Inlägg av Per Bjurman

Shark Attack in DC, del 5 – The End

av Per Bjurman

WASHINGTON – SAN JOSE 4-1 (Slut)

• • •
När storfiskarn talar om hur stora fiskar han får, då räcker armarna inte till – eller hur det nu var Thore Skogman sjöng.
Men för första gången på åtta år lyckas Caps verkligen få hajen på kroken, surrar den vid skrovet och ta den i land för styckning och grillning.
Snyggt, får vi väl säga.
• • •
Tom Wilson hade inte riktigt samma syn som jag på att Jumbo Joes tackling på Oshie var en olyckshändelse, så när tredje började utmanade han den skäggige veteranen på fajt.
Sen blev det hålligång perioden lång.
Ett tag hade till och med DeBoer och Lane Lambert – assistent åt Trotz – en shouting match och det var inga artighetsfraser de utbytte, om man säger så.
• • •
Ovie övertog 20:e-platsen i alla tiders målliga med den där fullträffen – karriärens 578:e.
Det är pretty amazing det,.
• • •
Nope, vi kunde inte hjälpa Bäckis att bryta måltorkan.
Men vänta bara.
Det är en kväll på onsdag också.
Då hörs vi igen…

Shark Attack in DC, del 4

av Per Bjurman

Det är 58 sekunder kvar och Caps leder med 4-1, så jag tror vi törs slå fast att de slår Sharks, under ordinarie matchtid, för första gången på åtta år.
Slutrapport kommer senare.

Shark Attack in DC, del 3

av Per Bjurman

WASHINGTON – SAN JOSE 3-1 (Period 2)

• • •
Well, nu kanske Caps ändå har The Great White på kroken.
Det stretar lite i fiskelinan när Timo Meier reducerar den 2-0-ledning Ovie ordnar i ett friläge, men efter allt kaos med kontroller och coach-challange och fan och hans mormor här på slutet har hemmalaget tvåmålsledning igen.
Nu gäller det bara att föra bytet i hamn – utan att det blir som för Hemingway i ”Den gamle och Havet”.
• • •
Det är säsongens 20:e mål Ovetjkin gör i sitt friläge – varmed han, åtminstone tillfälligt, passerar landsmannen Kutjerov i toppen av målligan.
Ifjol nådde han den noteringen först efter 41 matcher.
Det här är årets 28:e.
Ett sjustans facit kan vänta i april.
• • •
Det är ju mycket märkligt det här på slutet. Caps gör ju, tror vi, TVÅ mål innan det blir avblåsning och domarna kan kolla.
Givetvis räknas bara det första, men om DeBoer fått det bortdömt för offside – vilket han ju försöker – hade Trotz kunnat be om kontroll av det andra då?
Fascinerande.
• • •
Nu gick den mittperiod väldans snabbt igen, gjorde den inte?
Nä, det skrev jag när fem minuter återstod.
Sedan gick tiden desto långsammare…
• • •
Båda de här lagen har fruktade powerplays, så det är bara logiskt att matchens första utvisning kommer i slutet av andra – och att den då gäller delay of game.
• • •
Som någon påpekar är det rätt otroligt att Ovie kan göra backhand-mål av det slaget med den crazy böj han har på klubbladet.
• • •
Lite grinigt blir det när Ward i ett läge skjuter efter avblåsning, men inte direkt som på Playstation.
Det brukar ju vara det roligaste där. När allt gått åt skogen mot datorn kan man allltid drag iväg ett slagskott alldeles för sent och få uppleva härlig kalabalik.
• • •
Jodå, precis innan mittakten börjar springer jag på Hedbä – med hörsnäcka och grejor fäst i kostymen för kontakt med båset – i presspentryt.
Han är inte helt nöjd med att bloggen hoppas få se Bäcks knäcka sin måltorka.
– För fan, inte just ikväll…
Nä, det verkar inte så.
• • •
Ouch, det ser inte så kul ut när Oshie ligger på isen efter att ha fått Jumbo Joes inte helt obetydliga ändalykt i huvudet.
Men det är otur, straffspecialisten från Mount Vernon förlorar balansen just som Sharks-bjässen ska sätta in sin tackling och så blir det bara så.
• • •
En kopp Washington-kaffe nu, den kommer inte sitta fel.

Shark Attack in DC, del 2

av Per Bjurman

WASHINGTON – SAN JOSE 1-0 (Period 1)
• • •
Här tror vi ett tag att Bäckis & co ska tvingas citera Chief Brody i ”Jaws˝ och önska sig ”a bigger boat”.
För trots bra hunger och energi i de offensiva attackerna har de svårt att ta sig fram i ett kompakt, solitt Sharks-försvar.
Men se på fan.
Där stjärnorna misslyckas dyker istället fjärdekedjans Devante Smith-Pelley till slut upp framför kassen och styr in en puck.
Det betyder verkligen inte att hemmaspelarna ännu rott i land utan att få skrovet sönderbitet av de fruktade fiskarna från andra sidan kontinenten, men de kan avnjuta lite paussaft med 1-0-ledning.
Alltid nåt.
• • •
Som om det inte vore nog med all annan statistik som talar mot Caps i just det här mötet säger dom nu att Martin Jones – Sharks-keepern – aldrig släppt in ett mål i Washington.
Men nu har han det, så kanske förtrollningen kan vara på väg att brytas.
• • •
Wi fi-situationen i bunkern har på intet sätt blivit bättre efter namnbytet – och det kanske inte var inte vänta när en bank tar över efter ett telekom-företag.
Det är ett jädra trixande med telefon och svajigt stationärt nät för att hålla sig uppkopplad, så ha överseende med eventuella förseningar.
• • •
Det vore väl synd att påstå att Bäckis varit nära att spräcka sin nolla, men nog syns det att han och The Great Eight tycker det är kul att lira ihop igen.
Förr eller senare smäller det.
• • •
Ännu en bra tradition som består i Capitol One:

Den gode Caleb Green river av nationalsången snabbare än någon annan i hela ligan.
Uppskattat när man hör samma trudelutt flera gånger i veckan.
• • •
Det är påfallande långt från lapp på luckan denna måndagkväll, men ändå helt okej pepp på läktarna.
De som kommer hit för alltid föredömligt mycket väsen.
• • •
Man vet att det är en stilla natt i spåret när Kung Kenta varken replikerar på Twitter eller dyker upp med kommentarer.
Tur att John J aldrig sover.
• • •
The Juice från Mora?
Felfri – utan att direkt utmärka sig, men det är det inte riktigt meningen att han ska göra heller.
• • •
Just ja, Hedbä.
Nu ska jag gå till kaffekannorna och se om jag kan hitta honom.

Shark Attack in DC

av Per Bjurman

För första gången:
Bloggen i Capitol One Arena i Washington D.C.
Eller – mja.
I själva verkat har vi ju de senaste tolv åren sänt live från betongbunkern i huvudstadens Chinatown så många gånger att det inte går att räkna länge.
Men då har den, alltid, hetat Verizon Center.
I somras köpte bank- och kreditkortsföretaget Capitol One dock namnrättigheterna av ägaren Ted Leonsis och plötsligt finns inte Verizon Center längre.
Så kvällens besök, när Washington Capitals går upp mot San Jose Sharks, är ändå ett slags debut.
Låt oss hoppas att den blir angenäm – och att det finns några nattugglor där ute som vill vara med och sufflera i spåret.
• • •
Caps, ja.
Som det senaste månaden låtit på fansen – Taddson! – och lokal media och till och med spelarna själva skulle man kunna tro att de är rena rama Coyotes.
Men de ligger ju faktiskt på slutspelsplats. Trots en brandskattad trupp sedan fjolåret – och trots att hösten definitivt rymt några mindre lyckade avsnitt.
Ett slags styrkebesked i sig, det – att enligt både omvärld och självbild vara helt på dekis och ändå utmana om playoff-plats.
Nu har coach Trotzen dessutom återförenat ett av de mest dynamiska radarpar NHL sett det senaste decenniet och därmed finns det hopp om ännu större saker.
Det är också därför yours truly är i stan. Jag tänkte jag skulle ta en ordentlig titt på den där Bäckström och hans kompis från Moskva…
• • •
Nytt namn eller inte:
Allt är sig likt på 601 F Street.
Betongen är grå, temperaturen lägre än på tundran i Ovetjkins hemland och våning 4 saknas fortfarande helt mystiskt i den skrangliga gamla mediahissen.
Betryggande, på något vis.
Att gå på hockey i Washington SKA vara lite som att besöka ett Domus-varuhus i Lidköping 1978.
• • •
Just Bäckis var innan återföreningen med Ovie ovanligt sval – i synnerhet vad gäller poängproduktionen – och faktum är att han inte gjort ett mål sedan 14 oktober.
Men den torkan skulle det inte alls förvåna om han bryter ikväll.
Bloggens närvaro har olika slags påverkan på olika spelare.
Den jinxar ibland, som under Canucks New York-besök, och frälser ibland.
Och just Bäckis gjorde plötsligt hattrick när jag satt här på Luciaafton 2014.
Just sayin….
• • •
Tyvärr – inga kändis-spaningar att rapportera om från tågresan från New York den här gången.
Inte ens Alan Alda syntes ombord.
Det var bara ett gäng surmulna affärsmän som satt och drack Stella Artios under tystnad.
• • •
Then again:
Det är Sharks Washington möter ikväll.
Då brukar det inte gå så jättebra.
Tvärtom.
Capitals har i flera decennier varit de nordkaliforniska hajarnas absoluta favoritföda.
San Joses record sedan 1990-2000 ser ut så här:
22-1-2.
En gång under alla de gångerna har Caps alltså vunnit under ordinarie matchtid – och det var i oktober 2009.
Hur är det vi brukar säga här?
Ojvoj.
• • •
Sitter på raden bakom en rätt månghövdad skara scouter från olika håll och kanter.
I den ingår självaste Tommy Albelin och jag ställer till det genom att uttrycka min beundran över hur bra hans Devils varit under hösten.
– Men jag jobbar åt Toronto nuförtiden, svarar han.
Morsning korsning.
• • •
Allra mest förtjust i att mumsa på småfisk från huvudstaden är gammelhajen himself.
Jumbo Joe Thornton har i sammanlagt 43 matcher mot Caps gjort sjutton mål och assisterat till 30.
Ojvoj igen.
• • •
Zäta är ju egentligen inte de yviga gesternas kapten, men efter brakfloppen mot Canadiens i lördags brast det för Njurunda-zonen.
Big time.
– Jag har spelat professionell hockey i 20 år och tror aldrig jag varit del av något som liknar det som hände här ikväll…vi skämde i princip ut alla som spelat med ”the winged wheel”, och det får vi leva med, rasade han.
Ord och inga visor, hade man sagt förr.
Men välmotiverade.
1-10 på hemmaplan är såklart helt och fullständigt oacceptabelt.
• • •
Råkar höra när tv-kommentatorerna från Kalifornien ett par timmar före puckdrop går igenom Washingtons laguppställning och inte kan komma över att den rymmer en back vid, som de uttrycker det, namnet ”juice”.
– Säger man ”juice”? Det är ju hilarious, skrockar en.
– Ja, replikerar en annan, och hans pappa heter ”Pear”. Pear -juice…helt fantastiskt.
Hrmf, som att det skulle vara så konstigt att heta så…
Själv ser jag fram emot att få uppleva denne ”Juice” – också känd som Christian Djoos – live för första gången.
• • •
Måste det verkligen vara så HÄR kallt i en ishall?
Jag skojar inte, vi sitter alla här och blåser på fingrarna mellan tangenthamrandet.
• • •
Pappa Pär Djoos – som han ju egentligen heter, inte ”Pear Juice” – var ett ettrigt och underhållande munläder under sin karriär och lyckades till och med ständigt reta upp en snäll en jag känner som heter Eriksson.
Christian är väl, som 23-årig rookie, fortfarande lite för grön för att ta sig såna friheter i NHL, men han har det i blodet och det lovar gott inför framtiden, tycker jag.
• • •
Sharks har både The Melkman och Tim Heed på skadelistan och det är ju deppigt, men i gengäld begår Marcus Sörensen – om jag förstått saken rätt – säsongsdebut. Han spelar i en kedja med Tierny och gamla Caps-bekantingen Joel Ward och bloggen önskar honom förstås lycka till.
• • •
Ovetjkin ser osedvanligt rufsig ut i kalufsen under matchvärmningen.
Som om han gått i mössa hela dagen och tog av den först när det var dags att kliva ut på isen.
Såna gånger brukar han skjuta skarpt.
• • •
Ja, men då så.
Dags för hockey night i Veri…f’låt, Capitol One Arena.
Må det bli nånting.

Orkan på Broadway, del 5 – The End

av Per Bjurman

NY RANGERS – CAROLINA 5-1 (Slut)
• • •
Vädersystemen liksom fastnade i varandra i tredje perioden och inget hände.
Förrän blott några minuter återstod.
Då brast Canes fördämningar, en mäktig flodvåg svepte ner i deras zon och 2-1 och blev 5-1 på ingen tid alls.
Prognos för fortsättningen av vintern:
Carolina har vad som krävs, men måste använda sina verktyg på rätt sätt om det nånsin ska bli playoff-vår i Raleigh igen.
Därmed tackar meteorologi-bloggen för ikväll.
Imorrn är det många fina matcher, men jag ska på ett Elaine’s-jubileum och återkommer om några dagar.

Orkan på Broadway, del 4

av Per Bjurman

Mister Mål i tom kasse – Michael Grabner – sätter både 3-1 och 4-1 i, ja, tom kasse – och fullbordar därmed ett hattrick. Sen hinner det bli 5-1 också.
Så the storm is over.
En sista väderleksrapport kommer såsmåningom.

Orkan på Broadway, del 3

av Per Bjurman

NY RANGERS – CAROLINA 2-1 (Period 2)
• • •
Stormen bedarrar.
För den möter en massiv högtrycksfront vid namn Rangers och töms därmed på energi och utan tillräckligt mycket energi förlorar stormar i vindstyrka.
Eller så här:
Vindarna vänder och plötsligt är det Hurricanes som får trava upp sandsäckar vid dörrtröskeln för att överleva.
Väderlek är ett mysterium ibland.
• • •
My Darling…
Canes-keepern Scott Darling är schysst mot kollegan Henke och bjuder på ett ännu lökigare mål i början av andra.
Han ska bara mota bort en lös puck, men den är otrevlig nog att hoppa över klubbladet och så har Desharnais plötsligt öppet mål.
Surt som rabarber.
• • • 
Adam Henrique debuterar alltså med Ducks på momangen – och har redan assisterat till ett Kevin Roy-mål.
Det går snabbt för en djävul att bli anka.
• • •
Canes har alltid framstått som ett påfallande snällt lag och hade innan kvällens match minst kollektiv tid på den så kallade botbänken i hela ligan.
Men här bryter de mot lagen som bröderna Dalton i ”Lucky Luke” och åker på utvisning efter utvisning.
De har blivit störiga av New York-luften helt enkelt.
• • •
Ja, det var fan vad det smäller ute i Brooklyn hela tiden.
Har nån flodvall brustit – som i New Orleans efter Katrina?
• • •
Imorrn ska Rangers apropå ingenting träna i Central Park. Inte på klassiska Wollman Rink längst söderut, utan på en isplätt i höjd med 110:e gatan, längst västerut.
Det ska bli okej väder, bara lite mulet och inte alltför kallt, så den som är i stan kan gott åka upp och titta.
• • •
Nu kan vi kanske säga att vi befinner oss mitt i stormens öga.
Först när det ögat passerat i vilken riktning de hårda vindarna kommer blåsa i tredje.
Det avgör den här kvällen.

Orkan på Broadway, del 2

av Per Bjurman

NY RANGERS – CAROLINA 0-1 (Period 1)
• • •
Det är kanske inte så att New York behöver spika plywood-skivor för fönstren ännu, men nog har besökarna från down south piskat upp en rätt fin storm i the woooorld’s most famous arena.
Sekundmetrarna i byarna är i alla fall tvåsiffriga när twisters som Aho och Teräväinen kommer blåsande över isen och Rangers famlar lite förskräckt efter balansen.
De får försöka hitta den när vinden tillfälligt mojnar nu i pausen – annars kan det bli översvämning av baklängesmål under de återstående 40 minuterna.
• • •
Jag tyckte vi sa att vi klev in i december idag – inte tillbaka in i oktober.
Men det är så det känns när en felplacerad Henke redan i första minuten släpper in ett inte alltför märkvärdigt Justin Williams-skott från högerkanten.
Det hände titt som tätt under den inledande grundseriemånaden, men hålen i skrovet tätades i november.
Trodde vi.
• • •
För en vecka märktes det väldigt tydligt på stämningen att det var fredag.
Riktigt samma ramalama har vi inte den här gången.
Then again, varje fredag är ju inte Black.
• • •
Linjemannen som under ett av Rangers blodfattiga powerplay råkar se till att pucken blir kvar i Canes-zonen har oturen att stå precis vid gästernas bås och lär få höra ett och annat – och han är gissningsvis väldigt lättad över att hemmalaget inte gör mål där.
• • •
Inte sedan Fast Freddy Shoestring parade up med Blair Betts här på Manhattan tror jag Sverige haft en bättre penalty killer i NHL än Jocke Nordström.
Goddamned.
• • •
Det är gamla John J-favoriten Tim Peel som dömer och han har nåt slags knas på mikrofonen, så när han slår på den låter han som Neil Young på ”vocoder”-skivan ”Trans”.
Lite underhållande, tycker jag.
• • •
Då knäpper vi igen regnrockarna och drar ner sydvästen över öronen igen då.
Stormen tar snart ny fart.

Orkan på Broadway

av Per Bjurman

Igår tog den nordamerikanska orkansäsongen – den som varje år löper mellan 1 juni och 30 november – officiellt slut.
Likafullt har en hurricane idag tagit sig upp längs östkusten, från breddgraderna kring North Carolina och norrut, och tycks drabba New York med full kraft ikväll.
Kategori?
Vi får se.
Kan bli en hyggligt hanterlig etta, kan bli en monstruös femma.
Det beror lite på vad gossar som Sebastian Aho, Teuvo Teräväinen, Elias Lindholm, Viktor Rask och Jaccob Slavin tänker sig.
För det är ju inget väderfenomen som sveper in över Manhattan så här den första decemberdagen 2017.

Det är hockeylaget Carolina Hurricanes.
I det ingår dock en ett helt batteri unga virvelvindar (förlåt…) och är de på humör kan de ställa till lika mycket förödelse i Rangers-land som Irma gjorde i södra Florida i början av september.
Så trots gårdagens slutpunkt utfärdar bloggen härmed orkanvarning.
• • •
Jo, det var klart.
När jag har en night off och går ut på länge planerad middag, då slår Daniel Sedin till och och spränger sig genom 1000-vallen.
Det hade vi ju tänkt att han skulle gör under den vecka Canucks befann sig här i New York-området, men bloggens närvaro var uppenbarligen en jinx.
Nu är vi emellertid storsinta och säger grattis.
Vilka härliga hyllningar som lär vänta vid återkomsten till Rogers Arena i morgon kväll.
• • •
Satt jag inte här för en vecka sedan och yrade om att Rangers aldrig spelar hemma på fredagar?
Well, nu håller det på att bli rena rama traditionen.
• • •
Som vakna läsare eventuellt såg fick yours truly ända fram några citat från Danne efter jubileet i Nashville igår.
Det går ju att sms:a även från krogar på Upper East Side…
• • •
Före säsongen var vi många som kände oss övertygade om att Hurricanes äntligen är redo för en playoff run i år.
Det gör jag fortfarande, för truppen är så välbalanserad och så fullspäckad med begåvning att de inte SKA kunna hamna under strecket ännu en gång.
Men – precis som de närmast föregående säsongerna har de haft förfärligt svårt att upprätthålla tillbörlig kontinuitet och den lilla detaljen måste rättas till.
Annars blir det depp för Emil Ullbrand – Sveriges ende Canes-supporter, som han ofta kallas – i vår igen.
• • •
En viss svensk målvakt som bor på Manhattan lär ha uttalat ett tyst ”yes!” för sig själv när han såg vad som hände på andra sidan Hudson River igår.
Det var ju den store Lundqvist-dödaren Devils skickade till Anaheim i utbyte mot Sami Vatanen.
Adam Henrique alltså
Vi andra sa väl bara ”wow!”.

För den affären – ytterligare en blockbuster mitt under pågående säsonge – fanns inte på radarn någonstans.
Jag menar, Henrique kändes ju som en lifer i Devils.
Men med all ung kvalitet på väg uppåt har Shero råd att undvara honom och Vatanen är såklart en perfekt förstärkning av den något tunna backuppsättningen.
• • •
Mika Zibanejad har alltså diagnosticerats med en hjärnskakning och det verkar högst oklart när han kan spela igen.
Fan sån otur han har.
Och vilket slag för Rangers.
När Mika inte kan spela är det ju numer förstecentern som inte kan det.
• • •
Vi har Senators i stan ikväll också, ute i Brooklyn.
Även den matchen hade ju varit värd en liveblogg – som alla matcher EK65 spelar – men jag glömde faktiskt bort den och sitter på min vanliga stol på Garden igen.
Där hade man ju allra främsta velat reda ut vad tusan som hände Sens under besöket i Stockholm.
Sedan de kom tillbaka till den här kontinenten har de förlorat samtliga matcher – alltså sju raka.
Blev det för mycket sill och potäter på Grand?
• • •
Men Gud ger och Gud tar.
Rangers får tillbaka Ryan McDonagh idag i fall. Han ersätter den hopplöse Kampfer.
• • •
Jag tror Elias Lindholm gör mål ikväll och det gör jag bara för att han heter Zebulon – efter Zeb Macahan – i andranamn.
Det måste löna sig på denna stora scen.
• • •
Apropå EK65 var han påfallande frank när han under möte med lokal media idag diskuterade sin framtida kontraktsförlängning.
– Jag ska ha vad jag är värd, gjorde han klart.
Det är ju nånstans kring 11-12 miljoner dollar, det och risken är rätt stor att Ottawa inte har råd med såna löneutgifter.
Var hamnar Erik då?
Det är ju oerhört kittlande bara att tänka på…
• • •
Finbesök på Gardens pressläktare i afton:
Marie Lehmann är här.
Då vet ni att ni snart kan avnjuta finfina NHL-rapporter på SVT-sporten.
• • •
– Toronto kommer slänga allt de har för att få Erik, säger en kompis i pressrummet som är känd för sin fäbless för svenska räkmackor.
Ojvoj, vilken jordbävning DET vore…
• • •
Hey, vi får se ett av ligans hetaste radarpar in action nu.
Finländarna Aho och Teräväinen har ju samma kemi som gamla soul-duon Sam & Dave för närvarande.
Skoj.
• • •
Så Ullbrand vet – det står exakt fyra Canes-fans bakom gästernas bås under värmningen.
Du är inte ensam!
• • •
Ja, då blåser det upp till match då.
Må det bli lika bra drag som när CNN:s reportrar står och böjer sig i de vanvettiga vindarna på nån Florida-strand i augusti och september.

Sida 2 av 723
  • Tjänstgörande sportredaktör: Nils Paulsson
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB