Inlägg av Per Bjurman

The House Always Wins

av Per Bjurman

Jaha, nästa lamm till slaktbänken i den neonskimrande hägringen i Nevada-öknen.
Den här gången är det Edmonton som kommit till Strippen för att förlora.
De är inte först i historien, precis.
Människor har i alla tider åkt till Las Vegas och torskat och jag tror det är i det perspektivet man ska se Golden Knights magnifika hemmafacit.
De bor i en stad vars själv grundidé och förutsättning består i att besökare kommer, förlorar stort och åker hem igen – med glatt humör.
Det är hela poängen med Vegas.
Och naturligtvis finns de villkoren inbyggda också i det succéartade NHL-experimentet i T-Mobile Arena.
Jaja, gästande hockeylag kan ta en seger här och där – precis som vi som sitter vid rouletteborden och pokermaskinerna kan dra in en jackpot mellan varven.
Men i längden – oh man, huset vinner alltid!
Som Robert DeNiros kasinoboss Ace Rothstein säger i Scorseses mästerliga ”Casino”:
– The trick is to keep them coming back. The more they play, the more they lose. In the end, we get it all.
Sorry, Oilers.
You’re up…
• • •
Det var ljust ute när jag kom hem i natt – alltså i morse – och idag mår jag…well, let’s be honest:
Det är illa.
Väldigt illa.
Jag känner mig som Stu i ”The Hangover” när han slår upp ögonen på golvet i Caesar’s-sviten.
När det blev klart att Vegas NHL var på väg till Vegas förstod jag att det skulle komma såna matchdagar och yeah, here we are.
Livet, blir man påmind om att HC Andersen en gång konstaterade, är inte så enkelt som nykteristerna tror.
Och ni får helt enkelt stå ut med att bloggaren inte har riktigt samma svikt i steget som vanligt.
• • •
När jag tre och en halv timme innan matchstart passerar den omsusade plazan utanför T-dojan ser det ut som att Holland ska spela fotbollslandskamp.
Det är alldeles fullsmockat med orange tröjor på bänkar och uteserveringar och kring souvenirstånden.
Fast det står inte Gullit, Van Basten och Bergkamp på ryggarna.
Det står McDavid, Nugent-Hopkins och Messier.
Yes sir, även Oilers-fansen har invaderat Vegas.
Säger ju det.
Varenda jädra match här är en mäktig happening.
• • •
Gotta say though:
Jag betalar gärna den här sortens nota när det är så vansinnigt kul som det var i natt
Värt lite illamående, huvudvärk, yrsel, hjärtklappning och ångest – lätt.
Framförallt var den nyckfulla och svårflirtade Fru Fortuna en underbar Valentine’s-date.
När yours truly Biff och The CEO of Everything Sibner attackerade en av Wheel of Fortune-maskinerna – den nya 3D-varianten; svårt beroendeframkallande – på Mandalay Bay med dånande ramsor om Rydaholm och Peo Carlsson rasslade det in dolares.
Oförglömligt.
• • •
Det är nu inte bara för att traditioner och logik säger att Vegas-besökare alltid blir blåsta som jag tror Edmonton får bita i blålinjen ikväll.
De är ju dåliga också, har fyra raka förluster i rumpan och kommer missa playoff så det visslar om det.
Märkligt.
Jag trodde de skulle bli Det Nya Svarta i år och gå hela vägen till Stanley Cup-final.
Fjolårets slutliga genombrott och det faktum att världens största hockeyartist återfinns i truppen talade för det, tyckte jag.
Men de glömde bort att man alltid måste slita som ett as i världens bästa hockeyliga och här är vi nu.
• • •
Att döma av mail som ramlar in från norra Sverige gjorde onsdagens rapporter om Norrans Lili & Susie – alltså Savonen och Marklund – avtryck.
”Du är hjälte här på redaktionen idag”, skriver till exempel en av deras kollegor.
Ha!
• • •
Ikväll händer det.
Wild Bill Karlsson spränger 30-målsbarriären.
Det känns som en ära att få vara med om.
• • •
Arvika-Anton var med under nattens gryningsräd och mycket riktigt ser även han ut som en klick härsket smör när han glider in på pressläktaren.
Det händer så lätt här i Djävulens egen stad.
• • •
Derbyt i New York slutar, som jag förstår saken, ”bara” 3-0 till Islanders för att Lundqvist vägrar gå med på att rebuild och tankning pågår.
• • •
Igår kväll fick jag äntligen se en glimt av OS.
Tre Kronors match mot Norge rullade på en liten tv-skärm i den stora baren på Encore nån gång efter midnatt.
En något udda känsla att sitta just där och titta.
”Undrar om Staffan Kronwall reflekterar över att han just nu blir inzoomad på en tv-skärm i en stökig bar i Las Vegas”, var en tanke som inte ville lämna mig.
• • •
Erik Haula har fått ordning på dadlarna och spelar ikväll.
Bra det.
• • •
Men vad menar Commendatore Grönborg med att inte spela Rasmus Dahlin?
För i helvete – in med hela turneringens största attraktion på isen!
• • •
Innan första nedsläpp ikväll blir det en tyst stund för offren för den monstruösa massakern i Florida igår.
Nödvändigt – men djupt obehagligt.
Här har de alldeles för färska minnen av hur masskjutningar sliter sönder världen och såren öppnas igen varje gång ännu en dåre tar sig rätten att ha ihjäl sina medmänniskor på det där, tyvärr, genuint amerikanska sättet.
• • •
Det ska bli intressant att se vad den gode Pierre-Edouard Bellemare är i för slag idag.
När jag och The CEO kom ut Mandalay Bays kasino efter vår grandiosa Valentine-middag på Stripsteak gick vi rakt in i den gode fransmannen och hans svenska hustru.
Mitt tips:
Han gör sitt livs match.
Fransoser vet hur man kombinerar arbete och njutning.
• • •
Jag har pressläktarplats precis nedanför tv-hytterna och där inne är det nån som en timme före puckdrop som helt ogenerat släpper en brakskit.
Något otippat.
• • •
Det kryllar av scouter i Vegas just nu – de är väl inte dumma heller… – men bara en klubb har två representanter på den här matchen.
New York Islanders.
SCOUTER
Letestu och/eller Maroon är Brooklyn-bound, tror jag vi kan slå fast.
• • •
Connor ändå.
McJesus.
Även om hans lag nu suger kamelsvans är det alltid, alltid en upplevelse att se honom spela hockey.
Så det här är ändå en match att se fram emot.
• • •
Nej, den Jonathan Bernier ni också ser på det där sittplatsschemat är inte målvakten och Nelson Mandela-supportern.
Journal de Montreal har en trevlig hockeyskribent som heter likadant – och kommit hit några innan Habs första, historiska besöka i T-dojan på lördag.
• • •
Tranbärsjuice ska man akta sig för, vill jag ha sagt.
• • •
Apropå sittplatsschemat är det roligt att The CEO of Everything kallas Sibnet på det.

Låter som namnet på ett tech-företag i en science fiction-film med Arnold Schwarzenegger.
• • •
Detroit Red Wings har fan inte slagit Tampa sedan Smokey Robinson spelade in sin första singel på West Grand Avenue.
• • •
Nu kommer förhörsledare Savonen från Norran fram och enligt gamla traditioner ställer han ett helt koppel frågor.
En lyder:
– Ska du med och ta en bärs när vi är klara ikväll?
Över min döda kropp!
Aldrig mer!
• • •
Milan Lucic, känns inte det som en man man inte kan släppa loss på Strippen hur som helst?
Risken finns att han gör sitt livs risigaste match här – och det skulle ju inte säga lite.
• • •
Javisst, den här groteska volymen i PA:t…den uppskattar man särskilt mycket såna här dagar.
Inte.
• • •
Det här är för övrigt sista matchen Norrans Lili & Susie ser under sitt Sin City-besök, så nu är det dags för Prins Oscar att ladda bössan med torrt krut och hjälpa dem med några rubriker.
• • •
Nå, titta – på något sätt blev det ett hyggligt långt intro i alla fall.
Nu är det färdigt och ridån kan gå upp.
Dags för ny, blixtrande hockeyshow på Strippen.
Enjoy!

The Greatest Show in Vegas, del 5 – The End

av Per Bjurman

VEGAS – CHICAGO 5-2 (Slut)
• • •
Jamen, självklart.
Bara svensk tar till orda under den presskonferens Jack Adams Gallant håller efter ännu en fullbordad femplus-show i T-dojan.
– Hello, I’m Adam from Swedish Norran…
Ha ha, Förhörsledaren – som sedan begär uttalanden om Prins Oscar och Bellemare – regerar ju.
• • •
Poor Hawks.
De spelade ju riktigt bra i två perioder – men sen började de gyllene riddarna vifta med svärden och så var sjunde raka förlusten ett bistert faktum.
Nu är det tolv poäng upp till strecket.
Don’t kill the messenger, men så så här ligger det till:
Det är kört för ex-mästarna.
Stenkört.
• • •
Bland allt annat som är mirakulöst i T-dojan:
Man får jellybeans i pressloungen!
• • •
Det var inte värre med James Neal efter den där pucken på knäet än att han kunde plaska in ett äkta tjong-i-medaljongen-skott i tredje.
Herrejävlar, faktiskt.
• • •
Nä, hörrni – mot borden.
Vi hörs igen på torsdag kväll, när Oilers dansar in på The Strip.
Tills dess:
Ha en fin Valentine’s Day, lovers!

The Greatest Show in Vegas, del 3

av Per Bjurman

VEGAS – CHICAGO 1-2 (Period 2)
• • •
The show goes on and on and on and on…
Men som några av er i spåret påpekat har de gyllene riddarna förlorat udden i sina svärd.
De får inte in puckarna längre.
Därför – och praktiskt taget bara därför – ligger de under inför akt 3.
• • •
Ojvoj, Oscar är ett potatisskal i Kusmark från att hänga en rackare i början av mittperioden.
Då rycker det till i Norran-duon till höger, det kan jag försäkra.
• • •
Men ja, Hawks spelar bättre än de gjort sedan eldkvarn brann.
Det är uppenbart att de får ny energi i den här magnifika miljön.
• • •
Det är inte ofta man ser att det döms straff för att mer eller mindre givna mål förhindras genom att någon kastar klubba.
Men det sker här, när Patrick Sharp bara ska hiva in en puck på Flower.
Värt det, kan gyllene riddare konstatera – för veteranen från Winnipeg missar sin straff.
• • •
Nu vaknar förhörsledaren från Skellefteå ändå.
– Vad tycker du om första perioden, frågar han med det där stränga, olofssonska tonfallet? Visst var den bra? Visst hände det mycket? Visst är det roligt att titta.
Så ja!
• • •
Ser vi inte fel är det Carl Dahlström som bjuder Alex Tuch på säsongens åktur med en femstjärnig höftrullare på blålinjen.
Så kommer han, likt en viss Kronwall, från Järfälla också…
• • •
Jaha, det blir till att spela 9 på rouletten ikväll.
Det är inget nummer jag gillar nämnvärt, men ser det som ett omen att Flipper Forsberg avgör på övertid.
• • •
OK, nu är det dags att rafsa ihop lite referat mitt i steget.
Sen väntar en tredjeperiod för historieböckerna, har jag bestämt.

The Greatest Show in Vegas, del 2

av Per Bjurman

VEGAS – CHICAGO 1-1 (Period 1)
• • •
Som sagt:
Show!
Det är ännu en fantastisk hockeykväll på Strippen – komplett med oavbruten action i concord-speed, aggressivitet och rykande skott och saftiga tacklingar och ett sjusatans ramalama på läktarna.
Vilken lycka att få vara här.
• • •
Det tar exakt tio sekunder, sen har Wild Bill en första, finfin målchans.
Han blir förstås extra inspirerad när han vet att Arvika-Anton är in the house.
• • •
Ja, Hawks är ju i alla fall bättre än igår – och tar ledningen.
Sedan fäpplar Glass in ett mål och då tror vi alla att korthuset utan självförtroende ska falla ihop igen, men nja, de står fortfarande emot rätt bra-
• • •
Alltså trycket i T-dojan…helt otroligt.
Som under Game 7 i playoff i andra städer – fast det är grå tisdag i februari.
Låt oss flytta bloggen hit permanent, för satan.
• • •
Fy faen vad det inte ser skönt ut när The Real Deal Neal träffas av slagskott på den oskyddade sidan av högerknäet.
Han som – eventuellt – ska trejdas och allt.
• • •
Helt orimligt är det ju inte att Punggrepparn förlorar sitt berömda humör när Flower knockar Wingels utan åtgärder – och Duncan Keith i momentet efter får två för en i sammanhanget oskyldig tripping.
• • •
Det har jag inget minne av från de där tre matcherna i oktober, men helvitte – T-Mobile-DJ:n spelar musik på samma volym som sin kollega i Barclays i Brooklyn.
Fast med ännu mer bas.
Det är så plomberna ploppar ur hörntänderna här uppe.
• • •
Men det är i sanning en och annan Hawks-supporter här också.
När Wingels styr in Erik Gustafsson skott till 1-0 jublas det mer och högren än det gjort i United Center på hela säsongen.
• • •
Ojvoj, en trejd på min ära.
Dion Phanuef och Nate Thompson från Ottawa till Kings – mot Marian Gaborik och Nick Shore.
Som Norran-Arvid torrt konstaterar:
– Jaha, Kings satsar på att bli ännu snabbare…
Ho ho!
• • •
Att Erik Haula inte spelar ikväll beror på att han är sjuk, blir vi upplysta om.
Han har väl lindat dadlarna i bacon, han också.
• • •
Men vi får gratulera Elisha Cuthbert.
Nu får hon ju äntligen sin hunk till Hollywood och slipper hålla på och resa till kanadensiska huvudstaden hela tiden.
• • •
När Ryan Carpenter får pucken av Bellemare och kvitterar nickar Arvid på sätet intill belåtet.
– Där fick vi en Norran-poäng…
• • •
Vid princip varje avblåsning och i alla reklampauser framgår det väldigt tydligt att vi befinner oss i The Entertainment Capital of The World.
Musiken – ehuru spelad på monster-volym – och videosnuttarna i jumbon håller oavbrutet världsklass och driver upp den redan karnevalsartade stämningen mot oerhörda höjder.
• • •
Däremot har förhörsledare Savonen hållit en förbryllande låg profil så här långt.
Det är nästan så man kan få för sig att det var margaritan som ställde alla de där frågorna igår…
• • •
Nu får man försöka andas lite i en kvart. Det här är, verkligen lika omtumlande som en slutspelsmatch.

The Greatest Show in Vegas

av Per Bjurman

Bästa showen i Vegas vintern 2018?
Nej, det är inte Cirque du Soleil-uppsättningen av ”KA” på MGM Grand.
Inte Celine Dion-konserterna på Caesars heller.
Och inte Penn & Teller på Rio.
Bästa showen i neonskenet i The Entertainment Capital of The World är hockeymatcherna Golden Knights spelar i T-Mobile Arena.
Now, det hade varit ett småfestligt påstående under alla omständigheter.
Lite klatschigt, lite copywrite-fyndigt.
Men nu råkar det dessutom vara sant.
Jo, fantimme.
Under de fyra månader som gått sedan vi var här och såg det 31:a NHL-lagets första, historiska matcher i grundseriens linda har Knights inte bara haft surrealistiskt stora framgångar.
De har blivit THE thing i Vegas.
Toast of the town.
Den största succén sedan Rat Pack regerade på Sands på 50- och 60-talet.
Naturligtvis måste bloggen åka tillbaka och undersöka detta fantastiska fenomen närmare – och nu är jag här.
På Strippen.
Först för en match mot Chicago i natt och en mot Edmonton på torsdag kväll.
Det är sent hemma, jag vet, men Night Time is The Right Time och den här sekvensen blir en av säsongens rungande höjdpunkter.
Som Elvis sjunger i ”Night Life”

Oh the neons are a gleamin’ and the gamblers are a dreamin’
Oh it’s night life, yeh! night life
The chips are a spillin’ and it’s time to make a killin’
Oh it’s night life, yeh! night life
Oh the pockets are a-burnin’ and the money flies
With dice roll a-turnin’ and you’ll hit snakes eyes
You can’t be a quitter when you’re caught up in the glitter of
Night life , night life!

• • •
Yours truly Biff är inte precis den enda svensken i Sin City den här februariveckan.
The CEO of Everything – Sibner – är här också. Liksom Lönta Lindquist. Och Arvika-Anton (yup, han är överallt…).Och Arvid och Adam från Norran i Skellefteå. Och min kompis Viktor från Ornäs utanför Borlänge. Plus ett par månghövdade gruppresor.
– Ja, du vet det går direktflyg med Norwegian från Arlanda nu, förklarar The CEO.
Las Vegas – det nya Magaluf.
Fast med ett hockeylag då.
• • •
Succén i sig – den de gyllene riddarna stått för på isen– finns det ingenting mer att säga om.
Orden har tagit slut.
Det är för absurt, för overkligt att de leder hela västra konferensen, är trea i sammanlagda tabellen och knappt går att slå här i T-dojan.
Så jag fokuserar istället på det där jag yrade om i inledningen – hur laget snabbt blivit Vegas största attraktion och får hela den här staden, som nyss knappt visste vad en puck är, att skälva i hockeyfeber.
Man märker, ser och hör det överallt. Det hänger dekaler och flaggor på flygplatsen, taxichaufförer vill diskutera om James Neal bör trejdas eller inte och det går inte att gå hundra meter på Strippen utan att se VGK-jerseys.
Fantastiskt är verkligen ordet.
• • •
Jag trodde inte det gick att bli mer frågvis än Arvika-Emil.
Men då hade jag inte träffat Adam Savonen – en Umeå- och Karlskoga-grundad mix av Sverker Olofsson, de tre O:na på SVT och Andre Pops.
Han håller ett regelrätt förhör med bloggbiffen under en margarita-marinerad middag på Pink Taco på Hard Rock Hotel.
Jag har aldrig varit med om något liknande.
Hoppas cheferna på Norran vet vilket orubbligt skjutjärn de har i staben.
• • •
Det är ett Chicago i fritt fall som haltar in på Strippen ikväll.
De har förlorat sex raka och nådde rock bottom med en direkt förnedrande 1-6-snyting i Glendale i Arizona igår.
Alltså, jag tyckte det var ganska lätt att förutspå att de skulle få det svårt i år – man gör inte så kackiga trejder som den med Panarin och den med Yellbear Hjalmarsson utan att det märks – men att det skulle bli sån här katastrof…nä.
En era är verkligen över i Windy City.
• • •
– Vilka är de bästa arenorna du varit i?
– Var har de finaste isarna?
– Vad är det bästa med att komma från Borlänge?
Ja, förlåt, jag bara upprepar en bråkdel av Savonen-frågorna – ställda i smattrande ett tempo som bara kan jämföras med det nämnde Olofsson brukade hålla i sina konsumentshower….
• • •
Den lokala turistbyrån – för Vegas vad påven är för Vatikanstaten ungefär; turisterna är ALLT här – borde ge Wild Bill Karlsson en medalj.
Det är ju framförallt hans förtjänst att det rasar in så mycket svenskar hela tiden.
Kolla bara den här klassikern från i förrgår.
Och om orden är slut vad gäller Vegas framgångar som lag, har de aldrig funnits för det William åstadkommit.
Det är bara…förryckt.
Och underbart.
• • •
Henke har aldrig trivts särskilt bra i X:et i St. Paul – och plötsligt kommer verkligheten ikapp Rangers igen.
Ojvoj.
• • •
Sibner har, helt oavsiktligt, myntat ett nytt ordspråk åt oss – helt i klass med ”Hacka inte i galen stubbe”.
Efter middagen igår försökte han tuta i oss att det var den mexikanska maten snarare än den flytande födan som gjort honom så trött och illamående att han som en annan boy scout tvingades vika ner sig först av alla.
– De där baconinlindade dadlarna…de knäckte mig, kved han och vinglade hemåt.
Så nu vet ni och vi och alla:
Linda aldrig in dadlarna i bacon!
• • •
Coach Q – Punggrepparn – gör under ett litet pressmöte innan match klart att han inte oroar sig det minsta för sitt jobb.
Men helt klart – han kan bli den förste tränare att visas bakdörren den här säsongen.
Och i så fall tror jag Rangers gör som Habs ifjol, sparkar Badtofflan på momangen och ställer Q i båset.
• • •
De andra tunnisarna vek ner sig snabbt igår kväll, de också.
Men inte Arvika-Anton.
Han stod med och kollade när jag spelade craps – alltså kastade tärning – på Hard Rock i flera timmar.
– Man vill ju se ett lejon på savannen, som han uttryckte det.
Ha!
Det gick för övrigt utmärkt, jag vann en hel del och även om jag sen spelade bort alltihop på roulette ber jag härmed att få döpa Arvika-Anton till Good Luck Anton.
• • •
Vänjer mig aldrig vid det här att sitta out west och se östmatcherna närma sig avgöranden redan innan klockan hunnit slå 18.00, lokal tid.
Jag ska dessutom skriva om dem, så redaktörerna hemma i Stockholm blir nöjda, och då vet ni att det framåt andra perioden kan bli lite wänschigt för mig här på pressläktaren.
Ha tålamod, snälla.
• • •
Att Hawks spelar sin sämsta hockey sedan Toews- och Kane-eran började hindrar inte fansen från att invadera Las Vegas, kan jag meddela.
Det är framförallt helgmatcher mot östlagen som blir till stora happenings på plazan utanför T-dojan, men holy hell – det kryllar av röda och vita och svarta och till och med gröna Hawks-jerseys där ute även en sån här helt vanlig tisdag.
• • •
Man får dock ge Norran-Adam att han har höga tankar om gamle Biffen.
En av frågorna igår kväll löd:
Kunde du förutspå Golden Knights succé?
Självfallet, det här hade jag klart för mig redan i september…
• • •
Samtidigt ska det påpekas att den lokala Vegas-publiken – traditionerna förutan – ingalunda behöver hjälp av bortaföljen för att göra T-dojanshowerna till elektriska evenemang.
Golden Knights-fansen har redan etablerat sig som bland de mest högljudda och livfulla i hela ligan och piskar alltid upp slutspelsstämning här inne.
• • •
Imorrn är det Valentine’s Day, slår det mig.
Tur jag har Arvika-Anton här, så en date säkrad.
• • •
LA Kings har blivit ett sånt där lag det inte går att förstå sig på.
Vad händer i Raleigh?
Har Justin Faulk fått göra hattrick?
Hallå.
• • •
Det är inte hundra att bägge två får chansen ikväll igen – en och annan ändring i laguppställningen är förmodligen tänkbar efter fiaskot i Glendale igår – men med lite tur får vi se båda Chicagos svenska backynglingar, Carl Dahlström och Erik Gustafsson.
Det vill jag.
• • •
Kommer upp på pressläktaren, letar på min fina plats – och upptäcker att jag har vilka till grannar om inte Norrans svar på Lili & Susie.
Jag får läsa på om mig själv så jag har några svar att ge…
• • •
Varje gång Golden Knights spelar är det någon i laget som går upp mot gamla lagkamrater – och är extra peppade.
Utom när motståndaren heter Chicago.
De McPhee plockade från Illinois – Kryckan och Trevor van Riemsdyk – trejdade han ju direkt vidare till North Carolina.
• • •
Nästan alla svenskar på Vegas-besök just nu bor på New York-New York, ett komprimerat Manhattan inramat av en berg-och dalbana (!), vägg i vägg med T-dojan.
Det är helt upp till dig själv huruvida du vill se den upplysningen som ett tips eller en varning…
• • •
Nä, nu börjar till och med jag undra om årets ankflock nånsin kommer leva upp till sin potential.

Det ser ut som att de lindat dadlarna i bacon i Detroit ikväll.
• • •
Apropå svenskar verkar det som att Kenta Nilsson är i stan också.
Den här hälsningen mötte i alla fall i taxikön på McCarran igår eftermiddag…
KENTA
• • •
Var jag bor?
Monte-Carlo.
Big mistake.
Denna ärevördiga (nåja…) Strippen-institution ska snart förvandlas till MGM Park och grundlig renovering pågår, så det är som att checka in på en goddamned byggarbetsplats.
Men det är fortfarande nära till T-dojan…
• • •
Det kommer bli Oscar Night i Vegas ikväll. Oscar hänger två kassar, faktiskt.
Norrans utsända har den effekten, känner jag starkt.
• • •
OS, jag vetifan…Sydkorea befinner sig sjutton timmar före oss här i The Pacific Time Zone så det går inte riktigt att få kläm på hur eller var eller när man ska titta – idag eller imorgon eller igår?
Jag är lite dum, ni får ursäkta.
• • •
Det var sånt ståhej under de där första matcherna i oktober att det inte riktigt hann sjunka in vilken dröm det är att gå på NHL-hockey i denna älskade gamla destination till fantasistad.
Nu, däremot, känner jag verkligen euforin sjuda och bubbla i blodet när jag hämtar ut ackrediteringen och inser att ja, det NHL finns i Vegas.
Jag älskar detta.
Älskar.
Älskar.
Älskar.
Och nu åker vi.

Don’t Mess With Texas, del 5 – The End

av Per Bjurman

DALLAS – VANCOUVER 0-6 (Slut)
• • •
Ja, jävlar.
Stars nollade och utklassade.
På hemmaplan.
Mot Canucks!
Mycket ska man se….
Men gästerna var bra.
– Ja, när vi spelar så här i 60 minuter är vi ju det. Det är bara frustrerande att vi förlorat så mycket när vi vet att vi kan hålla den här standarden, säger Markan.
• • •
Det var en och annan tom stol i tegelbygget sista tio minuterna.
Jag som trodde att de aldrig, aldrig gav upp i delstaten som aldrig missar en chans att hylla sitt Alamo-arv…
• • •
Konsthandlare Eriksson kluckar glatt när jag berättar att jag efter vad jag såg i hotellobbyn igår befarade att han skulle GÖRA en tavla också.
Han är ju från Göteborg, gudbevars.
• • •
Gött att se att Markan faktiskt fick hålla nollan efter uppvisningen i självkritik i Raleigh.
– Jag är i och för sig aldrig ett fan av mig själv när vi förlorar, så känns det nästan jämnt. Men det är en sak att gå ut i media och uttrycka besvikelse över sig själv. Man måste svara på det på rätt också, säger han.
Just det.
• • •
Min vän Andrew på Bergen Record har på grund av snökaos i öst haft svårt att ta sig hem från Columbus, men landade på Newark tio minuter innan puckdrop i The Rock – och nu går akutryckningen mot hallen.
Ett proffs är ett proffs är ett proffs.
• • •
Rangers en poäng under strecket nu.
Tankningen går sådär…
• • •
Då hörrni är det här äventyret i The Lone Star State över.
Men nu ska ni får höra:
The Biffen February Tour fortsätter västerut och på tisdag kväll sitter jag i en helt annan hall.
Tills dess, två saker:
1. Ikväll sitter jag och randar på hotellrummet, så kollar ni matcher är det bara att pumpa i spåret.
2. Vi säger, som sig bör, slutligt adjö från Dallas med lite bilder.

Tegelbygget
Tegelbygget

Inne i tegelbygget.
Inne i tegelbygget.

Alla hallar borde ha discokula
Alla hallar borde ha discokula

Dallas skyline
Dallas skyline

Där uppe i fönstret på sjätte våningen ska Lee Harvey Oswald ha stått 22 november 1963. Men jag vet inte jag...
Där uppe i fönstret på sjätte våningen ska Lee Harvey Oswald ha stått 22 november 1963. Men jag vet inte jag…

Jag tror mer på Vito Corleone här, på Grassy Knoll...
Jag tror mer på Vito Corleone här, på Grassy Knoll…

Här sa det i alla fall pang och goodbye
Här sa det i alla fall pang och goodbye

Ibland kommer bloggen nära...
Ibland kommer bloggen nära…

Stars delar tegelbygget med NBA-laget Mavericks och emellanåt ska det gå snabbt.
Stars delar tegelbygget med NBA-laget Mavericks och emellanåt ska det gå snabbt.

Big Mike
Big Mike

Många legender som aldrig spelat i Dallas hyllas i AAC...
Många legender som aldrig spelat i Dallas hyllas i AAC…

Hotellatrium forever!
Hotellatrium forever!

Don’t Mess With Texas, del 3

av Per Bjurman

DALLAS – VANCOUVER 0-5 (Period 2)
• • •
Det här är ju ingenting annat än Dallas sämsta match för säsongen.
Kanske underskattar de Vancouver, kanske är de trötta efter back-to-back-mackan i torsdags och fredags, kanske blev de nervösa när de hörde att Chris Härenstam skulle kommentera, jag vet inte – men det ser riktigt jävligt ut, faktiskt.
Well, well, sånt händer, alla har några genomklappningar per säsong och även om jag kan föreställa mig att ni som ser dem för första gången inte tror mig är det fortfarande ett grymt hockeylag som bor på Victory Lane.
• • •
Burger King får, likt Danne häromdagen, en puck på läppen och kommer se ut som en skräckfilm ett tag framöver.
Men han är hockeyspelare så han krigar vidare.
• • •
Nu håller vi på Markan här!
• • •
Man vet att det är frustrerat i Dallas när Jamie Benn börjar ta utvisningar i offensiv zon.
• • •
Canucks har alltså tillåtits avlossa 32 skott.
På två perioder.
Det säger allt någon behöver veta om detta.
• • •
American Airlines Center-kaffet är som sagt föredömligt svagt, men i den brisket de också ställer fram i första pausen är det desto mer malle.
Jesus, jag kan gå ut på gatan och uppträda som eldsprutare efter avslutat värv.
• • •
Hör att Lundqvist briljerar i Manitoba-kylan.
Så konstigt, det är ju enligt coachen hans fel att det är kris i Rangers-land.
• • •
Oops, Big Ben blir – på mycket goda grunder – utbytt efter fyra insläppta och reagerar dessvärre som en elvaåring.
Han smashar klubban i ena stolpen och stormar sedan rakt ut i omklädningsrummet utan att ens hälsa på ersättaren Lehtonen.
Hallå.
• • • 
Dallassallad, Idsint – vad fint att du tar upp det ämnet!
Jag älskade Dallassallad som knatte och tycker det är upprörande att det inte går att få tag i här.
Jag ska ändå fråga på hotellrestaurangen ikväll.
– Do you have what we in Sweden call Dallassallad? And do you know that that word is the same if you spell it backwards?
• • •
Jag tycker konsthandlar’n borde få göra ett mål också.
• • •
Wings har tappat tremålsledningar i tredje perioden två matcher i rad, men se där – Tatar-biffen fixar OT-mål.
• • •
Rangers kommer ta sig till slutspel bara för att de inte längre har nåt att förlora.
• • •
En period kvar av detta bloggens sista besök i Dallas innan slutspelet och – strax därefter – Rasmus Dahlin-draften.
Må den bli minnesvärd – på nåt sätt.

Don’t Mess With Texas, del 2

av Per Bjurman

DALLAS – VANCOUVER 0-3 (Period 1)
• • •
Ojvoj Dallas-kross.
Canucks har lekstuga med contendern från The Heart of Texas och går upp i tremålsledning.
Den såg vi inte komma.
Now, Stars kom tillbaka efter 0-2-underläge mot Pittsburgh för två dygn sedan och det är förstås svårare än att komma tillbaka från 0-3 mot Vancouver, men då spelade de ändå bra – och det gör de inte nu.
Kan bli en dyster eftermiddag bland de blänkande Ewing-skraporna.
• • •
Det är ett minst sagt lugubert mål Reid Boucher gör efter drygt två minuter.
Ingen ser att pucken glider in bakom Big Bens benskydd – och ingen bryr sig nämnvärt heller.
Matchen har liksom inte kommit igång vid det laget.
Den kommer i ärlighetens namn inte igång sen heller, trots att gästerna alltså pepprar in ytterligare två innan inledningsperren är över.
Det är – so far – en påfallande håglös föreställning som pågår i The Big D, och Stars ser som sagt riktigt lökiga ut.
Händer ibland i matinéer, men vad fan – den här började ändå 15.00, lokal tid.
Så sent på dagen är det bara NHL-bloggare med exotisk dygnsrytm som har rätt att vara nyvakna.
• • •
En av linjemännen som är med och dömer den här matchen heter – Knorr!
Trent Knorr, närmare bestämt.
Ursäkta mig, men det tycker jag är lite roligt.
• • •
Även Dallas håller på att hänga en sån skumt var-den-inne-eller-inte-strut, men den döms bort.
Vilken besynnerlig eftermiddag.
• • •
Vaneks tjong-i-medaljongen pärla – wow.
Så har ingen laddat bössan i Dallas sedan Lee Harvey i the book depository för snart 55 år sedan (om han nu gjorde det; känner jag er rätt tror ni på några av konspirationsteorierna…)
• • •
Ingen ska heller komma och påstå att det slår gnistor om publiken.
Mestadels hör man spelarna hojta åt varann nere på isen.
Det finns inget sämre.
• • •
Fan, glömmer alltid att publiken här klämmer i med ett rungande vrål på ordet ”stars” i nationalsången och är just idag glad att jag inte åt bönor igår kväll…
• • •
Kul att Markan – till skillnad från jätten på andra sidan banan – får göra några fina ingripanden.
Han var otroligt självkritisk efter Hurricanes-matchen och visar nu exakt hur man ska göra när man är det.
• • •
Helt riktigt, Lomma73 – Jana Janmark är Sveriges mest underskattade NHL-stjärna.
• • •
Konsthandlare Eriksson?
Tja, han har i alla inte gjort några – häpp! – tavlor…
• • •
Hehe, JeppeK frågar i spåret hur den omvända listan ser ut – över de NHL-städer jag INTE vill flytta till.
Well, jag skulle ju vara en glad skit överallt, men om han envisas – bottom tre:
1. Buffalo, 2. Winnipeg (som jag inte varit i men jag hatar ju kyla, så…), 3. Ottawa.
• • •
Har SVT Mattias Öhlund i studion?
Vad coolt ändå.
Trevlig pöjk det, jag saknar honom här borta.
• • •
Det verkar som att Capitals, enligt gamla traditioner, också är lite söndagssega.
Jisses.
• • •
Nån får påminna Burger King om att SVT har Nacka-masten påslagen (om det nu fortfarande är så det fungerar; troligen inte, va?…)
Konungariket förtjänar att få se honom servera en av sina Whoppers!
• • •
Nu ska här drickas Texas-kaffe – det svagaste och finaste som går att uppbringa på Guds jord!

Sida 2 av 739
  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Tf chefredaktör och vd: Lena K Samuelsson
  • Tf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB