Inlägg av Per Bjurman

Live-premiär 2018-2019, del 3

NY RANGERS – PHILADELPHIA 3-5 (Period 2)
• • •
Det är svårt att föreställa sig just nu, men om bara fjorton dagar kommer hockeyn vi ser här – och överallt annanstans – vara på en oerhört mycket högre nivå än ikväll.
Tajtare, mer organiserad, hårdare, snabbare, smartare, snyggare…
Jag längtar dit, man.
• • •
Henke släppte in fem mål på 21 skott, han.
Kungen har kort sagt en del natt jobba på innan premiären mot Filip Forsberg, Viktor Arvidsson, PK Subban, Ryan Johansen, Kevin Fiala och Nashvilles alla andra offensiva killers.
Nu, sedan mitten av andra, står Dustin Tokarski – Montreals förre jättetalang och huvudsakligt offer när ett betydligt vassare vann en viss konferensfinal 2014.
• • •
Pre season-match eller playoff-drama – kändisar sitter det alltid och glor på Garden.
Ikväll har vi Cuba Gooding Jr. – Tre Styles i ”Boys In The Hood”, man – på plats.
”Kanske han kan stå”, muttrar en cyniker intill mig på pressläktaren.
Hrmf.
• • •
Flyers har sedan början av andra Carter Hart i kassen och enligt en viss Mowgli i Örby är han största målvaktslöftet sedan plockhandsken uppfanns.
”Kommer lätt vara NHL:s bäste målvakt 2022”, heter det i ett sms.
Det vore onekligen nåt nytt för Flyers-fansen.
• • •
Rangers nye coach, David Quinn, har looken hos en leading man a’ klassiskt Hollywood-snitt.
Jag vet dock inte om jag ska kalla honom Cary Grant, Gary Cooper, Humphrey Bogart, Montgomery Clift, Clark Gable, Gene Kelly, Burt Lancaster, Gregory Peck, Spencer Tracey, James Stewart eller Robert Mitchum.
Återkommer i ämnet.
• • •
Rapport från Raleigh:
Victor Rask höll på och skar sötpotatis när han slant med kniven och högg sig sig själv i fingrarna.
– Nu har jag anställt någon som kan laga åt mig, skämtar han.
• • •
En period kvar.

Sen ska vi få känna på lite pungskydd- och hockeytrunksbotten-stank för första gången sedan Washington avgjorde Stanley Cup-finalen i T-Dojan sjunde juni.

Live-premiär 2018-2019, del 2

NY RANGERS – PHILADELPHIA 2-3 (Period 1)
• • •
Få se, vad har vi för ord…ringrostigt, segt, förvirrat, fumligt, avslaget, vidöppet…
Jo, det är i sanning pre season-hockey på Broadway ikväll.
Men än sen?
Hockeysäsongen har börjat, hjärtat slår hårt och lyckligt.
• • •
Oskar Lindblom ser till att säsongen börjar i moll för Lundqvist.
Den 22-årige gästriken dyker upp i favvo-positionen precis framför kassen och lyckas pricka in en vobblande puck på halvvolley.
Snyggt.
• • •
Det är hyggligt med fans in the house, bristen på betydelse i matchen till trots och så förbluffande – de lyckas låta som att de är engagerade och nervösa och upphetsade.
Hur går det till?
• • •
Lindblom har också assist på det 2-0-mål Corban Knight – coolt namn! – stänker in när han får söndagsåka som han vill i slottet.
Och så ökar han själv på även till 3-1 – med ett skott Lundy borde ta.
Det kan bli Oskar-party i Philly den här säsongen.
• • •
God afton, Kung Kenta.
Fint att se att senaste ”Årets Kommentator i Spåret” är på tårna direkt i upptakten!
Fortsätter det så här kommer du försvara titeln – lätt.
• • •
Brendan Smith vill tydligen ha tillbaka sin NHL-status.
Förarbetet innan Matt Beleskeys reducering är sizzling på ett sätt som inget han gjort tidigare i Rangers-tröjan varit.
Ojvoj, faktiskt.
• • • 
Och Scores-sidan på NHL-sajten går förstås som en klocka.
Not.
• • • 
Det är verkligen inte bara pojkarna på isen som fortfarande famlar i blindo.
Jag har inte alls kommit in i min vanliga live-groove ännu och behöver uppenbarligen öva intensivt under de exakt två veckor som återstår till Opening Night.

Live-premiär 2018-2019

172.
Exakt så många dagar har det gått sedan New York Rangers spelade sista hemmamatchen säsongen 2017-2018 – och fick stryk med 7-3 av Tampa, eller vad det var.
Och lika länge – praktiskt taget ett helt halvår – är det därmed sedan bloggen befann sig på Madison Square Garden; sitt mångåriga home away from home.
Det är nytt rekord det – i synnerhet som det inte hölls några konserter i den gamla ladan som lockade i somras heller.
Men nu är sommarlovet över – på riktigt.
Ikväll, 19 september nådens år 2018, gör vi comeback.
Rangers spelar sin första pre season-match i the woooorld’s most famous arena för hösten, mot Flyers, och bloggen knör ner sig i sin gamla stol på den flashiga pressläktaren igen.
Hurra!
Jaja, försäsong förschäslong. Den pågår alldeles för länge och matcher som den ikväll är inte roligare att titta på än ständigt återkommande spelbolagsreklam på svensk tv.
Men likafullt:
Bara att vara här igen, att träffa all the old dudes, se det välvda cirkustaket på nytt, uppleva hur hockey låter och doftar och ser ut och känns just här, det är en enorm lisa.
Det har ju gått 172 dagar sedan sist…
• • •
Det är, som vanligt så här års, långt ifrån ordinarie lag som går i clinch på Garden-isen ikväll – och inte får vi se alla spännande prospects heller, eftersom några av dem redan lirat tidigare i veckan och alla ska luftas i träningsmatcherna.
Men Filip Chytil spelar i alla fall för Rangers och Mikhail Vorobyev för Flyers.
Vad gäller den blågula faktorn begår Henke Lundqvist och Mike Zibanejad båda säsongsdebut i hemmalaget, och Flyers skickar ut trion Robert Hägg, Christian Folin och Oskar Lindblom på isen.
• • •
Att kliva in i pressrummet för första gången på sex månader påminner verkligen om hur det kändes första dagen i skolan efter sommarlovet.
Det morsas och kramas och dunkas i ryggar och berättas om vad som som hänt under ledigheten.
Åtminstone fem gånger på en timme får jag förklara att jag förstår att det var hett här också, men att det till skillnad från i Sverige finns A/C i alla new yorkska hem.

Det tycker kollegorna är ett småskoj påpekande.
• • •
Erik K har alltså tagit sig till San Jose, tränade med Sharks i förmiddags och höll alldeles nyss sin första presskonferens med nya klubben.
Jag kan fortfarande inte greppa vad jag ser och hör.
Det är för overkligt.
• • •
Here it is:
PRE:ACK
Lön, visum, vänner, hälsa, kärlek, möjligheten att få ett bra bord på Wollensky’s Grill en lördagkväll…visst, allt sånt är ju viktigt.
Men inget, ändå, i jämförelse med den årliga säsongsackrediteringen på Garden!
• • •
Plötsligt kommer Big Kjell Samuelsson promenerande genom pressloungen, i stiligt tredagarsstubb.
Då vet man att säsongen närmar sig – och att Flyers kommit till stan.
• • •
Mm, jag är alltså här och jag ska blogga lite, men ni vet sedan tidigare hur det är:
Även jag behöver en pre season-camp, och några träningsmatcher, för att komma igång på allvar.
Så vänta er inga stordåd i afton.
• • •
Well, let’s go då.
Hockey is here again.
PRE:Värmning

So long, Zäta

Men vad fan…jag skojade ju när jag efter urladdningen igår påstod att det förmodligen skulle fortsätta smälla idag.
Och vad händer?
Det slutgiltiga beskedet om Zätas pensionering serveras redan till frukost.
Herregud, NHL har aldrig upplevt en mer actionspäckad septembermånad.
Intervju med Red Wings-kaptenen finns här – och krönika här.
• • •
Nästa nyhet:
Tampa sätter upp Jake Dotchin på waivers – i syfte att avbryta kontraktet.
Enligt Joe Smith, som har Lightning-beatet på The Athletic, är klubben missnöjd med i vilket fysiskt skick han dök upp till campen,
Ojvoj.
Men han är ju en rätt gedigen back och bara 24 bast, så någon annan borde plocka upp honom – och skicka slöfocken på deffning!
• • •
I de regelrätta intervjuerna ska det ju vara mer seriöst, så jag tog bort det men givetvis:
När jag frågade Zäta om det tråkigaste under karriären var det omöjligt att inte lägga till ett ”bortsett från att det inte blivit några All Star-matcher”.
Då skrattade Njurunda-sonen ganska gott…
• • •
Vi hade förstås hoppats kunna spela in en extra-pod efter allt spektakulärt som hänt senaste dygnen, men Mister Ondskan chefar på sportredaktionen just nu, så det hinns inte riktigt med.
Men bear with us, babbel kommer.
• • •
Som – förhoppningsvis! – framgår av krönikan jag länkar till ovan är det inte bara för att en magnifik hockeykarriär når sin slutpunkt jag sörjer att Zäta snörat av sig skridskorna för sista gången.
Det är en personlig förlust också.
Han var en av de första NHL-stjärnorna jag fick god kontakt med och han har i tretton års tid fortsatt vara en av de allra, allra bästa att ha att göra med.
Det kommer vara jävligt tomt utan honom.
Men jag tröstar mig med att han åtminstone tills vidare blir kvar i Detroit – och att han lovat att vi någon gång i vinter ska scouta Hästpolo-Gustav tillsammans i en blogg från Little Caesars!
• • •
Hörrni, på lördag spelas första träningsmatchen. Boston möter Calgary – i Kina.
Sen fortsätter det med tre matcher ill på söndag.
Hurra,.
Typ.
• • •
Med Zätas sorti är det, slår det mig, bara tre svenska spelare kvar i NHL sedan jag började bevaka ligan på plats säsongen 05-06.
Niklas Kronwall, Henke Lundqvist och Alex Steen.
Rätt så mindblowing, det.
Och just Kronner, som debuterade 03-04, övertar manteln vi hänger över den blågula NHL-församlingens nestor. Han är nu den alltjämt aktive svensk som varit här längst.
• • •
Nu tänker jag skoja mer.
Det händer säkert nåt stort igen inom ett par timmar – och då är jag redo.

Erik The Shark

Eh, hur var det – sa vi redan igår nåt om att det händer mycket just nu?
Morsning korsning.
Jag hade sett nothing yet vid det laget…
Under torsdagen smällde det gång på gång på gång på gång.
Redan i ottan vaknade jag av sms från uppjagade redaktörer om att Robin Lehner hade skrivit en skakande text om missbruk och psykisk ohälsa på The Athletic.
Då var det bara att gå upp och försöka jobba med den grejen.
Sedan blev den tunga Tyler Seguin-dealen klar i Dallas.
Sedan utsågs Oliver Ekman-Larsson till ny lagkapten i Arizona.
Sedan rapporterade Carolina att Victor Rask skurit sig på en kökskniv (!), tvingats till operation och blir borta på obestämd tid.
Och så – boom!
Erik Karlsson trejdad till San Jose.
Tro mig, från den stund jag välte ur sängen till långt in på kvällen lyfte jag inte arslet från min slitna gamla kontorsstol mer än för att hämta kaffe och gå på muggen.
Sånt händer bara de få gånger det är riktigt drag kring trade deadline – och under slutspelet.
Nu, när camperna precis börjat?
Unheard of.
Men jag säger det igen: Hoppas denna inledande tjurrusning sätter tonen för hela säsongen.
I så fall blir det tidernas hockeyvinter.
• • •
Om någon till äventyrs inte såg Lehners oerhört starka Athletic-text finns den här.
Och här är intervjun han var vänlig nog att ge mig några timmar efter publicering.
Personligen hade jag ingen som helst aning om att Robin plågades av sådana demoner och blir lätt chockad när jag läser om helvetet med droger och alkohol och .
Men framförallt imponeras jag av modet och styrkan. Det är fantastiskt att han orkar och vågar berätta – och jag är övertygad om att andra i samma situation blir hjälpta när de ser att de delar öde med en upphöjd idrottsstjärna.
• • •
Vad gäller den stora blockbustern – ja, den största NHL-trejd en svensk nånsin varit inblandad i – förde jag följande krönika till torgs under dagen.
Någon timme efter deadline fick jag tag i Erik på telefon också, så så fort morgonredaktören dykt upp i Stockholm finns det en färsk intervju att läsa på sportbladet.se.
Just nu är jag så färdig att jag knappt kan formulera fler synpunkter, men vi får garanterat anledning att återkomma i ärendet – vid otaliga tillfällen, gissningsvis.
En sak bara: Jag ber att få instämma med Senators-fansen:
Melnyk must go!
• • •
Törs vi hoppas att saker och ting lugnar ner sig nu, så vi kan börja fokusera på den annalkande säsongsstarten?
Jag gör mig fåfänga förhoppningar.
Men bara därför sitter väl Connor McDavid på ett plan till Dallas i morrn bitti…

Action dygnet runt

What’s going on?

Det behöver man inte vara Marvin Gaye för att fråga sig just nu.
Den här tiden på året, precis innan camperna börjar, brukar vara synnerligen händelsefattig. Trupperna är nästan utan undantag spikade och alla sitter still i båten i väntan på att startskottet ska ljuda,.
Men i år vågar man ju knappt gå och lägga sig av rädsla för att missa nåt spektakulärt.
Det är blockbuster-trejder hit och långa avstängningar hit, kryptiska videomeddelanden från Ottawa här och krångliga löneförhandlingar i Toronto där, blågul rookie-succé ena dagen och avgående general managers nästa…
Häpnadsväckande, faktiskt.
Låt oss hoppas att all denna pre-action sätter tonen för hela säsongen.

Då blir det åka av i vinter.
• • •
Ottawa Senators är ett av åtskilliga lag som officiellt drar igång sin camp under torsdagen och i skrivande stund, sådär en tolv timmar innan omklädningsrummet i Canadien Tire Center öppnas, heter klubbens lagkapten fortfarande Erik Karlsson.
Men om han gör det även när den första skridskoskenan sätts i isen vet ingen.
Den svenske superstjärnan kan enligt samstämmiga uppgifter i Nordamerika bli trejdad vilket ögonblick som helst – till Vegas, Tampa, Dallas, San Jose eller annorstädes.
Att det sker förr eller senare, och snarare förr, blev än mer uppenbart när klubbens trallgök till ägare, Eugene Melnyk, häromkvällen plötsligt tog till orda i ett bisarrt videoklipp med stackars backen Mark Borowiecki – tydligen Senators nya ansikte utåt…
Han gjorde där klart att Sens nu befinner sig i en regelrätt rebuild och kommer fylla laguppställningen med kids den här säsongen och nästa.
Med andra ord:
EK65 ingår inte i framtidsplanerna.
Ungefär likadant lät det – åtminstone mellan raderna – när general manager Pierre Dorion pratade med Ottawa Sun under onsdagen.
– Vi är i en rebuild och det är vi oavsett om Erik Karlsson är del av den eller inte. Mina kollegor i andra klubbar vet att vi befinner oss i denna rebuild och eftersom de vet det hör de sig givetvis för om åtskilliga av våra spelare, inklusive en generationstalang som Erik. Det är vår plikt att lyssna och se till att vår rebuild leder till att vi på sikt bygger ett lag som kan utmana om Stanley Cup år efter år, hette det.
Som sagt, jag vågar knappt gå och lägga mig just nu…
• • •
Jag tycker man ska akta sig för att torgföra tvärsäkra uppfattningar om saker man inte vet något om, men Predators-gnuggaren Austin Watson är de facto dömd i domstol – villkorligt visserligen, men ändock – så att NHL stänger av honom i 27 matcher för ”domestic abuse” kan svårligen ses som annat än helt korrekt.
Det är bara att hoppas att han tar lärdom, underkastar sig seriös behandling för sitt oacceptabla beteende och blir en bättre människa.
• • •
När Golden Knights trejdade till sig Max Pacioretty från Montreal, och fick honom att signa ett fint femårskontrakt direkt, trodde i alla fall jag att de gett upp dragkampen om Erik.
Men uh-uh, under onsdagskvällen twittrade David Schoen på Review-Journal i Sin City att George McPhee tvärtom jobbar stenhårt på att bärga även Smålands störste sedan Vilhelm Moberg.
Riktigt hur det ska gå till är oklart, Knights har inte så mycket mer att erbjuda i dylika förhandlingar, men om det lyckas….holy cow.
Då har de plötsligt förstärkt med BÅDE Paul Stastny, Pacioretty och Erik och är ju i så fall i ett slag en av de allra största Cup-favoriterna.
• • •
Bomben i Tampa detonerade precis som vi skulle påbörja inspelningen av veckans podd så ni kan ju föreställa er hur svårt det inledningsvis var att få Ondskan Ekeliw att tala sammanhängande.
Steve Yzerman – som alltså bara ett par dygn innan träningscampen avgår som general manager och flyttar hem till Michigan – har varit en gud för Jonte och alla andra Bolts-fans och den här nyheten kom verkligen från ingenstans.
Men de behöver inte oroa sig, tycker jag. Julien BriseBois, som tar över med omedelbar verkan, har funnits vid Stevie Wonders sida hela tiden, betraktas som en av the best in the business och kommer se till att allt rullar på som vanligt hos contendern där nere vid Mexikanska golfen.
Sedan kan man förstås tycka att det är märkligt att Stevie tar ett dylikt beslut precis när säsongen ska börja , men vet man något om psykisk ohälsa ter det sig mer naturligt.
Han har förmodligen känt sig extremt stressad och pressad, men försökt bita ihop – tills han insåg att det bara inte gick längre.
Så blir det ibland, även för stormrika superstars, och det får man lov att respektera.
• • •
Om det stämmer att William Nylander vill ha en årslön a åtta miljoner dollar per sässe kan man förstå att förhandlingarna med Leafs drar ut på tiden.
Mycket stålar för en yngling det, om än aldrig så briljant.
GM Dubas kanske ska slå en signal till kollegan i kanadensiska huvudstaden.
Där finns det en hygglig back han kan byta till sig…
• • • 
Självfallet var det kul att Rasmus Dahlin fick presentera sig med sånt eftertryck i sin urpremiär med Sabres – och att Elias Pettersson och Jonathan Dahlén fick Vancouver att febra om ett nytt svenskt ”brödrapar” på en gång.
Men vi ska keep our shirts on (i synnerhet ska jag det…). De har hittills bara spelat rookie-matcher och sålunda stött på högst beskedligt motstånd.
Alldeles strax börjar dock allvaret och mig förvånar det inte det minsta om vi får plocka fram succé-rubrikerna direkt.
• • •
När Yzerman vilat ut och mår bra igen tycker jag han ska ringa familjen Illitch hemma i Detroit.
Är det någon klubb som behöver en ny, modern, djärv general manager så är det Detroit Red Wings.
• • •
Jaha, nu ska jag återgå till harvandet med bloggens matiga säsongspreview, som känns som den aldrig blir färdig – och till att uppdatera Twitter var femte minut dygnet runt i hopp om den ultimata kioskvältaren om Erik.
Vi hörs om inte annat när den är ett faktum – och det kan som sagt bli när som helst det…

Open for business!

BOOM!
BOOM!
BOOM!
Ja, pojkar och flickor, ja!
Där kom den trefaldiga saluten med vilken vi tillkännager sommarens död.
Den är över och förbi – och med den all stiltje, all tråkig ledighet och allt tillkämpat engagemang i mer eller mindre meningslöst tidsfördriv.
Nu sätter sig NHL-säsongen 2018-2019 i förarsätet, vrider på startnyckeln och börjar varva motorn.
Så inte bara boom boom boom, utan också:
VROOM!
VROOM!
VROOM!
Om bara en månad – ja, mindre till och med – brinner startskottet av och sedan följer nio månader av big time drama, vilda känslostormar, förbluffande överraskningar, uppslitande kontroverser, himmelska shownummer och allt annat underbart vi är garanterade när världens bästa hockeyspelare snörar på sig grillorna och går i clinch.
Så yeah, break’s over – och härmed förklarar jag NHL-bloggen open for business igen!
• • •
Jaha, sommarn? Var den bra?
Själv spenderade jag huvuddelen av denna down-period i gamla Sweden, för jag behövde förnya mitt visum och trodde det kunde ta ett tag men det gick på ingen tid alls – five more years, baby! – och sedan satt jag bara där och glodde.
Ah, så farligt var det inte. Jag vidhåller visserligen att ledighet är gravt överskattat – man blir ju helt seg och trög och dum utan stress, press och pumpande action – men jag åt ändå några dussin goda wienerbröd (med det på Vidablick utanför Rättvik som särskilt utropstecken), såg en magisk Mavis Staples-konsert på Pusterviksteatern i Göteborg (sorry, Daniel Johansson – hann aldrig med något O’Leary’s-besök, next time!), bländades av paradiset Värmdö, hade en formidabel helkväll med mina capos på Tennstopet och vaggades in i verklig, tidvis enormt behaglig, semesterdvala på barndomsvännen Bullens mytomspunna balkong på Hagalund i Borlänge.
Hockey blev det inte så mycket av – bortsett från en mycket yster kräftskiva med Niklas Eriksson, Leksands IF-ikon och assisterande coach i Örebro. Trots ambitioner kom jag varken iväg till Gävle när Bäckis och Djoosen firande med bucklan, eller till hockeyskolan i Leksand, där man ju om inte annat brukar få inspirerande pratstunder med idoler som Big Kjell Samuelsson och Johan ”Hedbä” Hedberg.
Antagligen är det därför suget trotsar alla beskrivningar i år.
Det känns som det var en hel jävla mansålder sedan jag drog in doften av hockeylada, hörde dånet av slagskott i bucklig sarg, såg nyspolad is blänka förföriskt i det skarpa strålkastarskenet och kände pulsen stiga när Filip Forsberg trampar loss på vänsterkanten och laddar bössan.
Men snart, snart, snart….
• • •
Som ni ser har bloggen fått en ny layout lagom till sin elfte säsong, med mer luft och allmänt aptitligare look – ja, frånsett min uppförstorade nuna i vinjetten då.
Fint, tycker jag – och tackar tekniske och estetiske virtuosen Nils Paulsson för hjälpen.
• • •
Häromdagen, i måndags, var det Labor Day i New York.
Då låg jag jag på rygg i en lummig backe i Central Park och bara flämtade, för det var hett och fuktigt som själva satan, och vid ett tillfälle, precis innan skymningen började falla, tryckte jag mig se Erik Karlsson komma joggande på en gångstig intill.
”Här har vi sensommarens scoop”, hann jag tänka, ”han har flyttat hit i smyg och kommer snart att avslöja att han har en deal med Rangers eller Islanders”.
Men tyvärr, det var en annan glad liten filur som var ute och rörde på sig.
Så The Summer of 65 fortsätter – utan upplösning i sikte.
Det börjar väl luta åt världens bäste smålänning trots allt inleder säsongen i Ottawa och så får väl klubben trejda honom under vinterns gång.
Men att gå in i säsongen på de premisserna, med en superstar som uppenbarligen inte vill vara kvar…uschiamej, som Långben skulle sagt.
• • •
Det kommer många mailfrågor om huruvida den här bloggen även fortsättningsvis blir en plustjänst.
Inte upp till mig, men vi kan nog räkna med att den blir det vid vissa tillfällen – och ganska så säkert när playoff randas igen till våren.
Vi börjar dock så här, med öppna spjäll.
Välkommen in i värmen, alla!
• • •
Nate Schmidt bedyrar förstås sin oskuld och jag gissar att många gärna vill tro honom, men med tanke på hur många substanser de som håller med proffsidrott i Nordamerika verkar ha tillåtelse att trycka i sig, och i vilka mängder, framstår det som suspekt att han överhuvudtaget åkt dit.
Det är dock väldigt svårt att skaffa sig en helt bestämd åsikt eftersom NHL och spelarfacket har en skandalös överenskommelse om att hemlighålla praktiskt alla fakta i den här sortens ärenden – vad det handlar om för substans, vilken mängd och när, och på vilket sätt, testerna utförts.
Allt denna pinsamma brist på transparens leder till är att misstankar får frodas fritt – om ligan såväl som om berörda spelare.
Ett är dock helt säkert:
Det är en jävla smäll för Vegas Golden Knights att tvingas spela de 20 inledande matcherna i årets grundserie utan sin överlägset bästa back.
• • •
Det är september, alla svenska proffs har installerat sig i sina nordamerikanska hemstäder, US Open pågår ute i Queens, The Hockey News episka Yearbook landade nyss i brevlådan, Svenska Fans NHL-redaktionen har börjat räkna ner lag för lag, Bob McKenzies semester är över…
De otvetydiga tecknen är så många och så upplyftande.
Snart har vi verkligen väntat färdigt!
• • •
Jag tror jag sagt det förr men upprepar mig gärna: Det är min hundraprocentiga övertygelse att Patrik Berglund får en rungande nytändning i Buffalo.
• • •
Det ALLRA bästa tecknet på att showen snart brakar igång är förstås att jag hade Ondskan Ekeliw i lurarna under två timmar på tisdagseftermiddagen.
Ja, även podcasten har alltså begått säsongspremiär
Lyssna här.
• • •
Hockey News, ja. Jag har fortfarande mycket kvar att plöja i den där årsboken – en bibel, som jag ser saken – men meddelas kan redan nu att de tippar att Winnipeg slår Tampa med 4-3 i finalen om nio månader.
De är också tvärsäkra på att Calgary gör en kanonsäsong.
Hm, det där måste dissikeras lite mer ingående framöver.
Calgary?
Really?
• • •
Det finns inget som US Open. I skrivande stund pågår en klassisk nattmangling ute i Flushing Meadows. Klockan har för länge sedan passerat 01.00, lokal tid, och femtre set mellan en pressad Nadal och österrikaren Thiem har precis börjat.
I love it – trots att jag sinkas i försöken att få det här inlägget fullbordat och publicerat.
• • •
Unikt nog fick inga coacher alls sparken förra säsongen, men i år kommer flera att ryka.
De jag tror får kliva av först är Guy Boucher, Jeff Blashill, Randy Carlyle, Rod Brind’Amour och Bruce Boudreau – i just den ordningen.
• • •
I vinter finns chansen att det smyger sig in lite juniorhockey här i bloggen också.
Min kompis Kalle Eriksson – son till nämnde kräftskivepartnern Niklas – har nämligen flyttat till Omaha i Nebraska och ska spela i USHL kommande säsong.
Självfallet måste jag flyga dit och kolla – särskilt som Omaha är en så cool stad, och Kalle en så cool katt.
• • •
Gosh, den här Us Open-duellen mellan Nadal och Thiem blev en tvättäkta klassiker.
Nadal vann nuss tiebreak i femte set, och klockan hade då passerat 02.00
Vi ses på fredag, Rafa!
• • •
Närmast här nu?
Ja, jag ska ju framförallt börja tröska med min stora säsongspreview, så den är färdig att föra till torgs några dagar innan Opening Night tredje oktober.
Men vi kommer höras då och då även innan dess, för som sagt:
Bloggen är öppen för business igen!

DET HÄR ÄR EN PLUS-ARTIKELPLUS

So long, NHL-säsongen 2017-2018

Ah, NHL-säsongen 2017-2018. What a blast. Kanske var det till och med den roligaste, mest givande, och spännande och oförutsägbara upplagan under bloggens alla år i Nordamerika. Nu är det, slutligen, dags att sätta punkt och föra hela årgången – den som tog form i mitten av september förra året...

Prova plus nu!

För att kunna läsa resten av inlägget måste du ha Plus. Redan Plus-Kund?
Logga in här

DET HÄR ÄR EN PLUS-ARTIKELPLUS

Free Agency 2018, del 6 – The End

Om jag öppnar fönstren som vetter i östlig riktning och sticker ut näbben är det nästan så jag känner brandröken från Long Island ända hit till Manhattan. De rasar där ute nu. Skriker och svär och förbannar – och bränner Tavares-jerseys. Ojvoj. Men man får ju förstå att känslorna svallar....

Prova plus nu!

För att kunna läsa resten av inlägget måste du ha Plus. Redan Plus-Kund?
Logga in här

Sida 1 av 785