Startsida / Inlägg

The Bright Lights of Dallas

av Per Bjurman

Did you ever see Dallas from a DC-9 at night?
Well Dallas is a jewel, oh yeah, Dallas is a beautiful sight.
And Dallas is a jungle but Dallas gives a beautiful light.
Did you ever see Dallas from a DC-9 at night?

Så sjunger den store Jimmie Dale Gilmore i sin klassiska ”Dallas” – framförd också av bland andra The Flatlanders, Steve Earle och Clash-favoriten Joe Ely,
På frågan han ställer tvingas jag svara nej, för DC-9:or togs ur trafik ungefär samtidigt som Gordie Howe spelade sin sista NHL-match.
Däremot såg jag hela härligheten – utsmetad över Texas-vidden som ett jättelikt stekt ägg, pepprat med julpynt – från en 737:a så sent som igår kväll och kan i övrigt bara instämma.
Helhjärtat.
The Big D är i sanning en juvel, en underskön syn och ger ifrån sig ett fantastiskt sken.
Det känns som en ren ynnest att vara här igen – och ett privilegium att få ta med er på NHL-match, mellan Dallas Star och Pittsburgh Penguins, i vackra tegelbygget American Airlines Center.
Please, be my guest at this beautiful sight!
• • •
Stars-spelarna såg sin hemstad från ett flygplansfönster rätt nyligen, de också.
De spelade ju mot Chicago i United Center så sent som igår kväll – och vann med 4-2 – och flög sedan hem till Texas direkt efteråt.
– Vi landade vid 03.30, berättar en mig närstående reporter som reser med laget; vi kan kalla honom Scott.
Det betyder att det kan bli tufft ikväll. Att i slutet av en sådan back-to-back-pärs ta sig an regerande mästarna just som regerande mästarna börjat bli riktigt sugna på hockey igen är lite som att vakna bakis och åka direkt till skidstadion och försöka vinna en femmil mot olympier som just fått sin senaste blodfusion.
Likafullt:

Dallas är alltid en attraktion, med truppen fullsprängd av artister som Burger Kling Klingberg och Seguin och Radulov och Benn och Spezza och Jana Janmark, så det blir skoj att se dem i alla fall.
• • •
Igår, när GM Gorton och President Stealth-flygaren kallade till presskonferens, kom den slutgiltiga bekräftelsen:
New York Rangers hissar vit flagg, ger upp den här säsongen och inleder en grundlig men, som de hoppas, snabb rebuild.
Ett klokt och väntat beslut, och efter katastrofen mot Bruins i onsdags omöjligt att fördröja mer.
Men det känns ändå egenartat dramatiskt nu när det verkligen sker.
En era är slutligen och definitivt över, och ett helt gäng gamla Garden-favoriter försvinner snart ut genom dörren.
Och frågan från i onsdags kvarstår:
Hur ska Henke stå ut under två månader av tankning?
• • •
The big guys i Penguins, som en bekant från Pittsburgh-beatet på plats kallar dem, har alltid ”optional” morning skate när de är ute på turné.
Så Hagge syns inte till på isen under det lätt yrvakna förmiddagspasset på AAC-isen.
Men jag springer på honom nyduschad, i bara handduk runt midjan (Hags alltså, inte jag…), i omklädningsrummet efteråt.
– Har du gumma nuförtiden, undrar han av oklara skäl.
Jag?
Gumma?
Nej, den här Biffen är sedan ett och ett halvt decennium tillbaka edsvuren singel.
Däremot har jag hjärtat fullt av kärlek till stora hockeylag och ett sånt börjar Pittsburgh som sagt bli efter en omotiverad och oinspirerad höst.
– Ja, jag vet inte om det är för att vi spelat så mycket hockey de senaste åren, men det gick lite trögt under första halvan. Nu, ja, nu känns det verkligen som att vi tänt till igen, bekräftar Geparden från Nykvarn.
Bad news för alla andra, det.
• • •
Mer nyheter som får det att skava i själen:
Kryckan på waivers – och efter att ha ”clearat” nerskickad till Charlotte i AHL.
Sure, det har gått knackigt i Raleigh, men det känns ändå ovärdigt att det ska behöva hända en tvåfaldig Stanley Cup-mästare som för bara några år sedan var en av ligans bästa defensiva forwards och borde förärats en Selke Trophy-nominering eller två.
• • •
Stars har å sin sida ingen morning skate alls.
Man slipper det när man landat halv fyra morgonen före match.
Med andra ord:
Ni får vänta på festliga Burger Klingberg-citat.
• • •
Det är lika varje gång man kliver in i pingvinernas omklädningsrum nuförtiden.
Vid var och varann plats sitter ett nytt ungblod och tittar storögt på alla feta gamla journalister som plötsligt vaggar runt bland skridskor och skydd.
Få se, vad har vi nu…Zach Aston-Reese, Dominik Simon och Carter Rowney.
Who, liksom?
Men klubben har ju i två-tre säsonger haft en sällsam förmåga att fasa in såna kids och få dem att spela sensationell hockey.
– Jo, instämmer Hagge, men de får i allmänhet spela med Crosby också. Då blir alla bra. Det bara är så.
• • •
Själv var jag lite trött igår (för jo, Joey Mac fick med mig ut i onsdags, trots allt…) och nöjde mig med en room service- och filmkväll på hotellet.
Så ännu finns inte heller några anekdoter från Dallas-natten på lager.
Men som någon påpekade i spåret redan i förrgår älskar jag Texas och kan ändå så här spontant blåsa i min lur för hur stort och vräkigt allt är här, för världens bästa bbq och iskall Lone Star-bira, för JR Ewing Cliff Barnes, för rodeo och bull riding, för Doug Sahm och George Strait och för boots och Stetson-hattar.
• • •
Carl är inte den enda Hagelin jag träffar i samband med morgonvärmningen.
Plötsligt kommer pappa Boris trampande i backstage-korridorerna också.
Pens är ute farsa-resa, visar det sig.
– Det är första gången jag är i Texas. Verkar trevligt, säger han.
Indeed.
Gösta Hörnqvist skulle varit med han också och flög till Pittsburgh för några dagar sedan, men attans – hans pöjk fick ju häromsisten en ful tackling av Brooks Orpik och är hemma och tar hand om skada.
Så surt.
• • •
Jaha, en bitter Badtofflan skyller alltså kollapsen i New York – den han själv har överlägset störst ansvar för själv – på Henke och Pavelec.
Sicken jävla förolämpning.
Begär en trejd, Henke! Lämna det sjunkande skeppet!
• • •
Stars fyller 25 år den här säsongen och passar snart sagt varje game night på att hylla gamla hjältar som tittar förbi i tegelbygget.
Ikväll är det Bill Guerins tur.
Den reslige bjässen – numer assisterande GM i Pittsburgh – spelade bara tre säsonger i Dallas, men gjorde tydligen sånt intryck att han får en egen kväll.
Kul för honom.
• • •
Jaha, är det målfest i Brooklyn igen.
Vilken surprise.
• • •
Det är one of those days, när allt litet som kan gå fel gör det – tår sparkas in i lister, pressleg glöms på rummet, taxichaufförer har svårt att hitta,.
Så naturligtvis lyckas jag också riva sönder ackrediteringen när jag sätter mig ner för att äta sirloin-stek i pressloungen (Mm, vi är i Texas – här vet du hur man matar hockeybloggare!)
Som min far brukade säga när jag höll på och klantade mig.
– Om inte arslet satt fast skulle du glömma det nånstans också.
• • •
Mitt hjärta går ut till dig, Björn Falk.
Det kunde dock vara värre. Ditt lag kunde varit coachat av den arrogante, oförskämde Alain Vigneault.
• • •
Front 242-Åke messar från Sydkorea.
Där är klockan 09.30 på morgonen, eller hur det nu var.
Sånt får inte jag riktigt ihop med min klena hjärna, jag tycker det känns overkligt.
• • •
Ovetjkin, Ovetjkin, Ovetjkin!
Ja, det där var bara för Taddson.
• • •
Apropå Sydkorea är OS ett ämne som oavbrutet kommer upp i NHL just nu – överallt, i alla sammanhang.
Jag kan inte undvika det jag heller och går fram till Olli Määttä och frågar om det svider att han inte sitter på ett plan till Asien med sina fellow lejon om något dygn.
– Ja. Det är väldigt trist. Sotji är en av de bästa upplevelserna i mitt liv, säger han.
Sen tar han sats, med ett snett leende:
– Och man vill alltid ha chansen att slå Sverige i stora turneringar….
• • •
Tegelbygget – American Airlines Center – är som ni märker en gammal favorit.

Snygg och fräsch och modern, men ändå tajt och intim på nåt vis.
Sen har de en discokula i taket. Det borde alla ha, så det alltid rycker i Donna Summer-nerven på det här sättet på gamle Bjuppe.
Enda problemet är att de runt jumbotronen också har nåt slags laserartade spotlights som – typ – bränner hål på näthinnan.
Förra gången jag var här, för två säsonger sedan, gick jag och blinkade som en psykopat i två dygn efteråt.
• • •
Gorton och Sather höll uppenbarligen med om att Brendan Smith är NHL:s sämste back och satte igår upp honom på waivers – och naturligtvis var det ingen som plockade honom, så nu har han fått köra I-95 upp till Hartford.
Fast i somras var han så bra att han fick 17 miljoner dollar för fyra år.
Men såklart, det är Henkes fel att det går åt helvete för Rangers.
• • •
Min egen OS-ångest fördjupades ytterligare när jag idag såg att Big Papa Wennerholm anlänt Pyeongchang – för sin 334:e olympiad.
Att sitta på pressläktare i Vancouver och Sotji och lyssna till hans usla vitsar om världens bästa hockeyspelare – där stod min ”karriär” i zenit.
• • •
Oj, det är hur mycket Penguins-fans som helst i Dallas ikväll, visar det sig under matchvärmningen.
Ni som vet, åker dom med – eller är det gott om utflyttade pennsylvanier i Texas?
• • •
OK, nu rättar vi till Ray Krebbs-hatten och justerar bolo-slipsen.
Det är dags för hockeyfest i The Heart of Texas.
Enjoy!

Kommentarer

  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Tf chefredaktör och vd: Lena K Samuelsson
  • Tf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB