…

Sällsynt matiné i Jersey

av Per Bjurman

Här har vi en raritet:
Matiné i Jersey.
Devils tar emot serieledarna från Washington medan solen lyser över Springsteen-land.
Det händer alldeles för sällan, men när det nu gör det tar sig bloggen givetvis över floden för att vara med.
Får jag sällskap i spåret?
Vore skoj.
• • •
Eftersom jag mer eller mindre omedelbart efter den här lilla utflykten ska börja röra mig mot New Hampshire för ytterligare några dagars valbevakning har jag bil idag och tas av gps:en på fascinerande sightseeing i Newarks mindre fashionabla områden (som om det nu skulle finnas några MER fashionabla…) under förmiddagen.
Shit, man.
Alla filmscener som ska beskriva ruffig, bedagad stads- och industrimiljö skulle kunna spelas in på de här breddgraderna.
• • •
Om man tittat på schemat i höstas – när det fortfarande gick att ha sån överblick över det! – och råkat noterat den här matchen hade man antagligen tänkt ”Ah, i februari är Devils avhängda, det där kommer inte vara nåt att se”.
Men Devils är inte det minsta avhängda. Devils – the hardest working team in showbusiness – är i högsta grad playoff-aspirant och tar de poäng idag, samtidigt som Islanders förlorar i Detroit senare i eftermiddag, stormar de upp på tredjeplats i Metropolitan-tabellen.
Så tvärtom, detta är verkligen nåt att se.
• • •
Igår var jag ledig och gubbsomnade till ”Bridge of Spies” i korresoffan redan vid tiotiden.
Då hände det såklart grejor.
Wild Bill Carlsson gjorde båda målen i Blue Jackets något oväntat 2-1-viktoria i Calgary, även Strålle blev tvåmålsskytt – och den gode Hampus Lindholm, het som de stulna bilarna Big Pussy brukade förvara på en verkstad alldeles här intill, hängde en kasse för tredje matchen i rad.
Varför blir det alltid så?
• • •
Det är ingen bra dag när man vaknar till nyheten att Bodil Malmsten gått ur tiden.
Jag älskade Bodil Malmsten, hon var en ljuvlig poet och en ännu ljuvligare människa.
Må hon, som gav andra så mycket, vila i evig frid.
• • •
Andre Burakovsky hade en lång slump under de inledande grundseriemånaden och när jag strax innan nyår var i huvudstaden och störde med reportagefrågor erkände han utan omsvep att han upplevde den andra säsongen som just så mycket svårare som alla sa att den skulle bli.
Men en Burracuda kan man bara hålla tillbaka så länge, till slut får den vittring på blod och börjar hugga vilt omkring sig och oh yeah, nu har den unge skåningen plötsligt gjort fem mål på fyra matcher och glöder som en helt Ovetjkin på isen.
Håll koll på honom idag.
• • •
En viss ambassadör messar och säger att han tycker att han i detta nu ser mig på ett valmöte med Jeb Bush i Bedford, New Hampshire.
Jag blir lätt nervös, är jag där – eller här?
• • •
Det där med att Devils är NHL: svar på James Brown – alltså hardest working in showbusiness – är inte taget ur luften
Nye coachen , John Coach, är en Martin Luther på skenor och har pumpat truppen full med oböjlig arbetsmoral.
Det är därför det som i teorin ser ut som ett mediokert lag i praktiken är så bra.
• • •
Man hörde, tycker jag, väldigt lite om Bäckis under förra helgens All Star-övningar.
Hur var det egentligen, höll han sig i bakgrunden och undvek den uppmärksamhet han ogillar lika mycket som Dracula ogillar dagsljus?
• • •
The Rock-organisten är sällsynt uppspelt och ger sig strax före värmningen på Daft Punks ”Get Lucky”.
Den blir mycket, eh, intressant som ärtig hissmusik-dänga.
• • •
Caps behöver inte bekymra sig nämnvärt om konkurrensen i öst; de har fortfarande nio poäng upp på tvåan i konferensen – och femton upp på tvåan i divisionen.
Men i sammanlagda tabellen kommer Chicago stormande och kan efter denna lördag stå på samma poäng.
Så det finns ändå nåt spela för i matcher som den i dag.
• • •
Speakern i The Rock har ligans oskönaste röst.
När han pratar känns det i öronen som kostymbyxor i grovt tyg känns på låren.
• • •
Marty Brodeurs officiella tröjhissningsceremoni äger rum först på tisdag, men de vill bygga upp lite förväntningar inför den oförglömliga kvällen, så redan idag är Devils-historiens största ikon här och släpper pucken innan matchstart.
Lär bli livat på läktarna.
• • •
OK, ridån är på väg att gå upp och förtexterna inför matinén börjar snart rulla.
Mycket nöje.

Sida 1 av 600
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB